Mycket glädjande mejl!

Som ni vet så har vi i UngILCO inbjudit till en helg i Stockholm och det här mejlet fick jag idag (superstolt och glad blev jag självklart :-)):

Hejsan!

Mitt namn är ********** och jag fick nyss erat brev om helgen i Stockholm senare i höst.

För det första så måste jag bara säga att jag är så imponerad av din artikel som du var med i. Jag klippte ur den och hängde den på kylen utan att veta vem du var och den har varit en inspiration för mig allt sedan dess.

Blev så glad över att någon ung peron tog upp ämnet för i alla broschyrer man fick före och efter operationen var det bara folk som var 60+ och man kände sig ganska ensam ett par år. Ingen berättade direkt om att ni fanns som förening.

Men som sagt så är jag glad att jag fick ert brev och skulle vilja anmäla mig till den helgen som kommer att vara i höst och har lite frågor runt resan dit och boendet. men det kommer kanske information runt det senare?

Ser fram emot fortsatt kontakt med er.

Ha det bra tills vi hörs igen!

@Svärtinge

Jobbade 12-17:30 igår, sen tog jag 18:05 bussen till Linda med familj.

Har sovit i soffan där jag med jämna mellanrum blev väckt av en geting som surrade omkring mig, varvat med den mycket snygga hunden Loke som hoppade upp i soffan och gav mig ett par pussar och sen hoppade ner igen. På morgonen vaknade jag av att Ellen (6 år) satt bredvid mig i soffan och försökte så gott hon kunde att göra diverse diskreta ljud så jag skulle vakna så hon fick sätta på tv:n. Storebror William hade nämligen förbjudit henne att väsnas bredvid mig.

Jag gjirde då helt enkelt som så att jag lånade Williams säng och gick och lade mig i istället och somnade om.

Nu på dagen är det fotboll som gäller för alla barnen. Hanna och Jimmy är redan nere vid planen, jag har skött mitt jobb och klippt naglarna på William och Ellen (senaste gångerna jag kommit hit har jag av nån anledningen fått den uppgiften) och nu håller dom på att krångla sig på sina fotbollskläder.

Så ä' dä' mä't!

Hellu

Tror det börjar rätta till sig med flödet. Har ätit lite och bara legat i schäslongen och tittat på tv hela dagen. Förrutom en stund då jag sov.

Tror att flödet är stressrelaterat, precis som vid flytten när Björn och jag skulle separera. Har känt varenda dag den här veckan att jag har behövt vila, istället har jag blivit inringd att jobba två gånger om. Igår när jag va helt ledig skulle jag va hos frissan kl 09 på morgonen och sedan gick jag på stan med mamma, gick hem en stund utan att vila och sedan mötte jag Susanne vid kvart över sju, gick och fikade till 21 ungefär.

Men idag har jag vilat som sagt. Hela långa dagen. Superskönt, precis vad jag behövde. Har grym mensvärk också. Brukar aldrig ha det annars men dom senaste gångerna har jag haft det. Tror faktiskt att min cykel börjar rätta till sig först nu på alla år med sjukdom och allt och att det är tillbaka ordentligt nu. Vilket ju är ett friskhetstecken och något att va tacksam för. Önskar bara att friskhetstecknen skulle visa sig på annat vis än med smärta och extrem trötthet. Blir nämligen helt slö och känner mig som en däckad val nu såhär i menstider.

Ojojoj vilket trevligt inlägg. Hoppas ingen av er åt när ni började läsa. ;-) Själv är jag supersugen på godis och då framför allt choklad som är mitt val av drog.

Ska man orka gå och handla...?

Har ju en Konsum väldigt nära hemmet men minsta steg från schäslongen känns jobbigt. Får se hur jag gör.

Baj.

Har avbokat läkartiden

Jag har nämligen sånt jäkla flöde och ont i magen. Och känner mig helrisig. Funderade först på om jag skulle pallra mig till läkaren ändå men avstyrde dom tankarna. Jag måste va på G när jag ska träffa honom, mitt friskaste och starkaste jag.

Har en del sanningar att säga honom.

Nu vet ni läget, nu går jag och lägger mig igen.

I'm scared

Imorn ska denna Pladdra till läkaren. Första gången på evigheter. Inte roligt. Inte nånstans.

Hoppas jag slipper göra undersökning. Vad för undersökning undrar de av er som antingen inte är tarmsjuka själva, alternativt inte har följt bloggen särskilt länge, alternativt har dålig fantasi.

Rektoskopi.

Det är för en tarmsjuk ungefär som det är för en icke tarmsjuk att gå till tandläkaren varken man har hål i tänderna eller inte. Har man hål i tänderna går man dit för undersökning för att man har märkbara besvär, har man inte hål i tänderna går man dit ändå för rutinkontroll. Eller man ska göra det i alla fall.

Själv ska jag rutinkontrollera röven.

Hahaha!

Fast jag hoppas jag slipper det som sagt.

Godnatt!

Gud som haver...

...barnen kär
se till mini i Jonnas mage
vart h*n sig i världen vänder
står h*ns lycka i Guds händer
Lyckan kommer lyckan går
Gud är allas Fader vår...

...som är i himmelen
helgat varde ditt namn
tillkomme ditt rike
ske din vilja så som i himmelen
så ock på jorden
vårt dagliga bröd, giv oss idag
och förlåt oss våra skulder
såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro
och inled oss icke i frestelse
ty riket är ditt
och makten
och härligheten
i evighet

Ske Din vilja som inte kan vara något annat än att Dante och Liten ska få ett litet syskon på jorden. Att Jonna och Marcus ska bli föräldrar för tredje gången och att denna tredje gång få behålla sitt barn vid sin sida tills den dagen dom själva blir mötta av Dante och Liten.

Det kan inte va möjligt att du har någon annan vilja
Ske din vilja

AMEN

Stöd gärna Jonna och Marcus på det sätt du själv finner lämpligt. Själv valde jag att be. Det har nästan bara hänt en gång tidigare i mitt liv och det va när jag låg på sjukhuset i Nyköping och kände som att dom sista krafterna började tyna bort i kroppen. Själv kände jag mig lugn och trygg, av någon anledning visste jag att om det skulle ske så skulle det inte göra ont, jag behövde inte va rädd, det skulle kännas skönt. Därför bad jag inte för mig utan för dom som skulle bli kvar.

Eftersom jag kan räkna dom gångerna jag bett en sådan här bön på ena handens fingrar så kändes det otroligt svårt nu när jag skulle försöka. Jag blundade och försökte lyssna inåt på vad jag skulle säga men allt jag såg va Jonna och Marcus som jag föreställde mig dom hemma i deras säng. Började med att försöka sända styrka åt deras håll men även det kändes så långt borta. Då slog det mig det sätt jag bäst kan uttrycka mig på.

På bloggen.

Det va enda anledningen att jag skrev det här. Hade gärna kunnat hålla det privat för mig själv annars men jag tänkte att vilket sätt jag sänder ut min bön i universum på borde inte ha någon betydelse, inte heller om andra kan se vad jag sänt ut. Kanske kan andra bli inspirerade att vilja sända ut styrka till Marcus och Jonna på det sätt man skälv finner lämpligt.

Mycket märkligt faktiskt att jag just idag fick det andra tillfället i mitt liv att vilja göra detta. Igår kväll funderade jag på min tro. Om jag har en tro. Jag känner nog att jag har det och jag funderade på att jag skulle skriva ett inlägg här om det. Om att det är väldigt tråkigt, jobbigt och energikrävande att leva i en värld där dom flesta människor jag känner är så fruktansvärt cyniska så att tro är inte ett alternativ. Att vädra sin tro är ännu mindre ett alternativ.

Nu är inte jag så troende att jag är religiös. Vart nu gränserna går. Men jag tror på att man kan sända ut energier i universum och att man kan få svar. Inte svar i ord men på andra vis. Jag tror på att något som inte gått vägen för Jonna och Marcus hittills skulle kunna gå vägen denna gång med hjälp av att dom har så många människor omkring sig som alla koncentrerar viss del av sina tankar och känslor på att det är det som borde ske. Jag tror på att det finns nånting mer än vad vi ser med blotta ögat och att det kan finnas en högre makt. Jag tror inte att det är något/någon som har mänsklig gestalt men jag har ändå ingenting emot att kalla den makten för Gud.

Jag tror på att Jesus har fötts, levt, korfästs och dött. Jag tror att han var en av dom finaste människorna som har gått på jorden. Jag tror att det finns sådana människor omkring oss nu idag och att det har funnits sådan under alla tider, sådana som är extra fina, speciella och kärleksfulla. Jag tror att han fortfarande är ihågkommen för att han utmärkte sig som en sådan kärleksfull person med så mycket visdom.

Jag tror inte att han var Guds son, eftersom jag tror att Gud är en kraft. Jag tror inte att han var vår mänsklighets frälsare, vår Messias. Jag tror överhuvudtaget inte att det har funnits eller kommer att komma en Messias. Varför vi överhuvudtaget finns till har jag ingen aning om men när vi nu finns här så tror jag att det på något vis ändå är meningen att vi ska lära oss så mycket vi kan om kärlek och medmänsklighet och om livet medans vi lever.

När vi sen dör så tror jag inte att allt blir svart, jag tror det finns en fortsättning någon annanstans. Om man har mer att lära tror jag att man får komma tillbaka till jorden igen i en annan mänsklig skepnad. Därav kommer det sig enligt min tro att jorden är berikad av själar som måste anses klokare och visare än dom flesta av oss andra, man har haft tidigare liv att bli berikad med visdom.

Jag tror att visdom oftast kommer av dom svåraste och mest smärtsamma av upplevelser, att dom upplevelser berikar ens själ med empati och medmänsklighet och gör att själen tvingas att centreras och se på omvärlden, livet och vad som sker däri med ett större perspektiv på vad som är viktigt.

Jag ber inte ofta. borsett från idag ber jag sällan eller snarare aldrig.

Men jag tror.

Sussie's styling team

Det är DIT ni ska gå om ni vill bli riktigt, riktigt nöjda med klippning och färgning!

Själv hade jag tänkt ut att jag nog vill bli lite mörkare igen men inte helt mörk och att jag ville behålla mitt långa hår men jag hade inte bestämt nånting säkert utan ville höra förslag från Sandra som va den frisör som hjälpte mig (Tina har rekommenderat henne och sagt att jag MÅSTE gå till henne så nu kunde jag inte låta bli). Håret va så förbannat torrt på mig nu innan så vissa slingor såg ut som det skulle gå av bara man tittade på det och slingorna va helt ojämna och bred utväxt hade jag. Och slitna toppar.

NU däremot ser håret friskt och fräscht ut och jag känner mig helnöjd med att bli mörk igen. Jag trivs jäkligt bra i det. Sandra föreslog direkt att hon tyckte att jag skulle bli mörkare, speciellt till hösten.

Två olika bruna nyanser har jag nu i håret och en blond. Syns ju inte så bra när jag fotar med webkameran men här är de bevis jag har att delge! =)






Vilken modell va? ;-)

P.S. För att va en pladdra har jag rätt passande text (Little miss chatterbox) på tishan va? =) D.S.

Jahopp

Det blev till att jobba idag med. En av mina kollegor fick en liten familjesituation att hantera så jag tog hennes pass och jobbade därmed från 12:30-19:30.

Jag kände verkligen i hela kroppen och hjärnan hela dagen att jag fortfarande va inställd på att va ledig. Nu är jag så van i jobbet så jag fixar det ändå, även fast hjärnan är seg. Jag måste va liiite mer koncentrerad för att slå in rätt % på dom 18.000 olika rabatterna vi har bara.

