Det jag sa att jag höll på med, har jag inte hunnit fortsätta på, jag gör klart det imorn istället. Jag har typ städat fram tills nu, har bara tagit pauser för att äta och prata i telefon med folk som ringt. Nu värker ryggen på mig av allt fejande.
Har inte läst några bloggar heller, ska göra det nu och äta flingor och mjölk under tiden. Sen tänker jag faktiskt gå och lägga mig i sängen och glo på tv tills jag somnar. Ska bli sååå skönt!
Hon berättade om hur det va med morfar nu. Han ligger fortfarande nedsövd i resperator men alla värden är bättre. CRP:n hade sjunkit till hälften av vad det låg på igår.
Läkarna säger att han ska ligga nedsövd i alla fall t.o.m. imorgon och att det såklart är bra att värdena är bättre men man kan fortfarande inte va säker på om nåt annat kommer att tillstöta.
Bara att avvakta.
Jag har valt att jag inte åker upp nåt nu. Förhoppningsvis kommer han ju att vakna igen och då åker jag upp direkt då och träffar honom. Fram tills dess får han sova ifred. Om han inte vaknar igen vill jag minnas honom som på bilden i inlägget nedan, inte med slangar och nedsövd.
...har hittills bestått av städning, tvättning och diskning. Och jag är inte klar än. Håller på att rensa ur garderoberna. Egentligen skulle man ju va utomhus och njuta av våren men nu gick det inte att skjuta upp garderobsröjningen längre. Sanningen är den att Björn och jag har fuskstädat så många gånger så varenda skåp va fyllt av grejer som inte hade där att göra. Vilket innebar att de grejer som hade där att göra inte fick plats och så har det varit ett bra tag nu, vi stuvar in där det går bara.
Nu börjar det bli ordning i röran i alla fall. Har mat i micron (köttfärs/morotssås och pasta) som jag ska gå och äta nu innan jag fortsätter med resten av städningen.
Har ett annat inlägg på G också men det tog sån tid så jag avbröt det förrut för att städa istället. Fortsätter på det sedan ikväll när jag är klar med allt annat.
Jag, jag, jag skriver jag bara, vart är Björn kanske ni undrar? Han är och leker med pojkarna. Dom skulle grilla korv och gå på rockklubb. Jag fick följa med om jag ville men det va nog inga andra bruttor som skulle med så jag avstod. Men det är på tiden att jag hittar på nåt sköj snart känner jag! Nästa helg får jag väl ge mig ut på galej så får Björn va hemma och städa... ;-)
Hörs senare, magen min kurrar!
Fast i omvänd ordning. När jag satt vid datorn igår kväll började mamma prata med mig på msn. Hon hade precis kommit hem från akuten. Mormor hade fått ringa ambulans på eftermiddagen, morfar är dålig.
Han har vart dålig nu i en månad ungefär, haft tungt att andas och ont i en hand. Efter många turer och ambulansfärden igår togs det i alla fall en massa prover på honom på ava (akutvårdsavdelningen). Proverna visade att han har lunginflammation, nåt knas med njurarna och blodförgiftning. Blodförgiftningen är tydligen det som är mest allvarligt, dom vet nämligen inte vad orsaken är. Den onda handen har dom uteslutit.
Jag va på väg ut till Svärtinge till min syster för att grilla, hade precis klivit av bussen i Svärtinge när Linda (syrran) ringde på mobilen. Morfar hade det tydligen väldigt jobbigt. Svårt att andas och inte fullt medveten stundvis. Läkarna funderade på att söva honom och lägga honom i resperator så att han fick lite lugn och kroppen kunde ta till sig antibiotikan ordentligt. Frågan va om vi ville komma in till sjukan och träffa honom innan han sövdes.
Väl hemma hos Linda dröjde det bara några minuter tills mamma ringde. Läkarna hade tagit beslutet att han skulle sövas så snart som möjligt och vi skulle inte hinna in och träffa honom innan. Inget beslut behövde alltså tas om vi skulle åka in till sjukan och vi kunde fortsätta med vår grillkväll.
Det krävdes lite rött kan jag säga...
Barnen hörde när vi pratade om det och frågade vad som hade hänt. Linda berättade att gammelmorfar mådde dåligt och låg på sjukhus.
Hanna (sex år): "Hur länge ska han va där?"
William (åtta år): "Det vet man inte Hanna, det vet man aldrig!"
William: "Antingen blir han ju bättre eller så blir han sämre, det vet man inte innan."
(Hur kan han fatta så mycket av att ha fått så pass lite information, tänker jag?)
Hanna: "Hur länge har han mått dåligt, en månad eller?"
Linda: "Ja det stämmer nog ungefär."
Hanna: "Yes, jag gissade rätt!"
(Hmm, lite kul ändå... Ungar tänker liksom inte längre än näsan räcker och det är ju precis som det ska va!)
Hanna (mer allvarlig ton): "Vad är han för dålig då?"
Linda: "Han har svårt att andas."
Hanna: "Då kan han dö, det kan man göra om man inte kan andas!"
Madde: "Ja det kan han ju faktiskt... Han är ju rätt gammal nu också så man vet inte riktigt hur det kommer att gå."
William: "Det här hade jag aldrig kunnat föreställa mig att det skulle hända!"
Neej... Så sant som det va sagt! Mormor hade sagt till mamma "alla ska vi vi någon gång den vägen vandra" och det stämmer ju. Det är det enda vi egentligen vet med säkerhet här i livet. Ändå känns det totalt overkligt när det händer...
Nu har det ju inte hänt än men risken finns. Narkosläkaren som skulle söva morfar hade sagt till mamma att vi skulle vara medvetna om att han va i ett allvarligt och livshotande läge.
Jag känner för att sparka mig själv hårt i magen just nu. Jag skulle följt med mamma och mormor upp till sjukan idag. Jag va så fruktansvärt trött och hade flimmer för ögonen (det är migrän, fast jag får bara synbortfallet, inte värken konstigt nog) som jag får när jag är totalt övertrött så jag ringde till mamma och sa att jag inte orkade följa med. Att jag skulle åka upp senare idag eller imorn istället.
Varför tänker man ALLTID så?!! Att man kan göra det senare? Till och med NU tänkte jag så! Hur trög i sin lilla ärthjärna får man lov att va egentligen?
Än är det ju inte över. Han kanske får va kvar ett tag till. Vi får se. Han sa själv att allt han ville var att sova och det får han ju nu i alla fall. Och hjälp av respiratorn att andas. Det är det bästa för nuläget så får vi se sen.
Ännu en ny blogg att kolla in! Jag har inte läst än men jag ska, Ann är kul, me like! :) Återstår att se om bloggen är kul och om jag gillar den också men jag skulle bli förvånad om jag inte gör det...
Lite Ann fakta:
Bloggare: Ann Söderlund
Ålder: 33
Familj: Sambo med Nanok. Barnen Ossian, 4 år, Ilon, 2, och bebisen Dante (ligger i mammas mage på bilden).
Bor: I lägenhet i Vasastan i Stockholm
Aktuell som: Bloggare på amelia.se! Dessutom krönikör i amelia och i nya programmet ” Saras kök” i SVT.
Bilden kommer från svt.se
Update: Nu har jag läst och hon är jättekul! Ann är tillagd till min blogglista, förmodligen hamnar hon raskt även på favoritlistan...
...att expressen.se ska va klara med allt dom gör om på sidan? För jag antar att det fortfarande är det som är problemet när man ska ta sig in på deras sidor? Nu gick det att komma in på startsidan men det va inte dit jag ville! Jag ville som vanligt in på Lindas blogg och som vanligt så får man vänta tre och ett halvt år på att komma dit. Det blir ju såklart att man skiter i det och går vidare till nästa sida istället, skiter i expressen.
Är det det dom vill?
Det kanske inte finns så mycket att göra åt saken, gör dom om så är det kanske så här det får va då. Men skynda då för fasiken på lite! Senaste dagarna har jag vart inne på aftonbladet.se fler gånger än jag tidigare varit på ett år, för att jag inte kommer in på expressen.se.
Är det det som är meningen, att man ska gå över till konkurrenten?
Nån annan som har nåt annat superviktigt I-landsproblem att ta upp? ;-)
Så kan man sammanfatta min kväll. Räkningarna är betalda och Robban har fått va underhållning medans jag svullade te och mackor med olivmortadella.
Insider handlade idag om personer som blir oskyldigt anklagade för våldtäkt. Man kan ju bli förbannad för mindre! De tjejer som anklagar oskyldiga killar och män för våldtäkt förstör ju trovärdigheten för de tjejer som verkligen har blivit våldtagna!
Ändå kan jag inte riktigt känna ilskan nerifrån tårna känner jag. Det måste ju va vrickade flickor som gör på så vis. Om det är huvudet eller själen (eller båda) som det är dåligt ställt med är väl olika men nåt fel är det ju...
Nu går jag och knyter mig! Hörs imörn!
(Bilden har jag tagit (stulit) från Tv3:s hemsida)
Nämligen Katerina. Jaja, jag vet att jag skrev om henne senast igår, jag SKA inte bli tjatig! Eller också blir jag det, det beror väl på hur mycket tankar hon väcker hos mig, helt enkelt! :)
Nu har jag i alla fall tagit mig tid att läsa om hennes förlossningar. Hon hade sett att vi undrade här över hennes 18 timmars förlossning på fem barn. Beröm fick jag för min blogg också, man blir ju lycklig! ;-)
En sak är säker. Jag måste köpa hennes böcker. Hennes bok "Anhörig" har stått i pockethyllan och stirrat på mig nu sedan den kom ut i pocket. Ni vet, i mataffärer brukar det ofta finnas en pockethylla precis i anslutning till kassorna så att man ska slänga ner en pocket i korgen också sådär i sista sekunden. Jag har alltid vägrat för jag tänker att jag måste skärpa mig och ta makten över mina impulser. Alldeles för mycket pengar går åt till sånt som står precis intill kassan...
Men nu är det slut på stirrandet, nästa gång jag får chansen ska boken få följa med hem till mig. Fast jag har ju sett att hon skrivit en hel del andra böcker också så det kanske är bättre att gå in på närmaste webshop och slänga ner ett par stycken på en gång i korgen?
Jag upptäcker att jag verkligen gillar Katerinas sätt att skriva. Eller sätt att va kanske jag menar? Personer som är så ärliga när dom skriver går liksom inte att värja sig emot... Och man vill bara läsa mer och mer. :)
Saxat från Katerinas blogg (men läs det i sin helhet hos henne, här är bara smakprov):
"Jag var ju helt dum i huvudet då när jag var 25 och skulle föda mitt första barn. Men jag bestämde mig för att jag inte skulle föda på längre tid än 7 timmar iaf, hade morsan och mormen fixat det så skulle väl inte jag vara sämre? Jag sket i att förbereda mig, tyckte att alla som klagade på smärta var knäppon, var full av övertygelse om att allt prat om förlossningsont var båg och nys, antifeministiskt dravel för att förtrycka oss kvinnor! Döm om min stora chock när jag sitter 3 dagar över tiden, äter nachos på Hard Rock Café, och helt plötsligt får VÄRSTA knivhugget i magen! - Mäh hallå det skulle ju inte göra ont????? (Ja jag sa ju det, HELT DUM I HUVET)."
"- Hon ska hem, sa förlossningsläjaren. Jag försökte vägra, bad om lite dropp, men de var obevekliga. Så hem for vi. Jag lagade tortellini (minns det så väl!) grälade med maken (förlossningsirriterad), spelade Tetris och gick sen och la mig i barnkammaren för jag var så less på allt. Men vid 02.30 kom värkarna. Det var bara att samsas med maken, dra på sig brallorna (vilket skämt) och sätta sig i en taxi..."
"Jag hade långt gångna planer på att "inte hinna" till sjukan denna gång. Det var galna tider, mitten-slutet av 1998, blossande missbruk med en supande make som jag var ständigt arg på samtidigt som jag inte riktigt fattade omfattningen av eländet, ungar som hade blöjor, ständigt kaos, stress, gråt och tandagnisslan, hålla fasaden så ingen skulle se hur det såg ut hemma i alkoholistfamiljen, höggravid med 3 små killar - 9 år, 3 år och 1,5 år - frilans med osäkra inkomster... Vi visste att vi väntade ytterligare en grabb, jag hade döpt honom till Alex i mitt stilla sinne, och sa stolt att vi skulle ha ett helt fotbollslag! Men jag grät om kvällarna, undrade hur livet skulle bli..."
"På nyårsafton bjöd vi så hem några vänner. Nu var väl faran över? Jag for upp vid 18-tiden och började laga mat och städa. Bara 6 timmar kvar till 2002! Inga sammandragningar kändes. Vi hade supernice middag och när klockan slog tolv var jag så glad, så glad - nu fick bebben födas! Gästerna stannade till ungefär 3. Sen gick de hem. MEN VAR VAR FÖRLOSSNINGEN??? Maken låg utslagen av trötthet och sov, men jag smög mig intill, med elegansen hos en överviktig flodhäst. - Hallå, viskade jag, vi måste göra "det"! (okej jag sa egentligen nåt annat men det lämpar sig inte för tryck). - Va, stammade han förvirrat. - FÄRDKNÄPPEN hajar du väl!!! Det var en ytterst motvillig man som blev sexuellt utnyttjad av en tvåhundrakilos vattenfylld koloss. Men i samma stund som akten var över, fick jag första värken..."
"Och pojkarnas bästa minne var när: Robban väckte dem, en och en, på Nyårsdagens morgon, genom att knacka på sängen och sen lyfta fram den nyfödda bebisen. De hade våningssängar/loftsäng och tänk att vakna så, att se en nyfödd bebis sväva fram vid ansiktet det första man ser! - Mamma, det var det finaste i hela livet, säger de fortfarande lyriskt, när vi pratar om den där dagen, den 1 januari 2002. Och: - Tänk att få vakna till en helt ny lillasyster..."
Det va riktigt trevligt att promenixa men det hade varit ännu trevligare om jag hade tänkt på att fylla på med vätska innan vi gick för jag blev så jäkulens törstig! Självklart började vi alla prata om vad vi skulle äta och dricka när vi kom hem och det va nära att jag följde med Lisa hem och drack juice, det lät så gott! :)
Lisa (på bild här till höger bredvid storebror Björn) gjorde dessutom misstaget att berätta för mig att dom skulle äta smörgåstårta på hennes jobb imorn för att det va två som skulle sluta. Dom får passa sig där nere på hennes jobb imorn så jag inte sticker dit och äter upp allt! Jag ska nog kunna ta mig in på nåt sätt... Om jag säger till Lisa att jag behöver låna toaletten, det har hon inte hjärta att säga nej till det vet jag, sen kan jag smita från toan och leta reda på deras fikarum och ta mig en stor bit i en medhavd plastbytta! Så ska jag nog göra... :)
Varför kan man inte fylla år flera gånger om året för? Nu kom jag på det! Drömjobbet för mig måste ju va en arbetsplats där chansen är stor att man får mycket smörgåstårta! Nu gäller det bara att komma på var det kan va... Kanske nånstans där det jobbar massa halvgamlingar som ska gå i pension, då lär det ju bjudas på smörgåstårta! Hmmm, det tål att tänkas på...Det blev en snabbsväng på stan. Mamma tipsade mig om vilken sybutik hon trodde skulle va bra och det va jackpot direkt! Jag försökte först hitta resår själv för att slippa förklara mitt ärende. Vet ni hur mycket grejer det finns i en sybutik? Vet ni dessutom hur stressande det är att ha en pojkvän i hasorna som frågar om man inte ska be om hjälp istället? ;-)
Jag bad om hjälp och självklart frågade damen ifråga vad jag skulle ha resåret till. Jaja, det är ju inget att skämmas för (jobba bort alla negativa tankar, du är inte sämre än andra för att du har en påse skit på magen...), jag kan ju lika gärna säga som det är så vet hon bäst hur hon ska hjälpa mig.
- Jo jag ska ha dom till att sy om alla mina jeans. Jag har nämligen en hel garderob full av byxor som jag inte kan använda för jag har fått stomi och alla byxor sitter för tajt över påsen.
(börja för fan inte rodna nu Madde, det är en dam i övre medelåldern som du aldrig behöver träffa mer!)
- Jaha, jag förstår precis, du behöver lossa på trycker emot påsen lite då såklart! Ja vi har dom här resåren som är lite bredare i olika färger. Den här vita är väldigt bra i vanliga fall men den blir nog för hård mot huden, dom här är lite mjukare.
Några färgval, och tips från damen till Madde-med-noll-sykoll, senare är det dags att betala för en halv meter svart resår. Då är det istället damen som börjar rodna och stamma. Eller nu ljuger jag, hon rodnade inte det minsta.
- Jag har ju egentligen inte att med det att göra såklart...
(Hehe, nyfikna damer kan va rätt kul)
- Det är ok, du får fråga... :)
(Knappeli-knapp på kassan)
- Jo jag bara tänkte, va det nyligen du fick stomi då eller?
- Egentligen fick jag det redan 2004 men nu för tiden kan man göra en operation efteråt som gör att man kan bli "ihopkopplad" igen, så man inte har stomi. En sån operation gjorde jag men det funkade inte på mig, jag blev sjuk igen och fick ta tillbaka stomin. Så nu är det ju mer permanent, förrut va det ju bara tillfälligt jag skulle ha stomin.
- Jaha, ja vad jobbigt! Men det kunde ha vart värre?!
- Ja absolut, nu står jag ju upp igen!
- Ja det är ju det som är huvudsaken! Min man förstår du, han fick diabetes för ett par år sen och..... bla, bla, bla, bla.....bla, bla, bla, bla.... Men nu äter han vad han vad som helst igen!
- Jasså kan han det?
- Jadå! Han har bara tvåan så det är inte så farligt!
Diabetes typ 2 menade hon alltså.... Hehe. Tillslut hade hon pratat klart om sin man iaf så jag fick gå därifrån. Skön dam! :)
Jo, här har ni ett kort på Pladdran herself också. Ni ville ju se min nya frilla... Vet inte hur mycket ni ser av frillan men, men. Såhär ser jag ut iaf!
Nu kommer Lisa snart, vi ska ut och gå en promenix!
Baj!
Vi behöver inte undra mer, här har vi svaret! :)
Tyvärr har jag svinbråttom så jag hinner inte läsa vad Katerina skriver, fick bara syn på att hon länkat till mig och blev så glad (och ville skryta lite, hehe)!
Läser och skriver senare, nu ska jag ut i syaffärerna och leta resår i mammabyxemodell så jag kan sy om mina jeans. Jag är trött på att inte kunna ha mina gamla kläder bara för jag råkat bli stomiare. Nu är det slut på tjut inför varje dags klädning (jag har iiiiinget att ta på mig!!!) och handlingkraft för att lösa problemet som gäller istället!
Jag ska alltså inte sy mammabyxor till mig själv, bara släppa på sömmarna lite... ;-)
Hörs sen!
...finns på NT:s hemsida... Kollade inte närmare på vad bilden stod för (reklam, platsannnonser, annat?), blev bara så...sur. Ibland är jag en bitterfitta, det kan inte sägas på annat vis. Det ser så lätt ut med den där bilden.
"Drömjobbet"
Ja men vad fan är drömjobbet då?!!!!!
Mejlet innehåller en gammal goding, ett IQ-test som cirkulerat runt, runt tio gånger. Minst! Det är i alla fall rätt kul, jag tänkte totalt fel första gången jag fick mejlet och...kände mig rätt korkad efteråt... :) Här är det i alla fall:
Här kommer huvudbry för er och det är endast äran som står på spel!!
Lycka till!!
En stum person som vill köpa en tandborste går in i en affär. Genom att föra upp handen mot munnen och vispa runt lite i luften framför tänderna lyckas den stumme att imitera en tandborstning så att expediten genast förstår vad som önskas, och köpet är snabbt och lätt avklarat.
Nu till frågan...om det vore en blind person som önskade köpa ett par solglasögon. Hur skulle den bäst göra för att uttrycka detta så att expediten snabbt skulle förstå?
När du tycker du har ett bra svar på frågan kan du skrolla ner och se om det överensstämmer med testets svar.
Han öppnar käften och säger:
"Jag skulle vilja köpa ett par solglasögon"
Om någon mot all förmodan skulle ha svarat fel på denna självklara, lätta IQ-fråga ...du kan ju alltid skylla på att du trodde expediten var döv.
...nya favvobloggar hittar ni HÄR.
Det är Katerina Janouch som bloggar för tidningen Mama. Såhär skriver hon om sig själv:
Välkommen till min blogg!
Jag har varit gravid i 50 månader, gått upp sammanlagt 180 kilo (om jag slår ihop alla graviditeterna, i genomsnitt 30 kg per graviditet), ammat i 7 år, bytt blöjor i 9 år nonstop, hämtat/lämnat på dagis i 16 års tid, torkat spyor i sisådär 6-7 år. Gått antal dagar över tiden totalt på 5 graviditeter: 30 (dvs 1 hel OHYGGLIG MÅNAD). Total förlossningslängd på 5 förlossningar: ca 18 timmar.
Resultat: Mina barn har hunnit bli 5, 8, 9, 11 och snart 18 år gamla. Jag har också en man som jag hunnit vara gift i 12 år med. Men jag är inte bara mamma. Jag försöker vara författare, journalist och samlevnadsrådgivare också. Plus att jag svarar på era frågor i Mama.
Visste sedan innan att hon har fem barn och redan då blev jag impad! Kul blogg i alla fall, hon har ju definitivt ämnen att skriva om! :)
Det är vad min dag har bestått av. Jag va så fruktansvärt trött i morse så som tur va, så va det ok att Björn åkte ifrån jobbet för att skjutsa mig till sjukan. Tog prover för att se att blodvärderna är bra och att jag kan fortsätta med medicinen. Dom fick blod på första försöket även denna gång!
Sjuksköterskan jag har kontakt med angående medicineringen, Birgitta, ringde sen på eftermiddagen och sa att alla prover såg bra ut så på Söndag ska jag öka dosen från 50 mg till 100 mg. Skulle jag känna av biverkningar, t.ex. att jag blir illamående eller så av medicinen när jag ökar den så kan jag gå ner till att bara öka till 75 mg ett tag.
