I'm back...

But not very strong, yet...

Sjukhusvistelsen blev en pärs... Jag tjatade mig till att få komma hem idag för jag inte stod ut. Igår kväll fick jag till och med kramper och ryckningar som f.m. va stressrelaterat... Som sagt, jag HATAR att vara på sjukhus.

Nu är det vila som gäller. Har inte kommit till ro just nu bara så jag tänkte att jag skriver några rader till er. Men vänta er inte mycket mer de närmsta dagarna jag bör nog ägna mig åt annat egentligen...

Tack för alla hälsningar!

KRAMAR!!!!

/Er Maddepladder

Det sista ni hör från mig på ett tag!

Och det kommer här...

Borde väl skriva nåt riktigt spektakulärt då, vad skulle det va? Nån fantastisk dikt kanske?

Madde prutt, prutt, prutt tog ett skutt, skutt, skutt...

Sedan kom jag inte på någon bra fortsättning... Skulle jag ha tid att fundera en stund skulle jag väl komma på några kul rim men jag måste komma i säng. Har lite till packning att kika på innan dess dessutom. Kommer va skapligt trött imorgon...

Ser inte fram emot sjukhusvistelsen men nu är det snart dags iaf! Ju snabbare jag kommer dit ju snabbare kan jag börja må dåligt och ha ont och va ledsen för att sedan börja må BRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!! Och komma hem igen till min Björn. Det är det som är det jobbigaste, att vara hemifrån och från Björnen. Han kommer till mig på sjukan så mycket han bara kan men det är inte detsamma som att vara hemma hos honom helt enkelt. Men som sagt, tiden går och snart är jag väl hemma igen!

Björnen får skriva en kommentar här på bloggen så ni vet hur operationen har gått. Jag lovar inte NÄR han gör det, det är upp till honom själv också. Men han skriver alltså inte ett nytt inlägg här då utan han skriver en kommentar i kommentarsfunktionen.

Det va allt för mig, jag har inte tid med er mer!

Hej på ett tag!

Åter från sjukhuset

Jag avbeställde tiden hos Ulla. Orkade inte stressa upp på morgonen helt enkelt. Krafterna är inte stora för tillfället. Vaknade svettig och dan p.g.a febran idag med. Däremot kom mamma och hämtade mig för att åka till sjukan och träffa Katarina ändå. Hon ritade en prick på var sida av naveln där stomin kan läggas. Förmodligen läggs den på höger sida där den förra låg men för säkerhets skull ritade hon ut på vänster sida också om det av någon anledning inte skulle funka att ha den på höger sida. Om det är för mycker ärrvävnad därunder eller nåt.

Mamma är här nu och har lagat mat, det blev precis klart så jag ska gå och äta nu. Skriver mer senare.

Baj.

I väntan på skräckens dag...

Ungefär så känns det nu... Jag kan bara sitta här hemma och vänta på att minuterarna ska bli till timmar och sedan till dagar tills det blir onsdag. Då ska jag spendera dagen på sjukan i väntan på dagen D. Torsdag, skräckens dag, operationsdag. Egentligen är jag inte rädd för själva operationen, det är väl bara den som får stå som symbol för allt annat jag avskyr och är rädd för. Allt som jag mår dåligt över. Att ligga på sjukhus, fy fabian säger jag! Även om man så får eget rum så känns det nästan som att man lika gärna kunde ligga mitt i korridoren, i stort sett alla som springer i korridoren har ju ändå tillgång till ditt rum! Sjuksköterskor och undersköterskor, arbetsterapeuter och läkare springer in till dig på rummet om vart annat hela dagarna OCH nätterna. Sedan ska man vakna när personalen kommer och väcker en och drar upp persiennerna och frukost ska ätas den tiden den serveras. Delar jag rum med andra så är jag hänvisad att äta min frukost i matsalen (liksom alla andra måltider), har jag eget rum så hämtar jag min bricka och äter på rummet men det känns som personalen blänger på mig och tittar snett för att jag inte behagar sitta med andra och äta.

Jag har problem med det där, jag får ingen matro att sitta i matsalen på sjukhuset och äta. Det är från när jag låg på Huddinge och mådde dåligt som en liten pissråtta, ändå fick jag lov att äta min mat (som va vidrig) i en matsal som såg ut att inte ha blivit renoverad alls sedan sjuttiotalet, med en tv som stod på med ashög volym oavsett vad det va för program på, sittandes vid ett bord med andra patienter som ville prata och prata och prata. Ena dagen va det en tant som ville berätta allt om sina en miljoner operationer och sina barn och barnbarn som inte stöttade henne o.s.v. Andra dagen va det en utländsk tjej i trettioårsåldern som också precis hade fått stomi och mådde så dåligt över den och hon skulle bli utskriven och komma hem och ta hand om sina barn och hon visste inte hur hon skulle orka m.m.m.m.... Själv glider jag väldigt lätt in i min skötarroll (eftersom jag jobbat som mentalskötare och det är en av de få saker jag ärligt själv kan säga att jag va bra på) så trots att jag gick på mina sista reservkrafter (jag önskar ingen männsika att må så dåligt som jag gjorde den tiden på Huddinge) så lyssnade jag på mitt allra mest förstående öra och lade in precis de rätta frågorna för att tanten och tjejen skulle få ur sig allt dom behövde. Allt medans maten och illamåendet växte i truten på mig. Efter det såg jag till att få äta min mat på rummet.

Känner mig lite känslig och småledsen ikväll. Denna väntan. Om jag bara kunde få glömma tills imorn att jag skulle bli inlagd... Håller redan på och tänker på vad jag ska packa med mig för grejer, om det är nåt jag behöver tvätta o.s.v. Hela dagen idag har vart en enda lång tankeförberedelse på att bli inlagd. Hela dagen imorgon kommer va en enda lång förberedelse i handling på att bli inlagd... Nu menade jag handling=saker att göra men det fick mig att tänka på vad jag skulle vilja handla tills onsdag... Ett par bra tofflor. Det är nåt jag alltid saknar när jag ligger på sjukan... Får nog lov att sakna det den här gången också jag kommer inte orka leta tofflor imorn. Det räcker med det jag redan planerat att göra, nämligen åka till sjukan och prata med Ulla och träffa Katarina (stomisjuksköterskan) så hon får rita på magen vart dom ska lägga stomin. Förmodliggen lägger dom den där den gamla låg men det beror på hur hon tycker
ärret ser ut där. Alla ojämnheter och liknande under stomibandaget/plattan gör att det blir större risk att det inte fäster ordentligt eller att det läcker emellan så att plattan lossnar och man får läckage och sånt.

Nu ska jag be min darrrling stänga av datorn och ge mig lite mys, det behöver jag...

Baj

Ett antal samtal senare...

Jag ringde Katarina, hon pratade med Staffan som sa att jag skulle ringa vårdcentralen, vilket jag gjorde. Dom ringde upp mig för att säga att dom inte hade några tider kvar för dagen (big surprise) utan jag fick vända mig till jouren i Hageby efter 16 om jag tyckte det va tillräckligt akut (ja!) eller ringa tillbaka till vårdcentralen imorgon 07.45 för att komma och träffa en läkare då. Staffan ringer (som tur var) mig vid 15.30 och jag förklarar hur jag mår och att jag inte fick en tid till VC. Han förklarar då att han fick hjärnsläpp när han pratade med Katarina för att han va så stressad, självklart hade jag kunnat komma dit och lämna urinprov. Nu tyckte han på min beskrivning (och eftersom jag haft UVI flera gånger innan med samma symptom) att jag inte behövde lämna urinprov, han skrev ut ett recept på antibiotika ändå så få dom göra en urinodling i efterhand för att se att allt ser bra ut istället.

Så ett antal samtal senare (som sagt) är nu mamma och Hasse på väg till Apoteket för att hämta ut antibiotikan åt mig (dom va nyss här och hämtade mitt apotekskort).

Så skönt att jag slapp åka iväg till en jourmottagning och sitta där med mina svettningar! Jag skrev ju förut att jag skulle äta mackor och sedan duscha men jag har fortfarande inte orkat släpa mig in i duschen. Jag tog Panodil för ca en timme sedan och nu svettas jag och det känns som heta svallvågor genom hela kroppen. Jag väntar tills den här svettattacken går över så hoppar jag in i duschen då. Minus hoppandet, jag tänker sitta lugnt och stillsamt på min lilla pall!

Puhh, det är så jag känner mig andfådd bara av att sitta här och skriva! Så därför avslutar jag det nu.

Baj!

UVI m.m.

Helt otroligt, jag har inte vaknat en enda gång inatt! Somnade vid 23.30 och vaknade kl 07.30, utan att ha vart uppe en enda gång på toa! Det har inte hänt på... åratal skulle jag nästan vilja påstå... Otroligt skönt iaf, vilken skillnad man känner i hela kroppen av att ha fått sova en hel natt! När jag berättade det för Björn så sa han "det sliter nog mer på kroppen än man tror att du måste gå upp flera gånger varenda natt". Mitt svar va att det kanske sliter mer på kroppen än vad andra tror, jag känner tydligt och väl hur mycket det sliter!

Gick iaf på toa då när jag vaknade, tog Colifoam, Panodil och Doloxene sedan somnade jag om och vaknade 09.30, totalt genomsvett! Det är helt otroligt att man ens kan svettas så mycket, det rann över hela kroppen och lakan och täcke känns som man skulle kunna vrida ur dom.

Ringde Katarina då och pratade in på hennes telefonsvarare. Att jag mått sämre i helgen och att jag tror att det eventuellt kan bero på urinvägsinfektion. Hon ringde upp nyss och då hade hon pratat med Staffan. Han hade sagt att jag skulle höra av mig till Vårdcentralen och be att få komma dit och lämna urinprov, sedan skulle han ringa mig i eftermiddag. Ringde VC och knappade in mitt telefonnummer, dom skulle ringa upp omkring klockan 14. När dom ringer ska jag tvinga dom att få komma och lämna ett urinprov, även om jag inte kan få träffa en läkare. Jag har ju en läkare som ska ringa mig, får han reda på proven kan ju han bestämma vad jag ska ha för antibiotika, om det nu är urinvägsinfektion. Jag får säga till dom på VC att jag ska opereras på torsdag och jag kan inte gå omkring med urinvägsinfektion och feber fram tills dess, punkt slut! Dessutom har jag ju haft feber sedan i fredags, tror nästan dom måste ta emot mig då om det är misstänkt UVI.

Mår iaf bättre idag än jag gjorde igår, igår låg jag totalt utslagen större delen av dagen. Nu känner jag mig t.o.m. hungrig, det gjorde jag inte igår!

Ska gå och ta mig ett par mackor sedan måste jag komma in i duschen efter denna svettiga natt.

Hörs, baj!

Hej.

Har inte bloggat på några dagar som ni märkt. Har inte mått bra. Förkyld, feber och försämrad tarm/mage. Vad febern kommer ifrån vet jag inte riktigt. Kan va från förkylningen från inflammationen i tarmen eller urinvägsinfektion. Har det lite besvärligt med kisseriet nämligen. Det tar en evighet när jag sitter på toa innan det kommer nåt och så brukar det vara när jag haft det innan. Har fått urinvägsinfektion varje gång jag haft kateter (man har alltid en urinkateter om man har ryggmärgsbedövning under och efter operation).

Idag har vart den värsta dagen, har legat helt utslagen och sovit nästan hela dagen. Bara vaknat upp och tittat på mitt papper när jag ska ta mediciner. Åt ett par mackor och drack lite näringsdryck och resorb också. Sedan kom Björn hem från jobbet och kalas (hans mormor fyllde år) och såg till så jag åt lite kyckling från middagen igår.

Ska ringa Katarina (stomisjuksköterska) imorn och be henne prata med Staffan (kirurgläkare). Om dom vill att jag ska komma och lämna urinprov eller nåt...

Usch så jag mår alltså... Fy...

Ont som satan har jag överallt med. Mest i baken. Inget kul ställe att ha ont ska jag tala om för de av er som inte vet. Man blir rätt så slut. Och less.