Och som vanligt är det alltid lite extraordinera uppgifter att hantera. Vilket är roligt, ingen dag är den andra lik, men det är tidskrävande. Just nu under rean känns det skitjobbigt att inte ha tid för "butiksunderhåll" för all tid går åt till kunder och till problemlösning. Skyltning och annat som också SKA göras hinns helt enkelt inte med!

Men, men, det är som det är. Jag vet att jag är så effektiv jag bara kan vara och att det faktiskt är en rätt bra nivå jag ligger på då, trots slö kropp och hjärna. Jag kan inte göra mer än mitt bästa. Sen finns det alltid utrymme för förbättring dock, det vore ju trist om man redan va fullärd efter 1 år på jobbet!

Ny bänkskiva har jag fått i köket idag också! Det är inte den snyggaste bänkskivan i världen, inte den jag skulle ha valt om jag fick välja själv, men den är jäklar så mycket bättre än den förra! Den förra va i fanér som skulle imitera marmor och den va trasig och hackig och intill diskhon hade den svällt och börjat luckras upp. Not fierce (har precis sett säsongsavslutningen av Project Runway)! Den nya bänken är i fanér även den men den ska imitera bok och den är hel och ren och snickaren har våtsäkrat med silicon i fogarna. =)

Imorn ska jag till frissan kl 09. Klippning, slingning och ögonbrynsplock står på schemat. På kvällen ska jag träffa Susanne och gå och käka nånstans när hon slutat jobbet. Ska bli supertrevligt! :-)

Godnatt people!

Good morning Sweden

Jag va sp jäkla trött imorse så det kändes som att jag kunde ha sovit hela dagen om jag fick men det fick jag inte. Det skulle nämligen komma hit en snickare och byta min bänskskiva i köket och det håller han på med för fullt nu.

Har en del andra saker jag måste fixa med också.

Anneli från Nyköping som jag skrev om för ett tag sen, hon kommer till Norrköping idag. Hon skulle gå på stan med sin mor så vi har bestämt att vi ska träffas. Hoppas jag hinner det bara innan dom åker hem!

/M

Fortsatt readag

Jag fick hoppa in och jobba idag iaf. Christina ringde vid halvett och sa med en röst i ett lite högre tonläge än hon normalt talar i "hej, kan du komma och jobba, det är FULLT med folk i butiken!"

Mitt svar "Ja det kan jag, kommer snart!"

Idag pratade jag glatt med en stamkund som handlade av mig igår. Jag skojade med henne och sa att vi knappt hinner plocka upp nya varor innan hon är där och handlar igen och då sa hon att det är ju faktiskt så också att det är så himla trevligt att komma in och handla i vår butik där vi är så trevliga och pratglada och det gör ju att det blir roligt att handla hos oss och att hon vill komma tillbaka ofta.

Högsta betyg, eller hur?! :-)

Just hon va faktiskt en av dom första kunderna jag expedierade när jag va helt ny på Albrekts. Jag sa då av någon anledning i sammanhanget att jag va ny i jobbet och då sa hon att så är det ju för alla i början och sen vände hon sig till Tina och sa att det måste ju va hon som är så himla bra på att välja ut folk att anställa eftersom hon lyckades välja så duktiga och trevliga säljare varenda gång. Inte dåligt betyg det heller, varken till Tina eller mig! :-)

Skryt, skryt! Lite grann måste jag faktiskt få skryta, inte för att vi är världsbäst på den ena eller andra saken utan just för att vi alltid jobbar stenhårt på att ge varje kund bästa service. Så långt det bara är möjligt ska alla känna att jag engagerat mig i dom och hjälpt dom på bästa sätt. Hur ofta är det ni får sånt bemötande när ni går in i en klädbutik eller någon annanstans och handlar?

Självklart händer det att en del kunder inte är sådana som man hoppar högt av glädje över att ge av hela sitt hjärta... Härom dagen till exempel kom det en kund som verkligen inte hade det bemötandet själv. Just därför frågade jag Tina efteråt om hon märkte nån skillnad på mig när jag hjälpte den kunden. Hon svarade "Ja du bytte dialekt!"

Hahaha, kunden jag hjälpte pratade nämligen sörmländska och eftersom jag bott i södermanland själv så halkade jag väl in i den dialekten. Men något annat märkte hon inte. Bra så! Jag kan ju tycka vad jag vill om dom jag hjälper, alla ska fortfarande få samma service!

Missförstå mig rätt nu. Oftast tänker jag inte ens på vad kunden är för typ av person o.s.v. det är ju nämligen också en del av jobbet, att jag inte ska särskilja kunderna utan behandla alla lika. I vissa fall går det bara helt enkelt inte att undgå att personen själv inte försöker behandla de omkring sig med vänlighet och respekt...

Väldigt sällan stöter man på sådana som tur är men det händer.

Nu ska jag börja avsluta datortiden, vi hörs imorn!

Nu är jag uppe ur gropen!

Jag blev så illa tvungen att gräva mig ur den för jag skulle jobba idag. Rea har vi också (kom ner på stan och skynda 25-75% på ALLT i butiken!) så det va en jäkla rusch, satan i gatan va vi hade att göra!

Jag står stand-by imorn att kunna rycka in och jobba om det behövs. Egentligen skulle jag va ledig men Tina sa så, att om det är lika mycket som idag så får tjejerna som jobbar ringa till mig så rycker jag in.

Just därför behöver jag gå och sova nu men det går verkligen inte just nu! Jag sitter och pratar med Tette på msn. Hon, Anna, Marie och Bosse har vart på nordiskt möte i Finland och hon har så mycket att berätta!

Jag blir så glad av att prata med Therese, hon utstrålar verkligen positiv energi från topp till tå och det smittar av sig!
Jäklar va kul dom verkar ha haft på det där mötet iaf, känns skittrist att jag inte kunde va med! Men, men det kommer fler gånger. Jag är jätteglad för deras skulle att dom haft så roligt.

Men jag tvingade Therese ändå att erkänna att hon hade saknat mig vilket hon lovade att hon hade, hahaha! =)

Det va allt från mig för tillfället, hörs imorn!

P.S. Bilden på Tette har jag tagit på henne vid Borgholms slottsruin när vi va på öland, snodde den från hennes blogg nu, hoppas det va ok...D.S.

What goes up, must come down

Och idag är jag down. Lives a bitch and then you die och allt det där.

Återkommer med roligare inlägg när jag grävt mig ur gropen. Vilket jag troligen gör rätt snart men idag sitter jag i den och vältrar mig lite. Det behövs väl det också antar jag. Man kan inte alltid ta på sig ett happy face.

Engelska klyschor delux, det är hos maddepladder ni hittar dom.

Baj.

Fortfarande hos mor

Blev kvar här. Det brukar bli så när jag tänker besöka mor en stund, det är så skönt här så jag slappnar av i hela kroppen som blir trött och tung och sen orkar jag inte röra mig ur fläcken tills nästa dag nån gång. Om ens då.

Idag har mamma gjort "cat walk" på ryggen på mig också så då blev jag ännu mer avslappnad. Hon behövde knappt bara nudda ryggen på mig på en speciell punkt så knakade det på säkert fem ställen samtidigt. Efter några vänder upp och ned på ryggen fick hon ur lite mer knak ur ryggraden på mig och det är så jäkla skönt, samtidigt som det gör ont. Känner mig 10 gånger rörligare nu iaf, förrut har jag känt mig helt fastlåst i ryggen och det har gjort ont som fan när jag har rört på mig.
Skulle vilja gå och få en redig omgång av ryggen egentligen, både från en knotknäckare och en massör. Skulle va skönt! Har aldrig gått och fått massage nån gång.

Jaja... Ses imorn.

Baj!

Hahaha!

Nu har visst Michis tagit mig på orden och lagt upp precis vilka bilder hon ville på sina bloggar...

ENJOY! ;-)

Michis blogg

Norrköpingsbloggen (också Michis blogg ;-))

Själv är jag hos mor för tillfället så jag laddar inte upp några bilder nu men som sagt, ni har ju vackra bilder att njuta av en stund! ;-)

Hej på er!

Gårdagen spenderades på jobbet, vi håller på att förbereda för fullt för rea, och sedan hos Michis och Leo.

Michis och jag hade hysteriskt roligt måste jag säga, hon skulle fota mig och det va ingen lätt uppgift direkt. Hon undrade hur det kunde komma sig att jag stod helt naturligt och såg jättesnygg ut och precis i samma sekund som lampan tänds innan blixten avfyras och kortet knäpps så lyckas jag förvrida ansiktet till en stel grimas. Framförallt undrade hur jag överhuvudtaget hann med att reagera så snabbt och vanställa ansiktet...

Hahaha, ja jag undrar jag också! Men det är så det är och det är så det alltid har varit. Nu blev det så himla bra ändå att tack vare att Michis och jag bröt ihop av asgarv flera gånger så lyckades jag tillslut bli helt avslappnad och känna mig helt lugn och naturlig framför kameran. Jag kan tala om för er att det va en mycket märkligt känsla för jag har ALDRIG i hela mitt liv känt så innan vad jag kan minnas! Att jag kan stå sitta framför en kamera utan att spänna mig i kroppen och ansiktet, alternativt medvetet göra fula miner bara för att förekomma dom fula minerna som ändå kommer att uppstå!

Jag ska lägga in bilder ikväll när jag kommer hem så får ni se, fram tills dess kan ni hålla koll på Michis två olika bloggar för jag misstänker att hon tänker visa upp några av bilderna också, hon hotade liksom lite fint med det igår... :-)

Nu ska jag fixa i ordning mig det sista och sen gå och jobba.

Baj!

Tack...

...Katerina! =)

Inget lugnar nerverna...

...så bra som ett par bitar 70% choklad!

Dom hade slut på Marabous vanliga 70% på affären men jag va så extremt godissugen så jag chansade och tog den 70% med apelsinsmak. Inte lika god men den funkar. I alla fall har den samma lugnande effekt.

När jag va sjuk va jag nästan beroende av 70% choklad. Det har en rogivande effekt på mig. Skulle ju såklart funka med choklad med högre kakaohalt också men då är det inte gott längre tycker jag. Lägre kakaohalt kan jag också välja såklart men då känns det som jag lika gärna kan välja vilket godis om helst, en av poängerna med att äta sån här choklad är att i alla fall jag äter utan att få dåligt samvete. Visst är det inte rakt igenom nyttigt, men, men!

Dags att gå och lägga sig snart... Jobbar 12-19:30 imorn.

Godnatt.

Oh hjälp!

Jag hade redan hunnit glömma från igår att det är augustifest med tillhörande fyrverkerier!

Nu har jag ont i magen igen...

Men jäklar vad väl jag ser ljusspelet! Det tänkte jag aldrig på igår när jag blev så skärrad, nu har jag iaf tagit mig för att titta lite på vad som sker på natthimlen. Mycket fint!

Trots hjärtsnörp.

UngILCOs blogg

Herregud vilket bestyr det blev med den där bloggen för att jag va tvungen att va inne på peta i kodmall och stilmall för att få det mer personligt (eller, ja ILCO-aktigt)!

På Blogger där jag har min blogg är det extremt enkelt att lägga in bilder, ändra menyn, ändra färg och teckensitt på text m.m. man behöver inte ens gå in i nån kodmall och ändra bland koderna. På BlogSoft där vi har ILCO-bloggen är det inte direkt samma visa. Där är det HTML-koder som gäller och som sagt, inte bara i en mall utan två (kodmall, stilmall). Jag lyckades få till allt så som jag ville ha det tillslut iaf och idag hade jag tänkt lägga in lite felr funktioner, då får jag ett mejl från Anna som meddelar mig att när man använder Firefox (själv använder jag IE= Internet Explorer) så ligger den ena menyn (där hade jag lagt in bilder på oss) över själva bloggtexten...

