Förmodligen ser man dom som milstolpar, right?
Just nu är 80000 besökare på min blogg en milstolpe. Tack för det people. :)
(självklart vet jag att det talet inte är ett stort tal. Snarare löjigt litet beroende på vad man jämför med. men det är ändå en milstolpe. och för mig är den rätt stor :))
Det börjar bli segt detta nu. Att jobba helg. Fjärde lördagen på rad idag. Sen skulle jag fått vara ledig hela nästa helg men som det ser ut nu är jag schemalagd nästa lördag också. Men jag vettefan.
Tror jag ska kolla om det går att avstyra. Det är en sak att jag behöver timmarna och att jag vill ställa upp men FEM helger i rad...? Jag är 28 år och är det något som skulle kunna ge mig kraft och energi så skulle det vara att ha ett social liv. Men det har jag (knappt) inte som det ser ut nu. Det underlättar ju liksom att vara ledig när andra är lediga för att vara social.
Jag försöker se det som helg när jag är ledig oavsett om det är mitt i veckan men det är otroligt sällan som jag är ledig två dagar i rad. Oftast är jag ledig två dagar i veckan men inte två dagar, som sagt, i rad. Men att försöka se det som helg fast det inte är det hjälper inte mycket. När det ÄR helg så känns det i hela kroppen.
Vi får se...
Idag jobbar jag iaf 13-17.30.
Laters.
Från Sonjas blogg:
"Men väck liv i gamla sommar-snabbisar. I detta fall örtlarre med kokt potatis som blandats runt med chèvre och sockerärtor så det smultnar lite. Och CF med limeskal+saft till det. "Smaklig måltips", som sambons kollega sa till restauranggästerna."
Madde (maddepladder) sa...
Jag kunde för mitt liv först inte komma på vad du menade med CF när det gällde mat. Kan bero på att jag har en kompis med Cystisk Fibros och vi pratar om CF hit och CF dit men aldrig med limeskal på... :)
Vad säger du Johanna, brukar du krydda din CF med limeskal? Kanske nåt du ska prova annars? ;D
En av mina favoritfilmer. Har alltid fascinerats av andra världar och dimensioner. Skäms inte ett dugg för att säga att jag inte tror att det vi ser här hos oss är det enda som finns. Även om de flesta man säger det till tycker att man är ett UFO.
Inte för att jag går runt och pratar om det och säger det till folk men när det kommer på tal. Alla man pratar om det med tycker dock inte att man är ett UFO. Tvärtom får man veta att en del av dom, kvinnor, män, tjejer och killar tror på något dom också men dom väljer att inte berätta det för andra p.g.a. hur man blir sedd på då. Som en idiot. Överhuvudtaget har jag otroligt svårt för människor som är dömande och/eller fördömande. Alla får ju tro vad som vill eller inte vill men det är faktiskt otroligt märkligt att det är så många som blir så provocerade av vad andra tror.
Ja i alla fall, jag kollar på film.
Updated.
Två bort och en in. Så ä dä mä't... :)
(listan finns till höger här på bloggen, under besöksstatistiken)
Det fick jag och min chef ägna oss litegrann åt igår.
När det gäller konfliktlösning så tror jag att det värsta man kan göra är att försöka kväva elden genom att inte prata om det alls. Det enda som händer då är att man har uppdämd frustration kvar tills nästa gång det uppstår en konflikt (vilket det gör förr eller senare, det är helt normalt på en arbetsplats) och elden flammar då upp snabbare än nödvändigt. Alltså tycker jag helt klart att det är bättre att prata med varann och få det ur världen.
Det näst värsta man kan göra är att gå in i konfliktlösningen med taggarna utåt. Risken är att man då lägger mer kol på elden och konflikten trappas upp istället för att lösas. Den enda man kan påverka är sig själv så om man medvetet tänker på att dra in taggarna och istället bara berättar hur man själv upplevt konflikten och säger vad man tycker och tänker och försöker att inte förebrå den andra parten så tror jag att man har bäst chans att komma till ett läge där båda känner sig nöjda.
Det var vad som hände igår.
Vi tog upp ämnet, vi berättade vad vi tyckte och tänkte, kom fram till att konflikten till största del berodde på ett missförstånd mellan oss över telefon men inte helt. Vi förklarade våra olika omständigheter till att vi inte hade varit överens från början och var ödmjuka inför hur den andra tänkte och kände. Jag tror att vi fortfarande inte är helt överens i hur det som gjorde att konflikten uppstod skulle ha hanterats från början men det är mindre viktigt i sammanhanget. Vi är överens på de största punkterna och de övriga är nog sånt som en chef och den anställda helt enkelt har olika syn på och det är heller inget konstigt. Vi har respekt för varandra och förståelse för våra olika situationer och konflikten är löst.
Tills nästa gång kommer det inte finnas några uppdämda frustrationer och vi kommer dessutom veta att vi redan testat att ha en konflikt och veta att vi kan prata med varann och att vi kan lösa det, vi vet att bästa sättet att prata med varandra på är genom att vara ödmjuka, öppna och ärliga.
Som i alla relationer, eller hur?
Det var verkligen länge sen det var så segt att gå till jobbet. Timmarna innan min lunchrast gick självklart att jobba och jag skötte mitt jobb och var trevlig mot kunderna men jag var trööööött i hela jävla huvudet rent ut sagt. Tog till och med en kvarts extra rast 45 minuter innan min lunchrast för att orka.
MEN. Efter lunchrasten däremot så hade jag verkligen laddat om och kvällspasset gick jättebra. Höjdpunkten på hela kvällen var när min lillasyster Ronja och hennes mamma och storasyster kom in och hälsade och pratade en stund! Det är verkligen sällan vi ses och jag blev så glad när jag kikade upp och såg att det var dom. Det lyfte humöret ytterligare och gav energi.
Med andra ord, om ni vill hjälpa mig att orka med jobbet så ska ni se till att inte träffa mig på jävligt länge och sedan överraska mig i butiken, hehe! ;)
Nu ska jag peta i mig nåt att äta. Är hos mor. Hon har resfeber, åker till Mallis imorn. Jag är inte avundsjuk. ;)
Känner mig inte så himla hot idag. Har en alldeles för lång dag framför mig. Jag får ju självklart bara göra det bästa av situationen när jag väl är där men just nu känner jag för att grina.
Laters.
Den här söte lille kycklingen heter Picco och bor hos Marja, Andreas och Jack i Vagnhärad. :)
Önskar jag var kvar där...
Sitter och väntar på att min chef ska höra av sig om hur jag ska jobba imorgon. Jag skulle ha jobbat 18-21:30 (marknadsafton i stan) men det kommer högst troligen inte att bli så.
Semestern är definitivt over.
(stressa inte upp dig Pladder, tänk bort magvärken, du har starkare psyke än så, vinn över magen nu punkt slut)
Madde: "Sätt på kaffe!"
Marja: "Meh. Kan jag få rapa först eller? Fan maten sitter fortfarande i halsen, jag har knappt hunnit svälja. Ursäkta är jag en människa som kan få andas lite eller? Nehe jag går och sätter på kaffe istället!"
Madde: "Haha, förlåt jag kan sätta på kaffe när jag har ätit klart!"
Marja: "Jasså vaddå typ `jag är gäst här och nu säger jag att jag vill ha kaffe! Du behöver inte sätta på något men bara så du vet så vill jag ha!´eller?"
Madde: "Hahaha!"
Marja: "Nej"
Madde: "Hur det kom sig att vi blev så bra vänner som vi blev. Vi hade ju redan gått i samma klass aslänge då innan"
Marja: "Ja du menar efter studenten hur det blev typ?"