Nervös börjar jag bli med. Lite för operationen men inte så mycket för den ändå. Mest för att jag inte vet hur jag kommer må efteråt, hur dåligt jag kommer att må och hur länge jag måste vara kvar på sjukan. Det är inte ett kul ställe att vara på! Blä säger jag... Försöker se fram emot den dagen Björn hämtar mig på sjukan och vi tar vår Volvo och åker hem till vår trea, jag trampar upp för trapporna med ett sår på buken som spänner och värker, kliver innanför dörren och ser vår fina lampa i vardagsrummet från hallen... Så är jag hemma igen... :-). Med mycket större chanser att må bra än jag har nu. Lite värk och lite magkrångel får jag räkna med i början men det brukar va lugnt! Visst är det en resa att återhämta sig från en operation, det brukar kännas i kroppen som att man sprungit ett maraton och precis ramlat över mållinjen. Men sakta men säkert så återhämtar man sig ändå och med ett mål att må bättre i sikte så brukar det kännas rätt så bra. Bara man väl har kommit hem alltså, det är den där tiden på sjukan jag bävar för!

Som vanligt rullar händelser från Nyköping och Huddinge upp som på bio i huvudet på mig också. Jag VET att då var då, det är inte så det kommer att bli nu, jag kommer inte bli behandlad nu som jag blev då. Jag VET att jag har bra erfarenhet av att vårdas på Vrinnevi och jag har t.o.m. legat på samma avd hur många gånger som helst, jag vet vilken bra vård jag får och att dom är mycket mänskliga i sitt bemötande. Ändå är det Huddinge och Nyköpingshändelser som rullar i huvudet på mig... Har man blivit så nedvärderad och kränkt är det väl svårt att komma förbi antar jag.

Jo, visst kan jag berätta om de händelserna, eftersom ni förmodligen undrar nu. Men inte ikväll, jag ska gå och sova nu. Får se när det blir.

Om ni undrar så har jag inte besökt några av era bloggar (förutom Michis) så jag är inte uppdaterad om vad som händer i era liv nu. Så ego är jag, utan att ha ett dugg dåligt samvete! ;-)

Godnatt

Gör ett försök...

Hello!

Försökte blogga igår men det va segt som satan så jag gav upp tillslut.

Hade en skön dag igår annars. Pysslade med allt möjligt här hemma, tvättade i nya tvättmaskinen bl.a. Känns så kul att tvätta för tillfället bara för man är så glad och lättad att kunna göra det när man vill och orkar! Underlättar så otroligt att slippa springa ner till källaren och passa tvättider! När vi va på Jysk härom dagen och köpte köksmöbler köpte vi även en torkställning. En stor rejäl variant som man får plats med massor av tvätt på som bara kostade 99 kronor!

Både Björn och jag va trötta som tusan igår så vi gick och lade oss tidigt. Jag satte på tv:n i sovrummet och kollade på Top model. Somnade straxt efter det slutade tror jag. Sedan fick jag springa upp på toa 118 gånger inatt också så jag sov länge fast jag somnade tidigt. Förmodligen har jag fått Björns förkylning som han hade förra veckan (konstigt att det inte brutit ut förrän nu bara) för jag är täppt och snorig och har lite feber. Jag tar ju Panodil (och Dexofen) var sjätte timme ungefär i vanliga fall och så även nu så febern hinner ju aldrig stiga nåt särskilt. Däremot svettas jag som en gris emellanåt, lakanen är dyngsura efter en svettig natt! Sedan är tarmen liiite sämre efter nedtrappningen av Cortisonet också så den förhöjda tempen kan komma av det också, vet inte vilket det är. Feber av förkylning eller feber av inflammerad tarm. Det är annars ett typiskt symptom när tarmen är inflammerad, att man får lite förhöjd temperatur.

Som sagt så sov jag länge idag. Eller rättare sagt, jag gick upp sent. Jag hade vart vaken och tittat på Nyhetsmorgon och Efter tio (Malous förmiddagsprogram) innan jag somnade om. Trevligt program det där Efter tio tycker jag! Hon passar som programledare för ett sånt program, Malou. Gick upp och duschade direkt när jag vaknade iaf och sedan kom mamma och Hasse hit. Dom va hundvakt åt Linda och Jimmys vovve, Loke. Jimmy hämtade Loke när han slutade jobbet och då gick mamma och Hasse hem också.

En maskin tvätt har jag kört idag med men det får nog räcka med den enda idag. Det va lakan och handdukar så den maskinen fyllde upp hela torkställningen. Tror jag ska göra lite korvstroganoff till middag...

Surfar en stund och ser vad ni andra bloggare har haft för er sedan igår, sen börjar jag med maten!

Hörs sen!

Kuratorsamtal och Michisbesök (med tillhörande fika) =)

Hello!

Skrev i "snackisrutan" att jag skulle blogga när jag kom hem från kuratorn men det blidde inte så. Satte först på en maskin med tvätt och sedan lade jag mig och tog medicin och messade Michis. Hon kom sedan hit med vovven och äppelpaj (mycket god!) i högsta hugg! Dom åkte hem nyss, Michis ville hinna träffa sin boyfriend lite innan han åkte iväg och nattarbetade igen.

Kuratorsbesöket... Var bra men lite jobbigt. Eller svårt eller hur jag ska säga... Jag berättade att jag känner mig mer positiv till operationen nu. Tror min "negativitet" vände efter att jag uttryckligen hade berättat för er alla hur jobbigt jag tyckte att det va, hur ledsen jag va och hur dåligt jag mådde och att jag behövde få lov att känna så. Efter att ha berättat det kunde jag släppa det. Inte helt men mestadels. Sedan finns det saker som jag känner att jag aldrig kommer se som positivt med att ha stomi och det är de sakerna vi pratade om idag, de sakerna jag behöver jobba på och det är inte det lättaste.

Kan berätta lite vad vi kommit fram till... Det är så att alla människor ser på sin kropp på ett visst sätt. Man kan se det antingen som att man HAR en kropp eller att man ÄR sin kropp. Ser man det som att man har en kropp så kan saker hända med kroppen och den kan förändras utan att man själv känner sig särskilt påverkad av det som person. Har man däremot synen att man är sin kropp så blir man också väldigt påverkad som person när saker sker och förändras med kroppen.

Hur man ser på sin kropp kan man aldrig veta själv fören man kommer i en situation där man ställs inför något som sker/ändrar kroppen. Man kan inte säga "men jag tycker si och så och ser det si och så, så då ÄR jag min kropp"... Man vet inte fören man själv står där. Jag önskar att jag själv hade synen att jag har en kropp, saker och ting skulle vara lättare då. Istället har jag synen, eller rättare sagt att jag känner som, att jag är min kropp. Konsekvenserna är flera...

• Efter varje operation jag gjort känns det som ett övergrepp på min kropp och att min personliga integritet har kränkts. Jag har legat naken inför främlingar som öppnat upp min kropp och petat runt inuti den. Hade jag haft synen att jag har en kropp i det läget så hade jag bara sett det som att dom lagat min kropp så att den ska funka bättre. Istället känns det som sagt som ett övergrepp. Dom här tankarna har jag aldrig berättat för någon innan. Jag har gömt dom så långt bak i huvudet som jag bara kunnat. Men de tankarna har en stor del i att jag behövde så lång tid på mig till att kunna operera en IRA. I vanliga fall gör man det ett halvår-år efter att man fått stomin. För mig tog det nästan två år innan jag lade mig på operationsbordet igen.
  

• Förändringar av min kropp blir också förändringar av min person. T.ex. att ha en påse på magen. En påse på magen ser man själv oftast inte som en påse på magen utan mer som en del av ens kropp. Den sitter på magen hela tiden och blir därmed nästan som en extra kroppsdel. Har man då negativa känslor om påsen så kan det ställa till vissa problem om man ser det som jag, att man är sin kropp. Jag tycker nämligen bland annat att påsen är ful och att påsen är äcklig. Skulle jag då se det som att jag har en kropp så skulle jag tycka att det va påsen som va ful och äcklig, punkt slut. När man däremot ser det som jag, att jag är min kropp... Då är ju påsen jag. Om påsen är ful och äcklig då blir ju även jag ful och äcklig...

Hänger ni med...? Jag berättade ju att jag kände efter att jag fick bort stomin att jag kände mig som mig själv igen. Att jag hela tiden när jag hade stomin, inte kände mig som mig själv. Det va p.g.a. detta, att jag kände som att påsen blev en del av mig, en ny del av min kropp. En icke önskvärd del av min kropp. Alla säger att jag är samma person för dom även fast jag har stomin. Jag vet att jag är det för er. Men jag är inte det för mig. För er är bara påsen något som sitter utanpå min kropp och som inte förändrar min personlighet. För mig blir den en del av min kropp och jag är min kropp och alltså ändras jag som person när jag får stomin. Det är ingenting jag väljer att det ska vara så, jag skulle gärna välja tvärt om! Att jag såg det på ett annat sätt men det är så mitt psyke funkar.

Allt det här är saker som jag har mått dåligt över och fortfarande mår dåligt över men på ett högst diffust sätt. Det är det som är så bra med att jag går till Ulla och pratar, då kan vi komma fram till sådana här saker och därmed också försöka bearbeta det. Nu t.ex. ville Ulla att jag skulle försöka komma på positiva sätt att se på påsen. Att jag skulle försöka se på den som mer attraktiv... Typ... Vet i fasiken hur jag ska kunna göra det dock... Den är ju ful! Det spelar ju ingen roll hur jag vänder och vrider på det, den är ju vad den är, ful... Någon som har nåt tips? Någon av er stomiare eller f.d. stomiare som har några tankar hur ni ser på påsen? Tacksam för ALLA tankegångar, jag skulle behöva hjälp på traven när det gäller det här. Vill ju gärna komma över tanken att den är ful och äcklig. Skulle bli lättare att leva med den då...

Nu ska jag gå och hjälpa Björn att skruva ihop köksmöblerna. Baj!

Godkväll!

Har ägnat oss en del åt tvättmaskin-inkoppleri och viss problematik inom det området idag. Efter att ha löst det som skulle lösas (pappersstopp i slangen som pumpar in/ut vatten) tvättade vi en maskin tvätt för att se att det funkade, vilket det gjorde. Sedan käkade vi mat och efter det blev jag helt däckad. Somnade till lutandes mot Björn i soffan. Vi hade tänkt åka till Jysk på dagen och kolla på möbler m.m. så vi åkte iväg då när jag vaknade till.

Köpte köksbord med fyra stolar (finns inte bild på det men stolarna ser ut ungefär såhär och ett vitt bord med kromade ben till), två korgar (typ svart rotting) att förvara tvättmedel m.m. i, på tvättmaskinen och en kontorsstol till mig. Kontorsstolen hade dom inte hemma, den skulle förhoppningsvis komma imorn. Den kontorsstolen jag har nu kan jag aldrig sitta normalt på för den är för hård och det tål inte min ömma lilla bakdel. Därför sitter jag snett lutad på den jämt och det är inte nån särskilt bra arbetsställning. Det är Björn som fått mig att inse att jag behöver en ny skönare... Så hade dom en som va nedsatt i pris på Jysk som va rätt så mjuk så då slog jag till...

Tycket det skulle bli roligt med en liten tripp med bilen och med Björn. Shoppa lite och så... Men det va... sådär... Det hade ju för fasiken redan hunnit bli mörkt ute när vi åkte i väg! Kändes som jag fick lite höstångest när jag kom ut i mörkret. Brukar aldrig få så, tycker hösten är mysig. Sedan är det ju oftast kul att köpa fina grejer också men den här gången framkallade det mer ågren en glädje ärligt talat... Det känns nog bra när vi monterat ihop möblerna imorn men nu känns det bara som att jag är värsta shoppingfreaket. Visst har vi pratat om nya köksmöbler ända sedan vi flyttade hit och visst har vi råd med dom, speciellt när det va så bra pris. Och det kommer bli mycket finare än det vi har nu. Hela vårt hem håller på att bli väldigt fint nu. Men det är ju just för att vi köpt mycket nytt. De senaste månaderna har vi ju köpt hur mycket nya möbler som helst. Det är jätteroligt, det är det. Och vi ska väl passa på att bygga upp vårt hem nu när vi inte har några barn att försörja? Lägga våra pengar på att bygga upp vårt hem och så har vi ett fint hem sedan! Men, men... Lite köpågren har jag idag ärligt talat...