Jag går därmed in på en sida där man kan ladda upp sin hemsida och så tar den foton på sidan i alla olika webläsare som man vill se den i. Visst, jättefin va bloggen! Inte ens i alla versioner av IE såg den ut som den gjorde i min version av IE.

Försökte allt vad jag kunde komma på för att trixa det rätt men jag lyckades inte och då va jag så less på det så jag flyttade över fotona på oss i den första menyraden istället och tog bort den andra menyn jag hade gjort.

Till saken hör att jag har mejlat två bloggbekanta (Linda Skugge och Katerina Janouch) och frågat om dom vill länka till UngILCO-bloggen så förhoppningsvis fler som skulle kunna ha glädje av UngILCO kan hitta dit. Dom svarade båda två att dom absolut ville hjälpa mig med det (när dom har tid) så då får man ju räkna med att en hel del personer kan hitta dit då, då vill man ju inte att bloggen ska se ut som fan! Vad ger det för intryck liksom...?

Nu duger det iaf. Skulle bara så gärna vilja lägga in besöksräknare också, det är alltid kul att ha koll på hur många som hittar dit och vartifrån, speciellt när någon med så stor läsarkrets som Linda och Katerina har länkat, dom dagarna är det mycket, mycket roligt att se besöksräknaren skuta i höjden och fastän självklart inte alla som hittar dit kommer tillbaka så är jag bara glad om någon eller några gör det!

Nu ska jag äta fryspizza (som vanligt tillagad i ugnen och inte fryst)!

Baj!

Hahaha!

Han skulle pussa soffan men halkade!

Hahahahaha! :-)

Ja ni känner ju mig...

Det finns ingen mer korkad än jag när det kommer till datorer. Ja eftersom jag inte kan slita mig från min dator när jag fastnat i något, vilket är jävligt korkat efersom jag borde sova.

Behöver jag säga att jag lyckades komma in på UngILCOs blogg igen?

Det blev lite finare iaf... :-) (och i enlighet med ILCOs grafiska profil, mestadels).

Godnatt(morgon)!

WTF

Jag är en datanörd (eller DATOR-nörd borde man väl säga eftersom data = information) och självklart va det bara en tidsfråga innan jag skulle fastna nån kväll vid min lilla laptop och fixa och trixa med utseendet på UngILCO-bloggen. Ni som läst den här bloggen ett tag vet att det så att säga har hänt förr...

I alla fall, så va jag mitt uppe i att flytta bloggen i sidled åt höger efter att ha skapat en ny menyrad på vänster sida om bloggen där jag hade tänkt lägga in foton på oss i styrelsen då jag helt plötsligt börjar få upp dom här meddelandena:

Nu kan jag inte logga in eller göra NÅNTING på bloggen utan att den där rutan kommer upp och inte f'*n vågar jag fylla i mina användarnamn och lösenord för min dator på något som jag inte vet vad det är! Provade att fylla i användarnamn och lösen för bloggen för vi har ingen känslig info där iaf och jag skulle lätt kunna flytta bloggen om det hände nåt skit med den, men det va inte blogglösen dom vill ha, då återstår väl bara mina användaruppgifter till min dator?

Som sagt, inte nåt jag vågar mig på.

Kan det va Guds sätt att säga åt mig att gå och lägga mig, att strypa åtkomsten till det jag hade fastnat i?

Såhär såg det iaf ut från början:


Och såhär ser det ut nu:


får väl hoppas jag kan fixa klart det jag höll på med snarast, det ser ju minst sagt lite... konstigt ut nu... :-)

Godnatt!

Tillägg:

Vill bara påpeka om det är nån som tycker att UngILCO-bloggen såg bättre ut från början att för det första så är jag ju inte klar med hur det ska se ut, jag blev ju liksom avbruten, och för det andra så kan det inte se ut precis hur som helst, eftersom UngILCO är en del av ILCO och vår blogg representerar UngILCO och därmed även en del av organisationen så måste vi självklart följa den grafiska profil som finns utformad för ILCO. Till exempel att ILCO alltid ska stå med stora bokstäver, att i de fall det är möjligt använda det vi kallar för "ILCO-blått" på texten och att texten i de flesta fall ska stå i Times New Roman.

Egentligen bör all text stå i Times New Roman enligt den grafiska profilen men det pallar jag faktiskt inte med på bloggen. Enligt min personliga smak är Times New Roman inte det mest läsvänliga teckensnittet. I should know, jag hade det som teckensnitt på den här bloggen bra länge men när jag ändrade till Verdana (vilket liksom Arial rekomenderas till mycket text på Internet) fick jag mycket positiv respons från er läsare att det va en klar förbättring och mer lättläst. Bekvämare för ögat på nåt vis.

Men, men... Tror inte det är nån som kommer protestera på vad jag använder för teckensnittet på UngILCO-bloggen. Tror jag inte iaf. Som sagt... :-)

Shit!

Jag höll nyss på att få en hjärtattack!

Fy f****n vad rädd jag blev, jag har fortfarande lite svårt att andas... Jag upptäckte precis hur väl fyrverkerierna under augustifesten hörs från min lilla lägenhet. När den första smällen kom va jag säker på att nån slog in en ruta på min lägenhet och när jag vände mig om från där jag satt i vardagsrummet förväntade jag mig att se någon klättra in genom mitt fönster och att jag va KÖRD!

Åh herre GUD jag fick visst ont i magen på kuppen!

Kan tillägga att jag varit lite harig sedan jag separerade från Björn och första veckan gick jag upp och dubbelkollade att alla fönster va stängde varje kväll och jag hade svårt att somna för jag va rädd att någon skulle ta sig in i lägenheten. Har ALDRIG varit så feg av mig förr men, men... Man vänjer sig väl vid att känna sig beskyddad mer än man begriper.

I alla fall, tanken att någon skulle bryta sig in låg inte långt borta ens innan, förstå att jag skulle ha skitit på mig om det inte vore för det faktum att jag redan skiter i en påse!

Djupt andetag, andas in, andas ut.... Puh!

Nu ska jag fortsätta med det jag höll på med innan jag blev skrämd från vettet (försöka ändra lite i kodmallen på UngILCO-bloggen).

Baj.

Helgträff i Stockholm!

Det här brevet damp ned i min egen brevlåda idag, hoppas det nåt fram till alla ILCOs medlemmar 18-35 år som tanken är att det ska göra.

Hejsan!

Nu har hösten börjat, och med det verksamheten för oss i UngILCOs styrelse. Vi är fyra helt nya i gruppen, alla med olika bakgrunder och alla med många idéer, planer och fram för allt en stor massa energi att lägga på UngILCO.

UngILCO riktar sig till alla medlemmar mellan 18 och 35 år, och ska fungera som ett medel till att träffas, utbyta erfarenheter och lära av varandra. Det ska helt enkelt vara en plats där ingen behöver känna sig annorlunda och där vi ska kunna vara så friska och levande som vi själva vill.

Vi i UngILCOs nya styrelse har fått uppfattningen att intresset för att delta i olika aktiviteter tidigare har varit lågt bland UngILCOs medlemmar. I alla fall har det varit få eller inga anmälningar till det som tidigare har anordnats. Detta hoppas vi att det blir ändring på nu, för visst VILL ni alla träffas, visst är ni nyfikna på att träffa andra och visst är ni sugna på att komma iväg på små resor hitta på nåt annat än vad som händer runt hörnet i hemstaden?

Nu här närmast planerar vi en helg i Stockholm, den 28-30 november närmare bestämt, där vi ska träffa alla er medlemmar, för att lära känna varandra, utbyta tankar och idéer, äta god mat, kanske delta i någon workshop och bara ha jätteroligt! Vi bor på hotell, som likt resorna bekostas av ILCO och vi börjar på fredagen med middag och avslutar med lunch på söndagen.

Vi i UngILCOs styrelse finns till för alla er, och tanken med denna första helg är att det bara ska vara avslappnat och trivsamt och vi ska kunna berätta mer om vad vi tänker oss för framtiden och höra från er vad ni vill att vi ska göra, vad ni vill åka på för resor, om det finns kurser ni vill att vi ska anordna och så vidare.

Längre fram planerar vi att göra en kryssning till Lettland tillsammans och de medlemmar som följer med på denna första helg har störst chans att få plats på kryssningen så först till kvarn nu!

Intresserad?
Anmäl dig innan den 2:a oktober via mail eller telefon till Christopher eller Madeleine.

Christopher: christopher.forsberg@ilco.nu

Madeleine: madeleine.karlsson@ilco.nu

Vi ses i november!

Hälsningar
UngILCOs styrelse: Anna, Christopher, Therese och Madeleine

Jobbdag

Av nån anledning så består många av mina arbetsdagar den sista tiden av problemlösning. Konstiga saker som i vanliga fall inte händer, händer på mina arbetspass som jag får lösa efter bästa förmåga. Det har gått bra i alla fall och det är ju faktiskt roligt att få testa sig själv i sådana situationer.

Efter jobbet mötte jag upp Tina och vi gick och handlade och gick hem till henne och lagade mat och kollade på tv och babblade en massa. Jag fick skjuts hem av hennes kille nyss, han skulle åka åt det här hållet och fixa en annan grej.

Är supertrött nu så jag ska göra mitt bästa för att försöka komma i säng skapligt. Jag är ledig imorn men jag har en del grejer att fixa med ändå så jag kan inte sova bort halva dagen.

Nu ska jag läsa bloggar.

Baj!

Hahaha!

"Vad som är moget eller inte, det återstår att se och om jag någonsin kommer välja den banan i livet som för mig in på att mer professionellt skriva Madeleinskt det har jag ingen aning om just nu."

Det va för roligt för att ändra på, hahaha! :-D

Högsta vinsten - tips från coachen

Once upon a time på det världsomspännande nätet sträckte jag ut en hand till en annan människa. Den handen va uppskattad och på något vis så föll det sig så att personen som jag gav några omtänksamma och ärliga ord till och jag har fortsatt att ha kontakt.

Det låter kanske som att det va evigheter sedan detta skedde vilket inte är fallet, det rör sig om högst ett halvår sedan tror jag!

På något vis så är det som att vissa pusselbitar inte passar förrän tiden är mogen och ibland blir inte tiden mogen förrän man träffar på rätt person. Nu vill jag inte ta ut några händelser i förskott här... Vad som är moget eller inte, det återstår att se och om jag någonsin kommer välja den banan i livet som för mig in på att mer professionellt skriva Madeleinskt det har jag ingen aning om just nu.

Jag vet dock att tanken har funnits där och grott under många år. Jag vet att jag velat ta sats och utforska möjligheterna närmre lika länge och att jag känt mig hindrad till att ta det steget på grund av konstiga spärrar jag har inombords, spärrar gjorda av papp som jag själv satt upp och som var och en har en bit frystejp fastklistrad på sig med röda handtextade bokstäver som bildar olika kategorier. Kategorier som gjorda för att låta ens egna känslor och tankar hindra en från att ta de beslut och aktivt göra de val man behöver för att nå dit man helst av allt vill nå.

Kategori nummer 1: Mindervärdeskomplex

Kategori nummer 2: Rädsla att lyckas

Kategori nummer 3: Rädsla att misslyckas

Kategori nummer 4: Talanglös

Jag vet inte riktigt själv i vilken ordning jag markerat dom olika spärrarna med röd text på frystejp, när det skedde eller varför, jag vet bara att det är så det är och att jag därför ofta viker undan blicken i ett läge där jag skulle behöva stirra blint mot målet.