Väl hemma har jag städat, lagat mat och tvättat en maskin tvätt. Känner mig trött nu så jag får se vad det blir av kvällen... Ska försöka gå och lägga mig skapligt iaf så kanske jag kan göra något av morgondagen också...
That's it for now... Kanske skriver mer sen om nåt poppar upp i skallen på mig... :)
Fick ett mejl från en tjej som jag har haft lite kontakt med innan. Hon har Ulcerös Colit och har nu haft ett långt skov. Hennes läkare har börjat föra tanken om operation på tal och nu vill hon veta så mycket som möjligt från mig. Här är mitt långa svar till henne:
Hej!
Det va tråkigt att höra att du inte är bättre! Antar att du har haft det kämpigt på jobb och så... Det va en av dom värsta sakerna med att va sjuk tyckte jag, att hålla upp en mask inför jobbarkompisar varje dag och kämpa sig igenom dagarna fast man sprang på toa hela tiden och kände som man behövde sova i 100 år för att återhämta krafter.
Jag börjar med att svara på Imurelfrågan. Jag började faktiskt med den medicinen förra veckan, jag har inte ätit den innan. Jag fick byta till den medicinen efter att vi fick reda på att det är Crohns jag har. Hade jag haft U.C. och tagit bort hela tjocktarmen så hade det troligen inte behövts så kraftiga mediciner. Jag har också fattat det som du, att det tar några månader innan man ser effekten av medicinen.
Sen tar vi operationsfrågorna dårå... Jag kan börja med att säga att det definitivt inte är ett dåligt liv man lever när man har stomi! Snarare tvärt om, man kan göra mycket, mycket mer saker nu som man helt enkelt inte hade ork till innan. Antar att du, precis som jag gjorde, planerar dina dagar efter vart det finns en toalett. Självklart behöver man en toalett när man har stomi också, man måste ju tömma påsen, men det handlar inte längre om att man behöver en toalett på minuten. Sen känns det inte alltid positivt såklart att ha stomi. Man måste få tycka att det känns pest att ha en påse på magen och allt som det innebär ibland. Sen är det så att en del hanterar det bättre och en del sämre. Hur man upplever att ha sin stomi beror väldigt, väldigt mycket vad man själv har för inställning till att ha stomin, hur man tycker att det känns psykiskt. Det kan va trixit fysiskt ibland också men då är det saker som man praktiskt kan lösa och det finns alltid en lösning. Det är den psykiska biten som det inte finns enkla lösningar på, det måste man helt enkelt klara av själv, ibland med lite hjälp. Jag har t.ex. fått mycket hjälp, att hantera mina negativa tankar och känslor, av min kurator.
"Jag vill egentligen veta allt om hur det är innan operation"
För mig va det ju i ett akut läge som jag opererades, därför va det såklart lite annorlunda än hur det kommer att va för dig. Jag tror ändå att det är lika för alla hur tillvägagångssättet är, bara att för mig blev det lite hastigt och (o)lustigt. Först får du träffa kirurgläkaren och det ska du ju snart göra. Jag antar att när du träffar honom/henne nu så är det för att prata om vad det innebär att få stomi o.s.v. Att ni hjälps åt att komma överens om vad som är det bästa alternativet för dig. Om ni sedan bestämmer att det är operation som gäller så sätts du upp på en väntelista för operation. Som tarmsjuk patient som väntar på operation är du prioriterad så förmodligen blir inte väntetiden särskilt lång. Du får då en kallelse för när du ska bli inlagd och vad du ska göra för förberedelser hemma.
Jag tror att man i normala fall blir inlagd dagen innan operation och alla förberedelser som ska göras görs därför på sjukhuset. Det gäller då att man ska rensa tarmarna inför operation, dom ska vara tömda. Blir du inlagd dagen innan operation så får du förmodligen träffa andra läkare då också, narkosläkaren t.ex. som frågar om din längd och vikt och om du är allergisk mot några mediciner o.s.v. Allting som han/hon behöver veta inför att dom ska söva dig. Ni bestämmer också vad du ska ha för bedövning under och efter operation. Man kan ju t.ex. få ryggmärgsbedövning och det bestämmer man innan i så fall. Jag har haft ryggmärgsbedövning varje gång jag opererats (fyra gånger) och det har funkat hyfsat bra. Du får även träffa kirurgen som ska operera dig och ni går igenom hur det kommer att gå till och du får ställa eventuella frågor du har i "sista minuten". Dagen för operation säger sköterskorna till dig i förväg om när det är dags för dig att duscha. Du får då duscha dig som vanligt och sedan klä på dig operationskläder. Det är en sån där undersökningsrock som är knäppt bak och fram och ett par bomullsstrumpor som går ända upp över låren. Sedan rullas du från avdelningen till operation liggandes i din säng. Du träffar narkosläkaren och hans medarbetare och dom förbereder dig inför operation. Sätter en nål i armen där dom kan spruta in mediciner, lägger ryggmärgsbedövning om det ska göras, ger dig lugnande och smärtstillande i nålen o.s.v. Sedan är det dags att bli sövd! En kateter ska sättas också men på mig har dom alltid gjort det efter att jag sövts, ibland görs det på avdelningen innan. Det kan du fråga om när du träffar dom olika läkarna innan.
Angående sövningen så vet jag att en del tycker att det känns obehagligt att bli sövd. Jag tror det är att dom tycker att man känner sig maktlös eller nåt? Själv tycker jag att sövningen är det bästa med hela proceduren! Dom sprutar in ett medel sakta, sakta i nålen som gör att du känner dig tröttare och tröttare och tillslut är det bara svart. På några sekunder. Tyvärr är det där medlet dom sprutar in väldigt kärlretande så det kan göra mer eller mindre ont när dom sprutar in det. Det spelar inte så stor roll för det är snart nog svart för dig i alla fall och sen går det en sekund känns det som för dig så ligger du på uppvaket och allt är klart.
"direkt efter (smärta mm?)"
Hur det går till efteråt beror lite på vad du står på för vårdprogram. Vad planen är för hur du ska vårdas efter operationen. Dom två senaste gångerna jag har opererats har jag gått på nåt som heter "accelererat vårdprogram". Det är precis vad det låter som, man ska göra allt man gör i vanliga fall fast mycket snabbare. Anledningen till det är att kroppen kommer igång mycket snabbare efter operationen och resultatet blir att man mår bra och får komma hem snabbare. Det är din läkare som avgör om du ska ha accelererat vårprogram eller inte, min kirurgläkare säger att han alltid gör det på unga pigga människor. Kan hända kanske att din läkare inte tycker att du är i tillräckligt bra skick att stå på accelererat vårdprogram p.g.a. du är så sjuk nu...
I alla fall, står man på accelererat vårdprogram så får man dricka speciella drycker både före och efter operationen. Dom innehåller allting som kroppen och cellerna behöver för att återhämta sig så snabbt som möjligt och gör att man orkar mycket mer, mycket snabbare. Sen ska man upp och stå bredvid sängkanten inom ett par timmar, alltså redan på uppvaket. Man får hjälp att stå upp för man är ju fortfarande påverkad av sövningen. Sen är det så hela första dygnet, dricka drycker och upp och stå. Det är nämligen så att efter en operation vill dom att man ska vara uppe och röra sig så mycket som möjligt. Det motverkar komplikationer och hjälper kroppen att återhämta sig av att man rör på sig. Går man inte på accelererat vårdprogram är det inte lika viktigt att upp och stå direkt efter operationen men så snart man kan ska man helst röra sig och promenera..
Smärta kommer du att ha men du kommer definitivt få hjälp att hantera den! Du kommer känna som att kroppen är tung och öm och trött. Kroppen har gått igenom en pärs av att ha blivit öppnad och sövd och alltihopa. Har du ryggmärgsbedövning så har du automatiskt smärtlindring av den. Du får därför aldrig några riktigt höga smärtor då. Du kan dock få så pass ont att inte bara ryggmärgsbedövningen är tillräckligt men då får du mer smärtlindring i annan form. Har du inte ryggmärgsbedövning så får du smärtlindring i annan form så fort du behöver det. Smärtan är inte något du behöver oroa dig för, den får du hjälp för! Se bara till att dina läkare uppmärksammar att du stått på kortison länge och att det ska trappas ut, trots att den sjuka delen av tarmen blir borttagen. Kortison påverkar kroppen i så hög grad så om man bara tar bort det tvärt så kan man få många biverkningar. Så gjorde man tyvärr på mig första gången jag opererades och då fick jag problem med smärtlindringen.
Det som sker härnäst är att magen ska komma igång igen efter operationen. Går man på accelererat vårdprogram börjar man äta vanlig mat snabbt, annars tar man det lite saktare tror jag, börjar med flytande kost o.s.v. TROR jag, det kan nog vara olika. Du har nu din stomi och ska lära dig hur du sköter om den. Från början får du lära dig att klippa stomipåsar (man klipper upp ett lagom stort hål i stomipåsens platta, som ska passa din stomi) och du tittar på när sköterskorna byter stomibandaget på dig och tömmer påsen åt dig. Så sakteliga får du börja ta hand om stomin själv medans sköterskorna instruerar dig och finns till hands om du behöver hjälp. Påsen tömmer du själv efter att dom har visat dig hur du gör. Förmodligen får du tömma påsen i ett kärl i början för att mäta hur mycket som kommer ut och på så sätt kontrollera hur/när magen kommer igång ordentligt.
Jag skriver "att du har, gör, får" o.s.v. hela tiden men jag menar självklart OM det kommer till det här läget, att du får opereras, så är det såhär det kommer att gå till. Ungefär alltså, det går ju aldrig att förutse hur andra personer upplever det men såhär har det iaf varit för mig.
Nu har du stomin och ett operationssår att ta hand om. Stomin är ju tarmen som dom har tagit ut genom ett hål i magen, vänt ut och in på och sedan sytt fast kanterna i magen så det blir som en liten knopp på magen. Liten och liten förresten, den är stor och röd och svullen från början. Kan säker upplevas lite läskig att se på från början men den är också som störst precis då. Runt stomin har du som sagt stygn och dom tas bort efter några veckor. På operationssåret beror det på hur dom valt att fästa ihop dig igen. Vanligast är att man har häftklamrar, som små, små hårda häftstift ser dom ut. Dom nitar alltså ihop magen då. Dom där klamrarna märker man av mer och mer varefter man klarar sig mer och mer utan bedövning. Så länge man har bedövning har man ju smärtlindring ändå. Vartefter får man klara sig mer och mer utan smärtlindring och då kan man känna sig lite öm och tycka att dom där klamrarna är väldigt obekväma. Så lite ömhet och ont får man räkna med att man kommer ha, det vore ju konstigt annars. Men i normala fall ska det gå bra och man får hjälp att klara sig ifrån smärtor som skulle upplevas som outhärdliga.
Om allt går som det ska så får du nu åka hem vartefter. Jag vet inte riktigt vad som är normalt att ligga inlagd efter en operation, efter min första operation låg jag onormalt länge för att jag va så nedgången och fick problem med smärtlindringen. Efter alla mina andra operationer har jag åkt hem efter ca fyra dagar och det kan räknas som väldigt snabbt. En vecka ungefär kanske är normalt tippar jag på. Det som avgör när du får komma hem är att du själv känner att du vet hur du ska sköta om din stomi, du mår bra i övrigt, magen kommer igång som den ska och du klarar dig med att ta tabletter som smärtlindring. När de "målen" är uppfyllda får du komma hem.
Det finns mycket att prata om när det gäller att sköta sin stomi, vad man använder för bandage o.s.v. men jag vet inte hur mycket du vill veta om sånt nu? Det du behöver veta är att det finns MASSOR av bra påsar, bandage och övriga hjälpmedel och du kommer att få hjälp av en stomiterapeut att passa ut nåt som du gillar och som funkar på dig. Skulle du sedan behöva mer råd och hjälp på vägen så kan du alltid kontakta stomiterapeuten igen och igen och igen så mycket du vill och behöver för att komma till rätta med allt och få det så bra du bara kan.
Självklart finns även jag här om det är nåt du kommer vilja fråga.
Hur länge man är sjukskriven vet jag ärligt talat inte. Jag har ju fått onormalt mycket komplikationer trodde vi och är därför fortfarande sjukskriven. Hade vi vetat från början att jag hade Crohns skulle jag högst troligen va igång med sysselsättning nu, det har blivit onödiga komplikationer och onödigt långdraget av att vi inte visste att det va Crohns. Jag kan tänka mig att man kanske är sjukskriven mellan en månad och ett par månader... Jag vet ärligt talat inte, skriv upp den frågan till kirurgläkaren och fråga honom!
Jag förstår att du tycker det är jobbigt att "ansvaret" ligger på dig att avgöra om du ska opereras eller inte. Jag hade ju inget val. Hade jag haft det tror jag att det hade varit väldigt, väldigt svårt att ta beslutet själv att få stomi. Man kan ju aldrig föreställa sig innan hur det är att ha stomi och risken är att man målar upp en bild om att det är fruktansvärt och hemskt och äckligt. Det finns tyvärr dom som upplever det så men det har som sagt otroligt mycket att göra med vad man har för inställning själv! Det är INTE hemskt att leva med stomi, man lever ett bra liv med det (mycket bättre än innan) men om man mår psykiskt dåligt av att ha det så ger man sig ju aldrig chansen att leva. Man fastnar i att det är hemskt att ha stomi och så lever man inte ett bra liv, fast man mycket väl skulle kunna det.
Nu har du fått ett låååångt mejl här och mycket att bita i. Måste bara nämna en sak till och detta är något som din kirurgläkare förmodligen kommer att ta upp med dig. När du opererar dig p.g.a. Ulcerös Colit så är chansen stor att du i framtiden kan göra en rekonstruerande operation. Alltså att man kopplar ihop dina tarmar igen (minus den delen av tarmen som är borttagen) och då behöver du inte ha stomi längre. Jag menar som sagt att man mycket väl kan leva ett helt bra liv med stomi MEN du ska veta att bara för att det eventuellt blir så att du får stomi nu, så behöver inte det betyda att du måste ha det för resten av livet...
"Hur mår och har du det själv nu?"
Tack jag mår bra! Jag fick som sagt det jobbiga beskedet att jag har Crohns och inte U.C. Risken med Crohns är att man kan få det i tunntarmen och i så fall blir jag ju sjuk på nytt. Man kan aldrig förutse om sjukdomen kommer att drabba tunntarmen, det finns fall då den aldrig gör det och det är ju det man får hoppas på. Självklart finns det en oro. Man lever ju som tarmsjuk med ont i magen och nu har ju det magontet blivit till en oro jag inte hade innan "tänk om det är sjukdomen som spridit sig". Det dom säger är att om sjukdomen sprider sig så kommer jag märka det genom att få mer ont i magen och känna mig mer och mer sjuk igen rent allmänt. Så som man mår av tarmsjukdomar. Alltså så kommer jag att märka om det blir någon förändring till det sämre och fram tills den dagen eventuellt kommer tänker jag inte oroa mig mer än nödvändigt för att så ska ske. Helt kan jag ju aldrig ta bort min egen oro men jag kan välja att jobba på att inte skapa oro, att inte leva mitt liv i väntan på försämring. Min kurator sa till mig härom dagen att jag har ett otroligt starkt psyke. Det är inte alla som med sin egen tankes kraft kan påverka sig själv så mycket som jag kan. Det va faktiskt roligt att höra för så har jag aldrig tänkt själv. Kul att man fått ett starkt psyke i alla fall när man har fått en så förjävla oberäknelig och svag kropp! ;-)
Lycka till med allt nu, skriv gärna igen om du har fler frågor eller vill att jag ska utveckla nåt av det jag berättat!
Krya på dig!!!
Många kramar från Madde
P.S. Jag tänkte att jag lägger ut mitt svar till dig här på bloggen också. Självklart utan att säga nåt om vem du är! Tänkte bara att det finns ju andra som läser min blogg som också gått igenom sånt här och kan ha saker att kommentera. Dessutom vet jag om minst en person som läser min blogg som själv står inför valet av operation så det här kan ju va intressant för henne med. Så vet du det att du kan gå dit och kolla om du vill se vad fler har att säga i frågan/frågorna. D.S.
Han har köpt en cykel av en jobbarkompis så han åkte med honom när han slutade jobbet och cyklar sedan hem cykeln. Sedan ska vi till mamma och käka lite mat. Jag bjöd in mig själv (och Björn)! =)
Jag frågade om vi kunde komma dit och lämna två kartonger böcker som dom kan gå igenom och se om dom vill ha nåt av och då blev vi samtidigt inbjudna på mat...
Böckerna kommer från Björns moster. Björns syster, Lisa, fick nämligen en mängd böcker från deras moster och nu har hon gått igenom vilka hon ville ha, sen fick jag gå igenom vilka jag ville ha och sen tänkte vi skänka resten men då kom vi på att mamma och Hasse kunde få kolla först också.
Nu kom Björn, måste rusa!!!
Baj!
Håller på och sorterar in alla inlägg i kategorier. Då väljer självklart min blogg att hålla på och bugga så kategorier som jag inte använder och vill ta bort står som att ett antal inlägg har den kategorin, fast dom inte har det och så kan jag inte ta bort kategorin! Har sökt på Bloggers hjälpsidor och det är tydligen många som har samma problem och Blogger håller på att försöka fixa buggen men än har dom inte lyckats. Vad jag hittade iaf..
Sen vet jag inte vad det är för fel på min besöksmätare. Många besökare klagar på att dom inte blir registrerade när dom är på bloggen och idag har jag bara 39 besökare hittills...? Antingen funkar den inte eller så har besöksantalet sjunkit så markant...
Nu kan jag inte sitta här längre och försöka lösa det iaf...
Hörs, baj!
Aftonbladet har just nu en omröstning om vem som är den hetaste kändissingeln just nu. Bland tjejerna/kvinnsen alltså. Dessa kvinnor va de man kunde rösta på:
Drew Barrymore, Kylie Minogue, Rachel Bilson
Lindsay Lohan, Britney Spears, Dita von Teese
Tilde de Paula, Jessica Andersson, Carola Häggkvist, Sonja AldénJag måste försöka hitta lite nya roliga bloggar att läsa... De flesta av mina favoritbloggare uppdaterar sina bloggar allt mer sällan. Jag klagar inte på det alltså, det är ju upp till var och en, man gör vad man vill och har lust och tid med. Men det är rätt trist att klicka på samma bloggar dag ut och dag in och det inte händer nåt på dom. Knappt.
Ska nog gå in på mina favvobloggar och kolla upp de bloggar som dom länkar till.
Eller så kanske man kan använda sin tid till nåt viktigt/nyttigt istället?
Näääh! ;-)
Åkte ut till Svärtinge och bytte däcken på eftermiddagen. Stannade på en mack och tvättade bilen på vägen ut, självklart passar jag på att ta kort när Björn jobbar och jag tittar på.. ;-)
Björn har sina däck i sina föräldrars garage, han är den enda av syskonen som fortfarande har det. Storebröderna har numera egna garage och lillasyster har ingen egen bil än. Kvar är Björn med bil och tillhörande däck, men inget garage.
Vi har faktiskt börjat fundera mer och mer på att skaffa oss ett eget garage. Eller i alla fall ett hus... Förhoppningsvis blir det väl ett garage tillhörande huset. Vi vill i så fall bo i Svärtinge och som det ser ut nu så finns det inte många hus till salu, dom som är till salu är svindyra. Därför börjar tanken på att bygga helt nytt locka mer och mer. Än så länge är vi bara i spånarstadiet, vi har inte kollat upp saker och ting närmre. Måste ju se vad det finns för tomter att få tag på och vad dom skulle kosta också.
Vi skulle eventuellt kunna få köpa tomt av en kompis föräldrar. EVENTUELLT, det vet vi ju inte säkert. Det kändes rätt så attraktivt först tyckte jag... Tills vi fick reda på att de tomterna som ska styckas av och säljas kommer ligga precis på gränsen till Finspång. På fel sida dessutom, dom skulle tillhöra Finspång och då känns det tyvärr inte lika attraktivt längre... Man får ju hoppas att man får barn i framtiden. Så som Svärtinge växer i folkmängd så är skolan redan proppfull. Säg att vi har barn som om tio år ska börja skolan, Svärtingeskolan är proppfull och vi tillhör egentligen Finspångs kommun, då lär det bli skola i Finspång som gäller för våra barn. No way José, vi ska inte ha några Finspångsbor till ungar inte! =)
Björns teori i frågan va nämligen att om ungarna får gå i skola i Finspång så kommer dom ju få kompisar där och vilja flytta dit när dom blir äldre... Och då skulle han i så fall avsäga sig faderskapet. Finspångsbor och Svärtingebor har alltid legat i krig med varann. Jag vet inte varför men, men... Så är det! ;-)
Nehej, jag tror jag ska ta mig en kopp te. Med våren har mitt röksug kommit tillbaka... Måste se till att stilla det så jag inte blir en plåga att ha i närheten. Stilla suget med annat än cigg alltså, t.ex. te.
Baj!
Ringde Katarina (stomissk) nyss och berättade om såret. Hon sa att det troligaste är att det är ett skavsår från bandaget (påsen) och att det går bort av sig självt. Det skulle även kunna vara sjukdomen men då skulle det troligare komma gradvis, inte blir ett hack på en gång.
Jag skulle kolla hur det såg ut nästa gång jag byter bandaget (imorn) och höra av mig till henne igen så bestämmer vi då om hon ska kolla nåt på det...
Efter det ringde jag upp Björn för han ringde på mobilen medans jag pratade med Katarina. Vi bestämde att vi ska åka ut till Svärtinge och byta däcken på bilen när han slutar jobbet. Skönt att komma ut lite, jag har bara suttit här sen jag klev upp.
Hörs senare, baj!
Veckans frågor kommer från Elin
Din handväska
·Anser du att du behöver använda handväska?
Ja.
·Vad har du i din handväska just nu?