Madde: "Nej det va ju typ i slutet av tvåan eller nåt som vi började umgås jämt men då hade vi ju redan varit i varandras närhet i nästan två år och gillat varann men inte blivit SÅ nära"
Marja: "Ja jo det är ju sant. Men jag tror det va för att innan hade vi ju varit ett stort gäng som alltid satt i det där grupprummet men dom som jag var mest med började droppa av en efter en och sen slutade Anneli som du alltid var med så då var det bara typ du, jag och Carina kvar av alla dom"
Madde: "Ja just det så va det! Det blev ju att vi började umgås mer och mer i skolan och sen hemma också då när inte dom andra vi hade umgåtts med va kvar i skolan"
Marja: "Ja precis. Det fanns ju ingen annan att välja på"
Madde och Marja: "Mohahahahaha!"
Morn, morn people.
Sitter här i Marjas soffa och pratar om livet. Vi har båda en förmåga att känna det som att man är på semester när man hälsar på hos den andra så min kommentar när jag blev väckt av bebis imorse och klev upp var,
"Vad fan är det här för jävla semester när man blir väckt och får kliva upp klockan halvåtta?!"
Så skrattade vi. Såklart. Eftersom Marja och jag har precis samma humor. Men det vet ni ju redan.
Jag kanske ska sluta upp att säga samma saker om och om igen som en hackig skiva? Eller inte... ;)
Man går ändå.
Tar med mig mobilen så att jag kan ringa till någon om något skulle hända. Jag går ut från lägenheten och låser ytterdörren, ser tacksamt att hissen fortfarande står kvar så att jag inte behöver stå onödigt länge och vänta i trapphuset. Jag går in i hissen och för att komma ned till källaren använder man sig av en nyckel, vrider om och hissen börjar röra sig. När hissen ger ifrån sig ett läskigt ljud tackar jag gudarna att jag skiter i påse för annars hade jag skitit på mig.
Tänker "snälla hiss stanna inte, stanna inte, stanna inte!" och det gör den inte, inte förrän jag nått källarplan. Jag stålsätter mig när jag öppnar hissdörren och känner hur hjärtat bankar i rädsla för att någon ska stå utanför. Tänder lyset och stirrar bort i den långa korridoren och inbillar mig att någon ska komma mig till mötes fast jag ser att det inte är någon där. Jag låser upp tvättrummet och går in och funderar på om jag ska stänga dörren och låsa in mig men gör bedömningen att det är bättre att ha dörren öppen så jag hör om någon kommer ner i källaren, istället för att sen öppna dörren och bli överraskad av någon som man inte vill möta.
Tömmer torktumlaren på kläder och ska gå in i torkrummet då jag inser att om någon skulle komma ner i källaren när man är i torkrummet skulle man ändå inte höra personen, dessutom skulle man vara helt inspärrad i ett hörn (så att säga) inne i torkrummet. Bättre att stänga dörren och låsa. Går sen mot torkrummet och föreställer mig att när jag öppnar dörren kommer det att hänga en död man i en snara från taket... Öppnar dörren och det vänder sig i magen av skräck när jag ser min egen skjorta hänga framför mig i en klädgalge. Plockar ner alla kläder och önskar att detta snart kan vara klart nångång!
Jag gör mig klar för att gå och stålsätter mig ännu en gång för att öppna dörren. Går igenom i tanken vilken nyckel det är jag ska låsa dörren med, vilken nyckel det är jag ska hänga tillbaka i nyckelskåpet utanför och vilken det är jag ska ha kvar. Jag öppnar dörren och hoppar till inombords av rädsla när jag vänder sig om och tittar åt båda håll i de långa korridorerna. Jag ser inte röken av varken folk eller fä, ändå är jag beredd att gå ond, bråd död till mötes och jag tänker att det måste ha hänt något fruktansvärt nere i den här källaren någon gång som jag nu känner av eftersom jag är rädd för till synes ingenting.
Jag låser dörren, hänger tillbaka nyckeln och tänker "snälla, snälla hiss stå kvar" och det gör den. Jag går in i hissen och sätter in nyckeln, vrider om och väntar på att hissen ska börja röra på sig men det gör den inte! Jag kommer på att det bara är ned till källaren man ska använda nyckeln så nu trycker jag istället på knappen men inget händer. Öppnar dörren till hissen, den stängs igen och när jag nu trycker på knappen så åker den uppåt.
"Snälla, snälla, hiss stanna inte, stanna inte, stanna inte, stanna inte, stanna iiiiiinte"
Hissen stannar på rätt våningsplan, jag kliver ur, tänder lampan sätter in nyckeln i låset till lägenhetsdörren, vrider om, öppnar dörren, kliver in, stänger dörren fort bakom mig, låser dörren, tar ett djupt andetag och andas ut...
"VARFÖR har jag blivit rädd av mig på äldre dar?!!"
Vad gör man när man har tvätt att hämta i tvättstugan men inte vågar gå dit och hämta den?
Och VARFÖR har jag blivit rädd av mig på äldre dar?
Haha, har "Vänner" på i bakgrunden och Phoebe sa nyss:
- "Aaaaaaa! I felt something brush up against my right leg! Oh, it's ok it was only my left leg"
Hahaha! :D
Jag skulle jobba 13-16 idag men fick ett sms av min chief kl 08:40 med frågan om jag kunde öppna butiken för hon mådde dåligt. Och det kunde jag såklart. Stressa fick jag göra men man gör det ju. Jag vet precis hur det är att försöka tvinga sig iväg till jobbet fast man mår kasst.
I alla fall så jobbade jag till 16, sen gick jag och köpte en kaffe och satte mig ute i solen ett tag och sen gick jag på stan och shoppade en present till Marjas lille Jack. Jag ska hälsa på dom imorgon nämligen! Äntligen, yey! Vagnhärad bor dom i sötnosarna.
Nu är jag hemma hos mor och har tvättstugan. Jag blir visst aldrig vuxen, jag hade nämligen inte orkat kolla om tvättstugan var ledig hemma. Det var den inte. Tur att jag har mor...
Om ni visste hur kul det ska bli imorgon! Ska bli jäkligt skönt att åka från stan lite också. Visserligen inte så väldans långt bort och inte längre än ca ett dygn men ändå. Ska bli skönt. Och kul. Som sagt. :)
Nu blir det ett bloss på balkongen!
Nu äntligen kanske ni kan få lite updates medan jag är på språng också. Som ni har längtat, hahaha!
Nej man jag har det... Det är ofta jag velat blogga och vetat att jag egentligen kan det med min mobbe men jag har inte fått inställningarna att funka. Och vart jag än har vänt mig (Expert där jag köpte telefonen, HTC som är telefonens märke, telia min operatör) så har dom bara skickat mig vidare och sagt att den ena eller den andra ska fixa det men inte just dom där och då.
Jag är fan inget snille med teknik men jag är inte dum i huvudet heller så detta har gnaaaagt mig.
Puh. NU ska jag gå ut i solen. Äntligen. Det va väl ett väldigt illa valt tillfälle att fixa med detta på men jag fick bara nog. Jag kunde inte tänka mig att gå utanför dörren en enda gång till utan att få blogga från mobilen så det va ju tur att det blev klart nu. Belinda hade nog inte blivit så glad om jag ringde och sjukanmälde mig imorn med förklaringen att jag inte kunde blogga annat än hemifrån. :)
(och ja, jag är helt osminkad på bilden nedan, ser ut som ett lik på läpparna. och att min sjukdom påverkar nyllet och ger mig acne syns också men det hade jag tänkt prata mer om nån dag iaf. Så som jag ser ut på bilden är vääääldigt lindrigt mot hur det kan se ut. mer om det senare)
(Olivia känner ni igen nu va? Visst är hon söt? :))
Tur att man har google skills för det var verkligen totalt omöjligt att hitta rätt på telias hemsida, den dryga telefonisten gjorde ju inte ens ett försök att hitta mer än vad jag redan hade hittat.