Ibland känns inte spärrarna riktigt som spärrar utan mer som knutor i bröstet. Om jag pressar mig själv över gränsen för vad som känns behagligt i olika lägen där spärrarna hindrar mig och känns som knutor i bröstet så kan jag även känna att några av knutorna löses upp lite, lite grann och jag kan andas aningens lättare och den skarpt röda texten som står nedplitad på spärrarna av papp börjar synas lite svagare och skymta mer i rosa än i rött.

Ibland är det andra personer som utan deras egna vetskap om det hjälper mig att lösa upp knutorna och just en sådan person är hon som känns som högsta vinstlotten för mig just nu. Hon som jag träffade på Internet once upon a time.

Jag sitter just i denna stund, efter tips från henne, och tittar på den här hemsidan. Alla knutor är inte upplösta än och jag vet fortfarande inte om jag vill nå just det mål som den utbildningen skulle kunna ge men jag vet att det är nånting som pockar på mig inombords och som säger mig att jag dras åt det hållet. Och jag har kommit på en sak... Att det jag behöver för att på egen hand riva isär dom där spärrarna, dom är ju faktisk bara gjorda utav papp, är trygghet. Precis den trygghet och bekräftelse som en utbildning som testar min förmåga och som berikar mig med verktyg kanske skulle ge?

Jag kom på det där efter att ha läst ett mejl som jag fått från Elisabeth. Hon heter så, hon jag pratar om. Efter att ha läst det mejlet så fick jag dels en liten gnutta självförtroende att jag inte kunde va riktigt helt talanglös i alla fall och dessutom insåg jag för första gången hur viktigt det är med verktyg, vilken skillnad det måste göra att ha kunskap om hur man bär sig åt för att skriva, om man ska skriva. Att jag förmodligen skulle kunna andas så sjuhelvetes mycket mer frisk luft om jag kunde lyckas med vad jag tror att utbildning skulle göra för mig, att lösa upp dom sista envisa knutorna och släppa flödet fritt.

Njae... Jag tänker inte ta några beslut just nu. Jag måste fortsätta suga på den här karamellen ett litet tag till, jag måste veta att jag grundar mina beslut inte bara på känslor och på tanken att kunna andas fritt eller på att jag redan känner blodet svalla av att få mer syre.

Men i mina stilla tankar funderar jag och jag undrar, märks det något redan? Har jag tagit i från tårna så hela det här inlägget sprack och föll platt till marken, eller hörs det andra toner nu än innan och är dom i så fall vackra?

I ett tidigare mejl ville Elisabeth dela med sig av en dikt skriven av Agneta Pleijel:

Idag har jag gått över isarna
Hög himmel, tveksamma löften
och sol. Jag tänkte: mognaden
kommer sent men den kommer

Nu packar jag böcker i lårarna,
bryter upp, väntar mig inte
just ro. Men dyrbar är tiden
dyrbar och ägnad för kärlek

Mitt hjärta är starkt, det slår
som en näve i bröstet. En dag
flyger det fritt och rakt in
i den isblåa himlen

Inget vet vi. Inget kan vi som är mänskor
vet om det som var eller det som väntar
Men om glädjen en gång hinner fram
då är den väntad, vi är beredda

Jag hör i musiken en ton, den stiger
och faller. Envis som solen och envis
som jorden lever den i mitt hjärta
och vägrar låta sig tystas

Jag kan läsa in så otroligt mycket av mig själv i den dikten och den träffar an på flera olika punkter av mitt liv och det är väl där jag står idag också. Hela mitt liv just nu går ut på att lyssna på den där tonen i mitt hjärta och att vänta på att den ska ljuda högre så jag tillslut får reda på vad den betyder...

Så vad stod det då förresten i det där mejlet som va så spektakulärt? Vad var det för världsomvälvande insidertips den där journalisten Elisabeth kunde bidra med? Vad var det som gjorde att Pladder-Madde helt plötsligt fick fler än en pusselbit att falla på plats?

Svårt att svara på. Men jag tror mest det va bara den enkla självklarheten i hennes ord. För henne va inget av det svårt eller komplicerat, för henne fanns kunskapen så fullständigt uppenbart i ryggmärgen.

Och hon både va och kändes trygg.

Är glad att du tyckte om dikten.

Om din text: Det är bra! Du har ett avspänt förhållande till språket. Det märks att du skriver mycket och gärna. Med "bra" menar jag både att det flyter och att jag får en känsla av vem människan bakom orden är. Och det gillar jag - ju mer personlighet man kan mejsla fram genom ordval, meningsbyggnad och pauser - desto mer får läsaren en känsla av avsändarens tanke och hjärta och vilja.

Språk är ett evighetsarbete. det kan alltid förändras och förbättras. I journalistik ska man ju alltid tänka på begriplighet i första hand. Och så ska en journalistisk text svara på frågorna När, Var, Hur, Vem, och Varför.
Men jag vill gärna ha personlighet.
Skulle jag ge dig några konkreta tips, är det
- tänk på att variera meningarnas längd. Hur lång kan en mening vara? Hur kort?
- tänk på att variera sättet du börjar en mening på. Kan man inleda en mening på något annat sätt än det första du kommer på?

När du skriver mer journalistiskt, fundera på vilken genre du vill skriva i. Ska det vara en kort notis, en intervju, ett reportage? I notis vill man kanske ha det viktigaste först. I intervjun vill man få en känsla av talspråk eller av vem människan är som intervjuas. I ett reportage vill man gärna ha en beskrivning av plats, doft, synintryck, porträtt och kanske egna tankar hos dig som skriver. I en krönika kan du ge dina tankar fullt spelrum, eftersom alla vet att krönikeformen är personlig. Men det här är allmänna tips.

Om du vill utveckla ditt språk till att bli mer Madeleinskt: tänk på författare du tycker om. Hur skriver de? Vill du koka ner texten så att bara de betydelsebärande orden finns kvar, eller vill du ha ett flöde som liknar tankarnas snabba växlingar.

Exempel på författare som kokar ner: Hemingway, Tranströmer (poesi)
Författare som flödar: Virginia Woolf (kolla böckerna Mrs Dalloway eller Orlando), Daniel Sjölin
Förresten - en fullständigt genialisk spåkbehandlare är 25-åriga Martina Lowden. Låna hennes bok "Allt" på biblioteket. Jag blir väldigt inspirerad av henne.

kram!
/E

Nu är jag hemma igen!

Har sovit i Svärtinge sedan i söndags då jag va barnvakt. Idag skulle vi eventuellt ha åkt till Kolmården men vi skippade det, vädret kändes lite väl osäkert. Istället har vi varit på besök hos mormor och morfar i deras nya boende. Jättefina lägenheter hade dom och det verkade som dom överlag tyckt att det va bra att bo där.

Jag är supertrött nu så jag orkar inte skriva så mycket mer men ärligt talat så finns det inte så mycket att uppdatera heller.

Imorn jobar jag, öppnar butiken och slutar kl 16.

Baj.

Long time no blogg

Igår jobbade jag och blev sen bjuden hem till Hasse (mammas exman) på middag. Mamma va där och käkade thaimat och då kom dom på att jag älskar det så du ringde dom mig.

En öl slank ner också, mycket gott.

Idag har jag också jobbat och sen har jag varit barnvakt hela eftermiddagen/kvällen. Är i Svärtinge hos Jimmy och Linda. Pappa kom hit också så han och jag har fixat käk och spelat spel med barnen. Till middag blev det hamburgare, majskolvar och kräftor. En udda blandning kan tyckas men det va jättegott och William sa att han tyckte det va jättemysigt att sitta ute i kvällssolen och äta av massa blandad mat. Pappa har underhållit barnen med roliga historier och sånger så dom har kiknat av skratt. Hanna sa att pappa va bättre underhållning än Björn Gustavsson och William tyckte dom kunde avbeställa kabeltv:n helt och ta hit pappa (deras morfar) istället.

En liten kris har vi hunnit ha dock... Tror Hanna är i nån förpubertet eller nåt, mycket känslor är det som ryms i den lilla tjejen i alla fall så jag fick ha ett långt prat med henne vid ett tillfälle för hon blev ledsen på oss allihop. Allt började med att hon tyckte Ellen satt i vägen för tv:n men det rusade på något oförklariligt vis iväg till att hon trodde att vi inte tyckte om henne utan tyckte att hon va världens jobbigaste unge...

Vet att Linda har berättat att det kunnat hända liknande saker förrut. Nån gång när hon hade en kpmis här blev hon osams med kompisen och när Linda försökte medla så menade Hanna tillslut att Linda hellre skulle vilja att kompisen va hennes dotter.

Till saken hör att hon INTE spelar när det händer sådna här grejer, hon är för stunden otröstlig och gråter och gråter och TROR verkligen att vi inte tycker om henne o.s.v.

Innan utbrottet va hon halvt som halvt barnslig, under utbrottet otröstlig och senare på kvällen när vi ligger i soffan och tittar på film så är hon så "stor" och lugn och kommer med väldigt kloka kommentarer om vad filmen handlar om. Filmen som är en amerikansk film, helt på engelska men med svensk text. Hanna 8 år förstår precis vad som händer och vilka känslor som utspelar sig mellan karaktärerna.

Som sagt, förpubertet? Så liten vissa stunder och så stor andra stunder. Så skönt när man lyckas prata med varann så man förstår varann i alla fall tillsut! Hon va jätteduktig på att förklara varför hon kände som hon gjorde och hon lyssnade på när jag förklarade och tillslut slappnade av och lät mig trösta henne när hon kunde lita på att jag tycker så mycket om henne och aldrig skulle komma hit och va barnvakt om jag tyckte hon va jobbig. Jag sa till henne då att hon hade varit jätteduktig på att förklara varför hon blev ledsen och om hon kan förklara så andra gånger hon blir ledsen så är det superbra. Det blir ju lätt annars att man blir osams om vad man tror är struntsaker medans hon känner en massa andra saker inombors.

Ja herregud, det är inte lätt med barn inte! Man måste nog verkligen ha sin egen navigator på rätt kurs för att kunna styra en så liten båt rätt på det stora havet.

Nu ska jag ta ett bloss och sen gå och sova. Barnen somnade en efter en i soffan och böev ledda in att sova i sina rum av mig. Ellen först, sen Hanna och sist William. Hanna lyckades jag inte få att borsta tänderna, hon är som en zombie (som jag) när hon är sådär trött, men William och Ellen gick det bra med.

Hörs och ses...

Godnatt!

Måste...

...skaffa mig en liten tv till sovrummet. Varje kväll samma visa, är tillräckligt trött för att vilja gå och lägga mig men inte tillräckligt trött för att somna, väljer att ligga kvar i vardagsrummet en stund för att titta på sex and the city, när jag kunde ha fått lega i sängen och kolla på det!

När jag sov hos Tina va det sån lyx att få ligga i hennes säng och sovrum och titta på SATC! Kändes som att bo på hotell, av den anledningen allena!

Jaja...

Godnatt.

Svar:

Popcorn.
Kexchoklad.
Köttfärssås.
Cosmopolitans.
Brieost.
Marinerade vitlöksklyftor.
Fryspizza (den icke brända varianten).
Milkshake.
Smörgåstårta.
Popcorn.
Popcorn.
Popcorn.

Svar: Vad är saker Madde är sugen på att svulla?

Grattis, där vann du 500 poäng! vilken kategori väljer du härnäst?

Bra jobbat Madde!