I ytterfacket: Lypsyle, läppglans, bläckpenna, mascara, några tops, ett hårspänne.
Huvud(stora)facket: Alla mina nycklar (i ett rosa nyckelband)...
...en påse med stomigrejer i: Tvådelsbandage (påse + platta), endelsbandage, kompresser, sax (att klippa hålet i plattan till rätt storlek för min stomi), hudskyddsringar (som tätningspasta)...
...plånbok (i skinn, födelsedagspresent från Björn förra året), solglasögon med tillhörande fodral, busstidstabell och ett miniparaply från H&M.
·Vad har du alltid i den utöver plånbok/mobil?
Stomigrejerna. Det händer väldigt, väldigt sällan att jag behöver byta påse när jag är utanför hemmet men de få gånger det händer skulle man INTE vilja stå utan grejer!!!
·Vad har du i handväskan som du egentligen skulle klara dej utan?
Smink. Framför allt mascaran, tror nästan aldrig jag bättrat på mascaran efter att jag väl lagt min make-up, ändå vill jag ha med den... =)
·Finns det någonstans du inte tar med dej handväska?
I vattnet...? Det är nog enda stället.
Min handväska va ett mycket bra köp måste jag säga... Jag köpte den på H&M för ett par år sedan men den funkar än! Självklart har modet gått upp och ner och ändrats många gånger sedan jag köpte väskan men jag tror inte den blivit helt ute sedan jag köpte den... Den funkar helt enkelt! :)
Jag har hittat ett sår. På stomin. På självaste stomin, tarmstumpen. Det är som ett hack rakt in den. Skada p.g.a. yttre omständighet t.ex. att stomipåsen skavt emot? Sjukdomen som skapar sår som spridit sig till tunntarmen? Annat ofarligt och lätt åtgärdat alternativ?
Vid sådana här tillfällen vill jag stoppa mitt lilla huvud rakt ner i sanden och leka struts. Låtsas att allt är bra och inte tänka på nånting annat. Tyvärr leder det oftast till att det som från början va lätt att åtgärda blir svårt att åtgärda. Det som va ofarligt blir farligt.
Det som va farligt blir farligare.
Jättesöt är han! Han har lite annorlunda färg jämfört med andra hundar, därav hans namn, Puppyblue! Om man tar fram en boll kan man få honom att hoppa efter bollen och jaga den! :)
Idén fick jag av att Mie hade skaffat en kanin... :)
Puppy kan ni hitta nånstans här på min sida. =)
Jag är en trött människa. Det är jag alltid. Dessutom så går jag och lägger mig alldeles för sent, så att jag är trött, det är inte så konstigt. Men på sista tiden känns det mer och mer konstigt ändå... På förmiddagarna är jag TOTALT däckad. Björn får inte liv i mig förrän till lunch!!!
Jag började med nya medicinen för ett tag sen. Den ska inte ha trötthet som biverkan men nu tror jag att jag har kommit på en annan grej. När jag läser bipacksedeln på fass.se så står det väldigt mycket om att man ska meddela sin läkare om man äter andra mediciner, även receptfria sådana för Imurel kan påverka effekten av andra mediciner och jag tar alltid två Attarax när jag ska sova. Det är inte sömnmedel utan lugnande tabletter. Dom hjälper mig att komma till ro och somna, utan att av ett beroendeframkallande sömnmedel. Men jag undrar om dess effekt kan förstärkas av Imurelen? I så fall är det inte konstigt om jag är totalt däckad...
Nu ska jag hoppa in i duschen så inte hela dagen blir totalt förstörd iaf. Och ikväll blir det inga jävla Attarax!
Fjärde säsongen tog slut alldeles för snabbt! I miss my bedtimedallas! Jag kollar nämligen alltid på det när jag ska sova... :)
Jag har aldrig sagt att jag är cool... Rätt så ocool stämmer nog bättre på vissa punkter... ;-)
Björn och jag blev hämtade av Kenta på e.m. Vi hade ju nämligen bilen kvar i Svärtinge sedan grillkvällen. Åkte från Svärtinge och handlade tacogrejer och vidare hem till Lisa. Lagade mat, åt och kollade på tv och nu är vi hemma igen!
Jag är jättetrött. Fetmätt kan man också kalla det... ;-)
Hörs imorn!
Skär en fläskfile i fyra delar. Alltså först rakt av på mitten, sen längs med så man får fyra tunna bitar. Stick med spetsen av kniven i köttet, som när man naggar en paj med en gaffel. Lägg köttet i en fryspåse.
Blanda Santa Marias Grillolja (Allround) med ett par teskedar lime (flaska går bra) och några matskedar honung. Ta ännu mer honung men blanda inte det i marinaden utan häll det direkt i påsen med köttet och gnid in honungen i köttet. Häll sen marinaden i påsen också och blanda runt med köttet. Förslut påsen och förvara i kylen tills det är dags att grilla.
Ju längre köttet får marinera desto bättre såklart. Vi förberedde vårt kött på dagen, vid tvåtiden ca, och grillade sedan vid 19-20 och det va fullt tillräckligt! Köttet va det godaste och möraste på länge, länge!
Björn väcker Madde, situation nummer ett:
(Björn drar i Maddes täcke.)
Madde: Sluta dra i mitt täcke.
(Några minuter går, Björn drar i Maddes täcke igen.)
Madde: Björn, kan du sluta dra i mitt täcke?
(Några minuter till går, Björn drar ännu en gång i Maddes täcke.)
Madde: Björn, kan du va snäll och sluta dra i mitt täcke?!!
Madde ger upp att försöka somna om och går upp på toaletten. Tänker för sig själv "undrar vad han drömde nu för knäppt när han höll på och drog i mitt täcke hela tiden?!!". Kommer tillbaka till sovrummet och stannar upp. Där ligger Björn, på sin sida av sängen men med mitt täcke över sig. Förklaringen till täckesdragningen är inte några konstiga drömmar utan att hans eget täcke ligger på golvet bredvid honom. Klart han försöker ta det täcket som finns närmast till hands! =)
Björn väcker Madde, situation nummer två:
Björn ligger på sidan med ryggen vänd mot mig. När han tänkt rulla över på rygg märker jag att han ligger väldigt nära mig, han rullar nämligen rakt på mig. Med lite kraft trycker jag tillbaka honom till sin säng. En gång, två gånger, tre gånger. Den tredje gången säger jag dessutom till honom att han rullar på mig hela tiden och kan han vara så vänlig att lägga av med det?! :)
Björn väcker Madde, situation nummer tre:
Björn ligger vänd mot mig och snarkar. Jag har precis lyckats somna om efter någon av dom andra gångerna jag blivit väckt men vaknar gång på gång av Björns snarkningar.
Madde: Björn, kan du va snäll och lägga dig på mage, du snarkar så mycket?
Björn: Mmmm.
(Björn ligger kvar precis som innan, utan att vända sig på mage.)
Madde: Björn, kan du lägga dig på mage är du snäll?
Björn: Ja jag ska!
Madde: Men gör det då...
Björn: Ja, jag ska men du kan väl vänta lite?
Madde: Vänta på vaddå?
(Björn svarar inte, somnar om och fortsätter snarka.)
Madde: Björn, förlåt men du snarkar så att inte jag kan sova, kan du va snäll att vända dig till mage?!
Björn: Jag ska göra det har jag sagt, vänta lite!
Madde: Vad ska jag vänta på, att du ska somna om igen eller?!
Björn: Jaaa!
Madde: Björn vänd dig på mage NU, jag kan inte sova!
Björn : Suck och stön, irriterat mummel (vänder på sig och slutar snarka)...
Madde, Björn m.fl. är närvarande. Alkoholhaltiga drycker intages från alla håll och kanter. Ena husvärden är på lyset redan klockan 18.00 efter att ha varit på galej med jobbet, andra husvärden jobbar till 23.00.
Allt är trevligt, maten mycket, mycket god.
Husvärd nummer två kommer hem, jävligt trött och skithungrig. Ingen mat har sparats till henne. Husvärd nummer ett somnar straxt därefter.
Dom flesta fattar att husvärd nummer två (som kom hem 23.30, trött och hungrig) vill gå och lägga sig. Dom som inte fattar tycker att festen inte är slut än.
Madde: Det är dags att åka nu...
Gäng av mansfolk i soffa: Jasså, jaha, ja vi ska väl dra snart då.
Madde: Nej vi ska dra nu.
Kille i soffa (del av mansfolk) till annan kille: Vaddå, ska du dra nu eller?
Kille i fåtölj (också del av mansfolk): Nej för fan, jag ska va kvar!
Madde: ALLA ska dra nu. Det är dags att åka hem nu, för ALLA.
Mansfolk: Jaha, ok då drar vi snart då.
Madde: Inte snart, NU.
Kille i soffa: Ja vi ska dra, snart, fanns det nåt mer rödvin?
Madde: ÄR NI TRÖGA I HUVUDET ALLIHOPA?!!!! Det är dags att åka hem NU!
Mansfolk: Mordiska blickar mot Maddepladder och förmodligen ett antal hatiska tankar också.
Nästa gång är det mitt hus, min karl som sover och jag som vill lägga mig och nån av de andra flickvännerna som får bli sedd som ragata. Sorgligt nog.
Fast det dröjer nog ett tag innan jag följer med igen, dom har nog som roligast om dom får supa och bli tröga för sig själva, utan ragator i närheten. ;-)
Goodnight! =)
Hoppas jag känner mig tio kilo snyggare när förvandlingen är klar! Ska färga håret med tre färger (brunt, ljusbrunt och blont) och klippa upp det rejält.
Hörs när jag är tillbaka i vargalyan igen!
Baj.
Så står det på Expressens nöjessida med bilden på den här tjejen. Undrar vem tusan det kan va, tänker jag. Ingen kändis jag känner igen alls i alla fall! Kanske nån av Rod Stewarts okändisbarn eller nåt? Sen klickar jag vidare in till artikeln och vad står det där? Jo, att det är Lionel Ritchies dotter?! Ser inte hon ut såhär eller möjligtvis såhär?
Tydligen inte...
Jag tog en promenad från sjukhuset till mamma efter att jag hade varit hos Ulla. Skulle gå dit och ta en fika tänkte jag men jag blev kvar på middag också.
Det gick bra hos Ulla. Vi kom fram till en del. Hon tror att närhet har blivit en fobi hos mig. Oavsett vad orsakerna är så är det inte dom man ska inrikta sig på utan fobin, fysisk närhet, och träna bort den som man tränar bort andra fobier. Känns rätt så skönt på sätt och vis. Då kanske jag inte behöver gräva så mkt i gammal skit utan inrikta mig mer handfast på här och nu...
That's all folks! Just nu iaf... Ska kolla lite bloggar sen ska jag försöka slita mig härifrån och gå och lägga mig istället för att sitta här. Ska va hos frissan klockan 10.00 imorn så jag behöver sova så jag är pigg imorn!
Baj!
Så heter min kurator. Eller ja, egentligen heter hon bara Ulla... Jag ska dit idag klockan tre. Vill verkligen INTE. Det tar emot nåt fruktansvärt.
Just nu är jag i ett läge då jag gömmer allt som skulle behöva komma upp till ytan, så långt ner i mitt undermedvetna jag bara kan. Det är skönt att ha det så, undangömt. Det är när det kommer upp till ytan det blir jobbigt. Risken är ju stor såklart att det kommer upp till ytan när man sitter med nån som vill att det ska komma fram så man "kan jobba med det".
Det är ju egentligen det bästa sättet. Att jobba med det som behöver jobbas med, när jag själv är i ett stabilt läge. När jag är knäckt över nåt som händer i mitt liv går det ju inte att bearbeta sånt som ligger bakåt i tiden direkt.
Önskar nån skulle säga till mig att jag inte behövde åka. Att det är bättre att jag stannar hemma. Jag fiskade lite efter att Björn skulle säga nåt sånt men han sa precis tvärtom!
"Du måste nog åka idag, du har skjutit fram det så länge nu..."
(Men jag vill inte)
"Du måste nog det ändå, du behöver det"
Vart är alla ja-sägare när man behöver dom?
http://www.mama.nu/blogg/lindasblogg/mars/index.xml
19:e mars 2007
"Mail
Angående att du tyckte det va obehagligt med nya smaker som barn och att dina barn nu är "kräsna" med vad dom vill äta...
Jag såg nåt teveprogram, kommer inte alls ihåg nu vad det va för program, där nån expert förklarade just detta. Hon sa att alla barn upplever obehag vid nya smaker, mer eller mindre. Därför ska man aldrig nöja sig på en gång med vad ett barn "inte tycker om" utan fortsätta få barnet att prova att äta den maten. All mat lär vi oss självklart inte att tycka om men som barn kan man mer och mer vänja sig vid viss mat, som man från början känt obehag för att äta.
/Madde
Publicerad 09:02 av Linda Skugge"
...började sådär... Kände mig hängig och trälig + ont i magen. Känner av en del att ändtarmen är inflammerad fortfarande. Det blev en vilodag för mig p.g.a. det. Björn har vart ledig idag så han fixade med mat och disk.
På eftermiddagen kände jag mig lite piggare och magvärken gick över så då gav vi oss hemifrån ett par timmar. Åkte till Timmy och Lina (dom som ska gifta sig i sommar) och hälsade på. Lina bakade scones som vi åt med te och massa grönsaker till, mycket gott! Själv har jag glömt bort att man kan baka nåt så enkelt och gott som scones, det är ju ett perfekt kvällsmål!
Sedan vi kom hem har jag suttit och trixat med klädbilderna som jag bloggade om i inlägget innan. Det va ett jäkla pyssel att få till med bara paint till hjälp! Måste skaffa ett bildredigeringsprogram (har jag sagt det förrut?)!!!
Nu är det bäst att jag försöker komma i säng skapligt så kanske jag inte mår lika dåligt imorgon på dagen. Jag började med den nya medicinen igår kväll. Jag sov hela natten och kände mig inte dålig av den men det skulle nog mycket väl kunna va den jag kände av idag på dagen.
Hörs imorn, förmodligen blir det några fler inlägg än idag! =)
...shoppade jag idag dessa saker på H&M:s onlineshop:
Två par silverfärgade örhängen, en hårklämma, en förpackning med sminksvampar, en fickspegel, två par byxor (stretch), fyra linnen, fyra toppar, två tunikor (varav en skjortvariant), en klänning, sex par svarta strumpor och en bh.
Vissa saker va på rea och resten va det 10% rabatt på. Det måste väl va bra jobbat för maddepladder att få ihop så mycket nya kläder för den slanten?!! Är det nåt jag inte kan ha så skickar jag tillbaka det bara... Topparna och det brukar inte va några problem, det är brallor som kan va lite svårt att köpa såhär, utan att ha provat dom. Vet att det är mycket svart och grått men det finns en anledning, eller två. Dels så gillar jag svart och grått men sen så syns påsen minst genom kläderna när man har mörka färger på sig. Oftast så har jag linnen under mina toppar så just eftersom det blev mycket mörka toppar så köpte jag färgglada linnen att ha under.
Nu håller jag tummarna att det jag får hem är bra grejer... :)
...då man känner sig riktigt ugly. Rätt puckat egentligen men faktiskt så hjälper det liiiite grann att se att inte ens dom allra vackraste tjejerna hade varit så vackra som dom är utan lite hjälp på traven. En del av dom alltså. Här har ni några:
Nicole Kidman, bl.a. näsplastik.
Angelina Jolie, näsplastik och läppförminskning.
Britney Spears, näsplastik.
Catherine Zeta Jones, näsplastik.
Jennifer Aniston, näsplastik.
Jennifer Love Hewitt, näsplastik.
Salma Hayek, näsplastik.
Sarah Jessica Parker, näsplastik (och helomvändning i övrig look, tack gode gud!).
...Dom flesta av dom ser ju skapligt bra ut redan innan kirurgiska ingrepp o.s.v. Men det kanske man gör själv med? Trots sina dåliga dagar... =)
Från 18.00-21.00 idag. Föreläsningen är för stomiopererade men min snälla mamma följer med så jag slipper gå själv. Paus med kaffe och fralla är det nån gång under föreläsningen också. Lite spännande att se vad det är mer för personer som kommer dit faktiskt...
Ska till mamma innan och äta middag. Lax med potatis, yummie! :-)
Hörs sen!
Fick ett mejl härom dagen av en tjej som undrade om jag kunde beskriva för henne hur man påverkades av att leva med en kronisk tarmsjukdom. Om man fick planera nåt särskilt vid resor t.ex. Mitt svar blev rätt långt och jag tänkte att ni också kunde få veta hur jag hade det. Nu skriver jag ju mest om att leva med stomi. Här är mitt mejl:
Hej igen.
Ska försöka svara. Nu är det så att jag har blivit opererad ett antal gånger p.g.a. sjukdomen och har nu stomi. Det är HELT annorlunda då, jag mår mycket, mycket bättre och påverkas inte alls på samma vis av sjukdomen som innan jag fick stomin. Mitt tips till dig är att du försöker få tag på flera andra som lever med någon av sjukdomarna så får du ännu fler svar, allas våra upplevelser är ju olika.
Jag gör ett försök att tänka tillbaka på hur det va för mig innan jag fick stomi...
Båda sjukdomarna går ju i skov. Man har bättre och sämre perioder i sin sjukdom. Jag fick min diagnos (U.C) 2002 och från att jag fick diagnosen så hade jag aldrig någon period då jag va helt bra, jag va bara mer eller mindre dålig och det va väldigt handikappande.
Jag va tvungen att ha en toalett i närheten för att känna mig trygg. Jag undvek situationer då jag var med folk som jag inte kände så väl och de skulle märka att jag va tvungen att springa på toa en massa. T.ex. va jag på efterfest en gång med ett gäng killar (jag själv va 21-22 år) och en tjejkompis. Det va i en mindre lägenhet och toaletten fanns mitt i lägenheten. Jag tror jag gick på toa två gånger under tiden vi va där, sedan övertalade jag min kompis att vi skulle gå därifrån. Jag hade behövt gå på toa ännu fler gånger medans vi va där men jag höll mig allt vad jag kunde för att jag tyckte det va så pinsamt. På vägen hem var det extremt nära att det hände en olycka och det va en pina att försöka hinna hem till min toa.
Om jag skulle lämna hemmet så såg jag till att veta vart närmaste toalett skulle finnas dit jag skulle och hur lång tid jag hade på mig att ta mig dit. Kunde jag inte veta att jag hade en toalett i närheten inom rimlig tid så antingen struntade jag i vad det nu va jag skulle lämna hemmet för och stannade hemma, eller så lämnade jag hemmet extremt otrygg och nervös och det i sig självt gör så att magen blir orolig och man får ännu mer bråttom till en toalett.
Tvättstugan hade jag i huset bredvid där jag bodde. Där fanns det även en toalett. Hade jag tvättstugan kunde jag alltså gå på toaletten medans jag va i tvättstugan och jag kände mig inte orolig. Resultatet blev att magen höll sig lugn och det va sällan jag ens behövde använda den där toaletten...
...Medans jag hade tvättstugan vill säga. Jag hade en ICA-affär runt hörnet av där jag bodde. Flera gånger när jag skulle gå dit och handla så hann jag inte handla klart förrän det va dags att springa på toa. Jag fick lämna alla varor och tog mig sedan till toaletten vid tvättstugan, den va den närmaste. Sedan fick jag gå tillbaka och fortsätta handla.
Skulle jag ner på stan och handla kläder så tog jag bussen dit. Det va inte ett alternativ varken att cykla eller att gå, buss gick snabbast att komma fram med. Jag planerade vilken buss jag skulle ta, gick på toa det sista jag gjorde innan jag gick hemifrån, gick till busshållsplatsen precis i tid till att jag skulle hinna med bussen så att jag inte skulle behöva stå och vänta (och få ännu längre tid utan en toalett), åkte med bussen ner till stan och gick av på den hållplats där jag visste att det fanns en toalett i närheten. Det va inte alltid jag behövde en toalett direkt jag kom ner på stan men jag va tvungen att veta att jag hade tillgång till en om det behövdes. Självklart visste jag om alla allmänna toaletter på stan och jag hade alltid myntfacket i plånboken fullt ifall jag behövde använda en allmän toalett. Gick jag och kollade på kläder så va det inte ovanligt att jag fick gå ifrån affären för att uppsöka närmsta toalett ett par gånger innan jag hade tittat och handlat klart. Därmed blev mina favoritaffärer de som hade en toalett precis i närheten...
Samma procedur med att ta bussen gjorde jag när jag skulle till skolan. Jag pluggade nämligen på Komvux. Samma procedur alltså innan och jag gick av vid den hållplats där jag sedan kom in till komvux från baksidan. Det va bara ett fåtal andra som tog den vägen och när man kom in den vägen på skolan så va det nästan öde där inne och dom hade massor med toaletter! En tarmsjuks dröm helt enkelt, det fanns alltid en toalett ledig och jag behövde oftast inte tänka på andra personer i närheten för oftast va det bara jag där. Under skoldagen försökte jag att hålla mig under lektionerna, ibland gick det ibland fick jag gå på toa under lektionstid. Jag gick alltid direkt efter en lektion till en toalett. Precis innan en ny lektion, gick jag på toa för att försöka kunna klara mig hela lektionen utan att behöva gå igen. Jag hade en vänskaplig kontakt med alla som jag gick de olika kurserna med men jag undvek att "bli kompis" med någon. Dels tyckte jag att det va bättre att använda min tid på raster och lunch till att plugga (istället för att snacka goja med andra) så att jag hade mindre att plugga hemma sen, dels så va det skönare att va ifred så jag kunde springa på toa så mycket jag behövde utan att nån undrade eller tyckte jag va konstig. Värst va det om jag satt och använde en dator och va tvungen att gå på toa. Förhoppningsvis fanns det en dator ledig när jag kom tillbaka men det va inte alltid det fanns det.