Nu ropade Björn att maten är klar. Vi har gjort varma mackor... Mums! =)

Hörs!

Tjejsnack V.42

Gillar du att läsa böcker?
Ja

Hur många böcker läser du per år?
Ingen aning! Senaste åren har det inte blivit många alls för jag har inte orkat (fatta hur lite ork man har då) men i år har det blivit fler!

Vad för sorts böcker läser du helst?
Väldigt blandat... Allt från biografier till faktaböcker och historiska romaner med övernaturliga inslag..

Favoritförfattare?
Läste en bok av Leslie Lokko nyligen och gillade verkligen hennes sätt att skriva, det passade mig. Har bara läst den boken dock så jag kan inte säga att hon är min favoritförfattare direkt... Annars älskar jag "Sagan om Isfolket" böckerna av Margit Sandemo men dom böckerna är egentligen rätt uselt skrivna. Både språkmässigt och i hur berättelserna är uppbyggda o.s.v. Att jag gillar dom så mycket är helt enkelt för att jag levde mig in i berättelserna så mycket när jag läste serien när jag va yngre så jag kom att tycka om karaktärerna. Läste om nästan hela serien (hela serien är 47 böcker) nyligen, det va då jag upptäckte hur dåligt skrivet det är. Alltså ligger inte Margit högt på min lista av bra författare, även fast jag fortfarande gillar böckerna. Inte lika mycket som förr dock. Förut gillade jag hela serien rakt igenom, nu tycker jag bäst om de första böckerna. Engagerar mig inte lika lätt och lika mycket i karaktärerna mot slutet.

Bästa boken du läst?
Ingen aning... Kommer inte på en enda bok nu som satt sig fast så pass att jag vill kalla den "den bästa"...

(Frågorna kommer från tjejsnack som jag anmälde mig till för ett tag sedan. Titeln i inlägget är länk till tjejsnack. Det går ut på att man får en lista med frågor mejlade till sig en gång/vecka... Lite kul!)

Jysk bäddlager...

...är resmålet för dagen! Vi har fått tvättmaskinen inkopplad på förmiddagen och vi kör den en gång nu tom, med klorin, för att göra rent den en gång invändigt. När det är klart ska vi dra iväg till Jysk och glutta lite tänkte vi (vill inte lämna maskinen igång när vi drar). Ska kolla på köksmöbler som det va ett erbjudande på (bord och fyra stolar för 1500:-) och på lite andra saker. Torkställning att hänga tvätt på t.ex nu när vi har maskin i lgh.

Skit också... Nu ropade Björn på mig att jag skulle komma och titta på maskin. Den pumpar inte ur vattnet som den ska... Som att den inte orkar pumpa ur vattnet. Jaja... Vi får avvakta en stund och se vad som händer. Skulle va så typiskt om det inte funkar som det ska nu.

Ska ringa Ulla (kuratorn) och berätta operationsdatumet idag också. Så hon vet det. Eventuellt boka en till tid också. Ska till henne imorgon men det kan ju inte skada att hinna träffa henne en gång till innan op. Nästa tisdag också om hon kan då vore bra. Fick kallelse i posten idag. Ska skriva in mig klockan 10.00 på onsdagen... Trist! Sitta en hel dag innan operationen på sjukan! Får ta med mig Björnen och en kortlek. Mamma också om hon vill. Hoppas jag får eget rum... :-) Så jäkla trist att dela med sjuka virriga tanter. Faktiskt, kanske låter elakt men det är inte alls kul. Speciellt inte eftersom att alla som ligger där har mag/tarmbekymmer på olika vis... Kan va otrevligt, ofräscht och lukta illa på alla dess sätt och vis... Självklart är det synd om alla som ligger där och mår dåligt men jag tycker hellre synd om dom övriga från ett eget rum! Så ego är jag!

Får gå och prata med Björnen och se vad vi ska göra åt tvättproblemet... Får väl ringa rörmokaren så får han vända på klacken och komma hit igen förmodligen... Tycker säkert han är jätteskojigt! Hörde att han sa i telefon när han pratade med nån att han hade 30 uppdrag på lut... Vi hade nog tur att han kom hit idag. Mindre tur att det inte funkar som det ska...

Jaja...

Hörs sen!

Michis va pirat i sitt förra liv!

Japp, det är sant, I know it! Hon va en riktig pirat-brutta som letade skatter hela dagarna för några hundra år sedan. När hon sedan återföddes till ett vackert maskrosbarn i våra dagar så kunde hon inte låta bli att bara fortsätta att leta och leta och leta! Inte skatter numera utan fakta. Så fort någon hon känner har något den skulle vilja hitta, men inte kan, då kommer hon till undsättning! Med sina skattletartalanger... Hihi... Så skedde nu senast när jag inte kunde hitta en bild på tavlan jag vill ha. Själv hittade jag bara en bild på en del av tavlan. Här är nu hela bilden och jag vet också nu att den heter "Sea Serpents IV" (det stod så på sidan som Michis länkade till):

Äppelknyten

SaKi önskade receptet på Äppelknyten så det kommer här... Har inte gjort det själv än så jag garanterar inte att just den här varianten är god, men det skulle jag tippa på! =). Jag tänker nog halvera receptet när jag ska göra det. Ska väl bara göra så det räcker till mig och Björn och ev. nån mer...

Ugnstemperatur: 200 °C

• 1 sats pajdeg

• 8 medelstora äpplen

• ca ½ dl sötmandel eller nötkärnor
  

• 1 msk socker

• ½ tsk kanel

• 1 msk smör/margarin
  

• 1 ägg + ½ dl hackad sötmandel (till pensling)

Pajdeg:

3 dl vetemjöl
150 smör/margarin
1 ägg
Smula fettet i mjölet. Vispa sönder ägget, häll i det och arbeta snabbt ihop till en deg.

eller

3 dl vetemjöl
125 g smör margarin
2-3 msk vatten
Smula fettet i mjölet, tillsätt vattnet och arbeta snabbt ihop till en deg.

Gör pajdegen och låt den vila i kylen i ca 30 minuter. Kavla sedan ut den på mjölat bakbord till en stor fyrkant, 20 x 40 cm. Skär den till åtta rutor, 10 x 10 cm. Sätt på ugnen (200 °C). Skala äpplena, skär bort blomfästena och ta ur kärnhusen. Ställ dom i en ugnssäker form. Mal eller finhacka mandel/nötkärnor och blanda dom med socker, kanel och lite smält fett. Fördela fyllningen i kärnhålen. Lägg en degruta på varje äpple, tänj eventuellt lite på degen så att den täcker äpplet som en mössa. Tryck till runt om och pensla degen med ett uppvispat ägg och strö på mandel. Grädda i nedre delen av ugnen tills äpplena är mjuka (ca 30 min). Prova med en provnål/provsticka om äpplena är klara.

Serveras självklart med fördel med vaniljsås... :-)

Oj vad glad jag blev! =)

Skrev ett inlägg på Ilcos forum tidigare idag. Ibland kan det dröja innan man får svar där, har gått flera dagar innan nån svarat ibland. Nu hade jag redan fått tre svar sedan jag skrev det! Jag skrev och berättade att jag ska få tillbaka min stomi efter att ha opererat IRA:n i mars och frågade om lite tips för några praktiska saker. Fick tips på det praktiska och dessutom några omtänksamma ord som värmde! Tror det värmde extra mycket faktiskt för att de personerna som svarat också har/hade haft stomi och därmed VERKLIGEN vet vad det innebär. Hur man känner sig... Har inte tänkt på det förut faktiskt, att det kan ha betydelse, att det kan kännas skönt att få bekräftelse från någon annan som VET.

I övrigt har jag haft en mycket trevlig dag! Björn åkte ner på stan själv på dagen och fixade grejer på Classe O. Han hämtade dessutom upp Tina på vägen så följde hon med hem hit. Björn och jag lagade ett stort lass köttfärssås igår som vi tre åt till lunch idag. Sedan hade jag tänkt göra dom där äppelknytena, som jag sagt i flera dagar att jag ska göra, till fika. Men jag hade även kvar mörk choklad till bakning från när jag gjorde tårtan till Björn och jag vet ju att Björn älskar choklad så då fick dom välja på äppelknyten eller sockerkaka med smält choklad i. Dom valde sockerkakan. Gjorde receptet "Saftig sockerkaka" från "Vår kokbok" och smaksatte med vaniljsocker, hackade chokladen grovt och blandade i smeten och in i ugnen ca 35-40 min. Det blev mumsigt! Ska jag göra det fler gånger tror jag dock att jag kommer hacka chokladen mer fint så kanske inte allt sjunker till botten... Det hade blivit ännu godare då tror jag, om det hade varit smält choklad mer i hela kakan. Men det blev gott ändå!

Imorn ska vi till Jysk och kolla på köksmöbler. Kolla, inte köpa. Tror jag inte iaf. Det fanns ett bord och fyra stolar för 1500:- i ett reklamblad vi fick hem idag. Det måste ju va bra pris?! Så vill jag köpa blommor till balkongen och två blommor till köket också. Jag fick massa blommor i januari när jag fyllde år. Massa krukväxter fick jag av min syster, Linda och två stycken fick jag av Björns mor, Anita. Jag har inte särskilt gröna fingrar så jag tror dom tänkte båda två när dom köpte bommorna till mig att de skulle va sådana sorter som är tåliga. Och tåliga har dom varit! Allihopa! Dock så har de två jag fick av Anita vart tålmodiga länge nog nu och gav för ett par veckor sedan upp... Jag gav upp på dom också, den ena såg ut att ha fått några skadedjur på sig också så då ställde jag ut dom på balkongen så dom inte skulle smitta ner några andra blommor. Ja och på balkongen trivdes dom ännu sämre än i köksfönstret så nu har dom kolat vippen... Ledsen Anita! ;-)

Men som sagt, därför skulle jag vilja ha ett par nya blommor till köket. Tror jag ska försöka mig på att hitta några blommor som är relativt tåliga men som ändå blommar. Inte helt gröna krukväxter alltså. Något tips på tåliga blommande blommor?

Hoppas allt är bra med er alla där ute!

Kram på er... =)

Gårdagen

Godmorgon. Det blev inget bloggande igår som ni märkte... Först vaknade jag (vi) sent och käkade frukost och slappade lite. Sedan fortsatte vi dagen med att städa och fixa och dona lite här hemma. Björn skruvade i bokhyllan i väggen (så den inte kan tippa) och jag städade sovrummet. Björn hjälpte mig med sovrummet när han va klar med det andra. Sedan lagade vi mat (köttfärssås) och tiden bara rullade på. Jag tog en långdusch nån gång där emellan också. Satt på min pall och rakade benen. Och bara satt med hett vatten rinnande, länge... Fördel med att bo i lgh. Försökte ånga min hud i duschen. Har väl berättat att jag har mycket "finnar" p.g.a. Cortisonet? Jag har vart osäker på om det beror på Cortisonet eller om det är inflammationen i tarmen som gör det men när jag träffade Staffan (kirurgläkaren) sist så sa han att det tveklöst va Cortisonet. Det är en vanlig biverkan tydligen. Förut har jag haft i ansiktet och högst upp på ryggen men på sista tiden har det blivit värre och värre. I ansiktet har det inte blivit värre, där har det mildrats något men på ryggen! Har aldrig haft något längre ner på ryggen men det har jag nu, stora ömma elakingar! Bara Björn håller om mig så gör dom ont. Han fick skrubba mig på ryggen igår när jag duschade, vilket självklart också gör ont men jag va tvungen att få lite skrubb på dom kände jag. Dom kliar ju så förbaskat också!