Nästa gång du har mat i ugnen kanske du ska se till att slita dig från blogginlägget du håller på att skriva och ta ut maten ur ugnen innan den blir till kol...

Nu är jag hemma igen.

Käkade lunch med Tina och Alex på Sams krog där jag blev serverad en ost och skinksallad med pizzaskinka och riven ost. Man föreställer sig ju fin skinka ost i tärningar när man beställer en ost och skinksallad... God mat har dom annars där så jag verkligen rekommendera stället i övrigt, håll er borta från just den salladen bara.

Efter lunchen gick vi en sväng på stan, jag köpte bland annat den här boken (se bild). Har läst Stefan Einhorns bok Medmänniskor innan och tyckte jättemycket om den.

Väl hemma har jag ännu fler böcker med mig, jag gick nämligen hem till Michis och fikade och av henne FICK jag en av Linda Skugges böcker och jag fick låna en hel stor hög med deckare. Mycket trevligt att ha så mycket att läsa framöver. Har sedan innan lånat en bok av Tina som handlar om Jenna Jameson's liv, har bara hunnit påbörja den men den verkar minst sagt intressant.

För övrigt va det självklart jättetrevligt att träffa Michis och hennes två snoppdjur också. Den ena av dom har ju lite mindre i paketet nu för tiden och den andra kom hem från jobbet straxt innan jag skulle gå. Ja. Va nu det har med npnting att göra? :-)

Måste säga att jag är vääääldigt nyfiken på att se vad det är för en liten krabat som ska pressa sig ur Michis om ett tag! :-)

Nu ger jag mig för en stund, ska käka fryspizza för att stilla min hunger. Precis som sist jag åt fryspizza så äter jag den inte fryst vill jag påpeka, jag tycker det blir godast om man värmer den i ugnen först.

Vad tycker ni, hur gillar ni er fryspizza?

Godmorgon

Jag är så jäkla trött! Somnade sent igår, låg och läste en bok jag lånat av Tina. Jag sov hos Tina igår natt. Vi käkade lagade (och åt) tacos och hyrde film. Jag är inte så superförtjust i tacos men det funkar om jag får äta det i pitabröd (i det här fallet majspita) med massor av grönsaker och nån god krämig sås. Vi gjorde guacomole men det är gott med vitlökssås också.

Till maten klämde vi en varsin bärs och det va också himla gott! :-)

Natten spenderades i Carpe (Sängens märke är Carpe Diem), Tina och Pelles säng som är som en kär familjemedlem. Det är nästan oftare jag hör Tina prata om att hon längtar, saknar eller älskar Carpe än vad jag hör henne säga det om Pelle! ;-)

På morgonen igår åkte jag till sjukan och tog blodprover, jag ska ta det varannan månad för att jag äter en immunhämmande medicin, man ska hålla koll på dom vita blodkropparna (haha, jag kom först inte på vad det hette, blodpropparna, blodgrupperna, blodpluttarna?) så inte dom blir för få. Passade på att hämta ut kompresser när jag va på sjukan också, dom brukar alltid ha det hemma på sjukhusapoteket medans dom på andra apotek får beställa hem om man ska hämta ut kompresser. På vägen tillbaka till Tina köpte jag med mig färskt bröd så åt Tina och jag en jättegod frukost.

Getingstucken hann jag bli igår också! Jäkla as alltså vad ont det gjorde! Va på väg upp i trappuppgången till Tinas mamma när getingjäveln stack mig. Gunnis (Tinas mor) krossade nån värktablett i lite vatten och tog på sticket och det hjälpte, verkligen en bra huskur!

För övrigt har mycket av min tid dom senaste dagarna gått åt till att skriva mejl till mina kollegor i UngILCO-styrelsen. Vi håller på att skicka material till ILCO-bladet fram och tillbaka till varann och så håller vi på och filar på ett brev som ska gå ut till alla medlemmar 18-35 år.

Jag börjar få massor av idéer till ILCO-bladet vilket känns jättekul! Måste börja ha papper och anteckningsblock med mig ständigt för igår fick jag tre idéer på en gång medans jag satt på spårvagnen och då vill man ju få utlopp för tankarna på en gång och skriva ner det man kommer på.

Den spårvagnsresan va inte den samma som den jag skrev om nedan. Den där jag fick idéer va på kvällen när det fortfarande va ljust ute och jag va på väg till mormors och morfars lägenhet. Dom har precis flyttat till ett äldreboende så mamma och hennes bröder kämpar som djur för att sortera alla grejer och tömma hela lyan. Det har varit hur mycket grejer som helst och mamma går på knäna för tillfället för att orka med allt. Igår ringde hon och sa att vi kunde få komma dit idag vid 12-tiden för att kolla på det dom hade rensat ut att mormor och morfar inte ville ha och kolla om det va nåt vi själva ville ha. Bara en stund senare ringde hon och frågade om jag kunde komma direkt istället för vi va fyra stycken barnbarn som va intresserade av att komma och kolla och av oss fyra va det bara jag som va säker på att jag kunde komma kl 12 idag. Min syster Linda kunde bara komma tidigare än tolv, min kusin Carola kunde bara komma efter 15 och min syster Jenny va inte säker på alls om dom kunde komma för dom hade så mycket annat. Vilket fall som helst så behöver lägenheten tömmas så snart som möjligt idag så det blev helt enkelt för struligt att få det att passa för alla så tre av oss barnbarn kunde komma redan igårkväll istället.

Efteråt följde jag med mamma hem och hjälpte henne packa hem alla hennes grejer och hon va precis slut. Jag försökte få henne att låta bli att bryta ihop tills vi kom hem till henne EFTER att hon hade stannat bilen hon satt bakom ratten i. Det lyckades halvbra. Ja, eller resan gick ju bra, vi kom fram helskinnade men det där med att bryta ihop efter bilresans slut gick mindre bra.

Det är nog skönt på sätt och vis att ta hand om allt det här medans mormor och morfar fortfarande lever, samtidigt kan man inte föreställa sig hur jobbigt det är ändå. Mamma går som sagt på knäna för tillfället.

Vi stannade i alla fall på McDonald's på vägen hem till henne, vi bar in alla grejer hon hade med sig och sen åt vi och bröt ihop lite till. Jag va också supertrött så jag åkte spårvagnen hem rätt så snart. Ringde mamma när jag kom hem och då hade hon redan gått och lagt sig. Redan och redan, hon hade haft en lång dag och klockan va väl vid 23 när jag ringde henne.

Hoppas dom blir klara med lägenheten nu så snart som möjligt, sen får hon nog lov att sova i en vecka i streck.

Jahopp... Det va den updaten det!

Dagen idag har jag inget planerat än, eventuellt åker jag och hälsar på mormor och morfar, imorgon jobbar jag kväll och på lördag jobbar jag eftermiddag och på kvällen sen ska jag va barnvakt till Lindas tre äldsta barn.

So long!

P.S. Nu ringde Tina precis, jag hade glömt bort att jag skulle träffa henne och Alex idag, dom hade bestämt att vi skulle mötas 12:20 utanför Filmstaden så DET ska jag göra först och främst idag. D.S.

Sakta jag går genom stan...

Men jag gick inte, jag åkte spårvagn. Ändå hörde jag Monica Zetterlund sjunga i mitt öra hela vägen. Det är nånting med att åka spårvagn när det är mörkt på kvällen. När man är ensam. Det är inte bara att jag sitter där själv, jag känner mig verkligen ensam.

Det blir så påtagligt på nåt vis. Jag har inte ringt till "nån" för att säga när jag kommer hem, inte för att säga hur jag tar mig hem. Jag har inte fått höra från "nån" att jag ska ta det försiktigt eller av omtänksamhet blivit erbjuden att bli hämtad istället. Jag är på väg hem, jag är ensam och jag vet att när jag öppnar dörren till min lägenhet så är det ingen där som väntar på mig. Inte "någon".

Madde: Lova att det aldrig blir så mellan oss, lova att du aldrig lämnar mig!
"Någon": Ja det lovar jag...
Madde: Men tänk när vi blir gamla och nån av oss tillslut bli ensam kvar ändå...

Jag behövde inte bli gammal för att sitta där ändå, sakta åkandes genom stan. Genom livet.

Jag säger som Tony Rikardsson (eller snarare Robert Gustavsson): Ja ä'nte bitter!

Och precis som Rikardsson så är det just det jag är, bitter. Faktiskt så är jag det, enda längst in i hjärteroten. Mestadels går jag bara sakta genom stan, sick-sackar mig fram på vägen och stannar upp i bland för att jag hittar nånting som fångar mitt intresse och som jag vill undersöka närmre, ILCO är en sådan grej. Nu har det fångat mitt intresse så pass att jag börjar drömma och planera både för arbetet med UngILCO och för saker jag vill skriva och göra reportage om i ILCO-bladet.

Jag har hittat rätt där, jag har snappat upp nånting som skulle kunna passa mig och så har jag lyssnat på min inre röst och den har lett mig till den position jag har idag inom ILCO och som jag hoppas på att behålla och utveckla.

En grej rätt.

En grej rätt och tusen återstående. Tålamod är en dygd jag inte besitter. Att avslappnat vänta och se. Jag kunde göra det förr när jag fortfarande kände som att jag hade hela livet framför mig. När det kändes som livet bara hade börjat. Nu känns det bara mer och mer som att jag halkar ohjälpligt efter!

Jag älskar att hålla i och lukta på mitt yngsta syskonbarn, Axel. Just nu finns det nästan ingenting bättre. Han representerar det mest oskuldsfulla och dyrbara i livet, nånting så totalt oförstört och vackert, ett helt nytt litet liv. Det är som balsam för själen att få den lille underbara att skratta och le, att se hans ögon glittra tillbaka mot en.

Det är som balsam för själen att få hålla i en bebis som har samma blod i sina ådror som det som flyter i mina, eftersom jag längtat efter att hålla i en bebis med mitt blod i sina ådror så länge.

Hur länge till får jag vänta? Ingen som vet, ingen som vet.

Som sagt, tålamod...

Men det är svårt att ha det. Tålamod. Det är lättare att längta tillbaka till det som var, till de drömmar man redan haft, till det man trodde skulle bli. Och det hör väl till. Det är det jag får höra i alla fall om och om igen, det hör till. Det är så det känns även om det är rätt.

Så hur ska man då veta om det är rätt om det är såhär det ska kännas? Återigen; tålamod. Den som väntar får se. Livet visar dig tillslut den rätta vägen.

Det måste väl vara så det är. Jag hittar tillslut mig själv nånstans i det här trasslet som blivit den jag är idag och jag kommer tillslut på vad livet vill ha mig till. Jag känner mig tillslut som kapten på min egen skuta.

Det kom mig osöööökt att tänka på en dikt jag läst nångång som limmat sig fast i min hjärnbalk.

Två små båtar på väg i kvav
Möttes en gång på ett upprört hav
Sida vid sida en stund de låg
Kämpande mot ödet på samma våg

Sagan förtäljer att ödet vann
Stormen drev dem för nära varann
Krossade spillror sjönk i de vatten
Där två små båtar hade mötts i natten...

Hmmm... Det är som den dikten skrevs för att beskriva vad som hände mig och Björn. Det va verkligen stormen som drev oss för nära varann. Men, men... Nu är det som det är. Que sera, sera - det som sker det sker. The show must go on. Livet går vidare.

Sakta jag går genom stan...

Hungrig

Jäklar så bortskämda vi blev med maten på Öland! Såhär såg lördagen ut i matväg, fredag och söndag inte alla de måltiderna såklart men herre GUD så mycket mat vi fick!