Konstigt nog så ledde googlandet ändå tillbaka in på telias egen hemsida och ännu mer konstigt var det att dom VISST har rätt inställningar till min telefon.
My work is not quite done yet.
Ska fixa ett par grejer till.
Hatar verkligen Telia...
Fuckedifuck... Jag har redan fått det mesta att funka med hjälp av olika guider som jag hittat på forum på internet (guider som får telias fucking tjänster att funka fast det inte är telia som kan hjälpa till och guida!) men jag behöver få GPRS inställningarna också.
HELP!
Eller HTC (märket på min mobil), jag vet fan inte vem av dom som suger värst men jag har i alla fall spenderat hela förbannade förmiddagen till att fixa min telefon och det är fortfarande inte klart.
Har lunch nu, sen ska jag fortsätta mitt reparatörsarbete. Och att förbanna telia. Och HTC. Men mest telia.
Känns som ett friskhetstecken att vakna av sig självt, utvilad, kl 08 på morgonen när man är ledig oc inte måste vakna.
Det måste vara evigheter sedan det hände senast. Kan definitivt inte minnas att det någonsin hänt iaf så lämge sen var det.
Däremot är det inget som säger att jag tänker hoppa upp ur sängen och fara runt hela dagen från och med nu. För det ska jag inte.
Tänkte kolla på Robinson.
Update: Nu är jag fan trött på dom jävla idioterna på tv4. Jag har självklart för länge sedan fattat att jag inte kan gå in på tv4.se när jag ska se på Robinson för där är det tapetserat med vem det var som åkte ut och det är faktiskt roligare att se programmet utan att veta det i förväg. Därför går jag istället direkt in på tv4play.se och VAD möter mig där? Jo ett helt Robinsonavsnitt mitt i bild och precis intill till höger, så fucking jävla synligt att det är omöjligt att undgå, ett videoklipp med en bild på den utröstade och texten "****** är nöjd med sin insats" så nu vet jag ju iaf (skriver inte ut namnet om någon av er mot förmodan inte vill veta)!
Jag skrattade så tårarna sprutade.
Hade ett par glas rött i systemet också, det hjälpte säkert till en liiiten (ytterst liten) gnutta. Dagens tips är förresten att blanda ner rödvinet med en Imodium. Funkar perfekt! Förrut har jag nästan alltid undvikit rödvin för att jag får spendera mer tid än önskvärt med att gå på toa men det här är andra gången jag testar att svälja ner ett piller med första klunkarna och som sagt med gott resultat.
Tipset är alltså till er andra freaks som är som jag, Ileostomiopererade.
Ni vanliga freaks klarar er nog utan. Rödvin. ;)
Idag hade jag gett mycket för att få ligga kvar i sängen ett tag till. Och för att få va ledig en hel helg. Tredje lördagen jag ska jobba nu.
Bara en fjärde till sen får jag ta helg jag med.
Jag är så jävla rolig så jag håller på att pinka på mig av skratt här hemma i min ensamhet! Det är nog lite på gränsen till sjukt att tycka att man själv är så himla, himla rolig.
Men i mitt fall så är det faktiskt så att jag är bland dom roligaste människorna jag känner. Beroende på vilket sällskap jag är i. Jag är absolut roligast när jag umgås med Marja och faktum är att jag upptäckte precis nyss att jag behöver inte ens ha henne i telefonluren, jag blir precis lika rolig bara jag skriver på hennes vägg på Facebook!
Vill ni veta vad jag skrev? Klart ni vill! Såhär:
Hey babe! Vet du vad? Jag är kär! Jag ska flytta till Detroit har jag tänkt mig. Är bjuden dit att bo med en riktigt trevlig kille. Han har lite issues, lite skadad så att säga men, men. Jag tror det handlar om att han inte har träffat rätt kvinna än, men nu har han ju det, jag ska hjälpa till att läka hans sår. Han har en dotter också, Hailie. Det blir nog bra tror jag, kommer ni och hälsar på mig i Detroit? Ni får köpa en varsin skottsäker väst innan ni kommer bara för i det yrket min kille har så skjuter dom varann lite till höger och vänster. Om någon råkar säga nåt om den andres morsa eller så. Vet du vad det bästa av allt är? Så himla, himla roligt faktiskt! Han heter nämligen Marshall Mathers men kallar sig för Eminem (från början M&M) och jag heter ju Madde som börjar på M så vi kallar oss för Eminemenem. Lite gulligt tycker jag, vad tycker du?
(det roligaste av allt är att alla mina vänner på Facebook kommer att se på sina sidor vad jag skrivit, dom kommer ju tro att jag har tappat det totalt, hahaha!)
Till er som vet vad jag babblar om:
Jag bölade inte för att jag är ledsen över ni-vet-vad, jag tar det inte SÅ hårt. Jag har bara svårt att skaka av mig det och det drabbar mig utan att jag för den saken skull är ledsen. Tycker det är sorgligt och obehagligt.
Bölandet var bara lite skit som skulle ut. Det är alltid nyttigt. Med andra ord, don't worry :)
D.S. 2
Jag gör allt jag kan, alltid, för att inte lägga stressen jag känner runt omkring mig i magen. Det är annars det mest naturliga för mig (och alla andra tarmsjuka jag känner) att göra. Man upplever olika typer av stress, yttre och inre och man känner en reaktion av det i magen.
Vet inte riktigt vad det är som gör att man faktiskt kan kontrollera med sin tankekraft om magen ska påverkas av stressen eller ej, men så är det. Är man medveten om att det är det man gör och man medvetet tänker på att låta stressen passera genom kroppen utan att passera "Gå" och utan att stanna i magen så blir det så, stressen passerar genom hela systemet och flödar ut igen genom fingertopparna utan att något i kroppen har påverkats nämnvärt.
Viss stress är svårare att pressa ut utan övrig påverkan. Den känslomässiga. Den är the worst fuck it fan (ni vet att jag lyssnar på Eminem dygnet runt, låt mig hållas pls)!
När Björn och jag tog det slutgiltiga beslutet att separera satt jag i min stol vid datorn, framåtlutad och halvliggandes över skrivbordet med armarna hårt sammanpressade över magen, som för att hejda den från att sprängas. Det kändes verkligen som den var på väg att explodera.
När jag gick in i det skov som aldrig gick att häva utan operation hade jag blivit brutalt dumpad via sms. Från ett förhållande som aldrig var sunt till att börja med.
För ett tag sedan kändes det som att jag var på väg in i ett skov igen, jag fick ont i magen så fort jag åt minsta lilla och efter varje måltid kändes det som att jag behövde sova i en timma för att orka smälta maten. Just då oroade jag mig för en främling som låg på sjukhus och jag tog på mig den smärta jag trodde att hon upplevde. Samtidigt fick två av mina närmsta vänner barn, den ena för tidigt och situationen var rätt traumatisk just då. Min andra vän gick det helt bra för men dagen D var lång och orolig och jag var rädd för min väns skull, trodde hon led och hade det fruktansvärt. Spänningarna släppte inte helt förrän dagen efter. Dessutom fick min syster chockbeskedet att hennes yngsta son skulle hamna på dagis i ett av Norrköpings ghetton i höst...
