Har varit iväg hela dagen. Först minigolf med Lisa, Björn, Linda och barnen, sedan freesbeygolf med Lisa, Björn och rickard och nu matlagning och filmkväll med Lisa. Björn är och fiskar.
Vi har lagat kyckling i honung och ska se denna film.
Det va allt från mig, bara en liten snabbrapport! :-)
Anne Haavisto har varje vecka en ny tävling på sin blogg och jag har vunnit två av dom! Första gången jag vann så var det en valfri VooDoll man vann och jag valde denna som heter "Health girl" Saxat från VooDolls hemsida:
"Health girl har en starkt vilja och ger aldrig upp. Hon tycker om att ha kontroll över sitt eget liv.
Health girl är målmedveten och försöker alltid ha en positiv inställning. Hon lever ett aktivt liv och praktiserar bland annat power yoga för att hålla sig i toptrim.
Health girl hjälper dig att må bra och komma i form"
Nu har jag precis vunnit en tävling till och denna gång valde jag detta motiv från Isa Form som heter "Till dig":
Dessutom fick man en prylficka i plast att sätta på väggen.Det är ju lite barnlika motiv på plastfickan och vi har ju inga barn än... Får se vad det blir av den. Antingen tycker jag den är så fin och praktisk ändå så jag sätter upp den nånstans, eller så sparar jag den tills jag förhoppningsvis har barn, eller så ger jag bort den i present till någon som har barn. Fast det tror jag inte. Jag vill ha den själv!!! :-)
Tack SNÄLLA Anne för jätteroliga tävlingar med mycket fina vinster!!! :-)
Update: Jag hade visst missuppfattat tävlingen, det va EN vinst jag hade vunnit! Men det gör ju inget, det va tavlan jag va kär i. Plastfickan var bara en bonus... :-)
...vet att jag har gått helt bananas med bildredigeringen nu! Bare with me ett tag så har jag nog bytt tillbaka till en normal profilbild om ett tag... :-)
Jag borde ha tagit ett kort på Björn när han höll upp sin biobiljett för det va ett historiskt ögonblick att han följde med mig på bio. Ända gångerna innan som han gjort det va precis i början när vi hade blivit tillsammans när han ville visa sig på sin bästa sida och inte klaga över att han hatar att gå på bio och sitta i obekväma stolar!
Anledningen till att han följde med var för att det va the Simpsons movie vi skulle se... Ni vet ju att Björn gillar Simpsons. Filmen va bra men jag hade trott att det skulle va fler asgarv-moments i filmen.
Baj for now!
Jag håller på och leker med att redigera foton! Jag har ingen som helst kunskap i ämnet egentligen utan jag bara går på vad jag själv tycker blir bra! Här är några exempel:
Före:
Efter:
Före:
Efter:
Före:
Efter:
Jag redigerar med det programmet som följde med när Björn köpte sin digitalkamera. Korten har jag tagit med min mobilkamera.
Jag önskar mig en ny fin bra kamera och Photo Shop när jag blir stor... :-)
Så här ska man tydligen göra:
Förnamn = Mellannamn
Efternamn = Närmaste grannes efternamn
Hemstad = Senaste bussbesöket
Ålder = Pappas ålder
Yrke = Farfars yrke
Intressen = Det du avskyr
Du har lika många barn som du har tatueringar
Hårfärg = Tröjans färg
Ögonfärg = Byxornas färg
Musiksmak = Sånt du inte tål
Favoritartist = Det du lyssnade på senast
Hej jag heter Eina Andersson och jag bor på Vrinnevi sjukhus. Jag är 56 år gammal och arbetar i fabrik. På fritiden gillar jag att städa, har dock inga barn än att städa undan efter. Jag har vitt hår, ljusblå ögon och älskar ravemusik! Min favoritartist är gruppen Mustasch.
Inte för att jag hade tråkigt, det va skitkul på Pekingträffen och Mustasch va som vanligt bra. Men jag känner av mer och mer i min onda, ömma tarm att jag festar mer nu. Jag behöver låta kroppen vila mer, både från alkohol och från sena nätter. Och från tobak... Jävla skit. Jag hade hållt uppe jäkulens länge men nu röker jag varje gång jag festar. Det känns i magen det också.
Måste Låta Bli Tobak.
I alla fall så skulle Timmy åka hem nu, han va nykter och körde så jag passade på att åka med. Lika bra det...
Ska lägga upp dom få korten jag tog innan bara, sen är det Dallas och sängen som gäller. Nåt att äta också.
Baj!
Björn väcker Madde för att se om hon vill ha frukost (lunch) och börjar sedan prata om natten som varit...
Björn: "Kommer du ihåg att jag flög på dig och pussade dig inatt eller?"
Madde: "Näe, vaddå va jag vaken då eller?"
Björn: "Nej du sov"
Madde: "Jaha... Varför flög du på mig och pussa mig då?"
Björn: För att jag drömde en sån otäck dröm!"
Madde: "Gjorde du, vaddå för dröm?"
Björn: "Jag drömde att vi hade gift oss och så dog du på bröllopsfesten!!!"
Madde: Nääääe, usch vad otäckt! Hur dog jag då?"
Björn: "I en bilolycka!"
Madde: "Usch! Vad gjorde du dårå?!"
Björn: "Jag vaknade direkt då"
Madde: Och så låg jag där och va inte död..."
Björn: "Ja och det va då jag flög på dig och pussade dig!"
Madde: "Men du varför frågade du om jag kom ihåg att du hade flugit på mig och pussat mig om jag sov?"
Björn: "Men du vaknade då och jag berättade för dig om drömmen. Först trodde jag att du va vaken från början för du låg med fjärrkontrollen under hakan och hade Dallas på!"
Madde: "Hahaha, hade jag?!!"
Björn: "Jaaa!"
Madde: "Tänkte du att jag va lite knäpp då...? Hihihi!"
Björn: "Mmmm..."
Jag är lite knäpp nämligen... Ofta när jag ligger och kollar på tv så har jag fjärren under hakan som stöd för att hålla uppe huvudet. Har jag inte fjärren (om Björn har den t.ex) så tar jag nåt annat och lägger under hakan. Jag tyckte det lät lite roligt att Björn hade vaknat ur värsta mardrömmen och där låg jag som det lilla pucko jag är med fjärren under hakan! :-)
Det va den ena anledningen varför jag skrev ut vårt samtal här, för att jag tyckte det va en liten rolig grej det där med fjärren. Den andra anledningen var för att berätta just att Björn hade drömt om mig! Det gör han nästan aldrig nämligen! Han kan drömma värsta invecklade drömmarna som fan och hans moster är med i men jag är aldrig med! Värst är när han drömmer om familjekalas och sånt där alla i familjen är med, utom jag! Nu har jag väl hjärntvättat honom så dant med min blotta existens och med teckningar av bröllopskläder och skit så hans undermedvetna tvingar honom att bearbeta det i sömnen! :-)
Nu ska jag gå och äta lunch! Björn steker potatis, ägg och korvslantar! :-)
Baj!
Dessa två foton har jag lagt upp som bidrag i två olika fototävlingar på FL.
Den här första är med i en tråd som heter "fototävling mycket färg" och det går till så att vinnaren av varje tävling bestämmer vilken färg som ska förekomma i nästa tävling och denna gången var det ljusblått som va temat.
Den här andra bilden ingår i en tråd som heter "Litteratur i bild" och här ska vinnaren av varje tävling välja en litteraturtitel och så får alla som vill, tolka titeln, fota och ställa upp i tävlingen. Det är alltså helt valfritt hur man väljer att tolka titeln. Denna gången var titeln "En ond plats" och jag tror att båten i min bild tycker att det stämmer in på vart den befinner sig... ;-)
Nu ska jag gå och sova. Imorn är det Pekingfest som gäller! :-)
Godnatt!
The man in black. Fast Björn, weddingstyle. Stiligt utan att va stelt, propert fast ändå avslappnat. Skulle det kunna funka?
Fast nu detta är en usel teckning men ni fattar? Johnny Cash med uppknäppt svart skjorta och svart kostym. Fast Björn. :-)
Jag va bara tvungen att rita klart min bröllopsklänning... Det är väl helt normalt att ägna sig åt sånt mitt i nätterna?
Ett inlägg jag skrev i november förra året. Kom att tänka på låten nu när jag satt här. Och, jo, jag SKA gå och lägga mig nu! Snart... ;-)
Här kommer en video...