1. Frukostbuffé
2. Fika
3. Tvårätterslunch med kaffe och kaka
4. Fika
5. Trerättersmiddag med kaffe och choklad

Resultatet är att jag nu sitter här. Hungrig. Drömmandes efter trerätters vällagade middagar. Jag har lite torra knäckemackor hemma som jag kan tugga på men jag är ärligt talat inte riktigt sugen.

En himla tur att jag ska sova hos Tina inatt och att vi ska laga middag ihop, vi får tänka ut nånting riktigt bra som stillar min hunger! :-)

Baj!

Statyupproret!

Vem lägger du din röst på?

Själv valde jag mellan Anna Lind, Fadime och Drottning Kristina. Så känd som Drottning Kristina är i historieböckerna trodde jag hon stod staty för länge sen.

Det borde förresten alla dom andra också göra! Helkonstigt att inte dom flesta av dom kvinnorna som fanns att välja på inte står stay nånstans i vårt avlånga land.

Min röst gick tillslut iaf till Fadime...

Ny blogg!

Yes, det va det ni skulle få reda på mer om senare... :-)

IKEA here I come!

Tina och Pelle hämtar mig om ca trekvart så åker vi till IKEA. Ska bli jättekul, kommer inte ihåg ens när jag va där senast faktiskt!

Har flera saker jag ska köpa har jag tänkt, bl.a. två vita LACK-hyllor, en massa skåpsknoppar och en liten kastrull. Persienner också om jag hittar nåt bra!

Nu måste jag bara rusa in på Jysks hemsida lite snabbt och se vad dom har för pris på persienner så jag kan jämöra priser.

Baj!

Nu är jag hemma...

...och jag är väldigt, väldigt, väldigt trött.

Jag hade sällskap av Therese hela vägen hem på tåget för hon skulle till sthlm och byta tåg där. Vi babblade på som vanligt och vi kom fram till både en och två och tre saker om vårt arbete för UngILCO och även ett par saker i vårt privatliv. Vi har inte direkt svårt att spåna fram idéer... ;-)

Nu ska jag mejla Anna och Chistopher (Ordförande respektive kassör i UngILCO) och slutföra ett par saker vi pysslade med i helgen. Ska kolla runt på Internet för en annan grej också som ni får reda på mer om senare. :-)

Just det... Mat skulle jag behöva fixa också känner jag.

Suck.

;-)

Good morning sweden!

Idag är man lite trött här på Guntorps Herrgård. Det blev varken mycket dricka eller särskilt sent men man blir ju trött ändå av dom här helgerna. Det är roligt och givande på alla sätt och vis men man blir som sagt ändå liiite trött... :-)

Ja ni ser ju själva... ;-) Idag är det avfärd med tåg från Kalmar kl 15:08. Therese har avfärd samtidigt och vi får skjuts dit av Christer och Britt-Louise, dom hämtade oss i Kalmar när vi skulle till Öland också.

Om allt går som det ska (håll tummarna idag med är ni snälla!) så är jag hemma i Peking vid halvsju ikväll.

Jag hade förresten befogoad oro för tågförbindelsen mellan Alvesta och Kalmar... Tåget från Norrköping blev självklart försenat. Som tur va dock med bara fem minuter så tåget mot Kalmar väntade in oss i Alvesta så vi hann med det.

That's it from Öland for know, see you back in Northbuying! :-)

Liveblogg...

...från möte på Öland! :-)

Jag och Marie:Jag och Christina:

Stick a fork in me

I'm done!

Vi har precis ätit fyrarätters och magen står i fyra hörn. Förrätten bestod av ett smörgåsbord med massor av delikatesser som man kunde ätit sig mätt på bara det (vilket man typ gjorde)...

Hade tänkt berätta om dom andra rätterna också men nu kom jag, Anna och Therese in på diskussioner om vad vi vill göra i UngILCO så jag avslutar nog här nu så jag kan fortsätta babbla med dom. :-)

Sofia: Tack för hälsningen, Anna och Therese hälsar tillbaka! :-)

Hälsningar från Öland

Nu är vi framme på hotellet på Öland och jag va bara tvungen att kolla direkt om min fina lilla laptop funkar även här och det gör den! :-)

Självklart gör den det, jag tycker bara det känns så lyxigt att ha min alldeles egna dator med mig när jag är på resande fot. Trådlöst Internet fanns det på hela stället så nu sitter jag på mitt och Thereses rum och bloggar.

Therese ska sin vana trogen ut och springa, hon brukar alltid göra det när vi kommer till ett nytt ställa, springa ut i naturen och lära känna miljön omkring.

Här är lite bilder från hotellrummet:

Sängarna, V-Gustav är på bild ovanför sängen och för övrigt på hela hotellet, antar att han spenderat mycket tid här?
Stor härlig soffa! Som ni ser så känner vi oss redan som hemma :-)
Balkong med cafemöbler och askkopp, perfekt till en äcklig rökare som mig.Bilderna har jag tagit med webkameran i datorn så ni får ha överseende med att det inte syns så himla bra allting, lite omständligt att släpa runt datorn och hålla upp den för att ta bilder :-)

Nu ska jag besöka den där balkongen en stund...

Baj for now :-)

Resfeber...

Som vanligt, jag får alltid resfeber. Sen brukar jag iofs oftast resa senare på dagen så jag får oftast inte resfeber förrän den dagen jag ska resa, nu har jag lyckats få det dagen innan eftersom jag reser direkt på förmiddagen imorgon.

Har snart kollat klart på filmen förresten som jag trodde att jag skulle gå ifrån och lägga mig istället. Saknar att ha tv i sovrummet! Det är så skönt att somna framför tv:n men inte lika skönt om det är i vardagsrummet så man måste vakna och gå och lägga sig i sängen sen (och ofta piggna till så man inte kan somna om).

Tror jag har koll på läget med allt nu iaf...

Har med mig datorn och hotellet vi ska bo på är 4-stjärnigt så jag kan inte tänka mig annat än att jag har tillgång till Internet och till er när jag är borta. Har inte beställt Internet på tåget dock så vi lär inte höras förrän jag är på Öland. Om jag inte får för mig att beställa Internet när jag sitter på tåget.

Ja, som sagt, tåget. Jag ska byta tåg i Alvesta. Tåget kommer in 11:25 och tåget som går vidare mot Kalmar går 11:34 så som sagt, tåget FÅR inte bli försenat!

NU ska jag gå och lägga mig!

Godnatt!

Dags för sängen...

Började kolla på den här filmen och den är ju lite småkul (har sett den förrut) men jag undrar om det inte börjar bli dags för sängen ändå. Kollade tågbiljetterna och tåge gick visst redan halvtio så det blir till att gå upp skapligt tidigt imorn.

Hoppas VERKLIGEN inte att jag ska råka ut för en massa strul med tåget nu, man blir ju nervös när man bara hör från alla överallt om SJ's ständiga förseningar. Jag ORKAR inte med massa sånt strul så jag hoppas jag slipper det.

Ni kan väl hålla tummarna för mig imorn? :-)

Godnatt!

Vädret i helgen

Lite sol, lite moln, nån regnskur, hyffsade temperaturer... Inte alltför hemsk, vi ska nog kunna klämma in ett bad eller två! :-)

Hellu

Här h'nder det inget intressant värt att skriva om, har tvättstugan, kollar på tv och ska fixa mat om en stund.

När tvättstugan är klar ska jag packa inför helgen, tåget mot Kalmar går vid 10-tiden imorn. I Kalmar blir vi hämtade med bil och skjutsade till Borgholm...

Baj for now... :-)

Nu är jag hemma igen

Jag va den enda passageraren på bussen hela vägen från Svärtinge till Resecentrum i Norrköping. Varför ni nu skulle bry er om det? :-)

Blev väldigt illamående på bussen. Hade druckit kaffe hos Linda och Jimmy (och dom fyra barnen och den snygga hunden) straxt innan avfärd och ibland blir jag illamående av att dricka kaffe. Det va länge sen jag blev det nu men kombinationen av kaffet och bussresan va väl inte det bästa. Lade mig och vilade 1 timme när jag kom hem tills det hade gått över.

Låg och slöglodde på Katie & Peter - The Next Chapter på tv400. Det handlar om Glamourmodellen "Jordan" och hennes make Peter André och deras liv med deras tre barn. Vet inte varför men jag tycker det programmet är väldigt underhållande, Katie är rätt rolig faktiskt. Innan jag såg programmet hade man såklart mediabilden av henne vilket inte innehöll mycket mer än lättklädda bilder, plastikoperationer och rykten om att hennes festande hade orsakat hennes äldste sons handikapp. Man kan självklart tycka vad man vill om paret ändå, man kan ju inte säga annat än att dom är mediakåta, men jag tycker som sagt dom är rätt sköna ändå, speciellt Katie. Hon är själv den första att erkänna att hon inte har något läshuvud men desto större prestation att va sådan businesswoman som hon är, hon har skapat sig ett varumärke som hon suger ut varenda krona hon kan från.

Själv skulle jag aldrig välja den vägen, inte det livet och jag har svårt att se vilket sammanhang jag skulle träffa en liknande tjej och bli vän med denna men, so what, jag behöver inte vilja va som hon för att tycka att hon är ok.

Right?

Måste bara...

...tacka Katta för kommentaren till DETTA inlägget! Finns inget bättre än att få höra sådant... :-)

Tack Katta! :-)

Hej folket

Ville bara skicka in en liten uppdatering till bloggen och meddela att jag är hos min syster i Svärtinge. Mamma och jag åkte hit igår på dagen sen åkte mamma hem men jag sov kvar. Linda och jag satt uppe till 02 inatt och spelade kort. Vi sa att det är så sällan man får en tjejkväll så det är väl bara att passa på när alla andra sover :-)

Tänkte ladda upp lite bilder också nu när jag sitter vid familjens dator som är fullproppad av bilder men det kom lunch och annat imellan så nu skippar jag bilderna, det får bli en annan gång.

Baj så länge!

Uppdatering: För att undvika missförstånd (och sårade känslor från systers make som hypotetiskt sätt skulle kunna känna sig bortglömd i detta inlägg ;-)) så vill jag förtydliga att jag har varit på besök inte enbart hos min syster utan även hos hennes snälla man och hennes fyra härliga barn och deras mycket snygga hund! :-)

Dessutom är datorn fullproppad med inte mindre än 21307 bilder, för att vara exakt.

Bra så Jimmy? ;-)

När fan bli gammal blir han religiös, min mormor hon kan helt plötsligt köra bil

Lång rubrik? tycker jag inte... ;-)

Jeezuz vilken jobbig och konstig dröm jag hade nu innan jag vaknade. Ja alltså, jag vaknade inte nu utan för typ 1 timme sen men drömmen sitter kvar hos mig än.

Drömmen va i två delar, den första va jobbrelaterad. Jag stod i butiken (som såg mer ut som en restaurang) och skulle hjälpa nästa kund i turordningen. Kunden i fråga ville inte köpa något utan sälja, nämligen en säljutbildning. Jag försökte förklara att Albrekts är en stor koncern med egna koncept och utbildningar och om hon är intresserad av att sälja något sådan så är det inte till en enskild butik hon ska vända sig utan "högre upp". Tjejen blir skitsur och svarar mig drygt och det är nu jag gör det som jag ALDRIG skulle göra i verkligheten! All irritation jag känner inombords p.g.a. hennes dryghet låter jag inte kväva utan jag svarar minst lika drygt tillbaka och får en skön tillfredsställande känsla inombords av att ha satt henne på plats. Aaaaaaa!!! Förstår ni vilken mardröm detta upplevs som för mig? Det är som om en person som som vardagligen fantiserar lite om att ha strypsex drömmer om att han/hon har det och på kuppen råkar döda den han har sex med och njuter av det! Typ alltså... ;-)

Den första delen av drömmen fortsatte ännu längre, jag går och pratar med Tina om saken och hon börjar förklara för mig vad jag ska svara tjejen som jag precis tryckt till o.s.v. i en hel oändlighet.