Alla situationer löste sig på bästa sätt, vissa av dom nästan direkt, andra lite senare men just då var det för mycket bebisar och oro och jag klarade verkligen inte av att göra något annat än att lägga mig dubbelvikt och hålla om magen.
(vad är det som gör att jag alltid, alltid tar på mig andras smärta, alltid? det kan inte var sunt att verkligen gå tusen-fucking-mil i andras skor, man hinner ju inte gå in sina egna någonsin, och vad är det som gör att jag tror att JAG behövs så? har jag hybris?)
Idag... Försöker jag. Jag gör det. Det här inlägget hjälpte känner jag. Hade bloggen varit en dagbok som jag skrev med penna och papper hade bladen varit våta och det är bra. Det hjälper. Gör att man släpper lite på de spänningar man känner i kroppen. Knyter upp några knutar.
Hjälper en att ta ett djupt andetag och låta stressen passera, bokstavligt talat, ut genom fingertopparna.
P.S. Mina vänner, nära, kära och familj, detta är mitt eget problem att hantera, inte något ni kan hjälpa. Förmodligen låter det helt egotrippat att jag får era händelser i era liv att låta som något som påverkar mig negativt men det är inte så jag menar! Jag bara bryr mig och oroar mig och vill hjälpa, tror att ni behöver min hjälp så till den milda grad att jag gör mig själv sjuk. Hybris som sagt! ;) D.S.
För det första så klantade jag mig mitt j**** pucko och kom för sent till jobbet. Jag trodde att jag skulle börja 13 för det brukar vi alltid göra när vi jobbar kväll men 12:10 fick jag ett sms från bossen att jag började 12:00! Dessutom hade hon redan ringt ännu tidigare och sagt att det var massor med kunder i butiken så om jag kunde komma tidigare var det bra.
Inget att göra åt, jag fick strunta i att fixa håret och äta en macka på vägen så jag kom dit så snart jag kunde iaf men shit vad puckad man känner sig. Klant!
Vi hade verkligen hur mycket som helst hela dagen och det är ju självklart vad vi vill men min en timmes lunchrast var välbehövlig kan jag säga.
Det sjukaste av allt med den här dagen kan jag inte skriva om men det va verkligen helsjukt. Vet inte riktigt hur jag ska smälta det... Jaja.
Vi hörs people.
Jag försöker läsa bloggar. Tänker på saker jag själv kan blogga om. Funderar på att sätta på en film att somna till. Med mycket mera.
Inget av det genomförs för allt ovan stör i mitt lyssnande. Tänker att jag bara ska ha låtarna på i bakgrunden medan jag gör annat men jag kan inte hjälpa det, I hang on every word he says.
En avdankad rappare från Detroit. Vad i hell kan vi ha gemensamt, vad kan han ha att säga som får min själ att vibrera, kan man undra?
Mycket.
Det va inte länge sen jag twittrade "Jag går 1000 mil i andras skor och stampar på samma fläck i evighet."
Shady säger "Here today gone tomorrow but you'd have to walk a thousand miles in my shoes, just to see what its like, to be me I'll be you, lets trade shoes just to see what id be like to feel your pain, you feel mine go inside eachothers minds just to see what we'd find look at shit through eachothers eyes ... I guess we would have to walk a mile in eachothers shoes at least what size you wear? I wear tens lets see if you can fit your feet"
Ingen ovanlig liknelse, inget unikt varken för honom eller mig. Men ändå. En klocka inom mig ringde ding-ding-ding när jag hörde de raderna i texten av en av hans nya låtar. Kändes fejnt (östgötskt "fint") vettu att han fortfarande kan spela på mina strängar. Killen. Avdankad enligt många, ja. Visst är det så, det är inte samma sting i riktigt allt men nog f*n har han det fortfarande. Hans texter dryper av hans blod, svett och tårar, det har dom alltid gjort. Hans låtar är han och han är äldre. Ännu mörkare sinne än tidigare om det nu är möjligt. Sedan har han inte rappat på många år heller. Det hörs i vissa låtar. Hans rapp är inte lika rapp helt enkelt.
Men.
Jag dör av hans röst och hur han använder sig av den.
Ni får hoppa över de här inläggen om ni vill, jag kan tyvärr inte lova er att sluta tjata riktigt än. ;)
"Jag lär snöa in på grabben ett tag nu"
Jag känner mig själv väl för did I ever. Han är i mitt huvud från morgon till kväll. Somnar till min Eminemplaylist på Spotify, kör igång den igen när jag vaknar, har svårt att gå hemifrån till jobbet innan jag har hört klart den låten som är på just då och sedan har jag den låten på repeat hela dagen. And lovin' it.
Mestadels är det mina gamla favvo-låtar som går på repeat men även nygamla. Alltså äldre låtar som jag inte fastnade för då men som jag uppskattar mer nu. Blandat med ett par från nyaste plattan. Har inte lyssnat in mig helt än men här kommer en jag definitivt har fastnat för. Gör lika ont den som de två jag postat här innan, om inte mer. Den smärtan är ju mer dagsfärsk liksom...
Får så ont i hjärtat av Eminems låtar. Många av dom. In a good way hur det nu är möjligt...
Ellern rättare sagt, jag känner min fot men jag har inte ont i den. Helt märkligt att jag kunde få så förgrömmat ont igår och inte känna av det något idag. Men det visar väl på att det va precis som läkaren trodde, något som hamnade fel som sedan lade sig rätt. Hade det varit en stukning eller nåt hade jag ju fortfarande haft lite ont.
Skit i det, nu har jag i alla fall bokat tågbiljetter till Vagnhärad! Nästa tisdag åker jag dit och spenderar ca ett dygn med Marja, Jack och Andreas. Skäms för att säga detta men det är bara en av de tre som jag träffat tidigare. Den ena (Jack) är ju rätt så nyanländ så det är ju inte så konstigt men den andra har ju faktiskt funnits med i bilden i ett antal år.
Jaja, bättre sent än aldrig!
Varför dårå?
Jo för att jag på eftermiddagen helt plötsligt fick så förbannat ont i min fot. Jag var hemma hos mamma och hade suttit i soffan och fikat med Tina, Olivia och Axel (syrrans minsta, jag var barnvakt) och halvsatt lite med min vänstra fot under mig. När jag sen skulle resa på mig och hjälpa syrran ner till bilen med barn och barnvagn så hade jag ont när jag stödde på foten och sen blev det bara värre och värre tills jag var tjutfärdig av smärtan. Mamma sprayde på antinflammatorisk spray på foten och lindade den med bandage och så tog jag två Panodil Extend (665 mg/st). Smärtan avtog i samband med att värktabletterna hjälpte men jag hade fortfarande jävligt ont så jag ringde till sjukvårdsrådgivningen och fick en tid kl 19 på jourmottagningen. När vi satt i väntrummet där kände jag helt plötsligt att det var som att något hade släppt i foten. Innan kunde jag vicka på tårna men det gjorde svinont i foten när jag gjorde det men jag kunde inte vinkla foten uppåt om ni fattar hur jag menar men det kunde jag alltså helt plötsligt när vi satt i väntrummet.
Läkaren jag träffade bedömde det som att jag hade fått en sträckning i en led när jag satt på foten och att leden då hade hamnat i fel läge och att det av någon anledning sen hamnade i rätt läge av sig självt eller med hjälp av att jag hade foten lindad hårt. Han sade också att det inte är så vanligt att det händer men att det högst troligen kan vara så att jag har känsligare leder p.g.a. min sjukdom.
Jag ska med andra ord undvika att sitta på mina fötter i fortsättningen. ;)
Nu är jag trött. Hann bli orolig där ett tag när smärtan kom så snabbt. Sköterskan på rådgivningen ställde uppenbara propprelaterade frågor. Skönt att det släppte kan jag säga, det var inget kul.