I alla fall, gårdagen... När allt va färdigstädat och färdigfixat så skulle vi mysa framför tv:n tänkte vi. Kolla på tv eller nån film. Det va bara shite (uttalas: shajt ;-)) att se på tv så vi satte på en film istället, Ice age 2. Tyvärr hade jag vart tvungen att ta en smärttablett straxt innan så jag kunde inte hålla ögonen öppna! Jättetråkigt... Vi stängde av filmen så fick jag sitta och sova i soffan medan Björn kollade på en annan film (Deuce Bigalow: Male Gigolo gick på fyran). Vid ett-tiden försökte han väcka mig och få med mig till sängen så jag kunde sova där istället. Jag är inte särskilt lättväckt i de lägena kan jag säga! Eller rättare sagt, jag vaknar men jag har absolut ingen lust att förflytta mig en millimeter och jag tycker inte det är så kul när någon tjatar på mig att jag ska förflytta mig nånstans då... Hehe... Tillslut kom jag i sängs och då hade jag hunnit piggna till lite (sitta på toa, duscha av mig, ta medicin, m.m.) så då satte jag på tv:n i sovrummet. Kollade på ett program som jag tror hette "Hollywood justice". Det handlade iaf om nån kändis och hur den hade satt sig i knipa med lagen. Först va det om Nick Nolte och sedan om Martha Stewart. Jag somnade medans det handlade om Martha Stewart och sedan drömde jag jättekonstiga drömmar. Jag kommer inte ihåg nu vad det va men jag tror att det va nåt om Martha... Minns inte som sagt men konstigt va det... :-)

Idag ska Björn och jag ge oss ner en sväng på stan har vi sagt. Vi ska gå till Claes Olsson och köpa en elpenna (heter det tror jag) som man mäter i väggar och tak vart det är el draget. Björn ska nämligen borra på tre ställen i taket i hallen för att sätta upp tre plafonder. Så ska vi köpa antennsladd och en split till den så vi kan dra in en antennsladd i sovrummet. Som det är nu får vi flytta med oss antennsladden mellan sovrummet och vardagsrummet när vi ska titta på tv.
Har ju pratat om en tavla från Mio som jag vill ha (eventuellt). Amanda tipsade mig om en sida på nätet där man kan se konstverk gjorda av den konstnären (och andra konstnärer) som målat tavlan från Mio. Gustav Klimt heter han, det hade jag ingen aning om, har bara sett två av hans tavlor, de på Mio men visste inte att det va han som gjort dom eller vad han hade gjort mer. Jag håller med dig Amanda, han har gjort mycket fint och häftigt! Tavlan jag är intresserad av hittade jag ingen helbild på, endast den som jag visar här ovan. Alltså det är samma bild, samma kvinna med samma bakgrund och allt men den tavlan jag vill ha är målad i helfigur. Man ser hela kvinnan liggandes naken med ryggen vänd mot betraktaren. Det va det som va så fint tyckte jag, det va naket och vackert utan att se "porrigt" ut. Det är det väl inte mycket konst som gör kanske, vad vet jag men... Ja den här var väldigt diskret tyckte jag trots nakenheten. Och så va det mycket krusiduller och krumelurer i bakgrunden och mycket vackra färger! Måste höra mig för på Mio om tavlan... Övrig konst av Klimt som jag såg på den där sidan va inte lika diskret föresten! En del av tavlorna såg ut som orgier, andra va det bara ett par personer inblandade i men det såg inte särskilt diskret ut ändå. De tavlorna fanns inte på Mio... ;-)

Nu måste jag äta frukost innan jag hungrar ihjäl!

Mio möbler, korv med bröd och helkväll hos mamma och Hasse

Det är vad som hänt och vad som ska ske dagen idag! Björn slutade jobbet klockan 12 och kom hem efter att ha käkat lunch på jobbet först. Sedan letade vi fram en jacka till honom och sedan åkte han iväg till en jobbarkompis för att hjälpa honom att installera ett program på hans dator. När det va klart åkte vi till Mio och kikade lite. Jättekul! Dom har verkligen mycket snygga soffor där... Det är frågan om alltså... Vi hade INTE tänkt att köpa soffa där för det är så dyrt men... Det är MYCKET soffa man får för priset! Får fundera på det där... Om vi ska ha skinnsoffan från Ikea eller nåt från nån annanstans.

Tavlan som jag sett i deras katalog som jag ville kolla på hittade jag inte nånstans! Det va synd för jag hade verkligen velat se den i verkligheten... Den va väldigt speciell. Däremot köpte vi glödlampor och jag köpte mig en till tekopp! Jag har börjat samla på stora tekoppar, det här va den 2:a i samlingen. När vi har köpt vitrinskåp sedan så vill jag ha min koppsamling framme i den för det är bara FINA koppar jag köper =). Glödlamporna vi köpte är de som sitter i lampan på den här bilden. Gissa vad dom kostade? 40 KRONOR STYCK!!! Dyra lampor... Men det va det värt för det blev otroligt mycket finare att ha dom i vår nya lampa! Åtta glödlampor behöver vi till den... Hehe, 320 krornor för glödlampor till EN lampa... Man skulle kunna tro att VI tror att vi är rika eller nåt som lägger såna summor på (skit)saker... :-)

Nu måste jag packa ihop mina grejer! Mamma kommer och hämtar mig snart. Jag ska va hos dom ikväll, käka middag och så, medans Björn är och käkar middag, bowlar och går på krogen med jobbet.

Vem vet, jag kanske bloggar nåt hemifrån mor min! Annars skriver jag säkert en rad när jag kommer hem.

Ha en trevlig fredagkväll alla människor!

Handbok för änkor

Senaste bloggen jag fastnat för är en väldigt nystartad sådan. Första inlgget är skrivet den 29:e september... Tjejen som har bloggen har förlorat sin man och det är det hon skriver om. Vissa inlägg avslutar hon med en regel och här är två av dom:

Kram Sara Regel 1. Fråga aldrig en nybliven änka hur det känns att veta att hennes mans kroppsdelar som plockats ut under obduktionen slängs i en papperskorg. Om man inte förstår att svaret är DET KÄNNS DÅLIGT behöver man akut psykisk vård.

Regel 2: Säg aldrig till den som sörjer: "ring när du vill". Hon kommer inte ringa. Ring själv. Kom över och laga mat. Hjälp till. Hon kommer inte be er, men hålla det emot er resten av livet att ni aldrig hörde av er. För det var jobbigare för er.

OTROLIGT nyttigt att läsa tycker jag! Som vanligt när det är en blogg som jag verkligen fastnar för så handlar det om att jag får en inblick i något som jag aldrig skulle kunna sätta mig in i själv. Det GÅR inte att föreställa sig hur man känner sig som änka, det är jag säker på!

Sorgligt ämne självklart men ändå mycket intressant läsning. Konstigt att kalla någon annans sorg för "intressant"... Låter ju inte så bra. Hoppas ni förstår vad jag menar.

(Ni fattade at ni följer den rosafärgade texten, länken, för att komma till bloggen va?)

Sitter ni just nu....

....och undrar vad det är för väder i Norrköping för tillfället? Hur många grader vi har och så? Ni behöver inte undra länge till! Tryck på uppdateraknappen i verktygsfältet och bläddra sedan ner på sidan tills ni kommer nedanför alla länkar och allt... Där ser ni nu min alldeles egna lilla väderflicka med tillhörande väderfakta! Vartefter det blir kallare får lilla söta väderflickan på sig mera kläder och sedan när vi går mot varmare tider så kastar hon av sig kläderna igen! Hur varmt det än blir så kastar hon dock aldrig av sig ALLA kläder (sorry Valdeez ;-)) utan det minsta hon har på sig är i så fall en bikini... :-)

Kul grej va? Det är så kul att ändra och lägga till saker på bloggen! Som att pyssla med sin lilla bebis! =)

Idén fick jag från SaKi som också håller på att pyssla med sin bebis. Jag menar blogg! :-)

Lättnaden...

Känner från och med igår, som sagt, en lättnad. Den här jobbiga sjukdomstiden börjar gå mot sitt slut. Det är ju det jag önskat så länge nu. Jag har ju t.o.m. sagt innan att jag hellre tar tillbaka stomin än att fortsätta må såhär dåligt. Det blev bara jobbigt ändå ett tag när jag fick det beskedet. Inget av alternativen är ju egentligen det jag skulle önska...

I alla fall så känner jag nu ändå en lättnad att det snart är över. Sedan kommer det inte bli en dans på rosor att få stomi heller men förhoppningsvis kommer jag i alla fall att kunna tillfriskna från sjukdomen. Tarmen kommer få vila och en chans att läka. Medicinerna kommer att kunna göra verkan på ett annat sätt än vad den får möjlighet till nu när jag springer på toa hela tiden. Så kommer jag slippa att det läcker avföring från fel håll också. I början när det skedde visste jag inte vad fanken det va frågan om. Satt på muggen och kände mig så liten och hjälplös. "Vad är det här nudå, vafan ska jag göra nu?!". Fattade sedan nästan direkt vad det va, hade läst (på Ilcos forum) om andra som haft det så. Men ja... Det va inte kul... Det ÄR inte kul. Nu har jag vant mig kan man väl säga även fast det såklart fortfarande inte är kul (eller fräscht!) men i början satt jag på toan och tjöt. Och när jag kom från toan och skulle lägga mig och sova så tjöt jag. Man kan känna sig ofräsch och oattraktiv med påse på magen ibland... Hur tror ni man känner sig med en läckande fistel? Jag vet att alla som känner mig, uppskattar mig för den jag är och inte ser på mig annorlunda p.g.a. min sjukdom eller alla förbannade saker som kommit till följd av sjukdomen, men... Jag tror det är oundvikligt att tankar som "tycker dom att jag är äcklig?" uppstår... Varför va fisteln det enda ämne jag undvek att berätta om på bloggen? Allt annat "skit" kan jag ju skriva om... Men som sagt, det är ju ännu en sak jag kommer slippa nu!

Inatt när jag skulle sova kom jag att tänka på en vän till mig och Björn. Vi träffar inte honom så ofta längre p.g.a. olika orsaker. Min tanke va att jag hade lust att skriva ett sms till honom. Att berätta att jag snart ska opereras igen och att förhoppningsvis kommer livet bli lite lättare igen, snart kommer jag få må bra och så kan vi hitta på saker som vi brukade göra förut. Och när jag tänkte tanken att skriva och berätta det för honom så slog det mig att det är ju faktiskt så det är! Jag kommer må bättre och jag kommer kunna göra MASSA mer saker än vad jag kunnat göra på väldigt länge nu! Jag kommer kunna börja leva igen, komma ut i världen och slippa känna mig isolerad. Och så steg känslan av lättnad ytterligare... Den gången steg känslan så pass att det vällde upp tårar i ögonen. Inte tillräckligt mycket tårar för att de skulle börja rulla ner för kinden, men tillräckligt mycket för att det skulle stinga till i själen. Ett sting av lättnad och... lycka faktiskt... :-)

(Lättnad och lycka beskriven med ett glädjeskutt!) ;-)

Har börjat inse att vi går mot ljusare tider... Skön känsla. :-)

Dags att sussa sött...

Imorn slutar Björn tidigt (12.00) så vi tänkte åka till lite möbelaffärer och bli inspirerade. Eller iaf till Mio, får se om det blir nån mer stans. Skulle vilja åka nånstans och köpa nya blommor till balkongen också! Det ser för****ligt ut ute på balkongen nu! Vissna blommor och smutsiga mattor... Ingen rolig syn men det är ju rätt lätt fixat som tur är. Eftersom jag har fyra blomkrukor i balkonglådan så ska jag ju också köpa fyra blommor. Enklast möjliga är såklart att köpa fyra ljung, vilket jag också tror att jag kommer att göra, men är det nån som har nåt annat tips/förslag? Tar tacksamt emot det i så fall! Har inget emot ljung, det är jättefint men det skulle va kul med nåt annat faktiskt. Nåt tåligt alltså som står emot nu när kylan kommer också.

Har funderat på hur jag ska göra med Ilco nu... Jag har en inbetalningsavi här på årsavgiften. Är väl bara att betala egentligen så kickar väl medlemskapet igång igen... Men jag tror jag skickar in en nyanmälan i alla fall... Är så himla bra att få hem deras medlemstidning en gång i månaden nämligen! Står bra tips där ibland och så är det alltid reklam för nya stomibandage och hjälpmedel, det är det ju alltid bra att hålla sig uppdaterad om!