...och en text av/med "The Dixie Chicks". Jag har aldrig lyssnat på deras musik men jag måste säga att jag gillar den här låten! Texten kommer här:
Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting
I’m through with doubt
There’s nothing left for me to figure out
I’ve paid a price
And I’ll keep paying
I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should
I know you said
Can’t you just get over it
It turned my whole world around
And I kind of like it
I made my bed and I sleep like a baby
With no regrets and I don’t mind sayin’
It’s a sad sad story when a mother will teach her
Daughter that she ought to hate a perfect stranger
And how in the world can the words that I said
Send somebody so over the edge
That they’d write me a letter
Sayin’ that I better shut up and sing
Or my life will be over
I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should
I’m not ready to make nice
I’m not ready to back down
I’m still mad as hell and
I don’t have time to go round and round and round
It’s too late to make it right
I probably wouldn’t if I could
‘Cause I’m mad as hell
Can’t bring myself to do what it is you think I should
Forgive, sounds good
Forget, I’m not sure I could
They say time heals everything
But I’m still waiting
Låten handlar om hur deras liv förrändrades drastiskt när dom öppet kritiserade Bush. Dom kritiserade helt enkelt Bush sätt att gå in i Irak och kriga, vilket vi är många som gjort. När The Dixie Chicks gjorde det va det dock i ett väldigt tidigt skede och dom väldigt amerikanska amerikanarna (!) va inte riktigt redo att lyssna på det örat, istället blev Tjejerna anklagade för landsförräderi och liknande... Dom blev mordhotade och kunde inte fortsätta turnéra över huvud taget! Från att ha varit Countrymusikens sockersöta älsklingar gick dom till att bli hatade och hotade. Tills nu, när stora delar av USA faktiskt håller med i vad tjejerna från början sa! Nu kan tjejerna stå på scenen igen MEN som låten handlar om, har dom mycker svårt att förlåta vad dom blev utsatt för... Min favoritrad i texten är "It turned my whole world around, and I kind of like it". Dom gillar alltså att ha gått från att vara sockersöta, till att ha ett budskap... Mycket bra säger jag! Här kommer låten:
Uppdatering: Exakt vad det va som hände var att en av tjejerna under en prisutdelning sa "Just so you know, we're ashaimed that the President of the United States is from Texas" (vilket The Dixie Chicks också är)...
Lisa och jag har vart hos Lina och kollat på film ikväll. Björn och Timmy har vart över hos grannen och spelat poker. Björn vann visst 400. Nu ska han sova hos Timmy och Lina ikväll.
Imorn ska jag skicka sms till Lina och säga att det är fubbigt att hon får umgås med min sambo på morgonen. Det vill ju jaaaag göra, Juh!
J.R, Bobby, Pam och Miss Ellie väntar på mig i sovrummet nu.
Godnatt!
Läkarbesöket igår gick hur bra som helst! Jag fick vänta en halvtimme på att få komma in till läkaren men när jag väl kom in så gick det på en kvart! Behövde inte göra någon undersökning!
Efter läkarbesöket åkte vi til Björns föräldrar för att ha sommarfest och det va hur trevligt som helst!!! Nu mår jag dock som jag förtjänar...
Planen är att jag, Björn, Lisa och Rickard ska spela freesbeygolf om ett tag så jag måste gå och göra mig i ordning nu.
Främst följer jag ärligt talat med för att få äta min favorit-bakis-mat, Big Meal med Mangoraja-dip från Sibylla. Jag kommer inte att orka va med och spela idag. No way! Jag följer med och strosar bredvid bara.
Skriver mer om läkarbesök m.m. när jag har tid!
Baj!
Idag skulle jag ha varit på Arbetsförmedlingen klockan 10.00 för att gå igenom min meriter men jag sov så jäkla dåligt inatt, ska dessutom på läkarbesök halvtvå och direkt därifrån ut till Björn föräldrar på sommarfest. Jag va svintrött igår bara av att ha varit och träffat Tina och AF-handläggaren kl 10.00 så allt detta jag skulle gjort idag med alldeles för några timmars sömn kände jag inte funkade.
Jag ringde handläggaren på AF klockan åtta och frågade om det gick bra om vi bokade om vår tid och det va helt ok, inga problem! Skönt att man har fått en förstående kontakt där!
Läkarbesöket är ett återbesök jag blivit kallad till och jag hoppas att jag inte behöver göra några undersökningar. Jag tror inte jag behöver det. Jag ska komma ihåg att säga till min läkare att de gånger han vet att jag ska göra en undersökning så uppskattar jag om han skriver det speciellt i kallelsen så jag har tid på mig att förbereda mig mentalt för det. Jag vet ju att jag måste fortsätta gå igenom dom ibland men om jag inte får göra det på mitt sätt är väl risken att jag åker ner på noll igen i fråga om vad jag har fått för problem av dom.
Problem av undersökningarna, det har jag väl inte skrivit nåt om innan? Jo jag har det, fast i dolda ordalag. Bl.a. undersökningarna har gjort att jag periodvis har extremt svårt för närhet. Min kropp har byggt upp en skyddsmur och låter ingenting komma i närheten, inte en en klapp på kinden frän Björn, än mindre annan närhet. Jag har precis först nu börjat komma över det nästan helt men jag vet inte hur det skulle gå om jag blir "påtvingad" en smärtsam undersökning igen.
Om min läkare vill göra en undersökning tänker jag mer eller mindre vägra idag. Eller rättare sagt mer, inte mindre. Vill han göra en undersökning får an kalla mig igen i det ärendet.
Orolig, jag?! Nej jag blir inte ett dugg nervös av läkarbesök...(!)
Träffade Tina (min vän och blivande chef) och en handläggare från Arbetsförmedlingen idag för att planera min arbetsträning. Det gick jättebra och jag ser mycket fram emot det!
Efter det gick vi på stan en sväng och jag fyndade tre väskor, en jacka och en tröja på rean! Sedan gick vi och käkade lunch, åkte hem till timmy och Lina och fikade, vidare hem till Björns föräldrar och hälsade på, vidare hem och lagade middag. Det blev, mama scans kryddiga köttfärsjärpar, sås och potatis. Mycket gott!
Tog ett stort glas rött till det också... Så det så. :-)
Baj!
Jo men visst, Lisidor kom ju hit med hembakade chokladrutor som vi har mumsat på. Vi tittade samtidigt på Pippi och skrattade åt alla hennes roliga uttryck för saker och ting. T.ex. när hon ska gå och handla meducin, en meducin som hjälper både för Röda hund, magont, skoskav och om man är lite prillig.
Jag ska inte tala om vem det är i vårt hushåll som älskar att kolla på Pippi Långstrump och har skaffat alla avsnitt av tv-serien om Pippi för det har jag lovat att jag inte ska. Eller egentligen lovade jag att inte berätta det för någon av personens rockpolare... :-)
Pippi är så väldans klok också tycker jag! Hon påminde oss bl.a. om att när det regnar så ska vi vara glada för att vi har nåt väder alls, det är ju inte alla som har det! :-)
Utan Ulltons skrivande blir livet mer grått!
På länken till "100 nights in Paris" klickade jag var dag
Dagarna utökades från 100 och lika glad för det var jag
Vart efter började dagarna i Paris närma sig sitt slut och Ullton hem till landet skulle fara
Tanken slog mig att Bloggens öde kunde va i gungning men sen tänkte jag "den får nog annan kuliss", bara
Kulissen ändrades från Parisiskt rosa skimmer, till äldreboendejobb utan dimmer
Till slut skrev författaren på bloggen sin att hon hade tagit bloggsemester och jag tänkte att hon återkommer snart med skriverier om Stockholmska fester...
Återkommer det gör hon helt säkert, festerna kan vi garantera att hon kommer liva upp
"Gratulerar!" får vi säga till vårt vackra Stockholms stad, som ska få sig en egen Ullton, en tösabit så varm och glad!
Tack för alla skratt Ullis, du har författarens talang med en starkt underhållande ådra! Lycka till med Stockholmslivet och din nya (anonyma) blogg! Jag förstår ditt val så väl!
Kram!