Hörs senare eller imorn. Jag jobbar på dagen.
Baj.
Tänkte att jag skulle kolla in Eminems nya låtar lite. Jag hann se en video men sen råkade jag fastna bland gamla låtar istället. Svårt att låta bli. Älskar, älskar, älskar. Jag lär snöa in på grabben ett tag nu så ni kommer få höra fler utvalda. Ni som vill :)
Det blidde så långt mitt svar så det är la lika bra ni alla får läsa det i ett inlägg.
sonja sa...
Fifan vad trevligt!
Hur går det med studieplanerna?
18 maj, 2009 22:31
Jag är fortfarande i planera-och-känna-efter-stadiet. Jag kollar runt på utbildningar och försöker hitta rätt i djungeln samtidigt som jag börjar lägga upp hur det ska gå till för att jag ska palla. Är i skrivande stund fortfarande sjukskriven på halvtid. Tror jag ska sänka sjukskrivningen till 0-25% i höst och frågan är om jag då ska jobba kvar på de timmar jag har på mitt jobb och plussa på med lite kompletterande Komvux och se hur det går först och främst.
Jag måste ju palla en utbildning sen när det kommer till kritan också. Har redan fått avsluta Komvuxplugg (studieskulder utan betyg) två gånger pga min sjukdom jag GÖRT fan inte en gång till! Det ska bara funka nästa gång jag ger mig på det.
Hur mycket jag kommer behöva komplettera beror lite på vilken utbildning jag väljer (om någon) men en del vet jag med säkerhet att det behövs.
Sen vissa stunder känner jag för att ge fan i pluggandet och slå mig fram på andra vis. Med nåt.
First and foremost så ska jag palla det jag jobbar med nu och det gör jag. Just nu. På halvtid.
Herregud det är tur att jag går och blir hjärnskrynklad jag får nippran av att reda ut mig själv och min kapacitet! Oftast sätter jag bara den ena foten framför den andra men ibland kan jag inte låta bli att önska att jag hade en frisk kropp och slapp behöva tänka på vad jag skulle orka med. Bara göra det. Veta att hur förbannat slutkörd jag än skulle bli vissa stunder så skulle det inte göra något kroppen skulle inte krascha av det i alla fall.
Känner du hon som aldrig kan fatta sig kort?
Tilläggas kan kanske att om jag hade gjort en sådan lista när jag började blogga så hade Sonjas och Lindas bloggar funnits med på listan redan då och ever since.
Har jobbat på dagen och varit hos Tina på eftermiddagen, jag och Alex tog en sväng dit. Mycket trevligt. Stackars Olivia hade det jobbigt dock, hon har väldigt mycket magknip stackarn.
Ledsen people men jag har inget mer att förtälja just nu. Har lagt till en gadget i högerkant. Har ju en hel radda med bloggar som jag länkar till men flera av dom besöker jag faktiskt knappt aldrig längre. Har bara så himla svårt att ta bort dom helt, känns taskigt. Det borde det ju inte göra, jag väljer väl själv vilka bloggar jag vill läsa/rekommendera men ändå.
I alla fall så bestämde jag att jag ju kan testa att ha en liten tilläggslista. En där jag listar vilka bloggar jag för tillfället besöker flitigast och då även är de som fångar mitt intresse mest. Den listan kommer ju helt klart att växla med jämna mellanrum.
Så ä dä mä't folket!
P.S. Självklart läser jag de flesta bloggarna i länklistan, inte bara de som är på favvo-listan. D.S.
Jag är så satans trött så ni kommer inte få mycket ur mig just nu. Såg hela eurovisionen igår, gick sen och lade mig i min systerdotters säng (hon sov på luftmadrass i sin systers rum) men hade apsvårt att somna. Sen vaknade jag någon gång innan åtta imorse av att systrarna som fick dela rum p.g.a. mig bråkade.
Försökte somna om ett tag till men det dröjde inte länge innan minstingen Axel gav sig ut i huset på upptäcksfärd och gjorde vad han gillar mest, rev ut alla sakerna från lådan längst ned i vitrinskåpet. Vilket är matsilver som låter rätt högt.
Sen har dagen spenderats utomhus, syster och jag har bland annat samlat sten utanför tomtgränsen för att ha i trädgården. Ett roligt men uttröttande göra.
Ja så som sagt, jag är trött. :)
L-a-t-e-r-s
Där är jag fortfarande.
Vi spenderar troligtvis större delen av dagen utomhus. Icke uppkopplade.
Så ni vet. :)
Jag tänkte faktiskt bara kika in och säga hej och berätta att jag är hos syster, svåger och deras fina barn och äter och dricker gott. Svågers syster Lisa är med hå o.
MEN.
Svåger har tjatat så dant om att man får passa sig för vad man säger för att inte hamna på bloggen, samtidigt som han försökt provocera med lite halvdiskriminerande kommentarer (till exempel att vi, de lägre stående könet gör ett bra jobb i köket medan han skötte grillandet) så därmed drar jag slutsatsen att hans högsta önskan faktiskt är att kvala in i ett inlägg.
Och vem är jag att undanhålla en plats i rampljuset på den otroligt välbesökta och världskända bloggen som är maddepladder?
Min svåger Jimmy. Har ni något ni vill hälsa honom (folkets jubel perhaps)? :D
Jag kan nog garantera att han inte kommer vara med på fotbollsskolan jag länkade till nedan.
Han är för upptagen med att låna ut sina byxor till folk.
Huvva... Man behöver ju inte vara ett geni för att räkna ut att vissa karljävlar ger mer huvudvärk än andra.
Brukar inte vara den som skvallrar, varken om kända eller okända men just detta gör mig så jävla förbannad. Blodet kokade i mig igår när jag läste två andra bloggar. Två riktiga kvinnor tog på sig den mycket hedervärda uppgiften att berätta för folk och fä att dom är holier than thou.
Hur fan har man mage att tro sig veta någonting om någon annans äktenskap/skiljsmässa? Att sitta på en jävligt mycket för hög häst (risken är att man trillar ner och bryter sig illa) och uttala sig om en annan människa när man bara hört den ena sidan av historien.
Två riktiga kvinnor som jag gärna skulle spy på om jag fick chansen. Fy fan vad lågt, ärligt talat.
Nu är jag inte det minsta glad för att personen i min överskrift har fått det hett om öronen, det finns självklart ingenting positivt med det hela. Inte för någon inblandad.
Någonstans kanske det ändå på något vis kan kännas skönt att sanningen kommer fram. Att skulden i detta fall kan placeras där den hör hemma och ingen annan jävla stans.
Jag slutade jobbet kl 16 idag, kom därifrån lite sent och gick sen på stan och köpte presenter till min syster Lindas pojkar, vi ska ha kalas för dom imorn.
När jag väl var på hemväg vid halvsex-kvart i sex så var jag vrålhungrig och behövde mat snarast kände jag. Dessutom blev jag sugen på att äta nåt riktigt gott (och snabbt som sagt) så jag köpte med mig en matlåda från min närbutik med grillad fläskfilé, grillad kyckling, potatisgratäng, tzatsiki och sallad (allt för 59 kronor).
Nu sitter jag här proppmätt och astrött. Och utan choklad! Hur förbannat dum får man var som glömmer att köpa en chokladbit på affären?!!
Det är lag på att äta en chokladbit efter en så god middag.
Och jag orkar inte gå tillbaka... Ett lat pucko. That's me.