Vet ni att jag har en kasse med stomipåsar, plattor, skyddsringar, kompresser, ALLT jag behöver, står i en garderob i sovrummet...? Har sparat allt. Inte ens packat ner det eller ställt undan det i ett förråd. I min klädgarderob som jag öppnar varje dag för att välja kläder står en överfull kasse... Jag litade aldrig på att jag skulle få bli lyckligt lottad nog att det skulle räcka med den här IRA-operationen jag gjorde i mars och sedan skulle allt vara bra. Jag hade min backup stod i beredskap i garderoben hela tiden. Hur kommer det sig då att jag ändå blev så jävla chockad när beslutet väl var taget? Att jag ändå tog det så hårt? Pratade med Ulla (min kurator) om det... Vi kom inte fram till nåt särskilt utan spånade mest omkring det. Att det är konstigt att hur förberedd man än tror att man är så kan man inte förbereda sig. Ulla jämförde det med någon som förbereder sig på att en anhörig ska dö. Man kan förbereda sig hur mycket som helst men chocken kommer och sätter sina djupa spår ändå när det väl sker.

Nu är jag så trött så jag tittar i kors snart.

GODNATT! =)

Datum bokat!

Hej svejs!

Vad nu då, vad är det här för muntra tillrop? Va det inte pladdermajan som tänkte gå runt och va arg och ledsen fram tills operationsdatum?

Jo jag hade tänkt det... Men det blev så jäkla trist! Varenda gång som jag kände mig glad eller kom på nåt positivt med att bli opererad så skulle jag då tänka "nej, nej Madde, tänk negativt nu! Stå i stunden, gå inte mot målet än, du har rätt att sörja!". Haha, ni hör ju själva hur knäppt det skulle blivit!

Skillnad vore såklart om jag verkligen kände mig negativ och ledsen och sörjde varenda sekund och varenda minut, då skulle jag tillåta mig själv det. Men jag ÄR inte sån, det är bara att inse! Jag är inte sån nu iaf... Innan jag fick beskedet om operation så va jag ju på ett strålande humör och inläggen haglade här på bloggen. Sedan fick jag en smärre chock och visst, det blev till sorg. Det är fortfarande en sorg. Jag gick ju inte från att sörja igår till att se fram emot det med odelad glädje idag. Men... Fler och fler positiva saker med operationen börjar dyka upp i mitt sinne. Samtidigt med de negativa sakerna, som fortsätter att dyka upp i huvudet dom med, ett efter ett. Men det e la bra att jag kommer på positiva saker också? Dom positiva och dom negativa sakerna kan ju samsas om utrymmet i huvudet mitt!

Vet inte vad det va som gjorde det egentligen men jag vaknade till en ny dag på nåt vis. Många omkring mig har sedan jag fick reda på att jag ska opereras, känt en lättnad. En lättnad att jag inte kommer behöva må dåligt längre. Jag har förstått deras lättnad men ändå känt mig lite, lite ensam... Jag har nämligen inte delat deras lättnad. För mig blev det en besvikelse och en sorg, inte en lättnad. Sedan vaknade jag som sagt idag till en ny dag och skillnaden va att nu känner jag mig också lite lättad... Nu när det har hunnit sjunka in i mitt medvetande och jag har fått smälta det lite så kan jag också känna mig lättad över att denna sjukdomstid förhoppningsvis börjar gå mot sitt slut nu. Förhoppningsvis ska jag få min stomi nu, återhämta mig från operationen, börja må bättre och bättre fysiskt och fortsätta att bearbeta det jag behöver psykiskt... Sedan kanske livet sakta men säkert kan börja rulla igång igen? Alltså ett något sånär normalt liv...

Fick reda på idag när det ska ske. Eller ikväll rättare sagt. Staffan (min läkare) ringde på kvällskvisten och frågade hur jag mådde nu när jag trappat ner kortisonet ännu mer och så berättade han om hur han hade tänkt och planerat. Och frågade hur jag ställde mig till det såklart.

Den 26:e oktober blev bokat för operation. Det är inte nu den här veckan som kommer utan veckan efter. På torsdagen. Då ska det ske! Då blir jag en stomiare igen! ;-)

Då kommer jag få börja säga såhär igen: "Hellre skita i påse än att skita på sig!" hehe...

Min förra stomi fyllde år den 6:e maj. Den här stomin kommer alltså ha födelsedag den 26:e oktober. Den förra stomin fick bara en födelsedag, min nya kommer förmodligen få många fler. Vet inte hur många såklart men fler än en. Fler än två eller tre också skulle jag tro!

Vet inte hur det funkar när man gör en sådan där kontinent stomi... Om det är möjligt att göra en sådan innan man har fått så många barn man vill ha? Möjligt är det såklart men om det kan störa chanserna att bli gravid menar jag. En bäckenbottenreservoar gör man ju inte av de orsakerna i alla fall. Det är de två alternativen jag har (vad jag vet) till att göra en senare rekonstruktion och det måste ju ha att göra med det här med graviditeter, när det blir aktuellt att göra nåt sånt.

Alltså kan man säga att jag kommer att få leva med min nya stomi tills dess att jag har fått så många barn som jag vill ha (rättare sagt så många jag förhoppningsvis har turen att kunna få, om jag har den turen/lyckan). Säg att vi vill ha tre barn och att vi dessutom har turen att få det. Säg att vi får det första om... Ca två år. Det andra 2 år efter det och det tredje tre år efter det andra. Då är vi i så fall redan sju år framåt i tiden... Och det är ju ingenting som säger att vi får barn på det sättet jag beskrev nu...

Men som sagt så vet jag inte med den här kontinenta stomin... Kan va så att dom kan göra den innan graviditeter också... Måste fråga om det.

Funderingar, funderingar, funderingar! Gav mig själv ont i huvudet nu av alla funderingar kände jag... Tror jag ska skippa datorn ett tag, har suttit här mycket idag...

Den här soffan funderar jag och Björn på förresten! I svart skinn... Skulle passa perfekto in i vårt fina vardagsrum! Det börjar bli riktigt fint nu nämligen! Mamma och Hasse va här och fikade igår och då hjälptes Hasse och Björn åt med att sätta upp nya lampan. Så fick jag en bukett vackra vinröda rosor av dom som står på det nya vardagsrumsbordet... Det är så fint! =)

Inget som muntrar upp lite som lite inredning (och inredningsdrömmar)! ;-)

Det får räcka för nu!

Baj!

Jag är en gris! ;-)

Följde SaKis grislänk och fick det här resultatet (man ritar en gris och får den sedan analyserad...):You drew the pig:

• Toward the middle, you are a realist.

• Facing left, you believe in tradition, are friendly, and remember dates (birthdays, etc.)

• With many details, you are analytical, cautious, and distrustful.

• With less than 4 legs, they are insecure or are living through a period of major change.
  

The size of the ears indicates how good a listener you are.
The bigger the better. You drew medium sized ears, you are a good listener

The length of the tail indicates the quality of your sex life.
And again more is better! You drew large tail, WOW!

Vill du också testa? Gör det då! :-)

Tiden stannade...

...när jag hade pratat med min kirurgläkare. När jag hade pratat med Staffan, det är så han heter. För mig stannade tiden lite grann där och då, jag stannade upp i den känslan jag fick av det samtal vi hade.

Känslan (känslorna) jag fick va sorg. Ledsamhet. Ilska. Frustration. Och jag stannade i det. Jag VALDE att stanna i det. Jag fortsätter att välja att känna så.

Skulle jag inte välja det, skulle jag istället gå vidare direkt och tänka "det är det bästa!"... Då skulle det handla om förträngning. Jag skulle skuffa undan det jag verkligen känner. Jag har gjort så förut. MÅNGA gånger.

"Gör rätt, gör rätt!"

Det resulterar i att man kommer till en gräns en dag när det får konsekvenser. Jag klarade inte av att ta mina mediciner (det va smärtsamt och jag klarade inte av att tvinga mig själv att ta dom trots smärtan). Bl.a. jag hade tänkt räkna upp fler saker, fler konsekvenser det fick för mig, men jag orkar inte det nu...

Hantera, hantera, hantera! Det är allt jag gjort de senaste åren. Jag har varit stark. Folk har sett mig som stark att jag hanterat allt så bra.

Jag har ingen lust med det just nu. Jag orkar inte tänka positivt, jag orkar inte hantera, jag orkar inte hålla humöret uppe, jag orkar inte!

Däremot tänker jag inte gräva ner mig. Jag tänker inte bli deprimerad. Jag KOMMER att börja hantera, tänka positivt och leva med det som kommer ske, det kommer jag att göra. Men inte nu, inte än. Jag tänker ge mig själv den tiden (den korta tiden) fram tills det är dags, fram tills jag MÅSTE acceptera och hantera, till att få ledsen och må dåligt och tycka att det är pest och pina.

Visst, jag kommer i alla fall att må bättre sedan! Visst är det så! Men jag vill inte välja på det ena eller det andra. Jag vill inte välja på att må dåligt så som jag gör nu, eller att få stomi. Jag vill ha ett annat val. Jag vill va normal. Som DU. Jag vet att inte alla ni som läser det här är "normala" ni har saker som liknar mina och/eller andra besvär. Men många av er är det och det är så jag med vill vara! Men det är inte ett alternativ för mig, jag vet det. Men det betyder inte att jag inte kan önska det eller sörja att det alternativet inte finns…

Det jag nu står inför, det är något jag kommer att få LEVA med. Under lång tid! Inte för alltid förmodligen men lång tid. Jag önskar inte det jag har nu men jag ser det inte som bara positivt att få den snabbaste lösningen möjligt för det, jag kommer få leva med det under lång tid!

Det sundaste för mig just nu är att "bara stå". När det är dags att gå så kommer jag att börja gå... Ett steg i taget mot målet, trots att det inte är det mål jag ville se. Det kommer bli bra det med. Jag vet det. Jag tänker inte bli bitter eller börja se hela livet negativt, jag är inte sån, jag vill inte leva mitt liv så. Det är inte det "att stå" handlar om.

Nu ska jag gå och baka en tårta (Björns födelsedagstårta har blivit uppskjuten)! =)

Baj...

Här är jag nu.

Ett steg är taget men jag är inte än där.
Mot målet jag går men det är först HÄR jag står.
Jag måste få stå här och göra det på mitt sätt.
En inre röst har förut alltid sagt mig ”Gör rätt, gör rätt!”
Tillräckligt har hänt mig, så mycket har jag gått igenom att jag nu lärt mig mycket om mig själv.

Utifrån har saker kastats mot mig, världen har förändrats gång på gång.
Kaoset har funnits kring mig, ödet har sjungit en elak sång.
Tillslut har jag funnit ett sätt att vara som fungerar att leva på för mig.
Jag skapar ett lugn, fast inifrån, samtidigt som sakerna fortsätter att kastas mot mig.

För att skapa lugnet behöver jag tydliga gränser.
Jag börjar med ”jag” och ”mig” och struntar i ”du” och ”dig”.
Såhär känner JAG, det här funkar för MIG.

För att återgå till steget jag tagit…

Målet är nu inom sikte.
Men målet är inte det jag ville se.
Min önskan är inte att vara kvar där jag nu är, att inte gå framåt alls.
Men måste jag önska det mål jag fått, kan jag inte få önska mig nån annanstans?
Min fråga är inte en fråga egentligen, för som sagt jag struntar i ”du” och ”dig”.
Allt jag för tillfället kan tänka på är, här och nu och jag och mig…

Och här gör ont.
Nu är nu, samma nu som när jag precis hade fått beskedet.
Jag är jag men inte så länge till.

Så känns det och så är det.
Det är så jag sörjer, det är så jag bär det.

För gör inget misstag i er tro av vad det är, det ÄR en sorg.
Och en sorg måste det få vara…
Det finns tid att hantera det finns tid att alla motgångar klara.
Det finns tid att mot målet gå.
Men först måste jag få göra valet, att - bara - här - stå.

Ok, här kommer det...

Mamma och Björn pratade jag med hela kvällen igår, Linda pratade jag med för en stund sedan (hon va i Ullared men vi han byta några ord om vad som ska ske iaf) och Jenny fick jag tag på hemma så vi pratade en del. Mejlade Björns mamma också och fick svar på det från henne. Den enda jag inte fått tag på är pappa men han läser inte bloggen iaf.