Den andra delen av drömmen inleds på så vis att det är dags för mig att gå hem från jobbet efter den där dagen med tjejen som ville sälja utbildningar. Det jobbiga är att i drömmen så är min och Björns gamla gemensamma bostad "hem". Jag stod faktiskt utanför jobbet och rökte igår efter jobbet och funderade på att för inte allt för länge sedan så gick jag ut åt andra hållet ur gallerian och mot rakt motsatt håll när jag skulle hem. Det va väl därför det blandades in i drömmen. I alla fall så ska jag hem men mitt urusla lokalsinne slår till så bara för att det va ett tag sen jag skulle "hem" åt det hållet så hittar jag inte! Jag letar och letar men kommer inte fram! Tillslut åker jag plötsligt bil och jag sitter i baksätet av bilen. Björn sitter på passagerar sätet i fram och den som kör bilen är... Min mormor... Mormor, kan jag berätta är rätt så gammal och skruttig vid det här laget. Hon går med rulator och har dålig känsel i benen p.g.a. diabetes. Dessutom har hon aldrig haft körkort så trots att det va en dröm så va jag liiite orolig att åka i bilen som mormor körde. Jag sa till Björn att han fick hjälpa mormor att hitta nu (fortfarande till min och Björns gamla lägenhet) och det skulle han självklart. Vilket vi märkte att han inte behövde för mormor hittade perfekt vart hon skulle åka nånstans. Av nån anledning när vi kliver ur bilen så är vi, istället för vid Björns och min gamla adress, framme vid en stor mataffär. Vilket i drömmen va helt naturligt, just då va det som att det va det som hade varit tanken från början, att vi skulle in på en affär och handla. Väl inne i affären börjar vi plocka på oss varor och hela tiden är jag smärtsamt medveten om att vi ska plocka varor till våra enskilda hem, nu vet jag helt plötsligt i drömmen vart jag bor egentligen och att Björn inte bor på samma ställe. Jag försöker tänka ut vad det är jag behöver handla hem och blir väldigt uppstressad av att försöka komma ihåg vad jag behöver handla och hur mycket/lite det får kosta, eftersom jag inte har det så fett den här månaden. Det som va ännu mer uppstressande va att jag av någon anledning kände att jag va tvungen att hålla koll på vad Björn behövde handla hem också. Jag kunde inte släppa tanken på att jag va tvungen att hjälpa honom och se till att han inte glömde något...

Analys någon? Glasklar seperationsångest enligt mig, nån som vill fördjupa sig ännu mer, be my guest!

Det är en regnig sommar vi har!

Själv har jag spenderat största delen av dagen på jobbet. Idag har jag verkligen gjort mig förtjänt av min lön ska jag be att helt ödmjukt få tala om! ;-) Vår butikschef (min Tina) är på semester och tjejen hon delegerat mycket till, bland annat allt administrativt, vabbade hela förra veckan och idag fick jag hoppa in för henne av andra skäl. Det har gått superbra men det är ju många trådar att hålla i som man inte är van vid! Dessutom är ju alla andra människor på semester så det gör saker och ting ännu lite mer komplicerade.

Kul är det iaf måste jag säga, jag tror Tina skulle tycka att jag gjort ett bra jobb som fått allt att flyta på trots min ovana och ytterst lilla erfarenhet och det känns bra. Men ärligt talat så känns det i magen också. Alla bollar man ska hålla i luften och alla problem som dyker upp som man ska se till att lösa på bästa sätt, dom har en tendens att sätta sig som en liten knut i magen. Speciellt när det är för kundernas skull man ska fixa och trixa och lösa problem som man inte har en aning om, man vill ju inte att det ska gå ut över dom att det är semestertider. Vilket det inte har gjort heller, det är det som känns så skönt, att jag lyckats fixa det mesta och det jag inte fixar har jag delegerat vidare.

En annan grej har jag märkt av med det dåliga vädret också, kommentarerna på bloggen har börjat flöda in igen! Sen om det beror på att fler sitter vid datorn nu eller om jag skriver så mycket mer lysande inlägg värda att kommenteras, det vet ju inte jag! ;-)

Upptäckte en sak idag som känns mycket mycket bra också. Deadline för ILCO-bladet är den 14:e augusti och inte den 8:e som jag trodde! Självklart ska jag ändå sätta fart och se till att få ihop vårt material men det känns ändå skönt att få ännu en vecka på mig att ro det iland.

Nu ska jag bloggsurfa en stund, hörs senare...

Hemligtbloggen

Kom på att jag ju måste tipsa om Sofias nya projekt hemligbloggen också! Tanken är att man ska tillverka ett eget vykort som skildrar någon av ens hemligheter och sen skicka in vykortet anonymt till Sofia så hamnar det på bloggen. :-)

Några exempel från Hemligtbloggen:




Självklart ska jag skicka in ett vykort, måste bara komma på vad jag ska välja för hemlighet! :-)

Hemligtbloggen hittar ni HÄR.

Godkväll

Sitter som vanligt med laptopen i knät framför tv:n. Äter leverpastejsmacka och läser bloggar. Den senaste bloggen jag hittat som jag spanar in för tillfället tillhör Ellinor Adolfsson. Ni kan se henne i spelprogrammet Momento på tv3 och tv6. Ellinor är nära vän till min gamla barndomsvän, Amanda (hahaha, sorry Amanda!), så jag råkade snubbla in på hennes Facebooksida via Amandas sida.

Amanda har sagt att hon är en tjej med helhärlig humor och jag kan väl inte annat än att hålla med, verkar va en kul brutta! :-)

Bilden på Amanda som jag länkade till är ett fotomontage av henne och skådisen Audrey Tatou (tror jag det va?) som jag hittade på Ellinors blogg. Amanda hade visat mig den innan och hon ser ju verkligen sååå vacker ut! :-) Ännu vackrare är hon självklart utan diverse montage, fortsätter att länka till Ellinor så får ni se :-)

Den här bilden snodde jag (jäklar vad jag stjäl till det här inlägget) från en annan internet sida, det är Amanda med hennes älskade hund, Memphis...

Amanda är också en sån vän som för alltid finns kvar i hjärtat oavsett hur länge sen det va man sågs (och det va länge sen)! Minns inte exakt när det va vi sågs senast men det måste nog ha varit nån gång när vi gick i mellanstadiet... En del kanske undrar hur man över huvud taget kan känna nåt för en vän som man inte träffat sen dess, eller? Själv tycker jag inte att det är ett dugg konstigt, inte med tanke på att man va som ihoplimmade från man typ va 3 år tills man va 12. Vi växte upp i ett litet samhälle och när mina föräldrar berättade för mig att vi skulle flytta därifrån grät jag som en stucken gris av den enda anledningen att jag skulle tvingas flytta från Amanda. Jag fick mina föräldrar att lova att jag skulle få träffa Amanda hur ofta jag ville och att dom skulle se till att skjutsa oss till varann. Vilket dom gjorde några gånger, sen blev det som det brukar, man blir upptagen med det liv man skaffar sig runt knuten och kontakten rinner ut i sanden.

Har funderat länge på att ta en tripp och hälsa på Amanda i götet där hon bor nu men inte heller det har blivit av. Just nu har jag det lite skralt i kassan för att a-kassan inte har kommit igång men... Om nån månad eller två kanske det skulle funka. Vad säger du Mandis, skulle du vilja ha en Pladdra på soffan några nätter om ett tag? :-)

Nu ska jag börja tänka på refrängen, ska upp och jobba imorn (skulle ha varit ledig men får hoppa in för en kollega)!

Baj for now... :-)

Fick en fråga...

...till detta gamla inlägg som handlar om vilka mediciner jag åt tidigare (+ lite mensprat, känsliga läsare kan ju skippa att läsa den biten). Frågan gäller Imodium och det är Staffan som undrar. Han får mitt svar och jag fortsätter dessutom att berätta lite mer tips man kan tänka på när man är i ett skov i sin tarmsjukdom.

Staffan sa...
Hittade detta gamla inlägg om alla dina mediciner när jag sökte på UC och Imodium, jag har en fråga:

Tar du Imodium även om du har ett skov? Kan man det? Hittar inget svar på nätet och har inte fått någon tid hos min läkare förrän om några dagar.

Jag har UC sedan 97, opererade bort hela tarmen med en gång (eller efter 8 veckors medicinering) och har varit symtomfri i 8-9 år nu, tills senaste veckan.

Nu tar jag Mesasal rektalskum och jag tänkte: Imodium eftersom det skulle vara skönt att avlasta lite.

Men så läser jag på bipacksedeln att man inte ska ta det om man har Ulcerös Colit. Har du hört nåt om det?

22 juli, 2008 23:43


Madde (maddepladder) sa...
Staffan: Jag har inte hört nåt om att Imodium bör undvikas vid någon tarmsjukdom. Vet däremot att Imodium inte avråds utan snarare rekomenderas att använda då man opererat bort tjocktarmen eftersom avföringen ofta blir lösare då, oavsett om man har skov eller inte.

Jag har iofs inte UC utan Crohns men när jag skrev det här inlägget hade jag diagnosen UC och det va ingen läkare som avrådde mig från att äta Imodium, snarare som sagt tvärt om. Åt det dygnet runt varje dag och jag va ständigt i ett långdraget skov vid tidpunkten i fråga.

Hoppas du kryar på dig snart, trist att du blivit sämre igen efter att ha vart symptomsfri så länge!

23 juli, 2008 00:52


Staffan sa...
Hej tack för tipset, jag frågade min doktor och hon sa samma sak, så nu käkar jag imodium som bara den.

Ja det är trist som fan att det kom precis nu, jag ska dessutom gifta mig i ett jättebröllop om en vecka så det kunde verkligen inte kommit mer olägligt. Får försöka göra det bästa av situationen.

Det är en jäkligt taskig sjukdom!

03 augusti, 2008 16:27


Madde (maddepladder) sa...
Åh nej, vilken dålig tajming! Men kanske inte så konstigt att skovet kom nu, det är väl en hel del stress med att planera ett stort bröllop kan jag tro?

Dom tipsen jag kan ge i övrigt är bara att försök att äta så snäll mat som möjligt nu så magen håller sig så lugn det går. fibrer är ju bra i vanliga fall men just nu när tarmen är inflammerad är fibrer för retande för tarmen så undvik fibrer så långt det är möjligt! Detsamma gäller när du tillagar maten. En kokt morot har ju mer nedbrytna fibrer än en rå morot till exempel och är därför snällare för tarmen. Försök tänk så när du ska tillaga din mat.

Kokt och ugnsbakat (foliepaket på grillen = kanonbra) är bättre än stekt. Friterad mat ska du inte ens lukta på! ;-)

Nyttiga fetter såsom omega3 och olivolja är superbra det fungerar som smörjmedel för tarmen. Fet fisk och avokado är ett par exempel med nyttiga oljor. Själv levde jag länge på ugnsbakad lax (fet fisk), pasta och olivolja när jag va som sämst i min sjukdom.

Kan du välja laktosfria alternativ så kan det hjälpa, en del personer upplever att tarmen håller sig lugnare om dom undviker laktos när dom är i skov.

Tänk på att ta tid på dig när du äter, tugga väl och länge, det bryter också ner maten så den blir lättare för magen och tarmen att ta hand om.