Jag jobbade samtidigt extra på en sluten avdelning på psyk. Dit gick det snabbast att ta sig på cykel. Det hände att jag kom för sent för oftast så va magen extra paj på morgonen och ibland kom jag inte hemifrån förrän den hade lugnat ner sig. Många, många gånger borde jag ha stannat hemma helt men jag ville att mina arbetskamrater skulle kunna lita på att jag kom till jobbet, så jag gick. Jämt. På jobbet fanns det ju tillgång till flera toaletter och alla visste att jag hade en tarmsjukdom så jag kunde springa så många gånger jag behövde. Det enda va att jag fick lov att undvika situationer där det inte passade att jag sprang på toa eller då jag inte skulle ha tillgång till toa. Innan jag blev sjuk hade jag t.ex. ofta ansvar för ronden. Det innebär att man rapporterar för läkaren vilka patienter som ska "dras", vad deras nuvarande situation är, viktiga saker läkaren behövde veta, vad patienten själv ville ta upp med läkaren och vad personalen hade för tankar kring patienten. Typ så. Dessutom satt jag med vid samtalet mellan patient och läkare för att kunna hjälpa till att styra upp samtalen (det va som sagt psykiskt sjuka personer det handlade om) och för att veta vad som blev bestämt så jag kunde rapportera det vidare, dels genom att göra journalanteckningar, dels genom att muntligen rapportera vidare till mina kollegor. Detta va alltså innan jag blev sjuk. Med min mage och för att jag va tvungen att kunna springa i väg när som helst så fick nån annan ta hand om ronderna. Ofta ville patienter gå ut på promenad. Många fick inte gå ut själva utan skulle ha en personal med, jag kunde inte alltid lämna avdelningen p.g.a. min mage. Ibland gick det, då kände jag att magen för stunden va lugn, i annat fall fick jag säga till patienten att jag inte kunde följa med och den blev ofta besviken. Och misstänksam, dom visste ju inte VARFÖR jag inte kunde följa med. En gång räknade jag hur många gånger jag gick på toa under ett arbetspass (åtta timmar) och det va tolv gånger. Den gången va ingen ovanlig dag, magen betedde sig som den brukade göra.
Angående resor så åkte jag hellre tåg där det fanns toalett än att åka buss utan toalett. Såklart.
Allt det jag hittills har beskrivit kretsar ju kring toalettbesök. Det ÄR en stor del i att leva med en tarmsjukdom, ens liv kretsar kring att hitta en toalett. Men stor betydelse har såklart ens allmänna mående. Försök att tänka dig in i hur du skulle må rent fysiskt av att gå så mycket på toaletten. Man har ont i magen, man har definitivt ont i baken (och tackar gudarna för extra, extra mjukt toalettpapper som man ALLTID har med sig en rulle i väskan) och man är väääldigt utmattad, kraftlös och orkeslös. Dessutom beror själva sjukdomen på att tarmen är inflammerad, man har alltså ständigt en inflammation i kroppen. Ofta har man p.g.a. inflammationen lite lätt feber. Inte så mkt så man ligger hemma och fryser men tillräckligt förhöjd temp för att hela tiden känna av att man känner sig dålig. Man har en psykisk stress hela tiden av att behöva tänka ut hur man ska genomföra sin dag. Man gör sitt bästa för att sköta sitt liv trots hur hela kroppen är påverkad av sjukdomen. För min del hade jag skola, extrajobb och alla vardagliga sysslor som att ha tvättstugan, städa lägenheten och laga mat. Oftast klarade jag av att sköta allt det där men det va på bekostnad av min hälsa. Jag vilade aldrig så mycket som jag hade behövt och tarmen läkte därför aldrig helt, jag va i ett ständigt skov. Några gånger blev det för mycket att orka och jag klarade inte av det. Mamma och hennes man (dom bodde i Norrköping och jag själv i en annan stad) kom hem till mig ibland för att hjälpa mig städa och tvätta. Tillslut hade jag drivit mig själv och sjukdomen så långt så att jag va tvungen att bli sjukskriven. Mamma fick komma från Norrköping för att skjutsa mig till Vårdcentral och apotek, hjälpa mig att handla o.s.v. Fick jag springa ifrån mina varor innan för att uppsöka en toalett så va det nu en omöjlighet att ens gå till affären, att lämna hemmet. Efter en stark medicinkur och vila så blev jag piggare igen och fortsatte som innan. Oftast började jag nog jobba o.s.v. tidigare än jag borde, kroppen behövde fortfarande vila men det struntade jag i. Jag tänkte att den va utvilad nog och så körde jag igång igen. Tills det tog stopp nästa gång och jag blev sjukskriven igen.
Ja... Detta är ungefär det jag kommer ihåg och det jag har att berätta. Det "slutade" som sagt med att jag fick stomi. Detta va 2004 och nu, tre år senare har dom undersökt min tjocktarm igen (dom tog bort hela tjocktarmen 2004 för att den va så inflammerad) och ändrat min diagnos från U.C. till Crohns. Anledningen till att dom ville undersöka min tjocktarm igen va för att jag fick en fistel. Du vet säkert att fistlar är väldigt vanligt vid Crohns men inte vid Ulcerös Colit. Flera patologer har undersökt tarmen och dom är helt säkra på allihop att det är Crohns, inte U.C.
Hoppas mina svar kan va till nån hjälp, du får gärna skriva till mig igen om det är nåt du vill att jag förtydligar av det jag beskrivit eller om du vill veta mer om något.
Lycka till!
Mvh Madeleine
Det gick bra på mitt korta sjukhusbesök idag. Jag fick en massa info, tog blodprover och hämtade ut medicin. Ska inte börja med medicinerna förrän provsvaren är klara från dagens prover, alltså imorn eller onsdag. Det va en sjuksköterska som jag har haft mycket telefonkontakt med
som pratade med mig. Jag frågade lite saker jag undrade om medicinen och så... Hon va bra helt enkelt. När det va dags att ta blodprover frågade hon om jag va svårstucken och jag svarade såklart att jag va det. Hon hämtade direkt en av labtjejerna så hon fick ta blodprovet. Hon kände i armen och letade länge och väl innan hon stack men när hon väl gjorde det så gick det hur bra som helst!
Det blev en blöt promenad hem från sjukan! Det blåste och regnade men jag hade vinden i ryggen hela vägen i alla fall. De små stunder som man fick vinden och regnet i ansiktet va inte så behagliga.
Kände inte direkt för att sätta mig på nån av dom här bänkarna idag som jag gjorde sist jag tog en promenad hem från sjukan!
Har käkat mat och kollat på Oprah nu. Jag tror inte programmet va slut än men jag struntar i att kolla klart (kors i taket).
Skriver kanske mer senare.
Veckans frågor kommer från Pernilla.
Vår!
·Har du något vårtecken som innebär vår för dig?
Ja att man märker att det är ljust längre om dagarna, att det är för varmt med vinterjackan, man blir väckt av fågeljävlar och det börjar titta fram små vårblommor utomhus. Som tur är har jag inga allergier (ta i trä) så dom vårtecknen slipper jag.
·Har du fått vårkänslor än?
Japp! Jag har känt mig piggare och fått känslan av "nystart". Det brukar jag få på våren.
·Gör du något speciellt hemma när det blir vår?
Förfasas över mina smutsiga fönster som jag har kunnat ignorera rätt bra i vintermörkret...
·Vad är det bästa med våren?
Ljuset, det mår jag bra av!
·Finns det något negativt med våren?
Ja det är ju allergierna då, för dom som drabbas av det... Vårdepression är ju väldigt vanligt också, inget av de är nåt som jag lider av. Precis såhär innan våren har bestämt sig för att komma på riktigt kan det va lite väl ruggigt väder också, som idag.
Det blir att tvätta håret och dra på sig kläder som gäller. Hinner inget annat, ska va på sjukan 13.30. Somnade inte förrän nån gång efter att Björn hade gått till jobbet. Typ vid 06.30 kanske.
Hörs sen!
Det är ofta så när jag ska till sjukan dagen efter, då har jag svårt att sova på natten. Det beror lite på vad det är jag ska göra på sjukan också. Imorn ska jag ju få info om en ny medicin som känns läskig att börja med.
Jag har svårt att ta mina mediciner. Det är ju mitt psyke som spelar mig spratt men för mig känns det som att det är kroppen som säger ifrån. Den vill stänga ute allting som inte har där att göra (vilket medicinen ju egentligen har).
Vet inte hur mycket jag pratat om det här. Berättat. Jag återhämtar mig mer och mer fysiskt. Jag gör framsteg fysiskt. Det är psykiskt som jag har vissa spärrar. Kan inte förklara det bättre än så. Spärrarna kommer av att inte ha kontroll över vad som händer med min kropp. Jag kan inte kontrollera hur sjukdomen bestämmer att den vill påverka min kropp, vad jag ska få för skador som efterföljd eller NÄR nånting nytt ska dyka upp, nån ny komplikation. Inte heller kan jag kontrollera vad som ska göras med min kropp. Om den behöver sövas ner och öppnas upp, genomgå smärtsamma undersökningar, provtagningar o.s.v. Det som behöver göras får jag finna mig i att det behöver göras, jag får lägga över min egen vilja i andras händer.
Ett litet exempel i det stora sammanhanget:
Efter att ha fått ta blodprover tre miljarder gånger så har jag blivit fruktansvärt svårstucken. Jag tror det är att kärlen blir ärriga eller nåt? Jag vet inte varför det blir så egentligen men det blir ofta så iaf, jag har aldrig varit svårstucken tidigare. För att kunna ta blodprov på mig så får man oftast lägga min arm under värme (en elektrisk värmedyna) för att kärlen ska komma fram tydligare. Denna procedur har tillslut fått bli standard när jag legat inlagd, det är ingen mening med att försöka sticka utan att ha haft armen legat på värme, för det lyckas inte. ÄNDÅ finns det alltid mer än en sköterska som tror att HON ska minsann klara det där utan nån tramsig värmedyna! Kan tillägga att jag oftast får bli stucken flera gånger om dagen och de gånger det är svårt att hitta bra kärl blir det ju flera stick på en gång. Dessutom gräver dom ju gärna lite omkring i armen med nålen för att hitta rätt i kärlet. Därför har jag tillslut börja säga ifrån, berätta att jag är väldigt svår att sticka och att jag har varit med om det så mycket så, nej tack, försök helst inte utan värmedyna, det gör bara onödigt mycket ont för mig.
"Ja men jag brukar få sticka de personerna ingen annan klarar av att sticka så det ska nog gå bra på dig med utan nån värmedyna!"
......
Ett stick. Lite grävande med nålen. Kommer inget blod. Lite grävande till. Drar ut nålen nästan helt och kör sedan in den igen. Inget blod. Ett andra stick, börjar gräva runt på en gång för säkerhets skull. Kommer inget blod. Håller nålen still rakt ner i armen en stund. Fortsätter gräva lite till. Kommer inget blod. Vid det här laget utstrålar jag så mycket "dra åt helvete kärring!" så sköterksan vågar sig inte på ett tredje försök, fast hon egentligen skulle vilja.
"Nehej, det gick visst inte så bra den här gången, det va verkligen konstigt måste jag säga för jag brukar ALLTID lyckas att få blod!"
Det har hänt mer än en gång. Faktum är att det händer titt som tätt om man ligger inlagd en tid. Så varför inte säga ifrån helt, varför inte vägra, inte sträcka fram armen ens när dom ber om den? Det kan jag förklara med två ord.
JOBBIG PATIENT.
En sån vill man inte bli sedd som. Jobbig patient = vresiga sköterskor, korthuggna svar på frågor, ingen extra energi lagd på att vara patenten till lags. Man äger inte sin egen kropp, inte sin egen vilja. Allt man vill är att åka hem. Träffa personer som vet vem JAG är, inte den jobbiga (alternatvt tillmötesgående) patienten.
Noll kontroll. Självklart inte helt noll. Men det är nästan så jag upplever det.
Vart började den här tanketråden egentligen? Just det, svårt att ta mina mediciner. Vet inte om sammanhanget är förståeligt för nån annan än mig själv. Om man kan se logiken i det... Såhär är det iaf, jag känner som att jag och andra har pressat min kropp och mitt psyke, att ta emot och stå ut, till sin ytterta gräns. Nu är jag hemma, jag mår relativt bra och jag gör fysiska framsteg. Upp kommer väggen som skiljer mig och min kropp från omvärlden och som inte släpper in annat än mat innanför väggen, för det måste jag ju liksom släppa in. Allt annat får hålla sig utanför, mediciner likaså. Jag känner att jag sätter upp en vägg, det kan ju också liknas vid en psykisk spärr. Jag kan ta mig förbi spärren och göra sånt jag måste egentligen. T.ex. ta mina mediciner. Jag KAN men det är inte "bara att göra". Jag får tvinga mig själv och pressa mig själv.
Psykobabbel, I know...
Om någons tankar gick till Björn när jag beskrev min vägg så är svaret ja. Den stänger ute honom också. Jag har bättre och sämre dagar men de dagarna som det är som värst kan jag knappt ens sitta nära i soffan. Muren flyttar sig en halvmeter ut från kroppen och ett alarm går genom kroppen på mig när någon kommer innanför.
Min kurator förklarar det med att jag upplevt mycket av det jag genomgått som övergrepp på min kropp. Dom gånger jag upplevt värst och mest smärtsamma saker har jag skrikit nej och bett dom sluta. Oftast har jag lagt band på mig själv och istället lidit i tysthet. Det har inte funnits nåt alternativ.
Som sagt, det där med blodprovstagningarna va bara ett litet, litet exempel i det stora sammanhanget.
Jag söker inte förståelse eller ömkan med att skriva det här. Det va bara liksom det kvar... Att pladderi-pladdra för er om... Det va det sista jag behållt för mig själv och lämnat er utanför. Av de sakerna jag kan tänka mig att berätta för er alltså, det finns ju mycket mer som jag behåller mig själv och som jag inte ens överväger att berätta.
Konstigt och gränslöst vore det ju annars. Svårt att sätta gränsen ibland med bloggandet, vart den ska gå. Det jag fått mest positiv respons om med min blogg är att jag är så totalt öppen och ärlig för det mesta. Få ämnen och saker jag är med om är tabu. Därför väljer jag att pressa mig själv lite över den där gränsen man har som säger "Stopp, det där är för privat".
Det är väl det som är hela grejen med maddepladderbloggen? Ska det pladdras så ska det, här utelämnas inget! :)
Gör ett nytt försök med att somna nu.
Baj.
...vid datorn ikväll igen genom att titta en sista gång nu, sen stänger jag av datorn!
Kollar för tillfället på Jamie Oliver på Kanal 5. Man blir så sugen på alla hans maträtter tycker jag! Han är min favoritkock på tv. =)
Hörs imörn, baj!
Inte mot Halvars kiosk dock utan till min kära vän, Tina (hon finns med i min profilbild här intill, tjejen till vänster). Vi gick och käkade en bit mat och sen gick vi hem till henne och drack kaffe och snackade goja! =)
Va länge sen vi tog oss tid för varann faktiskt. Måste göra det lite oftare, det behövs känner jag... Pojkvänner och andra vänner har självklart sin speciella plats i ens liv och hjärta men få personer kan man prata om så mycket som med sina närmsta tjejkompisar. Så är det i alla fall med mig och Tina, vi kan prata om i stort sätt allt och vi tycker det är lika givande varje gång. Det är en skön känsla när man pratar om något som är viktigt för en och man ser i den andras ögon hur den tar in och lyssnar och sedan ger respons på det man sagt. Speglar hur man känner med sina egna ord. Sån kontakt har jag bara med några få människor och med Tina har jag det allra bäst.
Vi skulle ta en promenad ihop i veckan sa vi. Så ska hon titta på några smycken som jag behöver lite justeringar på också. Hon är nämligen guldsmed till yrket.
Imorn ska jag till sjukhuset och träffa en sjuksköterska på medicinmottagningen. Jag ska börja med en ny medicin som det är väldigt viktigt att man får bra information om innan man börjar med den, vad man ska va uppmärksam på för biverkningar o.s.v. Dessutom ska man ta blodprover en gång i veckan första tiden för att kontrollera att man inte får några icke önskvärda effekter av medicinen. Den är nån typ av cellgiftsmedicin, mycket mer än så vet jag inte. Jag ska iaf få all information imorgon, ta blodprover första gången och få ett recept så jag kan hämta ut medicinen och börja med den. Lite läskigt känns det men jag tror det behövs.
Det va allt för denna gång, tack för besöket och välkommen åter! ;-)
Har fått ett önskemål om att ta kort på kiosken och visa här på bloggen och det hade jag tänkt göra idag, ta en promenad dit och ta kort. För tillfället spöregnar det och blåset en massa här i Norrköping så jag avvaktar i alla fall med att ta mig ut. Får se om jag gör det lite senare.
Björn jobbar idag, det gör han alltid de söndagar då han jobbar sitt 12-timmarsskift. Han skulle egentligen byta till att bara jobba 12-timmars vartefter men igår sa han nåt om att det inte skulle bli av. Vi får väl se hur det blir.
Skriver mer sen.
...Fergie startade som barnstjärna.
När hon va 22 började hon använda droger.
"– Alla pengarna jag tjänat som barnstjärna gick till att betala skulderna jag fått under drogmissbruket, säger Fergie.
– Jag känner igen mig i det Britney Spears går igenom nu. Jag gick igenom samma sak i exakt samma ålder. Det är en försenad tonårsrevolt som går fruktansvärt snett. Hon fick inte vara tonåring under tonåren."
Maddepladders tidigare tankar kring "ämnet":
Från barnstjärna till...? + Sagt om Brittan:
...har det varit idag. Jag har nämligen haft annat för mig. Bl.a. har den snälla Sara gett mig en spruta i rumpan! =)
Ska nämligen ta B12-sprutor varannan månad nu och Sara är utbildad sjuksköterska så hon hjälpte mig gärna med det.
På kvällen har vi lagat mat och druckit vin hemma hos Lisidor...
Nu ska jag läsa mina favobloggar, sen är natti, natti.
Baj!
Björn kom nyss hem. Han har vart i Sörping och sett på Pugh (på Söderköpings Brunn) och sen va han en sväng på Bomullsfabriken (delägare, Malin Baryard). Nu va han full som en kastrull och försökte berätta nåt om vad nån hade sagt. Tillslut fick jag avbryta honom och säga att jag redan hade förstått poängen, han behövde inte säga om den fem gånger! Hahaha =)
Sen gick han och la sig i sängen och ropade på mig att jag skulle komma. Anledningen va att han inte hade nån kudde, för den låg i soffan. Så tyckte han att det va alldeles för ljust i rummet också, för han hade så bråttom i säng så han glömde släcka lampan... Hihi... Jag tycker han är lite kul när han kommer hem och är pottig. Mindre kul är det att han snarkar tio gånger mer och är 20 gånger svårare att väcka när han har druckit. Och det räcker och blir över i vanliga fall!
Han har faktiskt problem med sina bihålor. Eller vi har trott att det va det, nu visar det sig vara polyperna som är förstorade. På röntgenbilderna syntes det att han hade haft problem i flera år, polyperna var så pass svullna. När han försökt att få komma till läkare så har dom nästan skrattat åt honom i telefon och sagt att han ska prova med nässpray... Man kan ju bli förbannad för mindre! Han har iaf fått kortison för det här med polyperna och senaste dagarna har han fortfarande haft ont fast på ett annat vis. Han säger att det mer är en brännande känsla nu. Får hoppas det är på tillbaka gång i alla fall så han slipper ha ont. Kanske har det positiv effekt på snarkningen också, det vore ju helt klart en bonus! :)
Nu ska jag inta min plats i sängen och sussa natten igenom. Idag har jag inte vart ute nåt så det ska jag ta igen imorn!
Goodnight Schweden!
Det va nåt jag blev nyfiken på idag så jag kollade närmre i mina loggar. Det visade sig att idag hade man sökt på olika sökmotorer efter "Snygga tjejer" och hamnat på maddepladder:
http://search.mywebsearch.com/ , http://verden.abcsok.no/, http://www.google.se/. Nån ville t.o.m. ha tag på dom snyggaste tjejerna just nu.
Övriga googlesökningar:
sexiga klänningar, många leverfläckar, Hanna Graafs födelseår, operation av sammanväxningar i magen, laktos pizza, födelsedagssång, hus lediga på landet i söderköping, BALKONGMÖBLER, bygga soffa, nationella prov 2007 engelska orka.se
Missförstå mig rätt, jag klankar inte ner på vad folk söker på för olika saker på internet. Jag kan bara inte låta bli att bli förvånad över vilka olika typer av sökningar som kan leda hit! Många måste ju bli besvikna menar jag... ;-)
Njae... Jag är nog inte ledsen över att hon inte tillhör min läsarskara direkt... ;-)
Annika Leone skriver i sin krönika:
"För ett par år sedan sa en arbetskollega ”Ska du äta allt det där? Det var den största pastaportion jag sett, haha!”. För några månader sen var det en kock (ja, om kan kalla honom det, för hans och hans kollegors mat smakar verkligen drake) i Expressens lunchrestaurang som sa ”Ska du äta för två?”. En snubbe jag inte ens känner! Jag avskyr när folk påpekar hur mycket man äter."
Som sagt, kunde inte ha sagt det bättre själv. Sköt dig själv och skit i andra, va nåt i alla fall jag lärde mig i väldig tidig ålder...
Några maddepladderfavoriter:
Ischokladglass, Big Meal (med mangorajadip!!!), Apelsinkrokant och smågodis... :D
Expressen har fått en alldeles egen singelblogg. Jessica Isaksson börjar fr.o.m. idag att blogga om sitt singelliv i sthlm. Jag börjar nog läsa så får vi se hur intressant det blir... Hoppas hon vågar skriva riktigt ärligt och pinsamt! Tror det behövs om man ska hålla kvar intresset... ;-)
Ny utmaning. Se tillbaka på ditt liv genom att stanna upp på årtal som slutar på 2 och 7. Hittade utmaningen hos SaKi.
1982 - Då va jag ett år... Hade väl inte börjat sjunga till Carola med ett hopprep framför tv:n än men snart så!
1987 - Sex år gammal, går på frita (fritis) och leker med kompisar hela dagarna. Har nog gett upp att sjunga till Carola redan då.