Jag va så himla nöjd med linnet jag beställde senast så nu kunde jag inte låta bli att beställa några toppar till. Det blev dessa (med totalt 67 kr i frakt, det tycker jag är outstanding!):
Vit top med liten puffärm och rosa enhörningar, SEK104.34
Vitt "Rolling Rainbows" linne med gulligt tryck, SEK208.67 
Ljusgul "Little Miss Chatterbox" t-shirt, SEK372.63
Rosa "Love Love Love" t-shirt, SEK372.63
Enhörningstoppen var på rea, regnbågslinnet till ordinarie pris och av inget särskilt märke, de övriga var märkes t-shirts till ordinarie pris. Som synes på prislappen... Jag skiter fullständigt i märken i vanliga fall men dessa toppar har jag kollat på så länge på olika shoppar och jag älskar dom! "Little miss" t-shirtsen tar alltid slut i min storlek i alla shoppar och dom är aldrig på rea. Egentligen hade jag velat ha den där det står "Little miss grumpy" men den är alltid slut...
Jaja... Jag VET att dom kanske va onödigt dyra... I know!!!
Men I love them! :-)
Jag behöver inte smygblogga, Lina har fullförståelse för mitt datorberoende och låter mig sitta uppe på övervåningen med datorn medans hon brygger kaffe! :-)
Vi har käkat frulle på deras altan och haft det mysigt på förmiddagen. Lite sega är vi nog båda två... Funderar på att sätta på en film till kaffet.
Båda tjejkvällerna blev iaf lyckade! När vi va hos Tina käkade vi pizza på vägen till henne och sen hyrde vi film. Nyaste Hannibalfilmen såg vi och jag får fortfarande lite rysningar när jag tänker på filmen. Den va inte ett dugg "ryslig" egentligen men det va rätt så vidrig. Såhär äckelvidrig... Sen handlar den mycket om SS under 2:a Världskriget också och det gör mig alltid illa berörd.
Gårdagskvällen var HELLYCKAD! Vi handlade kött och tillbehör på vägen ut och så lagade vi mat ihop. Lina bjöd på fördrink som hon hade gjort så fint. Hon tog dessutom över Timmys roll som snapsbjudare... Det slank ner ett antal shots underkvällen. Förrädiskt goda (och starka).
Nu ska jag inte sitta här och skriva längre, jag kanske uppdaterar er mer när jag kommer hem! Björn är iaf på väg hem nu, dom åkte från Öland vid 10.30-11.00.
Hörs, baj!
Imorn blir det tjejkväll hos söta, fina, trevliga, Lina! Hennes MAKE (;-)) Timmy är med min sambo Björn på Öland så vi ska passa på att slå klackarna i taket hemma hos Lina! Ett stort gäng flickor blir vi! Det blir Jag, Tina, Lina, Lisa, Gunilla, Anna och Marita.
Ikväll ska jag va hos lilla Tina (hihihi) och se på film. Lisa och Gunilla ska också va med. Tidigare idag har jag vart och kollat på Tinas nya lya! Hon ska nämligen bli sambo! Jätte, jätte, jätte, jätte, jättefin va lägenheten! Tinas kille Pelle har renoverat allt från grunden och han har vart sååå duktig. Tina sitter och tittar när jag skriver och beordrar (aaaaj, nyps inte!) mig vad jag ska skriva! Fast jag tycker självklart så också... ;-)
Nu måste vi kila för Lisa väntar på att vi ska bli klara och hon är nog hungrig som en varg! Tina som sitter här börjar känna sig matt så hon behöver nog också nåt i kistan.
Själv har jag himla roligt för jag tycker att jag själv är sååå rolig! Jag har himla bra humor faktiskt, det har jag alltid tyckt! :-) (Tina håller inte med)
Tina: "Nu går vi!!!"
Hej då! (kanske smygbloggar nåt hemma hos Lina, hos Tina går det inte för hon lever fortfarande i stenåldern)
Tarmisarna som jag snackar med vareviga dag på FL planerar en dejt till hösten. Jag har meddelat att jag funderar på att följa med men att jag inte har bestämt nåt än. I alla fall så har alla som planerar att följa med och träffats skrivit en mer utförligare presentation om sig själva och sina sjukdomar (sånt man kanske inte skriver på sin vanliga FL-presentation) och jag tänkte att ni kunde få läsa min presentation!
Lyder som följer:
Jag heter Madeleine och är 26 år. Jag bor tillsamman med min sambo, Björn, som är två år äldre än mig och jobbar som CNC-operatör. Han jobbar på ett företag som är världsledande leverantörer av borr så han gör alltså borr. Specialborr dessutom som tydligen är ännu mer avancerat att göra. Borr är tydligen viktigt, "världen behöver borr!" brukar han säga när han har mycket att göra på jobbet.
I alla fall...
Själv gick jag Omvårdnadsprogrammet på gymnasiet med inriktning psykiatri. Tror att jag redan då hade sjukdomssymptom utan att sjukdomen hade brutit ut. Orkade inte gå i skolan så jag fick mycket frånvaro och jobbigt att komma ifatt i alla ämnen så jag har inte fullständiga gymnasiebetyg.
Efter gymnasiet jobbade jag som mentalskötare under några år, samtidigt som jag försökte plugga upp mina gymnasiebetyg på Komvux. Det va under en sådan period då jag jobbade, pluggade, hade precis slutat röka och blev dessutom grovt sviken av en dåvarande pojkvän som lämnade mig på ett otroligt smärtsamt vis som min sjukdom bröt ut.
Först var jag i nån slags förnekelse så jag sökte inte hjälp och jag berättade inte för någon om mina symptom. Tillslut kom det i alla fall fram efter att jag var hemma från jobbet en vecka. Mamma "tvingade" mig att söka vård så jag fick en tid på närmaste vårdcentral och där genomgick jag den första smärtsamma rektoskopin i mitt liv och det är ett trevligt (!) minne man alltid kommer att bära med sig. Läkaren (som själv var chockad av hur smärtsam undersökningen var för mig) remitterade mig till Medicin för utredning. Under väntan på att komma dit fick jag medicinera med Pred. Klysma och det va inte heller någon höjdare. När jag berättade för läkaren hur jobbigt jag tyckte införingssättet var så fick jag inte mycket förståelse.
"Pröva själv att sticka upp nåt hårt där solen inte skiner och när du samtidigt har öppna sår där så får du se hur skönt det är!!!" hade jag lust att skrika till gubbfan...
Jag fick i alla fall efter utredning på Medicin en diagnos som lydde ”Ulcerös Proktit”. Jag sa till mina arbetskamrater och familjemedlemmar att ”jag har ju haft tur i oturen i alla fall för det är ju en väldigt lindrig variant av sjukdomen jag har fått!”
Jag kämpade på i två år (fick diagnosen 2002) med ett enda långt skov. Jag visste inte mycket om min sjukdom och inte fick jag mycket info från sjukvården heller. Min mamma var ofta på mig och tyckte att jag skulle söka mer hjälp och att jag behövde mer professionell vård (blev remitterad tillbaka till VC direkt efter att jag var utredd på Medicin). Själv tyckte jag mest att hon var tjatig och jobbig… Jag jobbade och pluggade och pluggade och jobbade… Jag sprang på toa och jag blödde. Jag bodde för tillfället i Nyköping och jag visste vart varje offentlig toalett fanns i hela staden. I värsta fall fick jag gå in på närmaste pizzeria och låna toaletten på vägen hem från skolan (Komvux). Det va ju pinsamt och personalen glodde men, men… When in need…
På våren 2004 fick i alla fall min mor nog av att tjata på mig. Jag var hemma för hundraelfte gången, sjukskriven och knaprade kortison. I vanliga fall märkte jag en viss förbättring efter ett tag av kortisonknaprande men denna gången blev jag bara fortsatt sämre. Mamma bodde i Norrköping så hon ringde mig en förmiddag och sa att hon skulle ta bilen och komma och hämta mig och åka in till akuten med mig. Jag tyckte hon va löjlig som vanligt. Väl inne på akuten så träffade vi en underläkare som knappt visste vad U.C. var för något. Mamma sa att hon tyckte att jag skulle bli inlagd för tarmvila och läkaren undrade vad tarmvilan var bra för… Efter att ha gått och läst i en bok eller nåt kom han i alla fall tillbaka och sa att jag skulle bli inlagd.
Jag vet inte hur länge jag va inlagd då… Jag va först ett antal dagar på akuten, sedan blev jag flyttat till barnavdelningen p.g.a. att det va platsbrist på hela sjukhuset. Det va det bästa som kunde ha hänt för på barnavdelningen ville dom gärna att mamma sov över med mig i mitt rum och det va himmelriket för en liten 22-årig sjukling att få ha sin mamma hos sig. Vuxen va jag väl redan då men mamma är alltid bäst när man är sjuk!