Är det JAG som är korkad eller är det jävligt många människor som säger förbannat korkade saker hela tiden? Eller är det jag som behöver ta ett bloss och tagga ner?
Marja ringer upp och vi konstaterar efter en stund att det var det sitsnämnda. Så bloss och godnatt på er people!
Dessutom är jag hungrig nu igen men jag kan fan inte äta vid den här tiden. Man bör väl inte det. Eller vad kom vi fram till?
Jag vet att jag suger just nu men fan, jag har mina bloggsvackor. Ni vet ju. Right?
Här är jag iaf. Jag har kollat på 2 lgh idag (2 hyres som var alldeles för dyra men låg mitt emot mitt jobb på Repslagaregatan så jag kunde inte låta bli att gå och titta), jag har käkat lunch med mamma, Linda och Axel på McD, sedan har jag jobbat till halvåtta, kommit hem, käkat köttfärsås (tack Peter!), pratat med Marja och här sitter jag nu.
Vafan jag hade lika gärna kunnat skippa det här inlägget helt. ;)
Fast jag vet inte om den är så god. Natten var det inte iaf. Drömde två mardrömmar i rad... Usch vad hemskt det är. Orkar inte ens förklara vad det var jag drömde, försöker skaka av mig känslan så gott jag kan istället.
Har vaknat en miljon gånger inatt också. För att jag behövt gå på toa (flera gånger), för att det varit för ljust i rummet, för att jag trott att det är dags att gå upp, för att jag drömt mardrömmar.
Nej nu sk jag läsa lite bloggar. Hoppas fan nån av er har skrivit nåt roligt så jag blir på bra humör!
Ok då, jag återkommer redan nu. För att fråga, vad har ni för regler för er själva gällande kvällsmål?
Jag blir a-l-l-t-i-d (tamejfan) hungrig precis när det egentligen är dags för mig att packa ihop mina pinaler och studsa i säng.
Vissa gånger ger jag då mig själv tillåtelse att äta ett par mackor och dricka en kopp te, andra gånger tänker jag att jag f*n får vänta till frukost om jag så ska pinas av hunger hela natten (vilket man ju inte gör, har man väl somnat är det lugnt).
Oprah sa en gång att när hon känner hunger på kvällen så påminner hon sig själv om att hungern just då äter bort fettet hon har på röven om hon låter bli att ge hungern mat.
Jag behöver fettet på min röv. Jag önskar jag hade mer fett på röven. Det var enda stället jag älskade att vara större på när jag va en knubbis.
So.
To eat or not te eat, that's the question.
Det kanske ni har märkt?
Det behövs ibland helt enkelt. Man orkar inte finnas till för allmän beskådan all the days of your life. Inte jag iaf.
Men jag återkommer snart. Förmodligen redan imorn.
The Who
Limp Bizkit
Jag önskar att jag kunde välja originalversionen som min favorit men det går inte. Fred Durst är trots sin beryktade slampighet alldeles för snygg och kysser Halle alldeles för hett. Och filmen Gothika, där Limp Bizkits version av låten finns med, är alldeles för bra. Jag kan liksom inte bortse från sånt när jag lyssnar på musik. Vore kanske skillnad om jag hade andra referenser till The Who annat än att man "ska" tycka att deras version är bättre.
Gothika föresten. Såg den filmen första gången tillsammans med Marjutt hemma i hennes lgh i Stockholm för en massa år sedan och precis när det var som läskigast kom hennes inneboende hem och bankade på dörren så vi nästan sket på oss både Marja och jag (så länge sen var det alltså så jag kunde skita på mig och inte i påse), hehe.
Vad gillar ni för skräckfilmer, does Gothika do for you vad den gör för mig (som sagt, skrämmer skiten ur mig)?
Jag har varit och blivit hjärnskrynklad, det fick räcka med det idag.
Men jag ska gå och ta proverna imorn.
Promise!
"Gå på magkänsla!" har Pelle skrivit när jag kommer tillbaka till bloggen och det va exakt vad jag gjorde.
Ikväll sade min magkänsla
"Spagetti med massor av extrasaltat bregott, ketchup och ett sjujädra stort glas vin!"
Jag sade inte emot.
Finns nog tamejfan inte ett rätt i den menyn men det skiter jag. Idag har jag min fredag medans ni andra har söndag och när ni andra haft helg så har jag jobbat.
Skål!
Shit vad hungrig jag är idag. Måste äta igen känner jag.
Inte korvstroganoff igen dock. Har en portion kvar och den ska jag frysa in.
*kurrrrrrrr*
Gissa vad?
Haft en bra dag på jobbet, förrutom att jag hade ett lite misslyckat kundmöte som påverkade även den kunden jag hade precis efter så det inte heller blev så bra som det hade kunnat.
Den första kunden hade alltså käkat citroner till frukost och jag försökte så gott jag kunde ändå med att göra mitt jobb men då blev han ännu surare och kunden efter föll in i exakt samma attityd som den innan hade haft.
En del tror verkligen att vi försöker lura på dom saker fast det verkligen inte är så. Jag gör inte mitt jobb om jag inte visar våra erbjudanden och de flesta kunder blir glada av att få erbjudandena, andra tackar nej och sen de som har käkat citroner blir förbannade och tror att vi försöker "pracka på dom" verkar det som.
Jaja, inget att gräva ned sig för. :)
Nu ska jag äta klart.
Laters.
Syndaren: Jag.
Synden: Min rökning.
Straffet: Halkar med blöta skor i trappan, efter att ha varit ute och rökt, vrider till knät och höften så det gör ont idag (det hände igår) och får en sträckning i låret. Hann precis få tag i trappräcket för att inte fara huvudstupa dessutom.
Såg nog kul ut. Synd (tur) att ingen såg mig. ;)
Nu är jag hemma igen.
Håller på och kokar ris så jag kan svulla av min korvstroganoff. Har faktiskt ätit lite andra rätter emellan, inte bara körv... :)
Men ni känner ju mig. Jag pallar inte att dela med mig av så mkt mer än såhär innan jag fått mat i magen.
Så som vanligt,
Laters!
Idag: 13-17:30, stan stänger 17:00.
Imorn: 11:45-16:39, stan har öppet 12-16.
Ja. Då vet ni.
Laters.
Jag sov hos moderskapet igår. Gick hem till Tina och Olivia på förmiddagen och käkade frukost, snackade och gosade.
Sedan kom mamma och hämtade mig, vi åkte och handlade och åkte ut till syrran i Svärtinge. Kom hem till mig igen vid halvsju och då var jag så förbannat trött så jag bäddade ner mig direkt när jag kom hem.
Somnade visserligen inte förrän strax efter 22 men jag har legat här som en padda sedan halvsju igår kväll (med undantag för ett par toalettbesök).
Känner mig inte helt kry ska jag erkänna. Det kanske jag redan har gjort? Måste gå till VC och ta prover har jag tänkt... Kolla mina värden. Så jag sedan kan ringa till min läkare och fråga varför jag mår såhär och vad jag ska göra.
Vill inte hamna i ett skov. Snälla, snälla, snälla låt mig slippa.
Är jag skadad av att ha älskat den filmen sedan jag var två äpplen hög eller är den verkligen så bra?!
För den är ju verkligen bra. Bättre, bäst. Så förbannat jäkla bäst.
Jag blev till och med helt tjutfärdig idag när jag såg den. Blev berörd i partier av filmen som jag tidigare inte förstått så mycket av. Tror inte jag sett filmen sedan jag var... Kanske tre äpplen hög. Hade nog inte hunnit ha så mycket egen kärlekssmärta än.
Jaja... Nu ska jag slagga i mammas röda bäddsoffa.