1992 - Elva år gammal och har nyligen flyttat från Ö. Ryd, där jag växte upp, och flyttat med familjen till Svärtinge. Jag va jättearg och ledsen på mina föräldrar för att dom skulle tvinga mig att flytta ifrån min bästis Amanda!
1997 - Går ut högstadiet med 2,4 i betyg. Mamma och hennes man köper restaurang i Nyköping och vi flyttar dit. Jag hoppar på Omvårdnadsprogrammet för att det är den linjen jag kommer in på med mina dåliga betyg. Just då hatade jag programmet, kunde inte alls tänka mig att jobba inom vården.
2002 - Har redan gått ut gymnasiet med IG:n, VG:n och MVG:n i en salig blandning i betyget. Pluggar på Komvux för att bättra på mina betyg och bli färdigutbildad mentalskötare. Min sista praktik i gymnasiet hade jag nämligen på psyk och stormtrivdes. Blev timvikarie på avdelningen jag va elev på, på en gång. Trots att jag inte ens hade fyllt 18 (vilket dom annars hade som rekomenderad åldersgräns). Mitt i vårterminen på Komvux får jag konstiga symptom från magen som jag inte vill kännas vid, inte låtsas om. Tillslut går det inte att undvika längre. Jag blir sjukskriven och utredd och får diagnosen Ulcerös Colit. En kronisk tarmsjukdom.
2007 - Får min diagnos ändrad från U.C. till Morbus Crohn. Detta efter ett antal operationer efter att ha insjuknat kraftigt och livshotande 2004. Börjar acceptera att jag förmodligen kommer att få leva med stomi för resten av mitt liv. Byter snart medicin till cellgiftsliknande medicin eftersom min diagnos ändrades.
2012 - Förhoppningsvis lever jag fortfarande med Björn (som jag blev tillsammans med 2004) i ett hus i eller utanför Svärtinge med ett eller flera barn. Kanske har jag hittat vad jag vill och kan jobba med också...?
Utmaningen skickar jag vidare till alla som har lust att göra den... =)
Inlägget innan, det om Mary J...Det förbannade inlägget har jag hållit på med sedan i eftermiddags! Blogger envisades med att ändra koden i You Tubeinläggen så att koderna inte accepterades av Blogger och därmed gick inlägget inte att publicera! Tillslut löste jag det ändå med lite trix och fix men då hade jag redan hunnit få ont i huvudet och bli på dåligt humör. Charmen med att blogga försvinner en aning kan man ju säga. Det inlägg som började som en hyllning till en artist som jag gillar slutar med att bli hatat, av mig... Jaja, nu är jag glad när det är klart i alla fall!
Tog en promenad idag. Va ute en timme och gick omkring. Det som styrde mig var de saker jag ville fota och det va jättekul! Jag tycker det är lite trist att promenera annars men nu fick jag ju mer ett syfte =). Såg jag nåt jag ville fota så gick jag mot det, sen gick jag vidare och fick syn på nåt nytt jag ville fota och så styrde jag stegen ditåt. Ett riktigt träningspass fick jag när jag skulle fota vårt kända fängelsetorn! Ni har hört talas om den va? Här är i alla fall en bild på tornet:
Bilderna jag tog på tornet i närbild (då jag fick mitt träningspass) kunde jag ha besparat mig, det va omöjligt att få med hela tornet och få en bra bild.
Här är en bild från Galgberget. Gissa vad man gjorde där förr? Jag har alltid undrat var extakt det va folk hängdes. Kan det ha vart i denna cirkel av stenar som förmodligen har legat där sedan urminnes tider?
Kanske var det här dom hängdes och så har det sedan helt spontant vuxit upp träd i en ring kring galgplatsen?!
Mest sannolikt tror jag ändå det är att det va invid detta plank dom hängdes, alla bovar och banditer! Klart dom måste haft ett plank där dom skrev upp namn på den som hängdes och vilken synd han/hon hade begått. Sen har det genom alla tider stått kvar där det nu står och nuförtiden skrivs inte några syndares namn utan nu sprejas det konst där istället. Visst är tanken vacker? ;-)
Ni har väl så klart hört om våra promenader här i stan också? Ulf Lundell sjunger bl.a. om Södra Promenaden (han bodde här som ung) och den har vi här:
"Du kanske säger: ’Norrköping det är en djävla stad’ då har du aldrig gått på stadens södra promenad. Jag går på promenaden jag dansar fram rentav. Jag går på promenaden seglar fram på soligt hav”
"Jag börjar vid bensinstationen en dag då allt känns kaos snart kommer jag till Halvars kiosk där köper jag en glass. Och går på promenaden och slickar på min strut. Jag går på promenaden och väntar på att det skall ringa ut”
/Ulf Lundell
Jag ska ta en bild till åt er senare i år, solig sommarbild med glass från Halvars kiosk. Den finns nämligen kvar än kiosken. Vet inte hur länge den funnits men den hade nog funnit bra länge innan Uffe sjöng om den. Italiensk glass av alla dess sorter serveras det där.
Nu ska Maddepladder gå och lägga sig! Ses imörn!
Som ni vet så gillar jag att titta på Oprah och så gjorde jag även igår. Uppträdde i programmet gjorde bl.a. Mary J Blige, en artist jag upptäckte när jag va 15. Köpte den skivan som då var hennes senaste, "Share my world"
Efter att ha sett hennes uppträdande igår kan jag glatt konstatera att Mary är, till skillnad från många andra, en artist som bara blir bättre med tiden. Dessutom gör hon sig väldigt bra live, hon sjunger verkligen med känsla. Ni ska få se några klipp från henne här...
Den första låten är en av mina favoritlåtar från min första skiva (Share my world) med miss Mary J. Låten heter "Everything" och min favorittextrad i låten är "I'll treat you like a king, `cause you are my everything" Fråga mig inte varför, det är väl jag som ska bli behandlad som en drottning, eller? ;-)
Nästa låt är "We Ride (I See The Future)" som Mary uppträdde med på American Music Award (AMA) 2006. Låten är från skivan "Reflections - A Retrospective" och vill ni se videon till låten (videon är också väldigt bra) så finns den HÄR. Jag valde att ta med detta liveuppträdande som klipp här. Hon gör sig som sagt väldigt bra live...
Det sista klippet ni ska få se är ett av hennes framträdanden på Oprah, det programmet jag såg igår. Här kan vi snacka känsla, miss Mary är nära tårar efter framträdandet! Låten heter "Take me as I am" och finns på skivan "The Breakthrough”. Videon kan ni se HÄR.
- Hon är väldigt krävande och beter sig som en tolvåring. Hon får raseriutbrott när hon inte får som hon vill, säger källan.
- Hon vägrar att plocka upp efter sig själv och har bett om att få ha en privat hushållerska hos sig.
Från http://expressen.se/noje/1.595678 
Detta (ovanstående) angående hennes tid på behandlingshem. Vad va det där jag sa om förlorad barndom o.s.v. nu igen? Nån som hört talas om regrediering?
Efter att Michis skrev om rubriksättningen på vissa artiklar så har jag tänkt att jag ska skriva ett inlägg som visar hur jag tror i fråga om personer med utländsk bakgrund är överrepresenterade vid kriminalitet, eller inte.
Jag kan förklara min tro mycket enkelt. Den utgår nämligen från att den grupp av människor som är överrepresenterad vid brott är personer från lägre samhällsklass. Det är fakta som stämmer över hela världen, inte bara här i Sverige. I Sverige har vi många invandrare och barn till invandrare som från att dom sätter sin fot i Sverige direkt hamnar i vårt lägsta samhällsskikt. Vissa av dom arbetar sig sedan uppåt på samhällsstegen och lämnar det lägre skiktet, de flesta gör det inte.
För mig handlar det inte om att personer med utländsk bakgrund är de som gör flest brott, för rent statistikmässigt så är det så. För mig handlar det om att personer som kommer till Sverige ska kunna integreras i vårt samhälle och bli en tillgång på vår arbetsmarknad. Att dom inte ska behöva gå på bidrag utan tjäna sina egna pengar och därmed öka sitt egenvärde och sin känsla för Sverige som land. Detta är något som dels är upp till varje egen individ, hur villig man är att arbeta i och för Sverige och att integreras i vårt samhälle. Jag sa DELVIS. Till stor del tycker jag att det är Sverige som har misslyckats med att göra det möjligt för dessa personer att komma till Sverige och bli en sund tillgång till vårt samhälle.
Som sagt något som Sverige och svenskarna har misslyckats med, inte något som "invandrarna" kan anklagas för. Frågan är hur mycket invandring vi ska ha, när vi inte har se till att den invandring vi haft blivit en tillgång till vårt samhälle?
Jag är inte mot invandring men vi måste först och främst se till att vi har en fungerande plan på att få in "invandrarna" i samhället och ut i arbete.
Sen är inte jag så kunnig i ämnet men viss invandring har jag svårt att få ihop logiken med... Jag kände en kille när jag gick gymnasiet. Han och hans familj kom till Sverige från Chile några år tidigare. När jag frågade honom hur det kom sig att dom va tvungna att komma hit så svarade han att det berodde på fattigdom. Deras föräldrar slet för att kunna försörja sin familj och ändå var dom alltid utan det som behövdes, därför kom dom till Sverige. Här fick alla barnen gå i gratis skola, familjen fick bidrag för att överleva och dom extra pengarna dom fick ihop på mer skumma sätt, använde dom till att semestra i Chile på somrarna. Kan tillägga att den killen inte hade någon lust alls att arbeta och betala skatt i vårt land.
Som sagt den typ av invandring har jag svårt att se logiken i. Visst har vi många Chilenare i Sverige som kommit hit för att dom va så illa tvungna, för att risken fanns att dom skulle ha fått ett skott i pannan om dom hade stannat. Men den killen jag kände och hans familj kom inte hit på sjuttiotalet, inte ens på åttiotalet, dom kom hit på nittiotalet och anledningen var inte risken för ett skott i pannan, det va fattigdom. Hur rättfärdigar de som tar besluten i sådana fall att den familjen får lov att stanna undrar jag? Är det meningen att Sverige ska ta emot invandrare p.g.a. deras fattigdom i det egna landet? Då kan vi ju i så fall ta hit en stor del av hela världens befolkning, det finns mååånga fattiga på vår jord!
Jag ska återgå till min första fråga: Är personer med utländsk bakgrund mer kriminella än "svenskar"?
Såhär svarar Leif GW Persson på frågan:
"När det gäller de brott som visas i Efterlyst – olika våldsbrott som mord, misshandel, rån, våldtäkter o s v – så är de kraftigt överrepresenterade. Ungefär två till tre gånger så många som de skulle vara om vi utgick från deras befolkningsandel. I det sammanhanget finns dock en väsentlig reservation som vi måste tänka på. Den andel av befolkningen som någon gång under sitt liv gör sig skyldig till så pass grova brott utgör bara någon enstaka procent av hela befolkningen. Den jättelika majoriteten – oavsett om vi talar ”svenskar” eller ”invandrare” – gör det inte. Ett exempel. Mindre än en man på tusen av infödda svenskar kommer någon gång i sitt liv att mörda en annan människa. Motsvarande andel bland invandrarna är tre på tusen. Det vill säga att nästan alla människor – oavsett bakgrund – aldrig kommer att göra det. Det ständigt återkommande talet om invandrarnas höga brottslighet kan alltså återföras på en ytterst marginell andel av alla invandrare. Alla andra är precis lika hederliga som den svenska ursprungsbefolkningen."
Med Leif GW Perssons ord i bakhuvudet avslutar jag detta inlägg med mina egna ord:
Jag vill inte att någon människa ska se på mig som svensk och döma mig utifrån de svenskar som finns med rakade skallen, kängor, flaggan i högsta hugg och slagord skallande på gator och torg. Därför dömer jag själv inte alla personer med utländsk bakgrund efter de kriminella jag kan se varje vecka på Efterlyst. Visst finns det rötägg bland personer med utländsk bakgrund, det finns det även bland oss "hederliga" svenskar. Visst finns det kriminalitet i alla samhällsklasser men den är definitivt överrepresenterad i hela världens underklass, och däri ligger för mig problemet.
Jag va nämligen hos Katarina (stomi skk) igen. Tog en promenad hem i solskenet och det va jätteskönt!
Satt och solade på en av dom här bänkarna på vägen hem. Ångrade att jag inte köpte en kaffe och macka på sjukhuskiosken så hade jag kunnat ta en fika där på bänken.
Blev så otroligt kaffesugen så jag stannade på statoil och köpte en kaffe som jag drack upp på vägen hem.
Nu väntar jag på att Björn ska komma hem, vi ska äta fiskpinnar till middag och jag är vrålhungrig!
Världens godaste fiskpinnerecept:
Stek fiskpinnar. Ta ur pinnarna ur pannan och spara på en tallrik under folie (inte helt täckt då blir pinnarna mjuka). Spara alla smulor och stekflottet som bli i stekningen i pannan och häll på grädde. krydda med mycket aromat och lite peppar, red med ljus majzena. Servera med kokt potatis eller potatismos.
Mycket, mycket gott!
Nu har jag precis mejlat Linda Skugge om det eventuella skrivjobbet för ILCO. Vilket inte blev av som ni vet. Jag mejlade nämligen henne tidigt i "processen" och bad om råd och tips. Hon har verkligen tagit sig tid och vi har mejlat varann fram och tillbaka flera gånger. Mycket kan man säga om Linda men jag förstår verkligen nu varför hon har ont i magen! Jag är EN av alla människor som mejlar henne om allt mellan himmel och jord och lägger hon ner lika mycket energi på alla så är det ett heltidjobb bara det. Men detta ingår inte ens i hennes jobb, hon svarar på mejl utöver hennes skrivande på bloggen, matbloggen och på krönikorna. Plus mamma till tre.
Jag är en av dom som tidigare tänkt "sluta svara på alla mejl bara då!" när hon skrivit om hur mycket tid det tar att svara på mejl. Nu är jag en av dom hon svarar och jag märker hur mycket värme som lyser igenom hennes svar. Själv skulle jag gärna se mer av den värmen i hennes krönikor. Jag vet redan att hon skapat sig en image som hård och "dömande". Som en krönikör med knivskarp tunga och mycket att säga till om. Jag vet att hon är bäst i Sverige på att provocera sina läsare, att få reaktioner. Nu vill jag få mer glimtar av den varma Linda istället. Den Linda som får ont i magen av att jobba och stressa för mycket, ändå kan hon inte låta bli att svara på många av alla mejl hon får. Det är ingen som tvingar Linda att svara på mejl, att engagera sig i andra människor. Hon gör det för att hon inte har hjärta att låta bli. Så tror jag att det är... Den hårda knivskarpa krönikören har ett stort, stort hjärta... Och en ömmande mage.
...lyssna på ett radioprogram där en av mina favoritbloggare är med! Vi bloggare känner henne som Mie och har hon inte trevlig röst så säg?!
Gå hit och klicka sedan på ”Mina drömmars garderob är Carrie Bradshaws”
Inlägget om hennes morfar, som hon berättar om, finns här. Det inlägget va faktiskt av en slump det första inlägget jag läste på Mies Guldkant. Jag hittade hennes blogg genom en annan blogg där hon hade kommenterat.
Kul att din blogg uppmärksammades Mie, både du och den förtjänar det!
Idag har vi varit på utflykt! Björn va ledig igår och idag, imorn går han på sitt tolvskift. Först åkte vi i alla fall till Söderköping för vi skulle kolla i en möbelbutik där som heter "Möbel Trend" på soffor. Först parkerade vi bilen och gick till Söderköpings Brunn för att köpa biljetter till Pugh på fredag. Björn ska dit med några stycken andra. Sedan gick vi en promenad längs kanalen (Göta Kanal).
Här är en bild när vi är på väg till kanalen. Detta är inte kanalen dock utan Storån.
Den här bilden tog jag på mig och Björn när vi va på väg tillbaka till bilen på vår promenad. Vi är inte särskilt vackra nån av oss på bilden. Björn har gula tänder för han har en snus inne och jag gör en min så det ser ut som att jag har dubbelhaka. Om ni inte lade märke till de sakerna innan så va det ju bra att jag påpekade det! ;-)
Såhär ser Söderköpings Brunn ut. Timmy och Lina ska ha sin bröllopsmiddag där.
Här står Björn och väntar på att jag ska hinna ifatt honom. Jag har precis innan gjort en liten avstickare från gångvägen för att ta kortet ovan (på Brunnen) nämligen.
Sedan åkte vi som sagt till Möbel Trend. Dom hade flera soffor som va intressanta för oss men vi tog bara med oss broschyrer och så nu, måste mäta och hålla på lite här hemma innan vi vet vad vi kan/vill ha. Efter sofftittandet va vi kaffesugna så vi tog en varsinn kaffe på macken och åkte vidare med varsin mugg i näven. Vi bestämde oss för att åka en omväg hem för att jag ville visa Björn vart jag växte upp innan min familj flyttade till Svärtinge. Vi bodde då i ett litet samhälle som heter Östra Ryd. Jag har bara varit tillbaka där ett par gånger sedan vi flyttade där ifrån (när jag va 12 år) och varje gång har jag tyckt att samhället är så otroligt litet och husen ser ut som små leksakshus! När jag va liten va ju alla hus så STORA =). Vi höll t.o.m. på att missa vägen vi skulle åka in på för att se mitt hus för att vägen kom så fort, jag minns det som att det samhället va mycket MER liksom, mycket större att åka igenom. Vi kom i alla fall in på rätt väg så Björn fick se Skördevägen 8 i Östra Ryd. Där bodde jag! Den vägen lärde jag mig att cykla på. Första gången mamma släppte pakethållaren kom postbilen precis så mamma ropade "Madde akta postbilen" så jag blev livrädd och trodde att jag skulle bli överkörd. Inte kunde jag stanna cykeln heller, jag hade ju för tusan precis lärt mig att få tillräckligt med fart för att inte ramla åt sidan! ;-)
När vi skulle lämna Skördevägen fick jag säga till Björn att backa tillbaka en bit. Jag fick nämligen syn på en backe som jag minns va stor och brant och väldigt jobbig att ta sig upp för med cykeln på väg till skolan. Struntbacken va kanppt en backe ens! Den lutade minimalt uppåt! Jag sa till Björn att jag trodde dom måste ha gjort om där, att backen MÅSTE ha varit brantare förr men... Det va den förmodligen inte! =)
Vi åkte in vid skolan och dagiset också och där hade dom byggt om. Där det va en lekplats utanför dagiset innan, där jag gungade med mina kompisar och vi hade ett litet land där vi odlade morötter och rädisor, där hade dom nu byggt ut dagiset. Hahaha, det va nästan så att jag hade velat gå bakom dagiset och upp i skogen för att se på alla ställen man lekte där. Bl.a. smög jag och mina kompisar oss iväg alldeles för långt från dagiset än vad vi fick och lekte spioner. Vi gick igenom hela skogen och lade oss på ett hustak vid vägen och spionerade på alla bilar som åkte förbi och såg vi nån bil som vi kände igen va det extra spännande för vi fick ju inte va så långt borta från dagis! =)
Jag vet att jag bara berättar historier som endast jag tycker är intressanta nu men det skiter jag i! :D
(Det går att klicka på bilden för att göra den större)
På bilden från igår ser det ut som det är mycket mindre is än vad det i verkligheten var, på många ställen låg det vatten på isen och på kortet kan det kanske se ut som det va öppet vatten där.Idag mejlade jag redaktören på ILCO-bladet, tidningen som man får som medlem i ILCO (Riksförbundet för stomi- och reservoaropererade). Jag hade, som ni vet, tidigare hört av mig till henne för att fråga om dom kunde ha användning av mig som skribent i någon form. Hon skulle höra av sig till mig efter ett redaktionsmöte den 2-4 mars. Idag hade jag fortfarande inte fått nåt svar så jag mejlade och frågade hur det hade gått.
Svaret jag fick va ett nej. Sättet dom svarade mig på känns konstigt på fler än ett sätt men jag tror inte jag skriver mer om det nu och här.
Tråkigt men, men. Det va en chansning och man kan inte räkna med att "vinna" varje gång! ;-)
Björn ville ta en vårbild på mig så det fick han. Jag blev väldigt bländad för solen sken så himla starkt och så speglade det sig i sjön/isen också. Jag har Björns gamla solbrillor på skallen, glömde mina hemma.
Jag ville såklart ha en vårbild på Björn också.
Vi hade faktiskt väldigt roligt där i solskenet! Bl.a. kastade vi lite sten på isen för att få den att spricka. Det gick hål på vissa ställen...
...på andra ställen gick det inte hål. :D
Här är ett av båthusen. Fin bild tycker jag :-) 
Nån båtägare hade missbedömt hur mycket högre vattenytan är såhär års, jämfört med när man tar upp båten...
Isen håller just nu på att pressas upp mot land. Det va ett jäkla oväsen faktiskt! Knakade och lät som tusan.
Som ni ser så står vattnet rätt så högt! Fin Björn jag har va? :-)
Om ni missade mitt tidigare inlägg kan ni med fördel läsa det, det har att göra med dessa bilder. Jag berättar nämligen att vi är vid sjön Glan och tittar på islossningen. Björn är sugen på att lägga i familjens lilla båt så vi kan ut på sjön och fiska. Jahopp, nu berättade jag visst redan vad som stod i det förra inlägget... Men det finns en kartbild där också den kan ni kolla! =)
Antar att det är därför iaf =) 113 besökare hittills idag, fler än jag haft tidigare på en och samma dag. Detta gjorde dessutom att jag gick över 6000 besökare totalt =)
Senare ska jag göra ett inlägg där ni får se bilder från min dag idag. Björn och jag har varit ute i vårsolen och kollat på när isen sprack upp på Glan. Björn längtar efter att lägga i båten och fiska.
Ute i Svärtinge bor ju även min syster (och Björns båda bröder och deras föräldrar + mormor) så vi åkte hem till Linda och fick först fika och sen även middag.
Ska kolla upp möjligheterna att lägga upp videos på bloggen också. Antingen kan man väl ladda upp videos direkt via Blogger, i annat fall ska jag göra mig ett konto på YouTube och lägga upp videos där som jag sen kan lägga ut på bloggen.