Jag blev sämre och sämre och en kväll låg jag och kände mina sista krafter rinna ur kroppen. Jag tänkte på hur det skulle bli om jag dog. Hur mina föräldrar och syskon skulle klara det. Jag va inte ett dugg rädd för egen del, låg bara och inväntade att det va åt det hållet jag va på väg. Kändes som ett totalt lugn inombords.
Dagen efter kom den enda specialistläkaren på sjukhuset tillbaka från sin semester. Han gjorde en koloskopi på mig och bedömde att läget var akut. Jag skickades samma dag till Huddinge sjukhus och opererades klockan åtta på morgonen dagen efter.
På morgonen efter operationen blev jag väckt av några sköterskor och dom hjälpte mig att komma upp och sitta i fåtöljen i rummet och jag började böla som en stucken gris. Dom blev oroliga och trodde att jag hade ont men det va just det… Jag hade inte ont!!! Tarmen som hade varit inflammerad och sprickfärdig hade känts som en tickande bomb i magen på mig och nu var den borta!
Min vistelse på Huddinge blev ändå långdragen och fruktansvärd på många vis men jag drar inte allt det också, jag har snart skrivit en roman till er att läsa om jag fortsätter i den här takten! Det jag kan säga är att jag fick problem med smärtlindringen och har även minnen från det som sitter hårt fast.
Några månader efter sjukdomsvistelsen fick jag bo hos min mor och hennes man, jag va alldeles för svag än för att klara att bo själv. Jag opererades på Huddinge den 6:e maj och senare samma sommar fick jag opereras för tarmvred. Låg i sex dagar på sjukhus innan dom valde att öppna upp mig. Sex dagar med tarmvredssmärtor. Det va i alla fall sammanväxningar som åtgärdades snabbt och lätt när dom väl bestämde sig för att operera. Det positiva är väl att man inte kommer att bli chockad av smärtorna när man ska föda barn (om man har turen att få föda vaginalt)!
Om jag ska fortsätta lite mer kortfattat så blev jag IRA-opererad i mars 2006. Blev ganska snart försämrad i min sjukdom och efter att jag under midsommar fick ligga inlagd på sjukhuset efter att man opererat mig i underlivet för att öppna upp en fistel så började mina läkare misstänka mer och mer att jag hade levt med fel diagnos under alla år. Min kirurgläkare (som jag och min familj fullkomligt älskar) började sätta press på läkarna på Huddinge och krävde att dom skickade hit min tjocktarm så patologerna här skulle få undersöka den. Vi hade dock inte tid att vänta på det utan i oktober fick jag opereras igen. Jag fick ta tillbaka stomin och det kändes enormt bittert.
I början av detta år fick jag svar från min kirurgläkare att tre patologer på Vrinnevisjukhuset va helt enhälliga efter att ha undersökt min tjocktarm, det är Crohns jag har.
Det är min historia so far…
Just nu mår jag rätt så bra och väntar på att få börja arbetsträna i augusti. Björn och jag längtar efter att kunna börja skaffa barn vilket ni kan läsa om i min blogg här på FL.
Hoppas på att sjukdomen ska hålla sig lugn och inte orsaka mig mer sorger och besvär. Den rädslan bär jag ständigt med mig…
Dikter jag skrivit på vägen:
Känslan av att ha tappat bort sig själv i sjukdomen. Att den starka, självständiga person man en gång var inte finns…
Med pennan i min hand…
Om jag fortfarande va mig själv skulle jag klara det galant
Det gjorde jag alltid förut, även om backen var brant
Jag hade en inre styrka som tog mig mot mitt mål
Mitt hjärta var kanske känsligt men ändå utav stål
Nu är jag här men är jag - jag?
Mitt sinne och mitt inre är svagare idag
Andra säger sig se styrka i att jag klarat det jag genomgått
Själv känner jag mer en ängslan än den styrka jag sägs ha fått
Vad kommer då denna förbannade ängslan av?
Den som är en lika verklig del av mig som trädet har sin sav
Är det sjukdomen som oroar mig än?
Har jag från arbetslivets verklighet för länge varit borta?
Ligger min oro helt enkelt i min ständiga tro att jag ska komma till korta?
Svaren är nog många, min ängslan har flera grunder
Men den starkaste orsaken av alla förtränger jag i de flesta stunder
Men i vissa stunder som i denna kan jag se det ganska klart
Jag ser mig själv fast utifrån och undrar…
Vem är det…?
Vem är hon som sitter med pennan i sin hand?
Hur blev hon sån som hon är nu?
Vem är du?
Så mycket har hänt mig och förändrats att jag inte hunnit med
Allt jag vet är att jag inte vet vem hon med pennan är…
Den här (Här är jag nu) handlar om när jag fick reda på att jag va tvungen att ta tillbaka min stomi. Vänner och bekanta va ju snabba med att peka ut alla fördelar jag redan kände till… Själv ville jag få lov att va ledsen och sörja).
Här är jag nu
Ett steg är taget men jag är inte än där.
Mot målet jag går men det är först HÄR jag står.
Jag måste få stå här och göra det på mitt sätt.
En inre röst har förut alltid sagt mig ”Gör rätt, gör rätt!”
Tillräckligt har hänt mig, så mycket har jag gått igenom att jag nu lärt mig mycket om mig själv.
Utifrån har saker kastats mot mig, världen har förändrats gång på gång.
Kaoset har funnits kring mig, ödet har sjungit en elak sång.
Tillslut har jag funnit ett sätt att vara som fungerar att leva på för mig.
Jag skapar ett lugn, fast inifrån, samtidigt som sakerna fortsätter att kastas mot mig.
För att skapa lugnet behöver jag tydliga gränser.
Jag börjar med ”jag” och ”mig” och struntar i ”du” och ”dig”.
Såhär känner JAG, det här funkar för MIG.
För att återgå till steget jag tagit…
Målet är nu inom sikte.
Men målet är inte det jag ville se.
Min önskan är inte att vara kvar där jag nu är, att inte gå framåt alls.
Men måste jag önska det mål jag fått, kan jag inte få önska mig nån annanstans?
Min fråga är inte en fråga egentligen, för som sagt jag struntar i ”du” och ”dig”.
Allt jag för tillfället kan tänka på är, här och nu och jag och mig…
Och här gör ont.
Nu är nu, samma nu som när jag precis hade fått beskedet.
Jag är jag men inte så länge till.
Så känns det och så är det.
Det är så jag sörjer, det är så jag bär det.
För gör inget misstag i er tro av vad det är, det ÄR en sorg.
Och en sorg måste det få vara…
Det finns tid att hantera det finns tid att alla motgångar klara.
Det finns tid att mot målet gå.
Men först måste jag få göra valet, att - bara - här - stå.
Pinsamt att ens berätta när jag klev upp idag, så jag låter bli.
Björn åkte till Öland imorse. Han brukar åka varje år med grabbarna men i år var det första gången som dom ska bo i annat än tält. Dom har nämligen en husbil som dom åkt ner i och ska bo i. När dom kom fram var det totalt fullbokat på campingen men dom hade tur och fick en plats i alla fall. Gissa vilken plats dom fick då? Platsen bredvid den campingplatsen dom haft förrut i flera år när dom har tältat! Rätt så komiskt tycker jag... :-)
Böda Sand är dom på. Kommer hem på Söndag.
Själv ska jag bara va själv hemma och ta det lugnt idag. Tina frågade om jag ville följa med ut och ta en l men jag va tråkig och tackade nej. Någon kväll i helgen ska vi ha tjejkväll.
Nu är det dags för mig att börja tänka på middag tror jag...
Baj!
Hej!
Är väldans trött idag. Sov i flera timmar på soffan på eftermiddagen. Lisa har varit här och fikat nyss och nu är hon och Björn iväg till Systemet. Vi ska väl hitta på nåt till kvällen men jag vet inte vad jag orkar direkt.
Det va den enda lilla rapporten jag hade för stunden! Måste till sjukan imorn och ta prover... Skulle ha gjort det för flera veckor sen men det har inte blivit av.
Ska se om Sara har tid att ta ge mig B12-injektionen också...
Baj!
Skulle ju länka till ännu en favoritblogg tänkte jag förrut men glömde totalt bort det!
Det är Lina (som jag nämner här ibland, vars bröllop jag nyss var på bl.a.) som har startat en ny blogg!