Det blir en Ileostomi. Samma som jag hade innan alltså, inte en kontinent stomi. Såhär kände jag när jag va nyopererad efter att ha tagit bort stomin. "Glädjen spritter i mig", "Har inte kännt sånn livglädje på flera, flera år"... Det jag känner nu kan nog bäst beskrivas med sorg.

Blev chockad igår när jag fick beskedet. Björn sov och jag ville inte väcka honom eftersom han mådde dåligt. Han sa självklart sedan när han vaknade att jag skulle ha väckt honom men jag tyckte han behövde sova. Mamma kom hit istället så vi pratade hela kvällen.

Jag har smält det lite mer nu än igår. Jag kommer smälta det och acceptera det ännu mer men jag tänker först tillåta mig själv att va lite besviken och ledsen. Jag har accepterat och hanterat så mycket hittills, jag orkar inte va så accepterande på en gång nu. Det är inte roligt att ha stomi och jag vill inte ha det. Nu kommer jag att få det ändå.

Saken är ju den att det liv jag lever nu inte är ett liv. När jag får tillbaka stomin nu så kommer jag börja må bättre (förhoppningsvis) och sedan kanske kunna gå vidare med livet nån gång äntligen. Så visst är det bra att det ska ske, det är den bästa lösningen för den situationen jag är i.

Nästa chock jag fick när jag pratade med min läkare va när jag frågade när det skulle ske. Han svarade "ja den här veckan hinner jag tyvärr inte"... Jag trodde inte det skulle av möjligt att få till en operation så snart över huvud taget. Önskvärt är att jag hinner trappa ur cortisonet ytterligare lite grann (cortisonet hindrar läkningen) innan operationen. Operationen blir av antingen nästa vecka eller veckan efter det. Vecka 42 eller vecka 43 alltså...

Känns lite konstigt att läsa era bloggar idag faktiskt. Det känns som mitt liv har stannat upp nästan. Det känns fortfarande som det va fem minuter sedan jag pratade med läkaren i telefonen. Fem minuter sedan jag fick reda på att min kropp och mitt liv ska förändras drastiskt ännu en gång. Medans era liv rullar på som vanligt... Det är ju inget FEL med det alltså, det vore ju konstigt om det va på nåt annat sätt.

Tur att jag har en tid till min kurator imorgon.

Nu kommer jag kunna äta kebabrulle sedan i alla fall! ;-). Med gyrossås... :-)

Ska göra mig i ordning nu. Mamma kommer och hämtar mig så ska vi åka och handla lite. Hörs sen. Baj!

Tog hjälp av några jag känner (se nedan) för att önska:

GRATTIS BJÖRN!!!


Den dagen du föddes är VERKLIGEN värt att fira! :-)

I löv U

PUSS från din fis... ;-)

Nu har jag fått besked.

Avslutade nyss ett långt samtal med min kirurgläkare. Har nu fått besked om vad som kommer att ske och när. Björn gick hem tidigare från jobbet idag för att han mådde dåligt och somnade direkt han kom hem. Han sover än så jag har inte hunnit prata med honom än. Han vet inte att jag pratat med min läkare eller vad som blev bestämt och rimligtvis borde ju han få veta innan ni får det.

Bloggar och berättar senare ikväll, eller om jag inte skulle orka (det blev en känslomässig pärs det här) så blir det imorgon istället. Förmodligen senare ikväll...

/Madde som har en del att smälta...

Godmorgon!

Idag är jag verkligen uppe med tuppen! I och för sig är det inget ovanligt att jag är vaken så här dags, snarare hör det till vanligheterna att jag är det. Däremot brukar jag ju inte alltid gå upp och sätta mig för att blogga direkt... Brukar gå på muggen och sedan lägga mig igen. Ibland somnar jag om direkt och ibland är jag hungrig så jag tar med frukost till sängen, äter, kollar lite på tv eller läser och SEN somnar jag om igen. Ja så tar jag oftast någon av mina mediciner också när jag ändå är uppe. Nån av dom som ska tas "bakvägen", alltid bra att få någon av dom avklarad så har jag en mindre att bry mig om att ta under dagen. Idag var jag så himla pigg, känner mig totalt utvilad så det fanns inte en chans att jag skulle kunna gå tillbaka till sängen och somna om direkt. Tog med frukost (en och en halv macka och en näringsdryck) hit istället. Sitter jag här och glor runt på lite saker på internet en stund så kanske jag blir trött igen...

Idag hoppas jag på att få höra några nyheter från min läkare! Det börjar bli segt att vänta! Och nervöst... Jag vet ju inte alls hur det kommer att bli. Fast jag har mina aningar. Och önskningar. Och hopp. Och rädslor. Självklart tar jag vilken lösning som helst som får mig att må bra men... Jag skulle nog bli lite besviken nu om det visade sig att en vanlig Ileostomi är den bästa lösningen dom kan komma på för mig... Jag vet att min läkare kommer göra sitt bästa för att hitta en annan lösning men man vet ju aldrig vad som är möjligt. Han ser det som att en Ileostomi är en för "enkel" variant för mig, han hoppas kunna hitta på nåt "lyxigare". Han använde sig INTE av de orden när han sa det men jag har hjärnsläpp just nu över vad han sa eller alternativa sätt att uttrycka det på. Ni kanske fattar hur jag menar ändå...

Den här mackan växer i munnen på mig... Mycket degigt bröd. Vitt. Va mer sugen på nåt grövre, skulle tagit det istället. Hade Lingongrova men jag trodde jag va sugen på en tekaka så jag tog det. Deg, deg, deg... Jordgubbsnäringsdrycken va god dock! Smakar som en mjölkdrink =). Tyvärr går den åt så snabbt eftersom jag använder den till att svälja ner det degiga brödet så nu är drycken slut men mer en halva mackan är kvar. Hur ska den nu gå ner? Får väl gå och hämta nåt att dricka... Men det orkar jag inte nu.

Jaja, hörs senare hörreni!

Now: SURF & TURF ;-)

Utmaning (till Jenny m.fl)!

"Mitt liv" va sugen på en utmaning så här kommer en! Är ni fler som är sugna på att sno listan så varsågoda!

Sätt ett kryss vid alla saker du gjort och ta bort ett kryss vid de
du inte har gjort och svara på frågorna:

(x) Rökt en cigarett

(x) Druckit så mycket att du spytt

( ) Krockat någons bil

( ) Stulit en bil

(x) Varit kär

(x) Blivit dumpad

(x) Snattat

( ) Fått sparken

(x) Sagt upp dig

(x) Varit i handgemäng.

( ) Smygit ut ur dina föräldrars hem

(x) Haft känslor för någon som inte känt tillbaka

( ) Blivit arresterad

( ) Gått på en BLIND DATE

(X) Ljugit för en vän.

(x) Skolkat

( ) Varit till Kanada

( ) Varit till Mexiko

(x) Flygit flygplan

(x) Gått vilse

(x) Rest runt i Sverige

( ) Besökt Washington DC

(x) Simmat i havet

(X ) Känt som om du skulle dö

(x) Gråtit dig till sömns

(x) Lekt tjuv och polis

( ) Nyligen ritat med färger

(x) Sjungit karaoke

(x) Betalat för maten med enbart mynt

(x) Gjort något som du lovat dig själv aldrig göra

(x) Busringt

(x) Skrattat så mycket att någon dryck kommit ut ur näsan

(x) Fångat en snöflinga på tungan

(x) Dansat i regn

(x) Skrivit till Jultomten

( ) Blivit kysst under en mistel

(x) Sett solen gå upp med någon du tyckt om

(x) Blåst såpbubblor

(x) Grillat på en strand

(x) Gått på en fest du inte var bjuden till

(x) Åkt rullskridskor

(x) Åkt skridskor

Något smeknamn? Madde, Magda, Fisen (Björns namn på mig).

Pappas namn? Jan-Erik (Janne).

Vilken är din favorit dricka? Iste.

Tatuering? Nej tyvärr, önskar jag kom på nåt jag verkligen skulle vilja ha.

Kroppspiercing? Hål i öronen.

Hur mycket gillar du ditt arbete? Mitt arbete... Att bli frisk och må bra är väl det just nu... Gillar jag sådär, önskar jag kunde få svara på frågan på riktigt (att jag mådde bra och hade ett arbete) .

Födelseplats: Norrköpings KK.

Favoritsemesterort? Någonstans där jag inte varit än skulle jag tippa på... =).

Någonsin varit till Afrika? Nej.

Någonsin stulit en trafikskylt? Nej.

2 dörrar eller 4 dörrars? 4 dörrars! Mycket mer praktiskt när man är fler än två i bilen (och det vill man ju kunna vara).

Salladsdressing? Olivolja och Balsamicovinäger, mums!!!

Favoritpaj? Tacopaj.

Favoritnummer? Vet faktiskt inte... Inte tretton i alla fall.

Favoritfilm? Crash. Tror jag. Den är väldigt bra i alla fall.

Favorithelg? Julen är mysig (om man tar bort familjestress och press som alltid tycks uppstå mer eller mindre i någon form).

Favoritmat? SMÖRGÅSTÅRTA!!!!!!!!!!! :-)

Favoritdag i veckan? Fredag, hela lediga helgen kvar att se fram emot (eller hur man ska se det när man är sjukskriven?).

Favoritmärke på kroppstvål? Har inte haft någon tills nyligen då jag badade hemma hos mamma och lånade hennes Dove. Nu är den favorit!

Favorit TV program? Vänner, Homestyling, Roomservice, Stilpoiliserna.

Tandkräm? Sensodyne.

Favorit doft? Nyfödd bebis! =)

Vad gör du för att koppla av? Läser, tittar på tv, får fotmassage alternativt ryggkli från Björn.

Hur ser du dig själv om 10 år? Drömscenario: Har utbildat mig till ett yrke som jag jobbar inom och trivs med, har kläckt fram 2-4 ungar tillsammans med Björnen och bor i hus i Svärtinge med två bilar. Självklart har det dessutom uppfunnits en mirakelmedicin som gör att jag mår bra och känner mig nästan som frisk (eller att jag opererats igen och är nöjd med resultatet och känner mig som frisk efter det)!

Vad gör du när du är uttråkad? Äter, tänker på mat, längtar efter mat, drömmer om mat, mat, mat ,mat! =). Och glor på tv, oavsett om det finns nåt bra att se på eller inte.

Vad blir du glad av att få? Mat, kärlek, omtanke (kanske ska byta turordning på svarsalternativen?).

Längst bort plats du kommer skicka detta meddelande (frågorna är från ett kedjemejl från början)? Göteborg (till Amanda).

Vem svarar snabbast? Jenny (Mitt liv).

Minst troligt han/hon svarar? Syster Linda, har nog inte tid...

Mera bilder!

Ännu ett foto... Jag och Alex hemma hos Timmy förra sommaren. Kräftor var födan på bordet och snaps va drycken vi valde till! Med tillhörande hattar, vitlöksbröd, sallad och annat smått och gott! =). Mycket trevligt!!!


Vet inte om det varit nån kräftskiva i år, jag har såklart inte varit på nån iaf. Mitt hopp är att jag ska få nån lösning på mitt mående snart (operation?) och så läka och återhämta mig från det. SEDAN kanske jag kan börja få må riktigt bra och lagom tills nästa sommar så är det Madeleine som ÄR PÅ G! Då ska jag först och främst på bröllop (Timmy och Lina ska gifta sig), midsommar tänker jag inte ligga på sjukan utan grilla, dricka öl och leka lekar, vår familjs sommarfest tänker jag va den första anländande till och den sista att gå hem från och så ska jag bada och göra en massa annat sommarskoj!

Jag hoppas på det i alla fall... :-)

Godlunch!

Känner av dom här starka smärttabletterna jag tar och har därför sovit rätt länge idag. Inte tills nu, jag har vart uppe ett tag men som sagt, rätt länge. Självklart har jag vart vaken flera gånger innan jag går upp för dagen men ändå...