Förändring/förbättring... Jag är helt såld på att förbättra mitt lilla hem här på webben just nu!
Ska göra en till banner också, Jenny hade önskemål på en särskild så det ska jag fixa till henne!
Hörs sen igen!
Veckans frågor kommer från mig! :-) Fick en idé efter att Michis skrev ett inlägg för ett tag sedan, där hon sa att hon blivit tant, att skriva frågor till tjejsnack om just det. Michis skrev nämligen att hon hellre är på hemmafest än står och köar till en krog, så då snodde jag den tanken rakt av! ;-) Här kommer frågorna:
Tant eller fjortis?
· Lördagskväll mysandes framför tv:n eller partaj natten lång?
Jag skulle nog säga att jag föredrar en blandning av dom båda. Nämligen att man är hemma och myser men gärna i sällskap av vänner med lite dricka och bra musik...
· Hemmafest med vänner eller köandes till stans hetaste krog?
Mitt svar ovan svarar väl även denna fråga? Fast ibland är det himla kul att gå ut på stan och svänga sina lurviga på ett dansgolv också! =)
· Radio/tv/stereo på lagom volym (så det inte gör ont i öronen) eller fullt ös så ljudet känns i hela kroppen?
Här är jag verkligen tant, rakt av! Jag blir ofta stressad av ljud över huvud taget och även av musik. Är jag väldigt trött eller mår dåligt vill jag helst inte ha nån musik på alls och helst så lite andra ljud omkring mig som möjligt också.
· Varm mössa för att värma huvudknoppen eller kallt om öronen för att inte förstöra frisyren?
Jag föredrar definitivt mössa så jag slipper frysa om öronen men det beror ärligt talat på tillfället. Är jag på väg ut på krogen så har jag inte mössa, då är jag mer rädd om frisyren än öronen.
· Uppe med tuppen för att få så mycket som möjligt gjort eller ta sovmorgon så länge det går på en ledig dag?
Sova så länge det går, alla dagar! Tyvärr får jag väl säga, jag skulle gärna ta och ändra på den grejen så det blev mer gjort här hemma och i livet i övrigt.
Halloj. Har vart och hälsat på Björns föräldrar i Svärtinge idag. Blev bjudna på lunch och så gick vi en promenad. Mycket skönt att komma ut!
På vägen hem handlade vi kabanoss, french hot dogbröd och vitlöksdressing som vi åt till middag medans vi kollade på senaste Beckfilmen. Kan rekomendera korvkombinationen vi åt, mycket gott!
Jag har vart väldigt trött hela dagen, det satt nog i från att jag va uppe hela natten igår. Somnade därför efter Beckfilmen. Vet inte hur länge jag sov men det va nog nån timme i alla fall. Började kolla lite på "Kalle och chokladfabriken" kl 21 men jag orkade inte kolla mer nu. Annars är den faktiskt rätt bra! Jonny Depp är ju en mästare på att spela udda karaktärer!
Ska bara kolla ett par grejer på nätet nu sen ska jag gå och lägga mig tänkte jag.
Hörs imorn!
Idag ska jag inte sitta uppe hela natten med bloggen! Är fruktansvärt trött... Gick ju som sagt och lade mig kl 06.20 och klockan 12.00 tvingade Björn upp mig så jag inte skulle sova hela dagen. Han hade stekt korvslantar och gjort äggröra som va jättegott! Skulle vart en lycka att vakna till i vanliga fall. Idag va jag bara totalt knäckt över att jag ens behövde vakna. Björn undrar hur han ska göra för att jag ska sköta mig lite bättre... Han har ju inte direkt nån veckopeng han kan dra in för mig! ;-)
I alla fall så åkte vi och hälsade på mamma Hasse och William på e.m. Det blev inte att vi stannade i till i Svärtinge också, det hade bara blivit stressigt. Ska dit på lunch imorn istället, hos Björns föräldrar.
Nu på kvällen har vi vart hos Björns syster Lisa och sett på melodifestivalen. Lisa höll inte på nån speciell låt, Gunilla och hennes syster Jonna hejade på The Ark och jag och Björn ville att Sarah skulle vinna. Nästa gång ni hör hennes låt tycker jag ni ska tänka "ung Whitney Houston" så hör ni att det finns en viss likhet. Vilket inte är ett dåligt betyg om man ska bedöma pipan, tycker jag. Sex gånger kom jag fram att rösta på Sarah men denna gång ringde jag faktiskt det billiga numret...
Nu ska jag kolla ett par saker på nätet sen är det sängen som gäller!
I huvudet är man nog om man stannar uppe tills 06.20 på morgonen för att redigera sin blogg...
Nu ska jag iaf komma in i duschen (BJörn är trött på min oförmåga att ta mig tidigt in i duschen) och sen bär det av ut i solskenet. Det är ju en skam att jag är så skadad i huvudet. Nu har vi missat hela den här dan p.g.a. mig!
Svärtinge, sen Finspång och därförbi för att hälsa på mamma, Hasse och William. Mamma och Hasse är husvakt och William har vart nattgäst...
Baj!
Jessica Simpson och Kate Hudson
Vem tycker ni ser ut att ha bäst självförtroende?
Otroligt vilken skillnad man kan se på två människor som båda ler med perfekt vita tänder, båda har designade sexiga klänningar, stylat hår och perfekt make up. Ändå utstrålar den ena desperat osäkerhet och den andra styrka och lite småfräck flirtighet.
Visst kan det hända att Kate är precis lika osäker som Jessica känner sig. Men tror vi det? I så fall är hon en ännu bättre skådespelerska än vad jag redan tycker att hon är!
Jessica däremot, får kämpa med sitt skådespeleri... På bilden ovan ser hon ut som att hon försöker allt hon kan för att utstråla något med ögonen. Effekten blir att det ser ut som hon tänker "Oh my gosh, I just crapped myself! I can't let anyone notice"! Samma sak tycker jag mig höra när hon sjunger (inte att hon har crapped in her pants). Eller rättare sagt, det är det jag tycker mig höra att hon saknar när hon sjunger, utstrålning. Hon har ärligt talat en riktig pipa, bra mycket bättre röstresurser än t.ex. Brittan.
Anledningen till att jag sammanförde dessa bönor i ett inlägg va för att Expressen hade bilderna på dom, bredvid varandra och skrev att dom bägge skulle bli sambos med respektive partner. Eller Jessica hade visst bara bytt nycklar men, jaja, shit the same. Dom har ju nämligen det gemensamt med varandra också, att dom har ett varsitt sprucket äktenskap bakom sig. Får väl hoppas att bägge damerna har bättre tur med deras nya kärlekar än med dom förra. Jessica blev ju totalt utskrattad både av oss tittare, övriga nöjesbranschen och sin egen dåvarande make när dom båda hade sin egen reality show. Just därför kände jag faktiskt med henne! Hon må va hur blåst som helst (vilket hon förmodligen inte ens är alla gånger) men det är klart att det känns att bli så förlöjligad som hon har blivit...
Kanske inte är så konstigt att den enas leende är aningens mer stelt än den andras, trots likheterna...?
Nu är jag klar med att klippa, klistra, förminska bilder, klippa och klistra tio gånger till! Det blev väl fint med lite vårblommor på nya bloggen? Eller är det same, same but different? ;-)
http://www.mama.nu/blogg/lindasblogg
9:e mars 2007 (Skrev till henne nyligen i samma ämne).
"Mail
Såg på matbloggen...
Är det inte gluten man kan va känslig mot om man inte tål ris? Men det har dom väl redan testat på dig antar jag.
I alla fall är det ju bara att du struntar i riset, man känner sig själv bäst själv! Det är nåt man kommer fram till efter lång tids sjukdom. Experterna kan mycket om sjukdomar men jag kan mig själv bäst (fast man får stånga sig blodig för att dom ska fatta det). Alla de ggr det visat sig att jag hade rätt har man lust att säga "där ser du du ditt trögo, ta dig röven!" ;-)
I alla fall, ris. Blanda massa snälla kokta grönsaker istället kanske? Eller potatis.
Fjärilslax har jag ingen aning om! Borde inte den kunna ångkokas på nåt vis? Folie i ugn låter nog vettigt!
Om du har problem att få i dig tillräckligt med proteiner p.g.a. svårigheter med maten så tipsade en kompis mig om nån proteindryck som hon använder sig av. Den är liknande sådan som muskelbyggare använder sig av fast minus sånt som inte behövs om man inte ska bygga muskler (salter, socker o.s.v.) Har ingen aning om vad det heter men det borde finnas på hälsokost antar jag..
Good luck (än en gång)!
/M
Svar: Jag har kollat gluten och laktos. Inga problem med det. Så jag vet fortfarande inte vad jag har för fel.
Publicerad 09:10 av Linda Skugge"
Såg precis en snutt av Förkväll på tv4 och då va det två stycken som tävlade mot varandra med hjälp av det däringa Singstar. Verkade riktigt kul faktiskt! Ett par glas vin och en bunt glada bruttor så har man sig ju en helkväll med det där spelet!
Eller förkväll(fest)... ;-)
I övrigt så är Björn i väg med Kenta och övriga grabbs. Först skulle dom käka buffé på O'Learys och sen åka hem till Kenta i Svärtinge.
Först va jag själv jättesugen på att hitta på nåt jag med, messade Lisa för att fråga om hon hade några planer. Men nu känns det rätt skönt att bara va home alone faktiskt... Behöver man inte sådana kvällar också, när man bara är ifred och ägnar sig åt sånt som man själv gillar, lagar nån god mat o.s.v? Jag kanske är jättekonstig som gillar sånt men jag gör faktiskt det! När jag va singel hade man ju måååånga sådana kvällar och det va sällan jag hade tråkigt eller kände mig ensam! Andra singlar kunde säga saker som att "det är så tråkigt att bara laga mat till mig själv" och så åt dom bara flingor, mackor eller nån frysmat.
Missförstå mig rätt, vill Lisa komma hit är hon självklart välkommen och såklart vore det trevligt också! Jag bara har inget emot en hemmakväll själv heller. Nu när jag är på det humöret vill säga, hade det varit för ett par timmar sedan då jag verkligen va sugen på att "hitta på nåt" då hade det vart en pina att tänka sig en hemma kväll över huvud taget, än mer helt själv!
Nu börjar jag bli lite hungrig så jag måste tänka ut vad jag ska äta... =)
Glömde klistra in susnets registreringskod i nya Templatemallen igår. Såg nu att jag bara hade fem besökare på sidan idag, dom fem registrerades alltså innan jag bytte Template. Och ja, då vet ni det också, jag satt uppe längre än jag borde och höll på med detta... =)
Nu är det gjort i alla fall så alla era besök blir registrerade hoppas jag!
Jag behöver dig nämligen! Jag har INGA bra bilder att ha som profilbild! Jag är uuuuusel på att va med på bild. Kan man va usel på det? JAAA det kan man! Den bilden jag har nu tog jag för att den ser ljusast och mest vårig ut men den suger ju! Jag kan väl se snyggare ut en så, ni som känner mig? Och Tina hon står bredvid mig och poserar gärnet in i min mobilkamera, hahaha!
För er som undrar så är Michis en tjej som har många talanger. Hon är fotograf, tavelmålare, poesiskrivare och mycket, mycket annat. Fast hon jobbar som P-vakt. Där har hon nog också talang skulle jag tro, verkar som hon kan parkeringsreglerna utmärkt bra! ;-)
Ja i alla fall, det va det jag ville fråga, vill du ta kort på mig, hjälpa mig att få några fina bilder att ha som profilbild...? :-)
Fy fan vad jag har kämpat med den där förbenade bildlänken till bloggportalen! Jag hade bilden men visste inte hur jag skulle ändra koden så den länkade till bloggportalen dessutom. Jag är så usel på html, jag behöver nån som lär mig!!!
Jag listade ut till slut var länkadressen skulle vara iaf. Tänk om jag kan ta och komma ihåg det till nästa gång nu med (det är ju inte första gången jag strular med bildlänkar?!!
http://www.mama.nu/blogg/lindasblogg
8:e mars 2007
"Mail
Hej!
Jag har en kronisk tarmsjukdom (nu stomiopererad) och när jag va som sämst tålde jag knappt någon mat alls. Det fanns två saker jag kunde äta en hel portion av utan att behöva avbryta måltiden med ett toabesök och det va:
Vit fisk kokt i buljong (nån god buljong, inte fiskbuljong) med ris och sås (red buljongspadet som fisken kokade i med lite mjölk och mjöl och smaka av med kryddor) och kokta grönsaker (ärtor/majs/paprika oftast).
Ugnsbakad lax med pasta och tomater 1 port: Hacka ca två tomater, lägg i en ugnsfast form, krydda ev. med vilka kryddor du vill, lägg en laxbit (sådana man köper styckesförpackade) på dom hackade tomaterna , krydda laxen med salt och peppar och in med det i ugnen (baka det i ugnen på den temperatur och tid som står på laxförpackningen, minns inte nu) koka pasta (tagliatelle är gott till detta). Rekomenderar god olivolja till (ZETA Olio extra virgin di oliva är prisvärd och god), både lax och olivolja har höga halter av Omega 3 vilket är superbra för tarmarna. Vet inte hur det funkar på magkatarr men det gör ju troligare nytta än skada!
Frågetecken för dig är väl om du har svårt att äta fett, lax är ju en fet fisk men det vet du ju själv om du klarar eller inte. Fett va en av sakerna jag mådde fruktansvärt dåligt av innan men ändå kunde jag då äta lax.
Lycka till med matbloggen, krya på dig med magen!
Mvh M
Svar: I dag ska jag koka kyckling! Längtar till middagen.
Och i helgen ska jag prova lax, tycker ofta att det är svårt att tåla lax pga fettet. Men jag ska göra den i ugnen. Tyvärr så har jag köpt laxfjäril, funkar den att göra i folie i ugn eller bör just fjärilen stekas?
Ris har jag skitsvårt att tåla av nån anledning, har jag otur får jag panikont av ris.
Jag har tagit en massa prover hos magläkare men de hittar aldrig nåt, så jag kämpar på.
Publicerad 08:39 av Linda Skugge"
Jag fick för mig att googla på...
"Regler: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet"
... och därmed läsa fler underliga saker som bloggare därute skriver om sig själva. Här är några av dom jag hittade:
"Min rabbit sattes nyligen igång med pappa i samma rum. tur att man kan skylla på mobiler :p" /Barcelona
"när jag var lite äldre och skrev dagbok så ljög jag i den och hittade på killar jag var kär i." /Dagbok av en leopard
"Jag har skjutit en höna (med luftgevär) i halsen när jag var 5 år gammal. Jag är numera fågeljägare ;-)" /The Goddess
"Jag festade en helnatt iförd en söt rödrutig tjejblus, sedan jag lyckats lägga mig på en kattskit hos blusens ägarinna...." /common sense
"Jag kan äta en hel pizza och trycka i mig ett halvt kilo godis efter det utan att må illa eller känna mig okvinnlig." /Isters meningslösa (maddepladder säger: Jag med!)
"Varit sjukt flörtig mot en av våra föreläsare för att få bättre betyg. Djup ögonkontakt, djup urringning och djupa diskussioner. Det hjälpte inte." /Brazzen
"Jag och ena lillsyrran lekte "mamma-pappa-barn" i stallet hos pappa och åt grisarnas torrfoder." /Livet enligt Mommoko
"Jag sprang ofta ut naken mitt i vintern och rullade mig i snön i hopp om att bli sjuk för att slippa gå till skolan." /Livet är underbart
"Jag ÄLSKAR sirap på potatismos" /[ Prefix Undercover ]
"Jag har försökt skaka hand med en blind man en gång, otroligt korkat." /Eftertänksamhetens tillflykt
"Jag är expert på att byta varor. Jag kan byta använda trosor." /Fotbollsfrun
"Jag och kompisen ringde Nummerupplysningen som 8-åringar och frågade efter numret till Kukmassage i Göteborg." /Ammis betraktelser
"Jag har aldrig lärt mig att snyta mig. Jag förstår inte hur man fräser, trots att alla försöker instruera mig." /Trollhare
"Klassresan i femman bar av till Bornholm där vi bodde på vandrarhem. Sofia W blev nerkärad i en dansk kille som skulle åka hem några dagar innan oss och stortjöt. Det resulterade i att hela klassen bröt ut i tårar. Det var min första upplevelse av masshysteri. Jag och Marri var sist ut med tårarna." /Victoronia
"Jag har lyckats med bedriften att föda 3 välskapta barn inom loppet av 1 år & 24 dagar." /cams corner
"När min älskade dotter föddes och de visade henne för mig frågade jag förskräckt; ”Ska hon se ut sådär” = Ska hon vara så ful?" /Under the boardwalk
"Jag kan inte somna utan min bettskena. Har blivit helt beroende och tror att jag kommer att tappa alla mina tänder om jag någon gång skulle sova utan den…" /Livet ur min synvinkel
"Jag har dille på att - snabbt, tyst och i huvudet - räkna antalet bokstäver i ord och meningar. Nån slags tvångstanke antar jag, som dyker upp lite nu och då. Jag har med tiden blivit grym på detta!" /Papperspyssel - rapport från Scrapfabriken (maddepladder säger: Då är vi två! Jag räknar dessutom strecken i digitala siffror... Sjukt)
"Jag har en rätt stor tofs vitt hår i nacken. Har haft det sedan högstadiet och har ingen aning om varför. Saknar väl pigment där på nåt sätt bara." /Ulrikaulrika (maddepladder säger: Det har Björn med, en precis ljusblond fläck av hår i huvudet där han i övrigt har mörkbrunt hår)
"Jag har moonat in i en fullsatt kinarestaurant.. " /Malmö i mitt hjärta...
"Jag har ett fruktansvärt dåligt lokalsinne! Det hjälper inte att jag varit på ett ställe flera gånger tidigare - jag har ändå svårt att hitta. När vi flyttade "ut i skogen" för 15 år sedan tog det mig 3 månader innan jag hittade hem på egen hand. Och då hade maken fått hjälpa till och sätta upp skyltar i skogen. Och även inomhus är jag hopplöst bortkommen; när jag kommer ut ur hissen på något våningsplan i vårt förbundshus är jag totalt "lost" och måste alltid fråga någon vänlig arbetskamrat om vägen." /"May the ink be with you!"
"När jag kör bil och det är halt sjunger jag. Ju halare det är - desto högre sjunger jag. Det låter inte särskilt vackert eftersom jag är tondöv, men det har funkat hittills (ta i trä)." /"May the ink be with you!"
maddepladder: Visst va många av dom riktigt roliga?! =)
Usch, jag är fortfarande lite skakis. När vi åkte ur rondellen uppe vid Himmelstalund på vägen hem från Svärtinge stod det en bil med lysena på som hade kört av vägen. Först fattade jag ingenting, tänkte typ "jaha, där står det en bil, undrar för lysena är på?" tills jag såg att föraren satt i bilen, lutad över ratten och en passagerare va på väg ur bilen! Det måste ju ha hänt precis innan vi åkte förbi! Björn fattade ingenting utan fortsatte bara köra bilen hemåt så jag gav mig till att skrika åt honom att ge mig mobilen så jag kunde ringa 112. Varför jag inte tog min egen mobil vet jag inte själv, jag tror jag blev lite chockad när jag fattade att dom precis innan hade åkt av vägen och VI va dom som behövde skaffa dom hjälp. Dessutom vet man ju inte alls hur det stod till med personerna i bilen, hade föraren fått en hjärtinfarkt, var han död?! S.O.S pratade sedan med mig länge och väl, vi va hemma och parkerade bilen när vi lade på. Dom frågade bl.a. om vi inte hade haft möjlighet att stanna bilen på olycksplatsen så nu har jag en olustkänsla i maggropen att man inte gjorde mer! Men räddningstjänst och ambulans var på väg redan innan vi avslutade samtalet så dom måste ju ha varit fort där...
Hoppas allt gick väl...
Update, NT skriver:
"En personbil med en 76-årig förare råkade ut för en trafikolycka vid Himmelstalundsrondellen på torsdagskvällen.
Det var vid 19.30 tiden som olyckan skedde och räddningstjänst och ambulans kallades ut till platsen.
Polisen uppger att ingen person skadades vid olyckan."
Nu gör jag som Michis och raggar favoriter på bloggportalen.se =). Är det nån av er som tycker att just min blogg är en av era favoritbloggar får ni gärna gå in och fylla i det på bloggportalen.
Ni hittar mig HÄR på bloggportalens sida. Är du inloggad kan du sen klicka på "välj som favorit" längst upp i högra hörnet av min presentation. Själv skulle jag gärna lägga till flera av er som en av MINA favoritbloggar men vad jag hittar så är ni inte registrerade där...
Undrar du vad bloggportalen är? Såhär står det på sajten:
Denna sajt - Bloggportalen.se - startades av författaren och bloggaren Sigge Eklund i augusti 2005. Tanken var att skapa en katalog över de svenska bloggarna, så att:
Senaste dygnet hade jag en hel del fler besökare på bloggen mot vad jag brukar ha. Undrade självklart varför (nyfiken i en strut som jag är!) så jag kollade loggarna för att se vilka som besökt sidan och vilken sida dom kom in till bloggen från. Ett stort antal kom till sidan från denna sida och där hade jag mitt svar... Kul va?! =)
Tack för den Michis! ;-)
REGLER: Varje spelare börjar med att skriva sex underliga/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet.
Slutligen väljer bloggaren sex nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.
1: Jag tycker att det är roligt att göra pedikyr på äckliga fötter... Det måste väl va en jäkligt underlig/egendomlig sak? Ju mer smuts och trasiga nagelband att pyssla om ju roligare är det! Har du spytt av det jag precis skrev nu Lisa (Lisa avskyr vanligt rena och hederliga fötter, än värre äckelfötter, haha!)?
2: Jag avskyr att ligga på sjukhus så till den milda grad att senast jag gjorde det fick jag en psykisk reaktion som utlöste fysiska kramper (en läkare tillkallades som undersökte mig för att utesluta hjärnblödning), det tycker jag också är mycket egendomligt!