Jag gillar hennes blogg så klart för att det är roligt att se en väns babbel och tankar i skrift men Lina är dessutom en himla cool tjej så även ni som inte känner henne kan nog finna bloggen intressant tror jag! :-)
Bildlänken är än så länge tillfällig, hoppas på att damen i fråga vill göra en egen som jag kan använda mig av, misstänker att hon är duktig på det nämligen...
Enjoy! :-)
Eller natt...?
Har varit hos Timmy och Lina på eftermiddagen och kvällen. Blev bjudna på fika, gott sällskap, trevliga samtal och till slut även goda drinkar. Eller JAG blev det, Björn avstod för att kunna köra hem.
Så mysigt och trevligt att bara umgås en helt vanlig vardagskväll!
Björn har bestämt sig för att följa med grabbarna till Öland på Torsdag. Dom brukar åka varje år men i år har han tvekat lite på att följa med. Nu har han iaf bestämt sig som sagt så Torsdag till Söndag är han bortrest. Timmy är också inkluderad i gänget som drar i väg så Lina och jag bestämde att vi ska hitta på lite kul vi också, ha en riktig tjejkväll t.ex.
Jaa... Det är typ vad som har skett idag... Har inte så mycket mer att förtälja tyvärr... Hörs imorn istället!
Baj!
Mamma hade en bok med samlade dikter skrivna av Gustaf Fröding som jag älskade att bläddra och läsa i när jag bodde hemma. Speciellt när jag kände mig mörk i sinnet, då fanns det inget bättre än att gotta sig i Frödings verk och ju mörkare ton man hittade i hans ord ju skönare kändes det i den egna själen.
Här har ni några smakprov...
EN KÄRLEKSVISA
Jag köpte min kärlek för pengar,
för mig var ej annan att få,
sjung vackert, I skorrande strängar,
sjung vackert om kärlek ändå.
Den drömmen, som aldrig besannats,
som dröm var den vacker att få,
för den, som ur Eden förbannats,
är Eden ett Eden ändå.
SÄV, SÄV, SUSA
Säv, säv, susa,
våg, våg, slå,
I sägen mig var Ingalill
den unga månde gå?
Hon skrek som en vingskjuten and, när hon sjönk i sjön,
det var när sista vår stod grön.
De voro henne gramse vid Östanålid,
det tog hon sig så illa vid.
De voro henne gramse för gods och gull
och för hennes unga kärleks skull.
De stucko en ögonsten med tagg,
de kastade smuts i en liljas dagg.
Så sjungen, sjungen sorgsång,
I sorgsna vågor små,
säv, säv, susa,
våg, våg, slå!
VÄRLDENS GÅNG
Havet välte, stormen ven,
vågorna rullade asklikt grå.
”En man är vräkt över bord, kapten!”
Jaså.
”Ännu kan ni rädda hans liv, kapten!”
Havet välte, stormen ven.
”Ännu kan en lina den arme nå!”
Jaså.
Vågorna rullade asklikt grå.
”Nu sjönk han, nu syns han ej mer, kapten!”
Jaså.
Havet välte, stormen ven.
När jag började leta här och nu efter en annan av mina favoriter så märker jag att jag lurat mig själv i ett antal år att tro att en av mina favoritdikter är en av Frödings dikter. Det var den alltså inte men den gör sin verkan ändå!
Här är den och det är Merit Åhs som har skrivit den:
FÖRLISNING - en kärlekslegend
Två små båtar på väg i kvav
Möttes en gång på ett upprört hav
Sida vid sida en stund de låg
Kämpade mot ödet på samma våg
Sagan förtäljer att ödet vann
Stormen drev dem för nära varann
Krossade spillror sjönk i de vatten
Där två små båtar hade mötts i natten...
Det är vad vi ägnat oss åt idag!
Va så svintrött på på morgonen så det va inte sant! Hade tagit Atarax på kvällen för att kunna somna. Det va ett tag sedan jag tog Atarax nu och jag tror att jag blev pillerbakis av dom! Enligt mamma ska dom inte kunna ha den effekten men jag tror det ändå.
Efter golfen åkte vi ut till Danne och fikade, sen åkte Björn, jag och Lisa och handlade, vidare hem till Lisa och gjorde varma mackor med mycket goda pålägg och tillbehör! :-)
Nu är jag jättetrött så jag ska genast lägga mig och somna till Sallad. Dallas alltså.
Godnatt!
Det va bl.a. det jag gjorde inatt. Satt och läste inlägg på Familjeliv. Björn vaknade när jag gick och lade mig och mumlade om att han skulle sätta upp regler för mitt datoranvändande och en av reglerna skulla va "högst en halvtimme om dagen på Familjeliv"... Då får han komma på lösningar för att dra mig från datorn med tvång isf för en halvtimme per dag skulle jag omöjligt kunna begränsa mig till på FL...
En tjej som jag "snackade" med igår pratade om att hon misstänkte att hon var gravid men om det skulle visa sig att det blev negativt på gravtestet så skulle hon inte bli så ledsen ändå för hon visste nämligen att hon hade så himla lätt för att bli gravid för det hade hon redan hunnit bli två gånger innan under sin livstid. Ändå hade hon inga barn nu så jag frågade om hon då menade att hon hade gjort två aborter innan och det stämde, det hade hon.
Jag sa inget annat till henne än "lycka till och godnatt" men jag tänkte desto mer... Nitton år var hon tösen vi får väl hoppas att det är så som hon själv var så bombsäker på, att hon kommer ha lätt för att bli gravid. Annars kan ju två aborter minska chanserna för det har jag hört men det hade ju tydligen inte hon hört så jag kände mig inte manad att upplysa henne om det.
Satt och undrade varför jag själv kände mig provocerad också, för det gjorde jag... Det är ju bra för henne om hon har så himla lätt för att bli gravid, det är väl ingenting jag ska sitta och vara bitter över?
Fast jag tror inte det va det jag kände mig bitter/provocerad av. Det va snarare henne attityd. Att hon såg det som en sån total självklarhet att kunna bli gravid och få barn precis när hon önskade. Så säker på den saken att hon valt att ta bort två tidigare barn som inte passade in i livet just då.
Jag är egentligen inte motståndare till abort, tvärt om! Jag tycker verkligen att den möjligheten ska finnas! Men... Jag kan bli jävligt sur när man hör om folk som tar bort barn till höger och vänster. Som fan inte lär sig att använda preventivmedel utan gör ett antal aborter istället.
Sen är jag ju överkänslig också. Klart det är provocerande med människor som tar bort sina barn när man själv inte önskar nåt högre än att man kommer kunna bli gravid alls.
Och jag känner mig skapligt dum i huvudet... Jag är f*n inte klok alltså! Vi kom hem vid halvtvå inatt... När gick Madde och lade sig? Klockan FEM!
Är man smart eller? Fastnar vid datorn vid den tiden på dygnet. Konstigt att jag är bakis idag!
Björn gick precis, han skulle ta bussen till Svärtinge. Fanns inte en chans att jag skulle hunnit/orkat ta den bussen.
Ska förmodligen till Timmy och Lina sen och ta en fika och åka bort och kolla på deras nya tomt dom köpt för att bygga nytt. Finns fler tomter där som dom tycker att vi ska kolla på. :-)
Nu ska jag äta upp en halv kebabrulle som jag har ligger i kylen.
Baj!
Kanske inte syns så bra på bilden, vad vet jag... Klicka på den så förstoras den iaf...
Är precis nyligen hemkommen från dom nygifta turturduvorna Timmy och Lina! Hade en mycket trevlig kväll hos dom men jag är nog liiite fullare än jag hade tänkt att bli...
Jag va full och sluddrade redan under middagen, tidigare än någon av dom andra började sluddra... Kan det va att jag TROR att jag tål mer än jag gör?!!! Man tycker sig ju ha lärt sig sina gränser under ungdomens glada dagar. Att gränserna sedan ändras allt eftersom ens hälsa inte visar sig vare den bästa är svårt att ta hänsyn till.
Jaja... Jag lyckas ju ändå skriva detta inlägg! Fast än det tar lite längre tid än normalt... ;-)
Kram och godnatt!
...ska jag kunna måla fransk (tre lager lack som ska torka mellan varje lager) med snorig näsa som behöver snytas hela tiden? Känns ju dömt att misslyckas... Kanske om jag stoppar upp papper i näsan.