Och drömma om Johnny Castle. Jag tror jag vet vad han kommer att säga.
"Nobody puts Pladder in a corner!"
Don't mistake it för Gravid Yoga, det är inte samma sak.
Mamma Yoga är när man innan man ska slänga sig i mammas bäddsoffa och kolla på Dirty Dancing ber om att hon ska knaka ut ens rygg och det hela slutar med att hon visar en massa stretchövningar. Ja, typ Yogarörelser.
Väldigt nice må jag säga.
Nu kan jag skjuta på kiropraktorbesöket ett par veckor till...
Nu: Dirty Dancing.
Blev så glad att höra från en av mina äldsta bloggvänner, Saki. Vänner, familj och ni mina läsare som hängt med längst, minns säkert att hon fanns med och stöttade mig här när livet var som värst. När jag mådde som sämst. När min sjukdom plågade mig som mest.
Tack för det i efterhand sötaste. Blev grymt påmind om det nu när jag läste din kommentar. Ni var ett gäng här som var ovärderliga då, som stöttade och peppade och bekräftade mig och mina tankar och känslor. Smärtor.
Pöss!
(men vad har du gjort med bloggen bejben, alla inlägg är ju borta, har du lagt ned?)
P.S. Hahaha, jag frågade precis mamma "Kommer du ihåg Saki?" och hon svarade "Ja det va hon med den där lilla rosa folkvagnen" haha! :D D.S.
Johanna:
goddagens
jag:
halloj!
Johanna:
hur är det?
jag:
bra. Förrutom att jag precis har ätit så nu är jag helt jävla slut som vanligt... Känns som det tar alla krafter jag har att smälta maten.
själv då?
Johanna:
bra.
försöker blogga men det blir inget bra. ska nog publicera i alla fall
det känns platt
jag:
Jasså... Det är det nog inte :)
Jag trodde att jag skulle jobba öppning till stängning idag men dte va imorn. Som tur var så messade jag min chef i morse för att dubbelkolla så hon ville att jag skulle öppna butiken så det inte va att hon skulle göra det och jag skulle börja prick 10. Visade sig ju som sagt att det va imorn, idag har jag jobbar 13-16.
Jäkla tur att jag messade bossen!
Johanna:
ja! det är det värsta som finns att ta fel på tid tycker jag
jag:
Mmmm. Jag va så förbannat trött också så jag somnade gärna om ett tag till :)
Johanna:
ja, det förstår jag :) har du kunnat sova?
jag:
Sådär... Men nu måste jag sätta mig i soffan och kolla på Sex and the city och smälta maten känner jag... Vi får höras senare!
Om det inte va nåt mer du ville förtälja? :)
Johanna:
nej det var det inte
jag:
ok
Johanna:
ha det bra. kram kram
jag:
då hörs vi senare
kram
Så dåligt... Men lite kul. Ska vi gissa om det är kvinnor eller män som kommit på idén till klippet? ;)
Internet, telefon och vissa av tevekanalerna var ur funktion hemma hos mor min så hon ringde från mobilen och bad mig gå in på ComHems hemsida och kolla läget.
Vilket jag inte kunde för den ligger nere.
Vi får la hoppas att det kommer igång snart så ingen stackars gubbe eller tant som sitter utan mobiltelefon (alla andra har väl mobbe va?) behöver hjälp utan att kunna meddela sig...
P.S. Både mamma och jag märkte förresten när det blinkade till, ni med? D.S.
Förtydligande: Om man följer min fina rosa länk i inlägget kan man läsa på dn.se att avbrottet gäller hela Sverige och beror troligtvis på en avgrävd kabel.
Idag har jag inte varit hos min psykolog vilket jag skulle ha varit. Jag är så förbannat slut hela jag så jag pallade inte.
Tror jag ska försöka boka om våra tider så att jag alltid går till henne innan eller efter att jag jobbat 13-16. Sådana här veckor då jag jobbar på min maxgräns så pallar jag inte att ta min lediga dag till hjärnskrynkling, jag gör inte det. Jag behöver få vara helt ledig då.
Låter fånigt för er andra som tycker att min maxgräns är löjligt låg, I know. Men nu är det så.
Kollade om tvättstugan var ledig men det var den inte. Snälla mamma fick med sig en tvättpåse hem istället. En maskin 40-graders. Bokade tvättstugan till fredag den 8:e kl 13-18. Jag skriver det här så vet jag var jag ska kolla om jag glömmer bort det. ;) Vad jag har ägnat mig åt idag är att leta plugg (inte potatis), leta lägenhet, läst bloggar, läst twitter, läst Perez Hilton, diskat och lagat mat.
Det minsta jag kan göra för att inte slösa pengar är väl att laga mat till matlådor tänkte jag. Grymt god korvstroganoff blev det. Tycker jag alltså, nån annan skulle säkert tycka att det inte smakade som "vanlig" korvstroganoff. För det gör det inte. Jag gillar när det exploderar av smaker så då smaksätter jag så.
Lök, korv, sweet chilisause, soja, salt, vitlökspeppar, svartpeppar och... Det där röda gojset som man köper på burk, det där starka. Vad heter det nu igen? Det är ju chili i det vet jag men vad heter det? Man brukar ha det i thairätter också... Jaja, ni fattar vad jag menar. En tredjedels köttbuljong, vatten, mjölk och Maizenaredning och sen är man hemma kan jag tala om. Velly nice.
Frågan är om jag kommer att tycka att det är lika gott att äta det i flera dagar i streck? Jag borde ha någon mer maträtt att växla med. Men jag vet att jag inte kommer att palla att laga mat varken i morgon då jag jobbar 10-19:30 eller på torsdag då jag jobbar 13-19:30. På torsdag borde jag ju palla kan man (ni) ju tycka men nej, jag gör inte det. Självklart om jag skulle tviiiinga mig men det tänker jag inte göra.
Korvstroganoff tills jag spyr får det bli!
Fy fan jag är helt snurr i bollen.
Det finns för mycket att plugga och för många ställen att göra det på.
I think i need en studievägledare. Eller Gud.
Help.
Jag följer henne på Twitter.
För 7 minuter sedan skrev hon
"Even though it's almost over, May the 4th be with you!"
Hahaha!
I löv Twitter. :)
Jonte har börjat blogga.
Visst skriver han bra?
Kram påre gamla klasskompis, nästa gång du är i stan så ska vi ta den där fikan... :)
Jag har gjort en Madonna playlist på Spotify som jag lyssnar på varje morgon/förmiddag när jag gör mig i ordning för att gå till jobbet. En låt stannar sedan kvar hos mig resten av dagen, idag var det denna. Löv it.
Sitter och äter.
Känner mig rätt fräsch faktiskt. Vilket jag inte gjorde på vägen hem, kändes som jag skulle kunna lagt mig ned på gatan och somnat där och då.
Men, men lite mat gör susen helt klart.
Och det faktum att jag trots min trötthet stannade kvar på jobbet en och en halv timme efter att jag slutat och fortsatte röja upp i mitt liv. Lånade bland annat jobbdatorn så jag kunde skriva ut det ett brev till min handläggare på arbetsförmedlingen. Ett par saker till styrde jag upp.
En sak i taget, sakta men säkert. Jag ska nog se till att att få ordning på mig själv jag också. Tillslut. :)
Den gillade inte nattens sömnlöshet.
Aj, aj...
Har piggnat till något i alla fall.
Laters (igen).
Jag tycker jag verkar mer schiz än något annat när man läser nattens/gårdagens inlägg. ;)
Hela jag värker av trötthet.
Jag går och jobbar mina tre timmar så får jag se vad som blir av resten av dagen.