3: Trots att jag otroligt sällan använder nagellack så är det en av mina favoritsaker att shoppa, jag verkligen äääälskar nagellack och vill helst ha alla regnbågens färger hemma i lådan. Det vore ju inte så underligt kanske om det inte vore för just det att jag i stort sätt aldrig använder nagellack (förrutom på sommaren på tårna)!
4: Jag kan väl fortsätta i samma spår, nämligen med att jag köper böcker som jag inte läser! Hur puckat är inte det?! Oftast är det på bokrea men det kan vara annars också. Jag ser böcker som intresserar mig jättemycket, köper dom, läser två sidor (okej då, oftast lite mer) sen blir jag uttråkad... Jag får för mig att jag ska tycka saker är intressanta som jag sedan tycker är tråkiga tror jag. Jag har t.ex. två böcker om Che Guevara i bokhyllan. Jag tänkte "Che måste jag ju veta mer om!" sen va första boken skittrist så jag läste inte ens klart den och den andra står totalt orörd. Med tio andra orörda böcker. Knäppt! =)
5: Jag kan sitta i timmar och skriva shoppinglistor när Björn och jag ska åka till Ikea. Jag sitter vid nätet och kollar på grejer, mäter väggar, golv och avstånd i lägenheten, jämför med de grejerna jag vill handla, skriver upp sakerna, dess pris o.s.v. och gör en redig lista... Som dessa (bilderna går att klicka på så att man ser listorna större).
6: Jag har jättesvårt att komma på saker så nu drar jag till med en väääldigt underlig och egendomlig TANKE som jag har. Min farmor hette Teresia och bodde här i Sverige med min farfar (tills dom skiljde sig) men innan dess så hette hon Toby och bodde i vad som då var Tjeckoslovakien. Hon var judinna och bodde med sin familj bestående av mamma, pappa och flera systrar på en gård. Sen gick det som det gick, hon hamnade i flera olika arbetsläger och förlorade större delen av sin familj. En syster överlevde och hennes efterlevande finns i USA, en annan syster tror jag överlevde också men jag är inte säker, en tredje syster vet dom inte alls vad som hände med, men resten av hela stora familjen och släkten dog. Inklusive den man hon var förlovad med. När hon kom med vita bussarna till Sverige fick hon bo hos en svensk familj tror jag... Jag vet inte riktigt historien. Jag vet i alla fall att hon sedan började jobba på fabrik här i Norrköping och där träffade hon farfar och dom fick en dotter, en son, en dotter till och sedan en son till. Den äldsta sonen är min pappa. Min pappa träffade min mamma och när hon va arton år fick hon en dotter, sedan en dotter till och sedan en dotter till. Den yngsta dottern är jag.
Min underliga och egendomliga tanke? Hur skulle det släktträdet se ut om inte Hitler hade funnits...?
*Poff* jag finns inte mer. Förrintelsen = Anledningen till min existens...
Tillägg: Min mamma påminde mig om fler egendomligheter i detta ämne.. Nämligen att det är förintelsens årsdag på min födelsedag samt att farmor dog samma datum! Mest konstigt va det, tycker jag, att tanten valde att dö just på förintelsens dag. Visste ni att de flesta som överlevde förintelsen dog väldigt gamla? Det va krut i dom som lyckades överleva helt enkelt... Fast dom va skadade i själen.
Jag utmanar: Mie, Magalös, Ullis, Jenny, Anna och Sonja
Snart är det dags för bröllop igen! Eller snart och snart, det är i sommar men det är ju definitivt bra att planera kläderna i god tid! Det senaste bröllopet jag skulle på va när Alex och Ryan skulle bli man och hustru. Tyvärr mådde jag så dåligt vid den tidpunkten, det va innan jag fick operera tillbaka stomin, så jag kunde inte gå på själva festen men jag va med i kyrkan. Jag tog på mig vanliga kläder eftersom vi bara var med i kyrkan men jag hade planerat långt innan vilka kläder jag skulle ha haft egentligen och det va klänningen som är på bild här.
Nu är det som sagt dags att planera bröllopsoutfit igen, våra vänner, Timmy och Lina, gifter sig nämligen i sommar! Sååå... Vad ska jag planera att ha på mig?!!! Jag har funderat och funderat, denna gång är ju läget nämligen lite annorlunda. Denna gång ska jag planera klädsel som passar min vän i nöden: Ileostomin med tillhörande påse! Klädsel är mörk kostym så vi tjejer ska ju såklart ha klänning. Jag antar att det egentligen dessutom är långklänning för tjejer när det är mörk kostym för killar men jag gissar att flera än jag tänker strunta i det. För det tänker jag nämligen göra. Det jag behöver tänka på är att det jag väljer att ha på mig ska rymma både mig och min påse och att det finns plats för påsen att fyllas på så jag inte behöver springa och dumpa 10 gånger under middagen. Sen ska ju de gånger jag behöver dumpa kunna gå rätt smidigt till också. Vet inte hur ni tänker eller hur mycket ni kan sätta er in i det men i mitt huvud blir klänning rätt så problematiskt... Det skulle var mycket enklare om jag hade en kjol och en överdel så jag bara kunde ta av mig kjolen vid toabesök.
Nu till min jättesmarta idé! Tycker jag själv i alla fall :-). Jag fick ju aldrig använda klänningen jag skulle ha på Alex och Ryans bröllop (som jag beställde från Asos, en klädsite som sänder kläderna från England) och dessutom tror jag det kommer att va jättesvårt för mig att hitta en kjol och en överdel som kommer att vara så som jag vill ha det och som skulle va praktiskt för mig med påsen. Min tanke är att jag tar min nuvarande klänning och gör den tvådelad med ett par olika tillbehör.
Steg 1: Dela på överdel och underdel så jag får en kjol och en korsettliknande överdel.
Steg 2: Sy dit resår på kjolens överkant (där jag delat av den från överdelen) så pass högt så resåret täcker hela stomin. På så sätt håller jag påsen på plats samtidigt som det sätter lite mjukt press mot stomin och förhoppningsvis kanske det dämpar eventuella ljud under middagen!
Steg 3: Köpa massor av tyll i en fin färg att göra en underkjol av. På så sätt kommer hela kjolen stå ut lite istället för att hänga slätt ner över kroppen och påsen. Med andra ord, om påsen fylls på så syns inte det under all tyll. Skulle klänningen bara hänga slätt ner skulle det kunna se ut som en utbuktning vid påsen och det skulle jag inte känna mig bekväm med!
Steg 4: Sy dit ett fint sidenband, i samma färg som tyllet, i underkant av överdelen (där jag delat av den från underdelen). Om jag väljer ett sidenband som antingen är väldigt brett från början eller kan viras många gånger så att det blir brett så kommer det förhoppningsvis se ut som en hel klänning med ett band i midjan!
Ungefär såhär tänker jag mig att det kommer se ut:
Jag målade dit lockigt hår för det kommer jag nog ha, visst blev det fint? ;-)
Nu tog jag bilder jag hittade på internet och klippte och klistrade hur jag ville ha det men det blir såklart inte rätt färger då (jag måste skaffa mig ett bildredigeringsprogram!). Jag vet inte vad jag vill ha för färger men bandet i midjan och tyllet ska i alla fall ha samma färg. Om jag nu gör på detta vis. Men jag tror faktiskt det skulle kunna bli rätt så brass...
Vad tror ni? I mitt huvud skulle inte detta va särskilt svårt att göra såhär men det kanske är för att jag kan så lite om att sy som jag tror det skulle va lätt att göra? Det svåraste blir nog att få sidenbandet snyggt, det blir ju det som blir "överst" i hopkoket, de andra behöver ju bara sys ihop utan att behöva bli snyggt, det ska ju bara funka. Ska tillägga att bandet i midjan ska komma längre ner också, jag fick inte till det som jag ville när jag klippte och klistrade. Såklart ska jag ha något som täcker axlarna också, man måste väl se proper ut på ett bröllop med klädkod "mörk kostym" antar jag?
Vad tycker ni annars, skulle det duga att se ut så eller ska man se ännu "finare" ut?
Originalklänningen kommer från www.asos.com, bilderna jag klippte och klistrade ifrån är dessa (men jag hittar inte sidorna på nätet igen!):
Jag fick så mycket tips från er efter mitt "Dagens tips" som handlade om balsamspray och de va bättre än det jag kom med! Med andra ord förtjänar era tips ett eget inlägg!
Mie (Absolut Guldkant): Mie är som jag, torr i topparna o fet i hårbotten så hon brukar ta i pyttelite silikongel i topparna o skippa balsamet helt. Hon använder Kerastase gel o fast den är dyr så använder man så ytte pytte att det inte blir så dyrt i a f...
Maddepladdran: Själv kom jag på (efter Mies tips) att alltid förrut köpte nån vitaminkur av märket Sebastian som man hade i håret efter dusch. Det va inte ett balsam men det effekten va som balsam ändå och så luktade det ljuvligt!
Magalös: Lavera eller Santé är bra produkter tycker Magalös. Ekologiska dessutom. Borde finnas på hälsokost och hon tycker att dom är prisvärda.
Anna-Lena: Min kära mor köpte alltid balsamspray hos sin frissa förut, men när leverantören slutade med det tipsade hon henne att ta lite av sitt vanliga hårbalsam i en sprayflaska och blanda ut med vatten, och vips så hade hon balsamspray!
Mycket roligt att få så mycket tips! Är det nån som har fler "balsamtips" så fortätt tipsa så lägger jag till det i detta inlägg! Detta ska jag göra till en återkommande grej! Jag tipsar ju inte varje dag längre men de dagar jag har dagens tips ska ni få komma med era bästa tips i samma kategori så lägger jag ut dom på bloggen sen, kul, kul!
Gillar inte när det blir så!
Igår pratade jag med min kurator i telefon... Vi bokade tid till nästa vecka. Det är så typiskt mig att jag inte har varit där på länge nu. Jag har känt mig rätt bra känslomässigt och psykiskt och då struntar jag i att höra av mig till henne. Det är nämligen vid de tillfällena som det är så jobbigt att gå dit. Det är då vi pratar om dom jobbigaste sakerna, dom som behöver bearbetas bakåt i tiden och det är inte roligt!!! De gånger jag går dit när jag verkligen mår dåligt, då är det bara skönt att gå dit, att prata av sig och få hjälp att hantera det man går igenom. Men nu känns ju allt bra och då är det tungt att gå dit och prata om jobbiga saker... Fast det är det jag behöver. Rensa upp i dom jobbiga bitarna så att jag kan lämna dom lite bakom mig sen... För ärligt talat så är ju inte ALLT bra nu heller... På ytan är allt bra. På ytan i mitt innersta är också allt bra. Men vissa saker är inte bra. Och det påverkar hela vårat liv, mitt och Björns. Det syns inte för andra men det är så det är. Så därför behöver jag ju bearbeta det.
Jaja, rörigt inlägg det här! Min poäng är i alla fall att de gånger då jag fungerar bra och känner att jag mår bra, här och nu, är de gånger då jag kan klara av att gå in djupare på dom svåra bitarna som ligger bakåt i tiden. Sjukdom, sjukhus och sånt som jag har tyckt varit hemskt. Så nu är tiden att ta tag i det. Ja jag bokade ju tid nästa vecka så... Det är väl bara att hugga i då.
Men jag ser INTE fram emot det.
Jag har sådan hår och hårbotten att jag inte kan ha vanligt balsam i hela skallen, då skulle hela huvudet va flotteliflottigt på 10 minuter och det är ändå ett trassel att reda ut håret! Därför kom jag på att jag skulle inhandla mig en balsamspray. Man sprayar det på vått eller torrt hår sedan ska det va lätt som en plätt att reda ut håret!
Provade det jag köpte för första gången idag och det va lovely att kunna reda ut hela håret utan att slita och dra så det känns som att peruken ska lossna! Jag köpte Natusan Kids balsamspray och det funkade alldeles utmärkt! Luktade gott också, men om man är känslig tycker man nog den luktar för starkt (när man sprayar den i håret, inte efteråt).
Dagens tips: Med balsamspray reds hela håret ut lätt som en plätt, utan att vanligt flottigt balsam behövs!
Uppdatering: Jag såg precis på denna sida att Natusan Kids räknas som en av "Sämst produkter enligt SNF är de som innehåller ämnen som kan skada miljön eller hälsan eller har flera okända ingredienser."
Jahopp... Får välan gå och kasta flaskan då...? Men balsamspray är i alla fall bra! =)
...SaKis banner klar!
Måste kolla vilka av mina favvobloggare som är med i tjejsnack, vem jag kan göra till nu! =)
Uppdatering: Gjorde precis två nya banners till Jenny också så dom får komma med i samma inlägg som SaKis!
Oj, nu kom jag på att jag glömt visa min nya också, har ju nya färger nu juh! =)
På dagens fråga idag i NT så får folk svara på vad dom tycker om facket. Så här svarar en person:
"Jag är inte med i facket. Har aldrig varit utan jobb så det har inte varit något som behövts."
Jahopp... Själv trodde jag att det va som anställd man kunde ha som mest nytta av facket jag! Men det är klar, nu är det ju så himla dyrt att vara med, att betala avgifterna. Det är väl lika bra facket slopas helt och hållet då?
Inte för att jag har vart så glad på facket alla gånger heller. En gång har jag vart med om en fullblodig äkta strejk och då kämpade vi inom vården för att höja våra löner. Det slutade med att Kommunal slöt ett avtal som var långt under förväntan och ingen av oss var nöjda.
Men, men... Vi måste väl ändå veta vad ett fackligt förbund är och vad syftet med en facklig organisation är? Eller?
För ett tag sedan gjorde jag banners till mig och Jenny att ha på Tjejsnacks hemsida. Nu har jag gjort två till, en till Michis och en till Magalös! Självklart bara för att jag själv tycker att det är roligt, ingen jag gör banners till behöver känna att dom MÅSTE använda dom! Man kanske vill göra sin egen t.e.x. Så här blev de jag gjorde till dom i alla fall (hujeda mig så mycket länkande på ett sånt kort stycke text!):
Michis banner var väldigt enkel att göra. Jag bara tog hennes profilbild, klippte till rätt storlek för bannern (valde att ta med hennes vackra ögon såklart) och sedan skrev i texten!
Magalös banner va det lite mer trix med kan jag säga! Först va det ett himla sjå att hitta ett bra hjärta att använda mig av, när jag väl hade hittat ett så vägrade paint att ändra färgen från rött till grönt! VArje gång jag försökte så blev hjärtat svart! Jag löste iaf det problemet till slut och sedan förminskade jag hjärtat en väldans massa %. Sedan va den svåraste biten över men lite pyssel och pill gick det åt. Sååå roligt!!!
Nån mer som vill ha en banner? Vill ni inte ha en så är risken att ni får en ändå (du är näst på tur SaKi) men ni får gärna önska er en såklart också!
Vad skulle jag göra hela dagarna utan min dator?!!! Vara ute i naturen kanske...? Jaja, blå eller grå himmel, samma hus som igår, mer eller mindre snö. I've already seen it! ;-)
Skrev ett inlägg för en tid sedan där jag undrade hur bra programmet "Snyggast i Klassen" skulle komma att bli.
Jag såg en liten bit av ett avsnitt på tv400 igår eftersom jag tyckte det vore intressant att se om jag hade fel. Jag trodde ju nämligen att programmet skulle vara uselt. Så var det uselt?
Kan ju berätta vad programmet gick ut på (den del av programmet som jag såg i alla fall). Det va alltså en kille och en tjej som satt i en soffa i en studio med Josefin Crafoord och nån annan kille (som jag inte vet vad han heter och det spelar väl ingen roll heller?) som program(lek)ledare. Killen och tjejen var kompisar, jag antar (p.g.a. programmets namn) att dom dessutom gick i samma klass. En efter en togs sedan andra killar och tjejer in. Dom började med en kille och denne nya kille fick sätta sig mellan killen och tjejen som tävlade. Sedan fick tjejen som tävlade säga vem av killarna hon tyckte va snyggast, hennes killkompis eller den nya killen. Nästa moment var att publiken skulle rösta på vem dom tyckte va snyggast och om majoriteten av publiken röstade på samma kille som den tävlande tjejen valt så vann den tävlande tjejen och hennes killkompis en summa pengar som dom senare kunde tävla om att vinna eller förlora.
I alla fall, programmet fortsätter med att en tjej tas in och sätter sig mellan den tävlande tjejen och killen och samma procedur fortsätter som man gjorde tidigare med killarna. Alltså den tävlande killen ska säga vilken av tjejerna som är snyggast och sedan får publiken rösta. Vill ni veta hur det gick? Jo den tävlande killen och tjejen vann över 9000 spänn! Dom valde nämligen rätt på vem som va snyggast, alltså samma person som publiken röstade på, varje gång! Därefter genomgick dom ett par moment till som resulterade i att dom vann pengarna dom hade samlat ihop.
Tilläggas kan i och för sig att den tävlande tjejen gick från att vara pratsam, glad och skrattig till att sjunka ihop lite, hålla båda armarna om magen (som för att dölja den) och såg mer och mer ledsen ut. Hennes killkompis tyckte nämligen att alla tjejerna som ställdes mot henne va snyggare än hon och publiken röstade likadant... Det va ju jättebra att han tyckte likadant som publiken så att dom vann 9000 spänn! Eller...?
Så, tyckte jag att programmet var bra, att programidén va toppen och att Josefin Crafoord motbevisade mig genom att visa mer sitt intellekt och mindre sin fula ytlighet?
Detta klagomål mejlade jag nyss till redaktionschefen på expressen.se, caroline.andersson@expressen.se
"Hej!
Jag har ett klagomål angående annonseringen på exressen.se. Det gäller de rörliga annonserna ni har på sidan men först och främst SBAB annonsen som visar 318 personer blinkandes i en outhärdlig fart! Efter att ha varit inne på sidan för att läsa Skugges blogg och sedan leta reda på en adress till någon att skicka mina klagomål till har denna annons gjort mig illamående, yr och jag har ont i huvudet. Annonsen är outhärdlig att ha bredvid den text man ska läsa!
Hoppas att ni får fler klagomål så ni ser till att kunden får ändra sin annons, alternativt tar bort den helt ändå!
Mvh Madeleine ****"
Nu när jag går in på sidan så blinkar den annonsen inte ett dugg! Nyss va det bilder på en massa människor och annonsen bytte bild i en rasande takt så det blev en "blinkande" effekt... Nu är det en helt stillastående annons med endast text...? Jaja... =)
Mie har en tonårsson och blir frustrerad och tror att det är hon som gör nåt fel eftersom hennes son ibland bara vänder sig totalt emot henne. Jag svarade henne med att berätta om hur jag va som tonåring och jag skäms som en hund när jag tänker tillbaka på hur jag kunde vara! Jag vet att inte alla tonåringar är så men jag bar på så mycket ilska...
Här är kommentaren jag svarade med på Mies blogg:
Jag återgår till mig själv som jag gjorde förra gången jag kommenterade dina tankar om tonårssonen:
Folk utanför familjen blir förvånade när man pratar om det öppet nu, men jag var PRECIS som din son är, mot mina föräldrar! En riktig plåga och mamma hon grät hon också. Tankarna jag hade när jag va så va "låt mig vara ifred" "jag behöver inte dig längre" "sluta lägga dig i mitt liv, det är MITT liv, jag är självständig nu"
Man slg sig fri från beroendet av mamma med näbbar och klor. Att ha en egen "sfär". Detta blir ju jättesvårt att ha när man BOR med sina föräldrar och syskon och någon hela tiden "lägger sig i". Alternativet till att ha en egen bostad där ingen kan lägga sig i blir... att man sluter sig som en mussla. Man stänger in allt som föräldrarna vill komma åt, undra över och ha reda på, inombords. Man har i den åldern inte blivit vuxen än, men man TROR att man har det! Man tror att man har svaren på allt och man behöver inte sin mamma längre och att hon fortfarande vill vara behövd och försöker ta del av ens liv kväver än. Man kokar inombords och ibland kokar det över... Det va vid de tillfällena mamma grät efteråt.
Det låter fruktansvärt när man berättar om det nu men jag tror snarare det är regel än undantag att det går till på detta vis.
Det handlar inte om att du gör fel! Det handlar om att han tror sig ha gått vidare från att vara beroende av dig. Detta skedde smygande medans du oanandes stod bredvid och nu när det tar karraktär på detta sätt så fattar du inte vad som hänt helt plötsligt.
Han behöver fortfarande ramar och regler och att du är hans mamma men han tror inte det. Varje regel och varje ram du sätter kring honom och hans liv kommer han att tycka att han inte behöver eller förtjänar. Att han är vuxen nu och inte behöver sånt och att det bara handlar om att du ska fatta det också.
Lyckligtvis kommer den dagen då du hunnit ikapp lite och ser mer och mer hans vuxna sidor, samtidigt som han har mindre hormoner rusande i kroppen och själv saktar ner på takten lite. Han kommer på att först när han börjar agera som en vuxen kan han bli sedd som en!
Jag lovar dig att ni kommer hitta tillbaka till en bra mor och sonrelation igen, fast den då kommer att se annorlunda ut mot den fina relation ni hade tidigare!
Lycka till och många kramar!!!
/Alldeles för lång kommentarskrivaren
Vanor & Ovanor
· Nämn en vana du har, något du gör varje dag?
Jag går och sätter på min dator direkt när jag kliver upp (inte exakt varje dag men nästan).
· Vad har du för ovanor?
Oj, det vet jag knappt! Björn skulle nog bättre kunna svara på vad jag har för ovanor än vad jag kan, haha!
· Nämn en vana du skulle vilja att du hade.
Att äta frukost varje morgon.
· Vad för ovanor stör du dig på hos andra?
Trummande! Det är något som jag blir stressad av att höra. Ständigt detta trummande i takt till alla ljud... Trumma i takt på ratten till ljudet av blinkersen och alla andra ljud som det går att trumma till. Ibland behövs det inte ens nåt ljud att trumma till, det trummas ändå... =)
· Har du haft någon gammal vana eller ovana som du skrattar åt idag?