Tur att Björn inte är hemma så han kan smygfota (han är hos Timmy på grabbkväll för att fira in semestern)! :-)
Kan för f*n nästan inte andas!!! Jag hatar att andas endast genom munnen!
Har i alla fall hittills bara haft en slökväll framför datorn, vid tv:n och med örat klistrat till telefonluren. Har pratat med mamma, Tina och Linda. Linda pratade jag längst med så hon fick stå ut med att jag åt mat under tiden. Visste inte vad jag skulle slänga ihop för enkel mat eftersom jag inte direkt hade lust med att stå vid spisen just nu men det blev himla gott det jag åt i alla fall! Hade lite skagenröra kvar och en majonäs som jag hade glömt bort att vi hade så det blandade jag ihop till en jättegod röra och åt med kokt färskpotatis och fiskpinnar!
Nu tror jag att jag ska göra i ordning ett fotbad och sätta på Dallas i vardagsrummet. Behöver både manikyr och pedikyr så jag får börja med fossingarna. Jag tycker det är så svårt att måla tånaglarna så jag måste ha mina fingernaglar till att peta bort nagellack som kommer på tårna. Med andra ord vore det rätt korkat att börja med fingernaglarna eftersom dom skulle bli totalt pajade när jag sedan fortsatte med tårna. Ska prova att göra fransk på fingernaglarna. Gjorde det mycket förr när jag va singel och kunde sitta framför tv:n och fixa med naglarna vareviga kväll om jag ville. Fransk manikyr tar nämligen lite tid att göra om man inte är väldigt duktig (vilket jag inte är) och sedan får man ägna en del tid till att underhålla det sedan med. Vi får se hur länge jag orkar det men jag gör ett försök nu iaf. Köpte en asbra nagelfil av glas igår när jag va på Viberga så det är redan klart. Nu är det nagelbanden jag ska gå på!
Baj!
Var ju utan uppkoppling i några dagar härom sistens... Kan undra vad fröken Pladder ägnade sig åt då va?!!
Bland annat detta (klicka bilderna för att förstora dom):
Björn sitter i en båt och fiskar... Observera rörmokar-looken! :-)
En bild säger mer än tusen ord säger man väl? :-)
Ja... Detta talar ju också för sig självt... Faktum är att när Björn och jag sitter vid varsin dator som två nördar i vanliga fall så brukar jag ibland skicka honom ett mejl om jag vill skoja lite med honom eller säga nåt gulligt. Så säger jag "har du fått några mejl på sista tiden eller?" och dår vet han att han förmodligen har fått ett mejl från mig. ;-) Nu när inte internet funkade så kunde jag ju inte göra det! Därav blev det ett meddelande i paint, en knackning på björns axel och så fick han kolla på min skärm och se vad jag ville...
Det låter mycket trögare när man berättar det för nån annan (er) än vad jag tycker att det är i vanliga fall...? ;-)
Jo jag skulle det tänkte jag men så kände jag att jag låg efter så mycket med fotobloggen, inte ett nytt foto har ni fått på evigheter! Därför har jag nu uppdaterat med bilder från dagens shopping och bilder från i helgen när vi var i Västervik. Enjoy! :-)
Har ändå varit iväg på eftermiddagen. Följde med mamma och Hasse till olika affärer, bl.a. tillbaka till Viberga då mamma bestämde sig för soffan där. Själv gjorde jag några fynd jag med. Dom hade halva priset på Mio så där köpte jag en turkos skål som jag har på lilla bordet i datarummet, på Viberga köpte jag en matta till den lilla smatten i hallen, en skål i glas och metall till pelarbordet i vardagsrummet, konstgräs till en vas i vardagsrummet, två rosa stearinljus till vardagsrummet för att ta upp det rosa i tavlan och en liten rosbuske med rosa rosor till vardagsrummet! :-)
Känner mig supernöjd!
Men trött som sagt. Björn är i Stockholm och kollar på Metallica, kommer inte hem förrn till natta. Själv ska jag nog bara slappa i soffan från och med.... NU!
Den glömmer ni inte att den finns va? Idag kom jag på en sak jag ville skriva i den och samtidigt slog det mig att jag kanske ska göra det till en mer eller mindre daglig grej? Skriva ett meddelande till er där på bara en rad eller två... självklart får ni gärna skriva egna meddelanden där också och svara på mina!
Ni har ett meddelande där nu iaf så får vi se om det blir fler... :-)
(Chatrutan är den som finns i högerspalten på bloggen ovanför besöksstatistiken)
För det första så var ja så täppt när jag vaknade så det kändes som näsfan va helt igenmurad! Jag hatar att va täppt när jag ska sova. När jag tog nässpray fick jag luta huvudet bakåt så det inte skulle åka ut igen för jag kunde inte dra upp det när jag va så täppt.
För det andra så drömde jag sån jäkla jobbig dröm! Jag drömde att jag va på nån fest och det va nån brud som hängde efter Björn så himla mycket så jag va tvungen att hålla koll på henne så hon inte försökte med något! Hela, hela tiden va Björn helt plötsligt borta så jag fick leta reda på honom och när jag hittade honom stod den där bruden tätt intill och gjorde sig till! Jag hade sån lust och bara dunka ner brudhelvetet men det kunde jag inte för då skulle det verka som att det va jag som va trög i pallet och som överdrev, att jag va svartsjuk och löjlig!!! Grrrrrr.... Morrrr....
Hatar att drömma sådana drömmar och jag gör det jätteofta! Tror det handlar om saker som egentligen handlar om mig och Björn, sånt som inte fungerar helt perfekt i vårt förhållande som vi behöver komma igenom. Typ. Att mina svartsjukedrömmar egentligen är en rädsla för att förlora Björn. Fast jag vet att jag inte kommer att göra det, inte nu och inte p.g.a. det som inte fungerar mellan oss. Det är saker som vi behöver arbeta oss igenom och det kan va jobbigt nog men det kommer inte skilja oss åt! Det skulle det redan ha gjort i så fall och det har det ju inte gjort!
Men ändå. Man har väl en ångest inombords ändå. Rädsla att man ska förlora varann. Eller JAG har det att jag ska förlora Björn, tror inte han känner likadant.
Ni behöver inte oroa er alltså, vi har inga allvarliga problem! Bara det att jag är en orolig själ och då oroar man sig såklart för att förlora den man står allra närmast också.
Det värsta är att drömmarna påverkar mig i vardagen sen!!! Björn har ett helvete med mig efter att jag drömt sådana där drömmar för att jag blir misstänksam mot brudar omkring honom! Självklart fattar jag att min svartsjuka är mitt eget problem och att jag inte ska lasta honom med den. SJÄLVKLART fattar jag det rent logiskt... Hehe... ;-)
Känner mig i alla fall inte helt kry som sagt, både svartsjuka och förkylning härjar vilt. Igår var jag med mamma till Finspång och kollade på en soffa som det hade varit på annons på Blocket. Soffan var sådär. Ok utseende, ok skick, ok modell, ok pris. Mamma skulle fundera på saken och återkomma till säljaren. Efteråt föreslog jag att vi skulle svänga över till Viberga och kolla där, har hört att dom kan ha riktigt schyssta möbler där till skapliga priser. Sagt och gjort och nu har jag nästan "övertalat" mamma till att köpa en ny soffa där istället! :-) Hon hittade en bäddsoffa där som va i mycket modernare modell än den begagnade, mycket snyggare tyg (knallröd) och till jäkligt bra pris! Den va nedsatt en tusenlapp och kostade nu 5000 kronor. För en bäddsoffa är ju det svinbra pris. Får se vad hon bestämmer sig för men jag tror det skulle va roligt för henne att få en ny soffa. Hon ska nämligen separera så situationen är ju inte så kul men kan man göra sig ett fint, trivsamt hem kanske det känns liiiite bättre i alla fall.
Hade jag vart rik skulle jag ha betalat mellanskillnaden på den begagnade och den nya soffan till henne. Det är hon värd vår lilla mamma...
Jag va jäkligt trött när jag kom hem sen iaf och slappade mest på soffan eftersom nätet inte fungerade. Höjdpunkten på dagen kom sen ändå när nätet kom igång igen. Söta, snälla Lina hade lämnat en kommentar här som jag blev så glad över! Om ni visste hur mycket era kommentarer kan glädja här alltså...
