Jo paketet från cdon innehöll ju som bekant böcker och det finns nästan inget bättre än att packa upp sprillans nya böcker och att en efter en börja undersöka dem. Jag undersöker dem tillräckligt mycket för att få ett första intryck av dem men ändå snabbt för att jag är så ivrig att börja undersöka nästa.
Jag började med Lindas böcker.
Ett tal till min systers bröllop - Linda Skugge.
Lagom snyggt yttre, säger inte så mycket men det duger. Apnygg bild på Linda inuti bokryggen.
Jättevacker dedikering:
"Till min abortbebis, min utomkvedsbebis,
till mina ädelstens-döttrar och min förhoppningsvis
kommande bebis, ta i trä, jag älskar er alla"
Bra så, har inte tid att undersöka denna bok mer, vidare till,
Men mest av allt vill jag hångla med nån - Linda Skugges dagbok 91-93
Läser på baksidan:
"Det här är sanningen.
Utlämnande berättar Linda om sitt liv dag för dag
under det sista åren i gymnasiet, om tiden på Ultra
Magazine, om hur hon rekryterades till Expressen men
framförallt om vänskap som inte är det lättaste
och om kärlek som är det svåraste av allt."
Jättebra, blir genast jättenyfiken på att börja läsa och ta del av Lindas tankar! Tittar på omslaget som är strösslat med autentiska bilder på Linda och hennes (gissar jag) dåvarande umgänge. Är det Mats Strandberg jag ser på framsidan? På ett av fotona ligger Linda i ett badkar. Däckad? Som sagt, blir nyfiken och sugen på att börja läsa.
Sedan låter den mig inte ignorera den längre. Lindas böcker fick automatiskt förtur för att hon är den hon är, sweet Linda. Den låter Linda gå före men sedan är det nog och den får mig att lyfta upp den och kika närmre på den.
Våldtäkt & Romantik - Katrine Kielos.
Redan vid första anblick tycker jag att boken är så jäkla snygg! Svart omslag där framsidan pryds av Katrines namn i vit text och boktiteln med rosa sammetstext! Först tror jag att texten bara är tryckt för att ge intrycket av sammet men nej, man kan ta på den och känna att det är "på rikt." Vänder på boken och där är hela baksidan täckt av Katrines vackra skönhet. Klarblå ögon inramade med svart kajal och massvis av mascara möter mig och nu står det klart, vilken jävla snygg bok!
Det slutar inte där. Öppnar boken och upptäcker att de första bladen i framsidan och baksidan av boken består av tunt, skirt ljuslila mönstrat papper. Så fint. Bläddrar lite och upptäcker på insidan av omslaget (på baksidan) en beskrivning av boken:
"Det här är en bok om våldtäkt. Inte som ett symptom och inte som ett instrument för att plocka politiska poäng. Inte heller som en symbolfråga som belyser andra orättvisors relativa allvar. Få saker är så accepterade i samhället som kvinnors rädsla. Även de mest högljudda anti-feminister är förstående inför denna rädsla. Många är de som vill följa mig hem, pracka på mig alarm, och lära mig att alltid ha mobilen påslagen i handen.
Men - självförsvar börjar i att man definierar den egna kroppen som något som är värt att försvara. Som något som är värt att uttrycka en självständig vilja. Som har rätt att röra sig ute i världen utan att behöva be om ursäkt för det med varje ängslig rörelse.
Därför måste kvinnan göra uppror mot rädslan och mot den kultur som konstruerar henne som våldtäktsbar. Vi måste prata om våldtäkt för vad det är, och vad det gör. Mot kvinnor. Med kvinnor. Idag."
Oh my god. Jag verkligen älskar redan den här boken! Ovanstående text hittar hem direkt hos mig och jag minns ett inlägg jag skrev (eller jag fuskade/saxade större delen av inlägget) för bra länge sedan.
Påbörjar undersökningen av de två sista böckerna i samlingen men den snyggaste boken av dem alla ber mig flera gånger om att ta upp den igen, och det gör jag.
Sucka mitt hjärta men brist dock ej - Mark Levengood
Jättefint omslag. För tankarna till grundskolans sångböcker. Old school helt enkelt. Håller boken i handen, placerar tummen över boksidorna och tillför lite tryck så sidorna snabbt bläddras förbi min syn och jag ser att det i boken även finns illustrationer blandat med Marks texter. Blommor, växter och djur. Även de liknande skolboksillustrationer. På omslagets insida finns ett stiligt foto på Mark och några blad in i boken finns hans dedikering till sin familj:
"Till Jonas, Amos och Olga"
Tror det kan bli avslappnande feel-goodläsning detta, påverkad av bokens utseende föreställer jag mig poetiskt vackra texter med ibland lite gammalmodigt uttrycksätt, som i mitt huvud kommer läsas av Marks mjuka stämma. Lite kuriosa, visste ni att Mark var tvungen att läsa svenska på SFI när han flyttade till Sverige? Trots att hans modersmål är svenska. Läs mer om vårt svenska, många gånger grusiga maskineri HÄR.
Sista boken under lupp,
Könskrig : hur vi delas upp och hur vi hör ihop - Elin Alvemark och Tove Leffler
Första intryck = ful bok som är konstigt utformad. Kan tillägga att jag vid det här laget har gått tillbaka till den snygga boken ett par gånger och har nu hunnit upptäcka att under det fina svarta omslaget döljer sig en rosa bokpärm med cerise text och gissa vad? Hela bokpärmen är i sammet (eller ja, sammetsliknande)! Stackars könskrigboken har ju förlorat innan jag ens tar upp den.
För det första är inte omslaget det förväntade rosa utan bebisblått. Av någon anledning avskydde jag rosa när jag var barn och kände hatiska känslor när jag tvingades bära rosa och/eller klänning. Varför jag tar igen det nu i vuxen ålder vet jag inte men jag misstycker i alla fall väldigt mycket att jag får ett bebisblått omslag när jag förväntade mig fin-fint rosa. För det andra så är omslaget det konstigaste jag har sett på en bok. Det liknar mer pappersomslaget på ett par nya strumpor. Det sitter alltså hela vägen runt boken och enda sättet att ta sig in i boken är att trä av omslaget och säg vad hittar man där? En mattvit bokpärm med blankvit text (alla bidragande författares namn) och grova kanter. Det vita ligger alltså endast utanpå bokpärmen, inte runt kanterna, där kikar istället pappen fram. It better be good is all I'm sayin'. Gärna med någon poäng till varför boken ser ut som den gör. I och för sig måste jag väl ge boken plus för att den är udda, den skiljer sig från mängden. Det är väl ett jobb väl genomfört på sitt sätt. Jag undersöker iaf inte denna bok något mer förrän det är dags att läsa innehållet.
Förresten är den inte så ful, egentligen. Men den är blå.
Inlägg