Inte som jag kommer på... Jag hade ju ovanan att röka i flera år, det är jäkligt skönt att jag inte gör det längre!
Från expressen.se:
"Plötsligt var tidningen ute. Och då var även en behå-bild med. Efter den tolv timmars långa plåtningen skulle jag nämligen springa och byta om. När jag tog av mig tröjan sa de att de behövde en ansiktsbild, och att det var bra om axelpartiet syntes. Jag sa "okej men lova att det bara är en ansiktsbild då", och ställde upp. Och sen använde de den bilden som en kroppsbild."
Men Anna, du gör ju en pose som inkluderar att på ett sexigt sätt drar ner dragkedjan på kjolen, samtidigt som samma kjol spänner tajt över den poserande rumpan, stumpan? Förlåt min nedlåtande ton, men jag förstår bara inte varför man poserar utmanande med nederdelen av kroppen om man tror att det bara är ansiktet som ska fotas. Däremot tvivlar jag inte på att det absolut kan ha gått till så, media har väl överlag inte mycket respekt för de personer de ska skildra. Man får nog skaffa sig skinn på näsan illa kvickt när man ger sig in i den branchen, vilket även var min poäng med inlägget nedan (Bianca, 11 år). Än så länge kan ju den tjejen inte förväntas kunna stå upp för sig själv så hon behöver andra som kan göra det åt henne.
Jag har undrat flera gånger hur det kommer att bli för denna unga dam i vuxen ålder. Som det låter på henne i intervjuer så lever hon ett normalt barn/ungdomsliv utanför filmandet. Men hon jobbar ju massor, är ju för tusan huvudroll i massor av filmer och dessutom P.R. jobb ovanpå filmandet! När hon berättar om hur det va att filma mot Tom Cruise i "War of the Worlds" så låter hon som vilken vuxen kvinnlig skådis som helst skulle låta, hon spottar ur sig inövade fraser som ett stort proffs, det låter nääästan äkta. Lite för mycket press på en lite för ung dam? Inte vet jag, jag bara spekulerar... Men jag skulle inte bli förvånad om det kommer skandalrapporteringar vartefter hon växer upp. Vi har sett det med allt för många redan. Grejen är inte egentligen att dom är med i pressen och att det skrivs om deras "skandaler". Poängen är för mig att jag tycker det är synd att barn, som inte själva kan avgöra vad som är bäst för dom, ska sättas i miljöer och sammanhang som senare i livet kan få dom att må fruktansvärt dåligt. Jag tror det är sundast för ett barn att bara få vara barn helt enkelt. To prove my point, några exempel:
Michael Jackson Barnstjärna/sångare tillsammans med sina äldre bröder, senare soloartist. Riktigt hur illa det är ställt med Wacko Jacko har vi nog egentligen inte fått reda på än. Han har ju tjänat tillräckligt med pengar för att lätt kunna sopa igen spåren efter sina tokerier. Vissa saker går ju dock inte att undgå att se (!) men vad som rör sig i denna persons inre vet jag inte om jag vill veta ens... Antingen är det svart som natten med otäcka personlighetsdrag, eller så har han en sårad bräcklig själ som tagit alltför stor skada av sin uppväxt. Vi är väl alla överens om i alla fall att allt inte står riktigt rätt till...?
Lindsey Lohan Barnmodell och tv-stjärna vid mycket unga år, första huvudrollen i en film fick hon vid elva års ålder och senare har hon också skaffat sig en sångkarriär. Hennes föräldrar har bevisligen inte kunnat råda Lindsey på rätt väg genom branchen och hennes pappa sitter för tillfället i fängelse. Hennes mor har hon offentliga gräl med och mamman hänger ut Lindsey i tidningar. Lindseys problem? Förmodligen många fler än vad jag fått reda på genom skvallerblaskorna men i alla fall bl.a. ätstörningar (som ni ser på bilden i röd klänning) och förmodligen även drog/alkoholmissbruk.
Britney Spears Barnstjärna i tv-programmet "The Mickey Mouse Club", kämpade tidigt för att komma vidare i karriären och vid ung tonår blev hon hela världens pop-prinsessa och har inte sluppit ifrån kamerablixtarna en sekund sedan dess. Brittan har högst troligen problem med droger, i annat fall... Är det i alla fall nåt problem hon har. Har nyligen blivit inlagd på behandlingshem...
Vi får hoppas att hon har starka föräldrar som kan skydda henne från industrins baksidor. Vet inte om jag tror det är sunt att bli en "stjärna" när man fortfarande är ett barn. I alla fall, kolla in det här, Bianca Ryan, 11 år!
Tack för länken Amanda! =)
från Erik på Jennys blogg:
"Mer självömkan får man leta efter. Här sitter ni, fattiga kommunalar kvinnor, imbecilla till bristningsgränsen och skriver om hur ledsam och tragisk eran vardag är. Nog för att den är tragisk men framförallt blir den det för att ni så gärna skriver om den. Tanken slår mig dock om ni någonsin har reflekterat över andra människors livssituation. Krigshärdar, svältdrabbade områden, människor som fått sin hela familj utraderad p.ga. naturkatastråfer. Det handlar inte om att klara av saker och vara "stark". Människan är skapt för att överleva. Man faller inte bara ner och dör helt plötsligt för att det känns jobbigt när ungarna skriker om vem som ska ha fjärrkontrollen. Det är psyket och karaktären som sänker en människa. Och ni är svaga individer och jag finner det rent motbjudande att ni har mage att påstå att t.ex. jag inte skulle "klara av" vad ni har "gått igenom". För alla människor finner sig i sin situation. Men så finns det dem som tycker sig lida så fruktansvärt mycket mer än alla andra och hänger ut sig själva på internet. För sanningen är den att det är just de som tror de är hårdare än alla andra, just är de svaga.
Jag ska göra som "Madde" råder och inte göra mig mer besvär, det ända jag trots allt var ute efter var material till mitt skolarbete. Men jag är ju inte mer än mänsklig och reagerar på sånt som slagit slint i vårat samhälle. För jag är en av de som har sinnesnärvaro nog att inse vad den här bloggen demonstrerar. Vissa människor ser det vissa gör det inte. Lite som att vissa är bättre och vissa är helt enkelt sämre.
Btw. Tråkigt Jenny att du vill stänga ut mig från din blogg, fast du inte kan... Jag har makt nog att påverka ditt liv till den grad att det du tycker det är jobbigt, via en dator. Bara det säger ju en hel del om din karaktär.
Som sagt inget mer besvär.
Hoppas du rycker upp dig och kryar på dig.
Mvh Erik, 17(!) år."
Man kan säga vad man vill men ärligt talat, se till er själva! Du har helt rätt Michis, man utvecklar inte helt empati förrän efter tonåren MEN hade vi inte alla ett hjärta och en hjärna när vi var sjutton år? Erik känner enligt sig själv empati för personer som befinner sig i "krigshärdar, svältdrabbade områden människor som fått sin hela familj utraderad p.ga. naturkatastråfer" men inte så mycket för "fattiga kommunalar kvinnor, imbecilla till bristningsgränsen och skriver om hur ledsam och tragisk eran vardag är"
För mig handlar självklart inte detta om ERIK. Det handlar om varje sjukskriven persons skräck att det är denna syn folk har av en. Jag VILL jobba! Jag VILL plugga. Jag SKA både jobba och plugga så snart jag kan återgå till det! Jag vill verkligen inte att folk ska se på mig som en lat människa en "parasit". Att andra ska tänka att jag är ett samhällsproblem som behöver lösas, att jag sitter och suger ut resurser från vanliga hederligt hårt arbetande medborgare, bara genom att ligga hemma på soffan och tycka synd om mig själv.
Som sagt det handlar inte om ERIK, om en sjuttonårig kille utan egen livserfarenhet. Det handlar om synsättet, det är det som sårar, det är det som kränker, det är det som sätter sig som en kniv i hjärtat alternativ knytnävsslag i magen. Självklart stannar inte denna åsikt vid denna kille, det är det jag menar. Var har han fått detta synsätt ifrån? Har han bara sett sin omgivning omkring sig och helt själv kommit fram till att "fattiga kommunalar kvinnor, imbecilla till bristningsgränsen" som dessutom är sjukskrivna, är parasiter? Eller är det troligare att han skapat sig den bilden i gemenskap med andra likasinnade? Sina vänner, sin familj, sina förebilder...?
Tydligt är att hans sympatier ligger hos vår sittande regering, den borgerliga. Han tror förmodligen att denna regering också ser på oss sjukskrivna som parasiter. Frågan är, gör dom det? Svaret är nog inte ett och det är förmodligen inte svart eller vitt. Självklart finns det både borgerliga och personer från överklass som har precis lika god empatiförmåga som vi som bekänner röd färg. Precis lika självklart tror jag tyvärr det är att han har likasinnade i sitt umgänge. Att han inte är ett undantag, snarare så att han själv inte hade "klass nog" att hålla munnen om sina åsikter. Att många i hans närhet, familj och umgänge har samma åsikter och känslor men dom har vett nog att inte skylta med dom.
Kalla mig fördomsfull, för det är jag!
Jag har länge haft en känsla av att det finns personer som viskar bakom min rygg och tänker "sluta upp med det där tramset och gå och jobba istället!" Inför vårt senaste val, där vi skulle rösta om vår nästkommande regering, så viskade dom inte längre... Dom sa det högt och tydligt på bästa sändningstid i tv.
Jag har funderat på i vilken form jag ska skriva ner alla mina erfarenheter och minnen från min sjukdomstid och allt som det resulterat i... Bok? Visst men... Känner inte att jag bara kan sätta mig och helt utan erfarenhet skriva en bok. Vissa kan ju det men jag tror inte att jag kan det, jag måste få mycket mer skrivvana o.s.v. Dessutom är det sååå mycket jag vill skriva om, berätta om, få utlopp för! Jag vet inte hur jag skulle bygga upp det då.
Därför undrar jag om jag inte snubblat på ett för mig bättre alternativ... Vad sägs om noveller? Korta berättelser, glimtar in i den hela stora sagan om mitt liv, utdrag från mina minnen, ett efter ett... Jag har den första bilden klar i mitt huvud redan nu. Jag har den bilden, eller snarare bildsekvensen och ordfragment av vad som sades i rummet där och då, innanför ögonlocken, redo att spelas upp igen och igen när jag sluter ögonen. Inte varje gång såklart, det vore outhärdligt. Men rätt så ofta.
Manus baserat på mina minnen, smärtande ögonblick i livet uppspelade efter varandra.
Fröet till den här idén såddes redan när jag låg på sjukhus första gången. Jag skrev t.o.m. ner dagens händelser på sjukhuset varje dag så länge jag orkade, tills jag blev för sjuk och hade för höga smärtor. Jag kände redan då att jag skulle vilja skriva om det jag genomgick, i efterhand. Sedan har i alla fall det där fröet legat i mitt undermedvetna och grott bra länge. För några månader sedan började tankarna slå rot mer och mer, det va då jag lade ut det jag skrev ner till min kurator, början på mitt sjukdomsförlopp, på bloggen. Samtidigt började jag söka information på nätet och så hittade jag den här sidan mitt bland alla sökresultat från google. Robert bloggar om mycket men mest om noveller...
Nyss gick jag in på hans sida igen för att se om han hade några tips angående att skriva noveller och det hade han, känns jättebra att få lite tips att luta sig mot innan jag börjar skriva. =)
Vi får se vad det blir av det hela! Först och främst ska jag försöka skriva ihop två olika noveller till två olika tävlingar. Jag gissar att mina chanser att vinna någon av tävlingarna är liten men vad gör det?! Det är nog bara bra att få vanan att skriva på det viset och har man tur kanske man kan få någon respons på det man skrivit, även om man inte skulle vinna?
Den första tävlingen är denna och där är skrivformen inte tvunget att vara en novell men jag ska nog försöka mig på det skrivsättet. Den tävlingen hittade jag till från Roberts sida. Den andra tävlingen är denna på Skugges hemsida och där är det novell som gäller. Tävlingen på skugge.se fick jag faktiskt reda på lite i förväg när jag hade mejlkontakt med den nya redaktören för sidan.
Nu är det snart dags för Madeleine att få lite sömn i ögonen...
Godnatten!
kommenterat hos Jenny igen!
"Inte nog med att du innehar de egenskaper som jag tidigare nämnde i ett inlägg, du verkar tydligen också ha ett gäng inbicilla vänner som hivar ut sig vulgära fraser istället för att komma med någon typ av konstruktivt motargument. Som om deras fattiga intellekt någonsin skulle kunna påverka mig. Nej, minsann, lika barn leka bäst. Och ni bör åtminstånde lära er leka på den arena som en 17 årig spoling som jag klarar av att behärska."
Varför besvärar man sig med att ge så elaka kommentarer?!!! Har man problem i sitt eget liv och behöver få ut sina agressioner? Är det någon som trycker ner människan hemma i våningen så han får behov av att trycka ner andra? Om han visar sig på din sida igen Jenny råder jag dig att börja med godkännande av kommentarer och slopa hans kommentarer i fortsättningen. Det är ju tydligt att han gillar att få utrymme med sina okunniga åsikter, ge honom inte det! Så tycker jag i alla fall...
Lisa kommer hit och vi ska laga kycklinpaj och se på melodifestivalen. Ni vet Björn, min kompis (!), hans syrra! =)
Förmodligen kommer G-nilla också, blir nog trevligt!
tvungen att gå och lägga mig igen för jag mådde illa. Tänkte ta med en hink och ställa bredvid sängen men tanken fick mig bara att må ännu mer illa så jag kastade mig i säng istället. Och kollade på Larry King Live på CNN.
Nu kände jag mig tillräckligt krant för att kliva upp igen. Björn och jag har skrattat åt att jag sa igår att han va min kompis, hahaha!
"Du ville inte veta av mig igår så du sa att jag bara va en kompis, hahaha!"
innan jag gick och drack upp den där sjön. På Jennys sida är det nån som kommenterat såhär:
"Jävlar vilken patetisk människa du verkar vara. Söker på sjukdomar inför ett skolarbete och hittar hit. Läser en text som skulle kunna vara skriven av någon korkad fjortis. Sluta gnälla, skaffa ett jobb och försök hålla någon så när klass.
Jag är 17 år och med största sannolikhet långt mycket mer allmänbildad och intelligentare än dig...
Skönt med borgerlig regering så mindre pengar går till parasiter som dig!"
Jag mår fan illa och känner mig tjutfärdig efter att ha läst kommentaren 10 gånger om! Vilka jävla obehagliga människor det finns... Fruktansvärt! Som jag skrev till Jenny, varför kommenterar man ens om man känner som han? Bara för att få vara lite elak mot en annan människa, njuta av att vara så eller?
Han kan ta sina borgeliga pengar och stoppa upp i sin borgeliga röfv! Tyvärr går ju inte det, vi är så illa tvungna att få in hans äckliga pengar på kontot varje månad. Om han bara visste hur gärna man hellre skulle jobba än att ta emot pengar från sådana som honom!
Från och med nu bestämmer jag mig för att tro att dom pengar jag får bara kommer från godhjärtade människor som vill mig väl!
Vafan tror såna som den där Röfv-Erik? Att man har snubblat och stukat foten och sedan sitter och håvar in cashola i multum eller?
DET LIGGER LIDANDEN BAKOM VÅRA SJUKSKRIVNINGAR RÖFV-ERIK!!!! LIDANDEN SOM DU ALDRIG ENS KAN FÖRESTÄLLA DIG FÖR DÅ SKULLE DU INTE KUNNA TA DOM ORDEN I DIN MUN!
Ni vet hur vissa gormar "ut med packet"? Jag känner för att gorma likadant nu... Ut med sådant pack som Erik, ut med packet!
men någon gång inatt så måste jag ha svalt en hel öken. Så om ni ursäktar så ska jag nu gå och dricka mig en sjö med vatten.
Blåste nyss 3.0 på vår alkometer... Vad hände igår?!!! Jag tror jag drack för mkt Baileys hemma... Jag va nämligen lite mer en salongsberusad redan när vi kom till Lokal. Vi satte oss vid ett bord med personer som Rickard och Lisa kände och den första halvtimmen satt jag typ knäpptyst bara för att jag visste hur full jag skulle låta om jag öppnade truten.
Vilket jag gjorde när en person vid bordet frågade hur jag kände Rickard, Lisa och Björn och jag svarar "Jag är Björns kompis" för min hjärna funkade så förbannat dåligt just då så jag hittade inte något av dom rätta orden sambo/flickvän...
En tjej vid bordet frågade "jag hörde att du sa att du är sjukskriven, får man fråga varför, vill du berätta?" Jag berättade att jag har en tarmsjukdom och att jag bl.a. opererats flera gånger för det. "Jaha men du har inte fått påse i alla fall eller?". Ehhh, jo det har jag faktiskt var ju såklart mitt svar. Tjejen ursäktade sig flera gånger för att hon va frågvis och sa att jag fick säga till om jag inte ville berätta men sen frågade hon på och jag är ju inte den som är blyg med dom här grejerna. Senare på kvällen sa hon "Åhh jag önskar att vi hade träffats i nån mer lugn miljö, jag skulle vilja prata mycket mer med dig, det är så intressant att höra om personers livsöden!"
Kan ju tolkas på flera vis men jag tog det som att hon va intresserad av mig och min situation och det tyckte jag va helt ok!
Nu drar jag härifrån fortare än kvickt ska ni veta, jag har ju en hel sjö att dricka upp!
Baj.
Rubriken fick jag t.ex. skriva om minst tre gånger för att det skulle bli rättstavat. Och jag vet inte ens om det är rätt nu. Sammanfattning av kvällen (dagen):
Björn och jag städade dagen lång. Sen lagade vi mat. Rickard och Lisa kom hit och åt. Sen åkte vi till Lokal. Jag kan inte länka nu. Jag har nog med att skriva rätt bokstäver. Såg Lars Demian. Jättebra. Han skulle spela på en begravning imorn så han hade lite bråttom att komma hem. Jag gick fram till honom när det var slut och tackade för kvällen och önskade lycka till inför morgondagen. Han tackade för det och sa att det kändes tungt att spela imorgon.
Sen gick vi till Stopet. Innan dess hade en redhead stött på Björn och tjatat på honom att han skulle följa med till Stopet. Som sagt, jag lämkar inte nu, det är över min kapacitet... ;-)
Väl inne på Stopet så va det en blond brutta som stötte gärnet på Björnen hon med! Hur jag la märke till det? JAG LÄGGER MÄRKE SKA JAG TALA OM! I alla fall... Vi dansade, vi hade roligt, jag litade som vanligt på min Björn och jag lät som vanligt alla andra brudar som ville ha min darrrrrling få veta att han inta va deras att få! Japp... Jag behöver inte va orolig, jag behöver inte va svartsjuk, jag behöver inte tvivla på vår kärlek men... Står du och stöter på honom mitt framför ögonen på mig finns ändå risken att du åker på en propp! Jag släpper inte taget på det bästa som hänt mig i livet helt enkelt...
Asså, folk stöter nog på mig med, det är inte det. Men Björn är som nån jäkla magnet!!! Jäkla brudar dom skulle bara veta hur nära dom är att få spö!!!!!!! Men, jag håller mig i skinnet... Bara för att bevisa för Björnen att jag litar på honom och att jag inte tänker göra en big deal av det. Det skulle ju va skillnad om han stötte tillbaka på brudarna och visade intresse för dom. Så är det ju inte, så jag får helt enkelt va tyst och överlåta nobbandet åt honom... Men jag skulle nästan hellere vilja bryta in och visa dom vem dom har att göra med!
Jo, som sagt jag är aningens dragen...
Godnatten!
Ja, bokstavligt talat så har jag befunnit mig i det ena skåpet efter det andra hela dagen idag! Eller jag har vart hos Katarina också och fixat med stomin igen. Samma behandling som innan för att få bort slemhinnan som vill titta fram. Hon trodde att det va sista gången idag, att det inte skulle behöva behandlas mer, så vi bokade ingen ny tid. Skulle det inte gå bort helt så hör jag av mig istället.
Ja i alla fall, skåpen. Jag har tagit mig an dom där köksskåpen som jag pratade om härom dagen! Nu är det sådan ordning och reda så jag är helt lycklig! Tyvärr har jag inte hunnit med lådorna men dom tar jag imorn. Nu är i alla fall alla grejer där jag vill att dom ska vara. Sååå skönt! Kunde ju möblera om en hel del efter att en massa glas fick bo i vitrinskåpet istället för i vitrinskåpet bl.a.
Nu ska jag läsa lite bloggar, sen ska jag krypa ner i sängen och somna till ett avsnitt av Dallas. Det gör jag nästan varje kväll. Jag tänker mitt i avsnittet "nu är det ju så spännande så jag kommer inte kunna somna, jag vill titta på ett avsnitt till" men sen hinner jag inte se klart det första avsnittet fören jag somnar i alla fall!
Imorn ska jag fortsätta göra fint här hemma, Björn ska åka ner på stan tills dom öppnar (han vaknar så tidigt så han tyckte det va lika bra att han kommer iväg tidigt imorn) och bl.a. gå på systemet. Sen kommer Lisa och Rickard (Björns syster och bror, sen har han en bror till) på middag och sen beger vi oss till Lokal och lyssnar på Lars Demian! Ska bli jättekul, I like Demian!!!
Middag imorn blir fläskfilé med klyftpotatis och sås. Eventuellt pepparsås, det skulle jag tycka va gott. Har aldrig gjort det så jag ska kika i kokboken hur man gör men det borde inte va så svårt!
Just det: Till er som mejlat mig under dagen, jag svarar inte nu, måste komma i säng skapligt. Jag har i alla fall läst och svar är på väg, i sinom tid, bara så ni vet!
Adjöken fröken (och alla fruar och karlar)!!!
Här är ett klipp från där jag är i serien nu, säsong 4. Om någon (Lisa) inte vill få spänningen förstörd som själv vill se serien så titta INTE på detta klipp! Who shot J.R? Watch and see... =)
Inlägg
Alla kommentarer