Efteråt kom jag att tänk på ett inlägg jag skrivit innan om att det kan kännas så sårande när folk frågar om när man ska skaffa barn. Linas make Timmy är nämligen en av dom som kan fråga om detta så jag tänkte att det inlägget läste ju säkert Lina nu och tänker att Timmy är en av dom som kan såra på det viset utan att veta om det själv men ärligt talat så är det inte så!
Tror inte jag har sagt det till honom någon gång men när jag tänker på vilka Björn och mina bästa och mest omtänksamma vänner är så är Timmys ansikte det som ploppar upp först innanför näthinnan. Under den tiden jag mådde som sämst och vi hade det som jobbigast, jag och Björn, så var man väldigt känslig för andras bemötanden. Vänner som man tyckte sig stå närmast visade sig inte finnas där, hörde inte av sig, visade inte omtanke eller undrade hur man hade det. Det fanns en handfull vänner som hörde av sig och brydde sig och Timmy var en av dom. Han är ju en vän till Björn så det är ju inget konstigt med hans omtanke men Timmy och jag har aldrig lärt känna varandra jätteväl, vi har t.o.m. tjafsat ett par gånger när vi tyckt olika i vissa frågor! Det kan vi båda garva åt idag! :-)
I alla fall, det jag ska komma fram till är att dom gånger jag träffade Timmy när jag va sjuk och mådde dåligt så hände det fler än en gång att jag fick en varm kram, han frågade hur jag mådde och med stor omtanke, ärliga ögon och värme i rösten sa han "fy fan så jävligt du har det, man kan inte ens föreställa sig! Hoppas verkligen du får må bättre snart! Finns det inget dom kan göra läkarna?!!"... Mitt i prick, home run, 10 poäng från den ryska domaren! Exakt de orden en trött själ behövde höra! Exakt de orden man önskade från vissa människor som stod en närmast. Exakt dom orden som visade vilka det egentligen va som stod närmast.
Tror Timmy skulle kunna säga vad som helst till mig nu utan att det skulle såra. Jag känner bara omtanke bakom hans ord och när han frågar samma fråga som man kan höra från andra håll också "är det inte dags för barn snart?" så garvar jag bara! Orättvist mot dom andra som frågar vars ord jag såras av kanske men det är så det är. En del ord sårar när dom kommer från vissa men inte från andra. Ibland är det helt ologiskt varför det är så, ibland vet man inte hur det kommer sig att man reagerar så och i vissa fall, som detta, så vet man att det beror på personens tidigare ord i andra lägen, ord som träffade mitt i prick.
Vår hyresvärd har bytt bredbandsleverantör i dagarna och det gjorde att vi blev utan Internet ett tag. Skulle bara röra sig om några timmar som vi skulle va utan men självklart blev det nåt strul på vägen. Det vore ju synd om saker och ting fungerar som utlovat nån gång! ;-)
Slappar i soffan nu och sen är det bedtime så jag återkommer imorn!
Är förresten förkyld och känner mig febrig också...
Laters!
Bättre att skita i påse än att skita på på sig!
Och SMHI varnar för höga flöden! Det va som fan, hur kan SMHI veta det?!
Det har ni väl hos er också antar jag?!
Glömde meddela er att jag skulle vara borta ett par dagar, har varit i Västervik med min darrrling och hans syster. Min syster och hennes man är nämligen där och campar med sin husvagn så vi passade på att hälsa på dom ett par dagar. Vi bodde på ett hotell på campingen som inte borde få kalla sig hotell. Det var plåtskåp som garderober, skummadrasser i sängarna, toalett och dusch i korridoren och man fick städa rummet själv innan man checkade ut! Alltså, missförstå mig rätt, det va ett helt ok rum och så men INTE vad jag kallar hotell!
Nu är vi hemma i alla fall! I regnet. Ska visst bli sol imorn...
Baj!
Det har varit i behov en längre tid och idag tog Björn tag i saken och åkte ut till sina föräldrar och städade bilen! Han ringde precis och sa att han va klar och skulle åka hem så jag frågade hur det hade gått.
Björn: - "jo det har gått bra, nu är det rent och fint inuti!"
Madde: - "Vad bra!"
Madde: - "Vad gjorde du med grejerna jag hade i bagaget då?"
Björn: "Dom har jag slängt!"
(Kort tystnad som känns lång)
Madde: - "Va?!!"
Björn: - "Vaddå? Vad var det för grejer då?"
Madde: - "Jag hade ju vantar och grejer i en påse till när vi ska fiska..."
Björn: - "Jaha dom grejerna, dom har jag självklart med mig hem!"
Björn: - "Hahaha!"
Jag trodde nästan att han hade tänkt att jag fick skylla mig själv som hade haft vantarna legat och skräpat i bagaget så länge! Det hade ju faktiskt kunnat va förståeligt i ett vanligt förhållande... Men inte i Björn+Madde-förhållandet, det skulle lika gärna kunna kallas Slusk+Lurk-förhållandet och vi har förståelse för varandra röror! ;-)
...från filmkväll hos Jonny. Vi såg "300" och "The hills have eyes II" fast i omvänd ordning. Fy satan alltså, Hillsfilmen rekommenderas inte till personer med svagt hjärta! Det va på gränsen för vad jag klarar av i skrämselväg...
300 däremot pallade jag med fin-fint, där var det en jäkla massa krigsscener men det är ju inte läskigt att se på samma vis. Filmen handlar mycket om vad det innebar att vara en äkta medborgare av Sparta och vad som krävdes för att få kalla sig spartan. Gillar man våldsfilmer blandat med historia/mytologi, en gnutta förräderi och en ännu mindre gnutta kärlek så kan detta va en passande film. För alla killar som mest är ute efter att se nippleslips i filmer så innehåller den det med, det är t.o.m. drottningen av Spartas nipples man får se... ;-)
Blev väldans trött när vi var hos Jonny kände jag! Den första filmen tog verkligen musten ur mig, jag höll Björns arm i ett järngrepp som skydd och blundade stora delar av filmen också! Filmen handlar om några "människor" som blivit utsatta för radioaktiv strålning och blivit våldsamma, blodtörstiga freaks på kuppen. Alla män som kommer i deras väg dödas på brutalast sätt möjligt, kvinnorna dödas först efter att dom använt dom till avling... Not very nice! Under en våldtäckts scen höll jag för både ögon och öron på mig själv och bad Björn säga till när jag kunde titta igen, som när man va liten och såg nåt otäckt på tv!
I övrigt har det inte skett mycket här hemma idag. En del välbehövlig städning, fikabesök av Micke och Glenn, en stund framför datorn och inte mycket mer! Korv med bröd åt vi till lunch/mellanmål, testade att ha i grovmalen svartpeppar i korvspadet eftersom jag inte hade några svartpepparkorn och det vart jättegott!
Det va allt från mig, hörs och ses!
Så skriver finnjonna som presentation till sin blogg... Själv kan jag inte riktigt hålla med. Det Jonna och hennes älskade gått igenom hör inte alldeles till vanligheterna och ännu ovanligare tror jag det är att man orkar dela med sig av upplevelserna, därav blir inte bloggen helt vanlig...
Jonna och Marcus har förlorat två barn, båda långt in i graviditeten. Sorgen och smärtan lyser starkt i Jonnas blogg, liksom rädslan för hur kroppen ska fungera. Lyckligtvis finns även glädjen och kärleken i Jonnas liv och varje gång man klickar sig in på hennes blogg så stannar tiden en stund och man hoppas på positiva besked, lycka och framgång för turturduvorna.
Jonna är helt enkelt (enligt mig) en tjej som skriver med stor känsla och utan skyddsmur inför sina läsare. Precis en sån blogg jag faller handlöst för.
Jag vet inte riktigt vad det är med mig... Visst, jag längtar efter att börja skaffa barn! Så är det ju, det vet ni. Ändå ser jag fram emot så mycket att börja arbetsträna och komma ut i arbetslivet. Björn och jag har fortfarande saker att arbeta oss igenom och över huvud taget så är det inte dags ÄN att försöka skaffa bebis. Oftast känns det ok, oftast är jag bara glad för andras skull som är på väg att bilda familj eller redan har familj. Men inte alltid och det känns INTE kul!
Jag är inne på den här sidan Familjeliv en hel del. Oftast läser/skriver jag i forumet i olika ämnen (bl.a. en tråd som handlar om mag/tarmsjukdom) men sen nån gång ibland går jag in på medlemmars privata sidor och läser deras bloggar m.m... Det är då jag blir så trött på mig själv för jag blir så jävla avundsjuk!