Hur mycket jag piggnar till, eller ej.
Laters.
Nu har jag läst mitt senaste i inlägg igen och jag blir så förbannad!
"Ska jag våga, blahi, blaha, blättanblä"
Varför måste jag vara sådan här för? Vem, jag frågar VEM vinner något på att sitta och fråga sig sådana saker? Det är väl bara att göra!
Fan i helvete, godnatt!
Jag vet att det är morgon men vad ska jag göra då?
Jo, sova så länge jag kan, sedan gå upp och jobba kl 13-16.
Piece of fucking jävla kaka.
Jag måste sluta upp med det här språket.
Ibland hatar jag den här bloggen och ibland älskar jag den. De tillfällena då jag hatar den är när den känns för utlämnande och jag tänker att den blir mer och mer patetisk, samtidigt inser jag att texterna jag framställt är ingenting annat än reflektioner av mig själv.
Ibland är det inte särskilt angenämt att se sig i spegeln, snarare så att det är bland det svåraste man kan göra. Fler borde prova det. Trots den något obekväma upplevelsen är det ibland väldigt nyttigt.
När jag vid tillfällen speglat mig i bloggen och verkligen inte gillat det jag sett, det är då jag hatat den. Den, som egentligen är jag. Sedan har mer ofta än sällan något ganska speciellt (min upplevelse) hänt. Den icke så vackra spegelbilden har provocerat mig, så till den milda grad att jag laddats med energi samtidigt som min hjärna börjat gå på högvarv och jag har fyllts av inspiration och idéer till vad jag vill göra av mig själv och mitt liv.
En efter en faller saker och ting på sin plats i mitt sinne, som är allt annat än stilla, utan att jag för den sakens skull direkt löst några världsproblem. Löser inte ens mina egna.
Problem? Vilka problem?
Man kan inte göra något annat här i livet än att sätta den ena foten framför den andra. Ta ett steg, ta två, sedan tre. En del dom går på i stilla lunk varenda dag i hela deras liv, utan någon riktning eller annat mål än att gå tills det tar slut. Andra går ständigt i cirklar utan att själva ens vara medvetna om det. Sedan finns det sådana som jag som kan gå tusen mil i andras skor men så länge som man inte själv har ett tydligt mål mot var man ska gå så trampar man på samma fläck i evighet.
Ett steg, två steg, sedan tre.
Ska jag våga bestämma mig för att påbörja min egna promenad?
Mot en förhoppningsvis mer angenäm spegelbild...?
När jag ändå är inne på temat av att blotta mig så kan jag väl fortsätta dårå.
Jag kan ju berätta att jag dagar som idag då jag ändå tagit tag i lite av min ångestframkallande ekonomi, sitter efteråt som paralyserad med laptopen i knät. Jag var hungrig redan när jag kom hem (vid halvsju) men jag satte igång med deklarationen direkt, gick sedan in på min bank och kollade läget, fortsatte in på A-kassans hemsida och sedan vidare till mitt fondsparande.
Sedan när jag är klar så sitter jag här förstelnad. Endast fingrarna knapprar vidare på tangenterna. Till kylskåpet tar jag mig aldrig. Känns som att jag hamnar i någon typ av försvarsmekanism. Som att jag är utsatt för en attack men om jag inte rör en fena så kanske jag går obemärkt förbi.
Om jag bläddrar vidare och vidare och vidare på internet, om jag rör mig längre och längre bort från min egen verklighet så kommer jag kanske att glömma bort allt som skrämmer mig.
Det enda problemet och det som påminner mig igen och igen om här och nu är hungern. Och det faktum att jag behöver sminka bort sminket och gå och lägga mig.
Därför skriver jag det här inlägget för att sätta ord på vad fan det är jag pysslar med. Och inser rätt snart in i inlägget att jag låter helt jävla neurotisk och jag HATAR neurotiska människor!
Missförstå mig rätt, det kan ibland handla om sjukliga symptom att man är neurotiskt och i de fallen har jag förståelse. Förståelse och sympati. Men det är inte min favorit av de psykiskt symptomen kan jag ju säga. I'll take en psykotisk människa framför en neurotisk any day (ta i trä).
Skitsamma, tillbaka till mig.
Jag är inte psykiskt sjuk. Just därför behöver jag inte ha förståelse och sympati. Jag kan helt enkelt "bara" läsa mina egna ord och tankar och bestämma mig för att väcka mig själv.
Wake up and smell the fuckin' roses Pladder. Gå å ät och tvätta nyllet. Ibland är livet hårt men just nu är det inte svårare än så.
Slut på gnäll från mig. Jag behövde få ur mig det bara. Vilket jag fick. Mest till min vän Marja som lyssnade på mitt ont i magen och min ångest. Sötaste och varmaste Marja som lyssnade på mig och mitt trams.
Hennes son som skulle födas om en månad men som kom för två och en halv vecka sen, lille killen. Nu är dom äntligen hemma i alla fall fastän inte utskrivna. Lillen lever som han skulle ha gjort i magen, han sover och sover. Äter gör han självklart också men han säger inte till om att han vill ha mat. Han säger inte till om nånting.Med ågren i maggropen. Jag verkligen avskyr allt som har med ekonomi att göra. Vilket är direkt relaterat till att större delen av min inkomst kommer från skattepengar, mina och era.
Har alltid ågren över hur mycket/lite lön jag ska få. Femtio procents sjukpenning får jag varje månad (i några månader till) men dom pengarna blir man inte fet på. A-kassan har jag inte plockat ut några pengar från på hela det här året... Fast jag egentligen kunnat. Jag har bara inte pallat att fixa med kassakorten. Det är hur jävla enkelt som helst att göra det över internet. Rent praktiskt så är det en piece of cake. Det är den här jävla ångesten jag får som ställer till det, som gör att jag inte pallar. Stoppar huvudet i sanden istället...
Jaja. Nu har jag deklarerat iaf.
Och begärt utbetalning av mina sista fondpengar. Tvåtusen till restskatt och tvåtusen till en privatskuld (lånade pengar till skinnjackan + jeansen förra månaden).
Sådant här ska man väl inte erkänna och prata högt om egentligen. Men nu gjorde jag det.
Not much, feeling down.
Skulle var en klockren inledning på ett inlägg med den överskriften. Men jag känner mig faktiskt inte down, däremot jävligt trött. Vaknade vid nio imorse och har inte gjort många knop sedan dess. Har till och med legat och sovit i flera timmar på eftermiddagen.
Imorn ska jag ut en sväng till Svärtinge (syster med familj) iaf, bra att ha något planerat. Är jag såhär trött imorgon med så hade risken varit att jag sov/vilade bort även morgondagen. Men jag tror inte det. Tror jag kommer känna mig utvilad imorgon. Behövde ladda batterierna idag bara.
Tina ringde nämligen precis och bjöd mig hem till henne, Pelle och Olivia på middag.
Mat tackar jag ju inte nej till! ;)
Dom va inne i butiken och handlade av mig idag och Tina är så rolig. För er som inte vet det så är hon inte bara min bästa vän utan även min (mammalediga) chef och av någon anledning så fick jag prestationsångest när hon skulle handla av mig så jag kunde inte tänka riktigt rätt. Hon däremot ser sig ju inte som nåt märkvärdigt utan helt enkelt som min vän och det blev så tydligt då jag sa att jag blev nervös av att ha henne som kund och hon svarade
"Men skit i det, sno dig på nu!"
Hahaha! Hon ville hinna till HM och kolla på bebiskläder och där stod jag och blev nervös helt utan anledning, haha!
Jaja, nu ska jag dit iaf, laters!
Inlägg