Jag pluggade in öronproppar som vanligt när jag lade mig igår, i hopp om att inte vakna när Björnen kom hem och det funkade faktiskt! Så jag vet inte när han kom hem, han sover än så jag har inte pratat med honom. Sms:ade honom när jag gick och lade mig och då hade dom iaf precis kommit till Stopet och träffat på några kompisar (Sweden Rockbekanta) dom inte brukar träffa så ofta...

Nu tog jag en paus i bloggandet och gick och pratade med Björn men han va inte så mycket att prata med för tillfället. Jag kunde ställa frågor och få "ja" och "nej" som svar men inte mycket mer utöver det. Jag sa tillslut att jag skulle gå till datorn istället och då svarade han att jag förmodligen får mer svar från den och det håller jag med om... Han är ingen pratare ibland den där Björnen. Och då tänker en del av er "måste du vara en sån frågare då?! Låt stackarn va!" men till er säger jag bara att frågar jag inget så får jag definitivt INGET veta och jag lider av nyfikenhet, så veta det måste jag! Lite i alla fall... Jag behöver väl inte veta ordagrant vad alla sagt under kvällen men vilka som va där och om någon hälsade till mig och så... Det kan jag väl få lov att veta?

Nu ska jag se fall den där lilla Michis har uppdaterat bloggen sin nånting, hon har inte gjort det så mycket på sista tiden nämligen! Vilket jag INTE vill sätta press på henne att göra, man bloggar när man själv vill och känner för det (och har tid) punkt slut! Men visst får man lite abstinens när folk inte uppdaterar sina bloggar, det måste jag erkänna... :-)

Läggdags...

Nu är det dags för mig att gå och lägga mig... Kollar å "Unbreakable" på tv4+ så jag lägger mig i sängen och fortsätter kolla. Kanske somnar innan filmen är slut med det är ingen större förlust i så fall. Inte för att filmen är dålig, den är helt ok, men jag har redan sett den och då vet man ju vad som ska hända. Just i den här filmen är det själva slutpoängen som gör hela filmen, att man inte vet om den genom hela filmen alltså. Nu vet ju jag den som sagt så...

Känner mig liiite, liiite skrajsen ikväll... Ni vet så där larvigt skrajsen som vi småtjejer kan bli när vi är ensamma hemma och det är mörkt ute och "Efterlyst" är på tv? Nu är ju inte Efterlyst på tv just nu men iaf. Sådär lite smålarvig känner jag mig stundtals ikväll. Det är ju inte så att jag sitter hela tiden och är rädd men känslan kommer över mig emellanåt.

Kanske är det dom där överfallen i Västerås som påverkat mig? Inte för att jag skulle ligga i någon riskzon för att bli överfallen men när man hör sånt är det säkerligen tillräckligt för att man ska börja känna sig otrygg... Hemskt. Om jag känner så som sitter här hemma i min trygga lgh i Norrköping, hur känner sig inte tjejen som just nu är på väg hem från en kompis genom gatorna i Västerås...? Jävla as säger jag, sådana som får oss att känna såhär! Dom har ingen jävla rättighet att skrämma oss! Än mindre våldföra sig... Skitvärld vi lever i. Rättare sagt, skitmänniskor som lever i vår fina värld och förpestar den.

Jaja, det är väl inte värt att göra sig upprörd innan man ska gå och lägga sig... Madeleine är nämligen sådan att hon lätt kan bli lite upprörd. Lite lagom argsint och munhuggandes sådär när ångan faller på... ;-).

Now: BED! :-)

Tröttisdag (ovanligt?)

Hello! Godkväll får jag väl lov att säga... Idag har jag vart riktigt trötter! Lade mig rätt så sent och låg rätt länge och prata med Björnen innan vi somnade när han kom hem igår. Han va ute hos Kenta i Svärtinge och bastade och sedan åkte han (Björn) och hans kusin in till RickRock och kollade på Eldkvarn. Dom hann bara se en eller två låtar innan dom hade spelat klart...

I alla fall... Gick upp vid åttatiden imorse. Hade vaknat ett par gånger innan och vart uppe, lagt mig och somnat om igen o.s.v. När jag sedan vaknade vid åtta orkade jag inte lägga mig för att somna om IGEN. Gick då som sagt upp, satt vid datorn lite, pratade med Tina i telefon o.s.v. Vid 10.30 eller nåt sånt hade jag hunnit bli trött igen så då gick jag och lade mig för att ta medicinen och för att somna om nån timme eller två tänkte jag... Yeah, right att det blev en timme eller två! Vaknade vid ett par tillfällen av att telefonen ringde och jag pratade en stund med dom som ringde, utöver det sov jag från ca 11.00 till klockan 16.00!!! Ungefär, kommer inte ihåg exakt vad klockan va när jag vaknade. Egentligen är det inte så konstigt, jag har ju hållit på så här hur länge som helst nu... Vaknar på nätterna, är uppe och far, somnar om, vaknar och går upp igen, somnar om. Går upp skapligt om morgnarna och vilar/sover lite eller inget på dagarna. Det kom väl ifatt mig nu så jag va tvungen att sova ifatt. Känner i kroppen att det behövdes men jag känner mig inte helt utvilad än för det. Det blir väl så när man sover bort en hel dag också, huvudet hänger inte med resten av dagen sedan. Man har lite bomull i hjärnan liksom.

I alla fall så har jag ju definitivt inte följt det där schemat jag gjorde upp till mig själv härom dagen! Medicinerna har jag INTE tagit i någon som helst ordning under dagen, jag har ju som sagt bara legat och trynat! Därför har jag skippat Tramadolen (den morfinliknande smärtmedicinen) helt idag och tagit Dexofen istället. Det är också en stark smärtmedicin men inte lika stark som Tramadol och den kan man ta oftare istället. Det fick bli så för hade jag tagit första Tramadolen klockan 16 när jag vaknade så hade det bara känts helt bak och fram och upp och nervänt. Bättre att jag tog en Dexofen, så kan jag ta en till Dexofen ikväll innan jag ska sova och så tar jag Tramadol imorgon som vanligt igen istället...

Ikväll ska Björn till Micke på ölkväll. Det va bestämt sedan ett par dagar tror jag men Björn hade glömt bort det och därmed även glömt att berätta det för mig. Han blev såklart genast osäker på hur det skulle lösa sig då. Han är INTE glad över att lämna mig ensam alla gånger... Men JAG däremot ser inga problem med att han går iväg. Det finns kanske tillfällen då jag inte skulle vilja det men då säger jag det isf. Just ikväll har jag ingenting emot det! Jag är så seg så jag har gärna lite tid att slöa för mig själv. Jag funkar nämligen så ibland när jag är seg att jag gärna är lite ifred. Mången gång har Björn försökt vara mig till lags och pysslat och fixat och donat när jag är trött och seg och allt JAG vill är att bli lämnad ifred. Inte så att han inte får vara med mig, inte får vara hemma eller prata med mig eller så! Bara att jag helst kanske sitter ifred och inte svarar på 100 frågor om hur jag mår och vad jag vill o.s.v... Jag vill bara VA när jag är så...

Har ju såklart missat om det hänt nåt i bloggvärlden också så det ska jag kolla upp nu! Det brukar iof inte hända så mycket under helgerna, folk är väl upptagna med att ha helgaktiviteter!

Så ä dä´ mät! ;-)

Alex & Tina

Här är den enda bilden jag har på Alex och Tina för tillfället. Eller Tina och Alex ska jag väl skriva egentligen eftersom det är Tina till vänster och Alex till höger på fotot. Fotot är taget med min mobilkamera (min gamla mobil) och bildkvaliten är därför usel... Så ser dom ut i alla fall mina bästaste tjejer! =)

Fina va? :-)

Ett sista inlägg innan jag går och lägger mig...

Skulle ju börja lägga ut mer bilder på bloggen så här kommer ett foto till! Jag fortsätter med gamla bilder än så länge så får vi se vad det dyker upp för några nya när jag börjat fota lite mer igen...

Här är jag med min kompis, Jonny. Eller ja, det är Björns kompis från början men nu är han ju min kompis också! Jag TROR att kortet är taget på min födelsedag förra året... Jag hade födelsedagspartaj hemma i min lilla etta jag bodde i då. Jonny hade målat naglarna svarta (som ni ser) dagen till ära och alla killar som själva plötsligt verkade väldigt osäkra i sin manlighet hade att göra med att reta honom hela kvällen. Själv tycker jag det passar honom utmärkt! Skönt med folk som klär sig och ser ut som dom vill istället för att se ut som alla andra Svenssons! Jag skulle gärna se lite mindre Svenssonaktig ut själv emellanåt... Jag följer strömmen rätt ofta när det kommer till kläder och sånt... Trist egentligen. Tror jag gör nån lite konstig min som vanligt på det här kortet... Jag gör alltid lite halvkonstiga miner på kort, även om det alltid är olika miner jag gör. Minen är inte tillräckligt konstig här för att det ska vara uppenbart att jag gör en min, men den är tillräckligt konstig för att jag inte ska likna mig själv fullt ut. Ni som aldrig träffat mig i verkligheten alltså, jag ser ut såhär på riktigt, fast inte riktigt... Hänger ni me? ;-)

I alla fall, kortet och Jonny! Jag är ju verkligen ingen proffsfotograf, så ALLA bilder som publiceras här på bloggen kan ni räkna med att dom kommer se ut därefter! Denna bild har jag ju dessutom själv tagit på oss båda med utsträckt arm. Tycker ändå fokus blev rätt häftigt... Jonny blir liksom lite anonym, samtidigt som han visar tydligt vem han är (med handen)! :-). Och den han är kan jag också berätta lite om! Han är en vänlig själ med stort hjärta och mycket omtanke! Är det någon som bryr sig och hör av sig till Björn för att höra hur vi har det så är det Jonny! Det finns fler av våra vänner som gör så också men som sagt så är Jonny en av dom. Så fort han hört att jag är inlagd på sjukhus så har han ringt till Björn. Dels för att höra hur det är med mig såklart men även för att kolla av läget lite med Björnen. Se hur han håller sig uppe liksom. För tillfället jobbar herrn rätt så mycket och dessutom har han sin flickvän i Finspång (grattis på ettårsdagen, idag är det va?!) så det blir inte så himla mycket tid över till att umgås. Huvudsaken med riktiga vänner är dock att man vet att den andra finns och att man finns kvar tills den dagen det finns mer tid över till att träffas. Vi pratade om det igår på MSN jag och Jonny och han berättade att han brukar föreställa sig oss om några/flera år. Då ser han oss, jag och Björn med eventuella barn, han och Anneli (hans flickvän) med hennes (och kanske några gemensamma) barn och andra gemensamma vänner hemma i någons trädgård i goda vänners lag. Kanske tar man en gemensam utlandssemester eller nåt... Rätt så enkla drömmar men rätt så jäkla underbart också! Det är ju det enkla livet som är drömmen. Det svåra i livet har vi haft nog av på ett tag...

Konsten att krama en kompis!