Likaså kan jag bli bitter när folk i min närhet frågar om inte jag och Björn är sugna på att skaffa barn eller påpekar att det "väl börjar bli dags"... Mmmmm.... Just det. Om man bortser från att jag först nyligen har börjat känna mig pigg och stark så... Om man bortser från en jävla massa andra saker så skulle det "ha varit dags" för lääänge sen! Björn och jag är helt överens om att vi skulle ha börjat försöka för länge sedan om det inte vore för hur jag mått och allt annat som har med det att göra. Det känns så jävla bittert och sårande att folk bara antar att man när som helst kan få för sig att man vill ha bebis och nio månader senare ploppar det ut en unge och allt är frid och fröjd.
Jag blir bitter på att folk inte fattar själva vilken lyx dom har att i stort sett bara göra så. Självklart inte alla, jag är väl medveten om det finns många i andra situationer än min egen som inte heller bara kan bestämma sig och sedan fungerar allt smärtfritt. Tror dom personerna håller med mig i det mesta jag skrivit ovan också för den delen...
Jag vill inte bli bitter och känna mig sårad, jag vill inte vara avundsjuk och känna att andra mammor är självgoda med sina perfekta barn.
Det är bara en liiiiten, liiiiten svart sida i mitt hjärta som faktiskt känner så. Så nu vet ni det.
Baj. Och snyft.
Jovisst, det va ju en fyndig rubrik eftersom ni nu trodde att jag skulle skriva ett långt utlägg om gaybröllopets vara eller icke vara! ;-)
I själva verket ville jag bara berätta om lite kul kommentarer längre ner. Magalös hälsar till mig att hon hoppas jag får en härlig helg och att brudparet säger "Ja" till varandra. Jag kontrar då med att berätta om ett tillfälle då inte prästen höll reda på vad hon skulle säga riktigt. Det va nämligen när Timmys bror Jerry skulle gifta sig och prästen först frågar honom om han vill ta Anna till sin äkta hustru och han svarar såklart "Ja". När det blir Annas tur att svara blev det dock en viss tvekan. Prästen frågade nämligen Anna om hon ville ta Jerry till SIN äkta hustru! Hahaha! Efter en stunds tvekan svarar i alla fall Anna ja så nu är dom hustru och hustru! :-)
Till samma inlägg berättar sedan min kära mor om ett tillfälle då både prästen och brudparet höll tungan rätt i mun, enda tills prästen skulle förklara brudparet till man och hustru. Istället säger han "Härmed förklarar jag Er man och kvinna"! Hahaha! Tydligen tyckte bruden att det va lite kul att få bekräftat at hon verkligen va kvinna, hahaha! :-)
Har ni några roliga bröllopshistorier om felsägningar eller felsägningar över huvud taget? :-)
You scored as angel, You are an angel! You often look down to Earth and watch the mortals struggle, and help them through their hardships. You often find yourself crying for the follies of man, although you are a very optimistic person.
Which mythological creature is most like you? created with QuizFarm.com |
Jag tog bara ett fåtal bilder med min kamera och dom är INTE särskilt bra men ni kan väl få se dom ändå! Ska se om jag kan få bilder från andra som tog bättre bilder så får ni se dom också.
Bröllopet var i alla fall helt fantastiskt roligt! Bruden var sååååå vacker, hon såg ut som en drottning och stiligare brudgum har jag aldrig sett! Timmy som är långhårig hade en tjock hästsvans som låg ned på ryggen där han bar en skinnfrack med hög krage, som en 1700-talsprins eller nåt såg han ut! Jag höll på att börja tjuta i kyrkan redan när jag såg Timmy kliva med bestämde steg fram till altaret där han skulle ta emot sin brud. När Lina sedan visade sig i blev jag först väldigt förvånad, hon hade nämligen sagt att hon inte skulle ha nån mesig, stram knut till uppsättning utan stort och yvigt hår ville hon ha. Framifrån sett såg man ju att hela håret var uppsatt? När hon sedan hade gått förbi oss i altargången såg jag att det INTE va nån mesig knut, det va en uppsättning med snirklar och krumelurer som vad sammanflätat med slöjan och böljade nedför ryggen, såg ascoolt ut! Det går inte att förklara men jag hoppas att jag kan få bilder från nån på det med så ni får se!
Tårarna började i alla fall spruta när brudens väninna sjöng "tänka alla famnar jag lämnat"... Själv har jag ju faktiskt sett Timmy lämna en del famnar och nu stod han där framme med den kvinna han friat till och på dagen ett år efter frieriet får vi vara med när dom säger "Ja" till varann! Tårarna sprutade som sagt, jag fick ta kontroll över mig själv när jag började hulka och Björns och Timmys kompisar i bänkraden bakom mig började garva åt mig! Jävla karlar! ;-)
Brllopsfesten var på "Brunnen" en mindre byggnad precis intill "Söderköpings Brunn" och det va helt fantastiskt det med! Maten var hur god som helst, serveringspersonalen outstanding, drickan fylldes på i glasen hela tiden varken man ville eller ej, alla flickor och damer hade en liten present väntande vis sin bordsplacering inneh¨llande ett jättefint pärlarmband, talen var hur bra som helst och under hela middagen busades det med brudparet. Vid varje tillfälle som helsa salen började klinga i sina glas skulle brudparet kyssas och när det skedde första gången fattade dom ingenting för dom visste inte att det gick till så (jag visste inte heller om det innan) och vid första tillfället som brudgummen gick på toa så rusade alla killar fram och bildade led till bruden som fick en kyss på munnen utav samtliga! Hon såg rätt chockad ut över det med men jäklar så kul det va! Brudan fattade såklart att detsamma skulle ske så fort hon lämnade rummet så hon passade på när dom flesta damerna redan var på toa eller ute och rökte, hahaha! Timmy hann få sig ett par pussar i alla fall, bl.a av mig! :-)
Efter middagen följde liveband som höll i lekar och tävlingar, bl.a en musiktävling där killarna tävlade mot tjejerna. Tjejerna blev totalt utklassade men inte för att killarna va såp mycket bättre än vi utan för att EN kille var det, allas vår vän Micke (även skämtsamt kallad, Glenn). Tillslut gjorde Mickes tvillingsyster Gunilla, jag och ena tärnan en kupp och skulle kidnappa Micke så när nästa låt började spelas så rusade vi mot honom, höll för hans mun och förde honom bakåt... Där det låg en ihoprullad matta på golvet! Vi föll pladask allihopa över varandra, Micke slog i bakhuvudet och jag slog i ögat. Bildbevis kommer i slutet av inlägget... Först trodde jag att vi hade brytit nacken av stackars Micke där han låg med huvudet in i elementet, tills han sträckte upp handen i skyn och började sjunga "Glooooorious!". Han vann den låten också!
En massa dans och fest följde och jag gjorde mitt bästa för att följa med i Björn danssteg. Han är en jäkel på att dansa men med den mängden alkohol han lyckades få i sig var det lite svårt att hänga med mot slutet! :-)
Björn, jag, Lisa och Kenta var i alla fall sist kvar och det gjorde ingenting att vi åkte hem då kände jag, det började bli dags! Björn somnade inte på bänken vi satt på när vi väntade på skjuts för jag puttade bort honom från min axel hela tiden men dettog inte många minuter innan han somnade i bilen! Han slängde sig i säng när vi kom hem och jag gick och lade mig en stund efteråt. Självklart låg han på rygg och snarkade värre än någonsin då och jag hade ett mindre helvete att få honom att vända på sig, han var knappt kontaktbar vid det laget.
Himla roligt hade vi i alla fall och jag tror brudparet var nöjda också, det blev såååå lyckat! Häftigast på hela kvällen var förresten när livebandet upplyste om att bruden skulle sjunga en kärlekssång till sin make (Lina har vanligtvis huvudrollen i ett antal musikföreställningar och uppsättningar här i Norrköping) och bakom ridån väntar Lina och river i en riktig skön rocklåt där texten berättar vad hennes make har för effekt på henne...! Så jäkla häftigt, Timmy kunde inte ha sett mer stolt ut!
Till sist, här är tre bilder: 
Bild nr 1 är jag med min klänning
Bild nr 2 är en närbild på mig
På bild nr 3 har jag zoomat in bakom mig för att visa en skymt av brudgummen och Björn (Björn har svart kostym, ljuslila/blå skjorta och lila slips)
Bild nr 4 är en närbild på mitt öga dagen efter...
Inlägg
Alla kommentarer