Undvik att dricka till måltiderna! Drick mycket mellan måltiderna för att kompensera vad du förlorar i vätska men just vid måltiderna spär man bara ut matinnehållet så avföringen blir lösare än nödvändigt om man dricker mycket vätska till.

Just den biten har jag jättesvårt för, jag har alltid druckit MASSOR till maten så det känns som jag törstar ihjäl vid varje måltid men jag försöker ändå.

Varmt lycka till, hoppas ni får en underbar bröllopsdag!

Home again

Kom hem för en stund sen från Lina. Det blev en helkväll med MYCKET prat! :-) Det är nästan lite sjukt hur mycket vi har att prata om hon och jag... Jag berättar saker för henne som jag knappt berättat för nån annan för hon bara lockar fram det ur mig på nåt vis.

Vi lärde känna varann genom Timmy (hennes man) och Björn, dom är barndomsvänner som aldrig tappat kontakten utan är lika tajta än. Björn och jag hade vart tillsammans ett tag när Timmy träffade Lina och sen sågs man ibland på fester, kräftskivor o.s.v. Vi gillade nog varann från början men lärde inte känna varann direkt, mer än så ytligt som man gör med bekanta som man mest träffar på fester. Av nån anledning kom vi vartefter iaf på att vi nog fasiken passade väldigt bra ihop som personer och kunde ha mycket glädje av varann så vi började mejla och höras mer än bara på fester. Träffades också lite då och då men inte särskilt ofta. Vi träffas fortfarande inte så jätteofta utan hörs av nån gång ibland bara och ses då och då. Ändå har vi bara klickat och känner båda två att man kan prata om precis vad som helst. Så känner jag iaf, jag vet ju inte om hon har saker hon inte vill prata med mig om! :-)

Vilket fall som helst så sa vi båda två ikväll att det är rätt konstigt att vi kommer in på dom mest udda sakerna som hänt i våra liv och som vi kan prata hur naturligt som helst om, saker som vi verkligen skulle tveka över att berätta för andra personer. Det kommer så naturligt och man känner sig så trygg. Av någon anledning...

Märkligt det där men mycket trevligt, mycket givande och mycket nyttigt tror jag. Både hon och jag är sådana personer som gillar att prata djupt och analysera tankar och känslor och det är inte alla som är så och det är inte alla som man känner sig bekväm att prata så med. Skönt att ha sådana vänner som man kan va så med, man får utlopp för så mycket man har inombords och en tillfredsställelse av att få ventilera.

Dessutom har vi rätt många gemensamma nämnare i saker vi vart med om och sånt som finns i vår närhet. Svårt att förklara utan att gå in på vad det är för saker jag menar, det är ju som sagt sånt jag känner mig bekväm att prata med henne om, inte nödvändigtvis dela med mig av på bloggen. I alla fall så finns det många saker man börjar prata om som man upptäcker att man kan känna igen sig i och dela med sig av till varann för att man upplevt liknande situationer eller träffat liknande människor i livet.

Väldigt trevligt har vi i alla fall haft det och nu är jag redo att krypa i säng och fortsätta läsa min bok och somna ifrån den som vanligt! Det tar ju hundra år för mig att läsa ut en bok när jag aldrig kan hålla mig vaken när jag läser!

Å andra sidan är det väl bra för nu är det ändå hög tid för denna Pladdra att sova... :-)

Godnatt!

Ändrade planer

Lina kommer och hämtar mig istället (hon är i Åby) så åker vi hem till henne. Hon ska ändå in till stan sen ikväll och hämta Timmy så då kan jag åka med hem då.

So long!

Hellu people!

Jag är på så bra humör idag! Så skönt att känna sig lite lätt i sinnet igen :-) Har flera anledningar till mitt glada humör och det beror enbart på fina vänner, gamla som nya.

Dels så kommer Lina hit om ett tag. Vet inte om hon stannar hela kvällen eller bara en stund men oavsett så ska det bli mysigt att träffas lite, hon är en fin vän och fin person.

Sen har jag pratat med en av mina nyare vänner tidigare idag, Elisabeth, journalisten jag pratat om några gånger. Har inte pratat med henne på länge men har tänkt mycket på henne så idag fick jag lust att bara ringa upp och babbla en stund. Hon va på Gotland och regnvädret hade precis kommit dit när jag pratade med henne. Hon är så himla bra att prata med! Dels vet hon precis vad jag pratar om och hur jag känner över separationen för hon har genomgått detsamma, dels har vi stomin gemensamt också så där har vi ännu en grej vi kan känna igen oss i varann i och ge stöd och sist men inte minst så är hon bara en så härlig och fin människa hon också. Väldigt omtänksam och inkännande. Hon kommer till Norrköping i slutet av augusti för att göra intervjuer så då ska vi försöka ses för en fika eller nåt. :-)

Ja och sen är det en gammal vän som jag fått kontakt med efter många år som jag är himla glad över också. Anneli heter hon och vi lärde känna varann när jag gick i gymnasiet i Nyköping. Vi blev väldigt nära vänner och hon är en sån person som alltid kommer finnas kvar i hjärtat oavsett om man träffas eller inte. Tror det va i tvåan i gymnasiet som vi båda hade skolkat och levt rövare så pass mycket att lärarna kallade oss och våra föräldrar till möte för att se hur vi skulle lösa situationen. Anneli valde att hoppa av och jag valde att fortsätta i skolan. Vet inte idag om det va rätt eller fel beslut av mig att gå kvar i skolan, jag fick ju inga betyg att visa upp direkt men i alla fall så har det ju lätt mig till där jag är idag på nåt vis så ångra sig kan man ju inte göra.

I alla fall så tror jag vi tappade kontakten mer och mer ungefär då. Jag hade en pojkvän som jag spenderade mestadels av min tid med, övrig tid började jag umgås mer och mer med Marja och åkte mycket till henne och hennes dåvarande sambo i Vagnhärad. Bla, bla, bla, en massa år har gått och år 2008 finns alla människor med på Facebook och där "addade" Anneli mig igår.

Vet att många tycker att är man inte så bra vänner så att man inte söker upp varann på annat vis så varför ska man då söka upp varann på Facebook? Jag håller inte med, jag tycker dte är ett superbra sätt att ta kontakt med gamla vänner. Steget till att sitta hemma i sin lägenhet (eller hur man nu bor) till att få kontakt med en gammal vän eller bekant är ju så otroligt litet på Facebook. Och okomplicerat. Man kan uppdatera sig med varann i stora drag om vad som hänt under åren och skulle man känna att man vill ha MER kontakt än som Facebookvänner så har man på nåt vis redan gjort den första "rekningen".

Glad är jag iaf idag och lite städning har jag fått undan också nu när det blev regnväder, har inte blivit mycket städat innan när man vill åka ut och bada så fort man får chansen när man inte jobbar.

Nu ska jag in till Facebook igen och kolla på foton av Annelis 7-månaders dotter! :-)

Äh! Två armar?

Hade tv:n på och nyheterna hördes på svag volym när jag höll på att avsluta det jag skulle på datorn då jag hör nåt om ett första försök att transplantera tarmar och genast spetsades öronen. Det har nämligen gjort försök med att transplantera tarmar med blandade resultat men jag hörde ju inte riktigt vad dom sa på tv:n eftersom jag bara hade svag volym på så vad som menades med "första försök" kunde ju va vad som helst (eftersom jag visste att det inte va det första försöket). Alla nya rön, behandlingsmetoder och forskning är ju dock högintressant eftersom det fortfarande inte finns något botemedel och många gånger inte heller tillräcklig med lindrande mediciner för våra jävla (ja det är faktiskt jävla, tänker inte be om ursäkt för ordvalet) tarmsjukdomar. Självklart är blir man intresserad när man hör att dom snackar om det på nyheterna då!

Det va bara att när jag höjde volymen så framkom det med uppenbar tydlighet att det handlade om att transplantera två ARMAR till en man som inte hade några. Inga tarmar va inblandade så vitt jag vet.

Vet inte vad det blev för utgång av det hela men självklart hoppas vi på att det gick bra för mannen med armarna.

Här skulle jag kunna komma med en himla massa dåliga skämt men jag ska försöka låta bli, Michis har redan hjälpt mig att säkra en plats i helvetet genom att få mig att skratta åt något mycket tragiskt som ändå lät väldigt roligt. Jag vill ju inte pressa min lycka direkt (fin översättning på engelskt uttryck va? ;-)).

NU ska jag säga godnatt.

Godnatt! :-)

Öland!

Nu har jag äntligen bokat tågbiljetter till Kalmar tills nästa fredag! Vi ska ha styrelsemöte för UngILCO på Öland nästa helg men p.g.a vissa omständigheter har jag inte vågat boka biljetter förrän nu.

Känns så skönt att biljetterna är bokade, nu SKA jag resa, inget snack om saken! Blev helt 100% säker på att jag kunde resa först idag.

Härligt va, en weekendresa till Öland bara sådär? :-) Fram tills dess har jag en del ILCO-arbete att ta tag i som jag ligger efter med. Skulle ha tagit tag i det straxt efter kongressen (i maj!) men jag har inte pallat. Nu SKA det göras, vi har deadline till ILCO-bladet bl.a. som ungdomsredaktören (jag) måste se till att vi håller... Har känt mig superstressad och pressad över det ärligt talat men nu börjar jag slappna av och känner att jag kan ta tag i det.

Här är hotellet (herrgården) vi ska bo på, på Öland, visst ser det fint ut? :-)

Nu ska jag gå och sova, är astrött. Godnatt!

Dagens tips!

Michis bloggade för en tid sen om en mkt bra uppfinning som jag använder mig av varje dag sedan dess, nämligen hemsidan bloggkoll! Där kan du söka upp alla dina favoritbloggar (inklusive min ;-)) och registrera dig på dom så kan du via den enda sidan hålla koll på när bloggarna uppdateras istället för att gå in på varje enkild blogg för att se om det uppdaterats ngt.

Bra va?! :-)

Här har ni hemsidan bloggkoll.com, enjoy! :-)

Hemma från sol och bad i Sörsjön

Va där med Michis och Leo även idag. Superhärlig dag har vi haft men nu är man seg! Vi va vid Sörsjön vid tolvtiden och åkte hem vid femtiden. En heldag med massa sol och bad med andra ord! :-)

Utlovade bildbevis sist så här får ni en bild på badflickan (visst är det bra att magen ser så platt ut när man ligger ner ;-)), poserande med en näckros! :-) Vill poängtera att näckrosen flöt avbruten i vattnet, vi bröt inte av den.

Hoppas ni som läser har haft en lika härlig dag som jag, nu ska jag slappa en stund och sen fixa lite käk, man blir hungrig av en dag vid badet! Denna gången åt jag faktiskt lite mer än när jag va och badade med Tina och Pelle. Jag drack en drickyoghurt på vägen till Sörsjön och medans vi va där åt jag en mexikansk fajita, kakor och colanappar som vi hade köpt med oss från Statoil. Resorb hällde jag i mig flera gånger dessutom. Funkade fin-fint med stomin, fick gå på toa en gång bara vilket inte är några problem eftersom det finns toa vid campingens reception en liten bit bort från badet.

Till er stomiare (eller ja, stomister som det egentligen så fint heter) i Norrköpingstrakterna är Sörsjön ett bad att rekommendera! Vill man ligga lite avskilt kan man ligga där vi låg idag, längst bort dit folk brukar gå när dom har med sig hund. Idag va det vi och typ tre andra sällskap som låg därborta. Superskönt att slippa trängseln vid bryggan :-)

Det va allt från mig på en stund! :-)