Vad nu då? Finns det så många olika sätt egentligen? Att kramas på… Höger arm eller vänster arm först, eller vad? Njae, snarare mer: hjärtligt, stelt, innerligt eller falskt…

Alla är vi ju olika som personer (det kan vi väl hålla med om allihopa?). Alla kommer vi från olika miljöer och kulturer, alla har vi lärt oss närhet på olika sätt. Närhet är mer eller mindre naturligt för oss och mer eller mindre viktigt dessutom. Hur vi utövar närhet skiljer sig därför en hel del, även om syftet och tanken med närheten ibland är densamma…

Jag har en vän t.ex. Vi kan kalla henne Tina (för hon heter så). När hon kommer innanför dörren till mitt hem blir jag alltid så glad att se henne och självklart placerar jag en bamsekram på henne. Hon däremot sträcker ut ena armen och lägger den slappt på min axel samtidigt som hon sträcker fram ena kinden och ger mig en lätt kind/luftpuss. Detta sätt att kramas på har hon utvecklat under åratal enbart för att inte förstöra hår och make-up under sådana tillfällen då dessa (håret och maken) är extra iordninggjort… JAG däremot är inte mycket för den utsträckta armen och framskjutna kinden. Det känns som jag träffar en gammal bekant på stan, som jag inte va särskilt förtjust i från början, och hälsar bara för att jag måste men egentligen hade kunnat slippa. En falsk kram till en falsk vän, så känns det. Det är ju helt enkelt inte acceptabelt när vännen i fråga faktiskt är den bästa! Så det har jag låtit Tina-Fina få veta och hon hade mycket roligt åt mig när jag beskrev hur jag upplevde hennes falsk-kram. HON ger den ju inte i falskhet och hade därför aldrig reflekterat över att den kunde upplevas så. Nu är det dock bamsekramar som gäller vid varje tillfälle, om det så är hon som kliver innanför min dörr eller jag som kliver innanför hennes. Och varje bamsekram ger vi varann med ett litet skratt! :-)

Ett annat exempel på "kompiskramssituationer" är när vänskapen är rätt så färsk. Då är det nästan så att man får känna av varann för att se vilken typ av kramare den andre är. Är den andre en bamsekramare, som jag, eller är den mer ett fan av lätta kramar? Det finns nämligen många typer av kramar som är helt ok, bara att dom är olika! En person som inte trivs lika bra som andra med närhet kanske hellre kramas lite lätt men kramen kan va lika ärlig och hjärtlig för det. Är kompisrelationen riktigt färsk kan frågan ibland vara om man ens SKA kramas. Kramen ska enligt min mening, som sagt, vara hjärtlig och då kramar man ju inte alla och vem som helst bara för kramandets skull! Ett exempel på det har jag med en av mina färskaste bekantskaper. Vi kan kalla henne Michis (för hon heter så) ;-). Första gången hon klev innanför min dörr kändes det mest naturliga för mig att ge henne en "hejkram", trots att det va allra första gången vi sågs överhuvudtaget. Vi hade ju faktiskt pratat länge på internet (på våra bloggar, mejl och på lindaskugge.se) och jag va rätt så säker på att detta va en tjej som jag ville ha som kompis! Om man sedan funkar som kompisar i verkligheten kan man ju inte veta i det skedet men jag ville ge tjejen en välkomnande kram iaf, kanske lite grann för att ta udden av att det va första mötet. "Välkommen, här får du en kram, jag är inte så farlig som jag ser ut", typ… Michis däremot kommer inflängande med sin lilla vovve i koppel och ett nervöst ansiktsuttryck och sträcker fram näven i ett stadigt handslag! Handslaget funkade ALLDELES utmärkt det med, det va ju det mest naturliga för henne just då och eftersom det va så, då hade det ju blivit direkt onaturligt, förmodligen t.o.m. obekvämt, om jag ändå hade rusat fram i en kram! Då hade det mer upplevts som ett hysteriskt ”VÄLKOMMEN!” tror jag. Efter fika och pladder i Maddes soffa va det så dags för fröken Michis att ge sig av och då fick hon helt enkelt lov att acceptera en "hejdåkram" från den andra fröken (fröken Madeleine)! Hon accepterade kramen med ro och sedan dess är det kramar och inte handslag som gäller!

En tredje väninna jag har är en som jag dessutom är släkt med! Eller ja nästan… Jag ska ju egentligen va gift med Björnen för att få kalla hans syster, Lisa, för svägerska men, men… Jag tycker hon är min svägerska iaf, med eller utan Björns ring på fingret! Lisa har en teori om att dom i deras familj inte är så himla vana kramare. Hon har alltid lite roligt åt det när vi ska kramas när vi ses för hon tycker det ser lite stelt ut. Många i familjen kör också med den utsträckta armen men det är inte Tinas ”falskkramsvariant” utan mer: en utsträckt arm, halva kroppen vänd mot den man kramar och halva kroppen vänd från, inte alltför mycket kroppskontakt nödvändig! Just bara därför att Lisidor påpekat detta fakta och har lite roligt åt det själv så ser jag till att riktigt ta tag runt hela henne med båda armar när jag ska ge henne en kram! Och jag tror hon börjar vänja sig, det är nog mer tvåarmsfattning från hennes sida med nu än vad det var förut… :-)

Så nu vet ni det allihopa! En kram är inte bara en kram, en kram kan tolkas och misstolkas i oändlighet! Självklart har jag övertolkat i detta inlägg och det har jag gjort med flit men är det inte lite kul att göra det ibland?

Jag vet vad du kommer att kommentera, Valdeez så jag gör det åt dig:

”Typiskt tjejer att hålla på och analysera kramar… Larvigt!//Valdeez”

Hehe… ;-)

Tupplur... :-)

Har ni sett det där avsnittet av "Vänner" när Ross och Joey råkar somna i soffan, hållandes om varandra? När dom vaknar blir dom dödligt generade men det va ändå den bästa tuppluren någon av dom någonsin tagit så dom kan inte låta bli att göra om det igen, med flit den gången. När jag sett det avsnittet har jag bara garvat åt att dom är roliga som blir så generade över att somna ihop men jag har aldrig reflekterat över om den där tuppluren verkligen va så underbart skön. Tills idag! Har nämligen precis vaknat från en tupplur, liggandes på Björns bringa. Mmmm så skönt det va! Varmt och gott och ljudet av *dunk-dunk, dunk-dunk* hjärtslag i örat... Att jag är rätt påverkad av Tramadolen (smärtmedicinen) idag kan ha något att göra med det också iof... Att tuppluren va så underbart skön. Har vart domnad och slö hela dagen. Brukar inte bli det men det är väl olika antar jag...

Now: FOOD! :-)

Osäker (på blodet) + Schema

Återgår till menspratet om ni ursäktar... Är faktiskt fortfarande osäker på vilket det är... Det kommer liksom INGENTING i skyddet, endast när jag går på toa... Jaja, jag kan ju inte göra annat än att ta mina mediciner och försöka sköta mig så gott jag kan, så får det va vad det vill!

I syfte att se till att sköta mig bättre än jag gjort den senaste tiden gjorde jag igår kväll upp ett schema för mig själv. Igår tog jag inte ens mina smärtmediciner som jag skulle... Istället tog jag dom alldeles för sent och det resulterar i att tiden jag ska ta dom idag måste förskjutas, jag får inte ta dom för tätt inpå varann. Alltså gjorde jag upp ett dagschema för dagen idag, hur och när jag ska ta mina mediciner under dagen för att komma i rätt fas med dom igen. Det är ju några mediciner att hålla reda på så jag hade aldrig kunnat hålla koll på hur jag skulle göra om jag inte hade skrivit upp det ordentligt.

Det va planen för idag, resten av dagarna har jag gjort ett annat schema för. Då ska jag ju nämligen va i fas med medicinerna så jag ska ta dom som vanligt igen. Som vanligt har dock hittills varit lite hipp som happ, lite som jag känt för stunden bara. Därför har jag skrivit upp hur och när det borde va rimligt att jag tar de olika medicinerna spritt under dagen. Om jag sedan tar medicinerna exakt dom tiderna eller inte är inte jätteviktigt men då har jag iaf en plan på när jag ska ta dom på ett ungefär. Så kan jag planera in måltider och när det är dags att vakna/gå och lägga sig efter medicintiderna också och ett tu tre så har jag skapat mig lite rutiner! "Det va på tiden!" hörde jag från några håll där ute i rymden... ;-)

Jo, det va faktiskt på tiden, jag vet det själv... Om jag lyckas med att skapa lite ordning i denna oreda av mediciner, mat och sovtider så kanske jag tillslut lyckas få till andra saker som skulle främja min hälsa också... Att komma ut och gå promenader t.ex. Är det nåt jag skulle behöva så är det frisk luft och motion men hittills är det bara en jäkla massa prat om det från min sida! Jag tänker inte lägga på mig själv allt för mycket skuld för det dock... Det är inte en lätt situation jag lever i. Förhoppningsvis kanske jag hjälpt mig själv att göra den lite lättare nu ändå får vi hoppas! Så kanske jag kan bygga på, som sagt, med promenader...

Såhär ser schemat ut (det framtida, inte det för idag):

• Någon gång under tidig morgonkvist: Ta Lidokainhydroklorid + Imodium
• 08.55: Ställa väckarklockan för att vakna och kolla på Oprah och ta Behepan + Prednisolon + Tramadol + Panodil
• Under en reklam av Oprah: Fixa frukost och äta framför tv: n + ta Inolaxol
• 10.00-11.00 (någon gång där emellan alltså): Ta Lidokainhydroklorid
• 12.00: Ta Imodium + Pentasa
• 13.00: Äta lunch
• 15.00: Ta Imodium och Panodil
• 16.00-17.00: Ta Lidokainhydroklorid
• 17.00: Ta Imodium
• 17.00-18.30: Äta middag
• 19.00: Ta Imodium
• 19.00-21.00: Ta Colifoam
• 21.00: Ta Panodil + Tramadol + Imodium
• 22.00-23.00: Ta Lidokainhydroklorid + läggdags

Kan ju förklara lite vilka medicinerna är jag tar... Gör helt enkelt en medicinlista! Här är den:

• Lidokainhydroklorid: En rektalgel som har för syfte att motverka de symptom jag har av sjukdomen. Den är alltså smärtlindrande och motverkar att jag ska få kraftiga trängningar. Medicinen är som sagt en gel, 100 ml/flaska. Jag tar ca en halv flaska/tillfälle.

• Pentasa: Ett suppositorium som alltså även det tas "bakvägen" ;-). Pentasa är en underhållsmedicin för att dämpa inflammationen i tarmen.

• Colifoam: Cortison i form av rektalskum. Jag får skaka medicinflaskan och spruta upp skum (ser ut som hårskum) i en liten behållare som jag för upp i ändan. Cortisonet är också till för att dämpa inflammationen men används egentligen oftast inte hela tiden. Pentasan är till för att användas dagligen för att hålla sjukdomen i schakt, Colifoamet ska man använda vid skov, när sjukdomen blommar upp, för att dämpa det värsta då och få skovet att vända. Nu har jag behövt stå på Colifoambehandling sedan innan midsommar.

• Prednisolon: Cortison i tablettform. Ska inte heller användas som underhållsmedicin utan för att dämpa ett allvarligt skov. Cortison har många biverkningar, både kortsiktiga och långsiktiga och det är inte önskvärt att medicinera med den under längre tid. Tyvärr är det många som är så illa tvungna p.g.a. sjukdom. Jag har stått på Cortison nu lika länge som Colifoamet.

• Imodium: Är en tablett som alla kan ta vid tillfällig diarré men som används dagligen av oss som tagit bort tjocktarmen och kopplat ihop tunntarm med ändtarm. P.g.a. att jag inte har någon tjocktarm så är avföringen alltså normalt väldigt tunn, med hjälp av Imodium kan jag få den fastare. Dessutom hjälper den att se till att kroppen behåller mer av vätskorna i kroppen. Maxdos av Imodium är enligt Fass (och medicinens bipacksedel) åtta tabletter/dag men det är allmänt känt bland IRA-opererade och våra läkare att man kan behöva ta mer än så och att det är helt ok att göra det. Man ska självklart inte börja med att ta tolv tabletter/per dag men har man som jag provat sig fram och ökat på vartefter så är det en helt ok dos. Jag tar alltså två tabletter vid varje tillfälle jag tar medicinen och det blir totalt tolv tabletter på en dag (enligt det här schemat, i vanliga fall tar jag ju bara ett par tabletter med några timmars mellanrum utan att egentligen räkna efter). Vaknar jag på natten tar jag ett par då med.

• Inolaxol: Ett dosgranulat (pulver) som man strör på fil eller dricker med vatten (fil rekommenderas, att dricka med vatten är vidrigt!). Pulvret blandas med födan och vätska i magen och sväller därefter. Effekten blir att om man har för hård avföring så blir det mer volym på den och har man för lös avföring så blir den fastare. Ni fattar väl vilken effekt jag behöver? :-)

• Behepan: Vitamin B12-tillskott. Självklart är det inte så konstigt om man får alla möjliga slags brister när man saknar en tarm, tjocktarmen suger i vanliga fall upp mycket näring och många ämnen. Jag har alltså B12-brist och tar tillskott för det. Symptom på B12-brist är orkeslöshet och matthet m.m.

• Tramadol: En morfinliknande smärtmedicin. Behövs någon mer förklaring? Egentligen va det inte Tramadol jag hade fått på recept men den medicinen jag skulle ha fanns inte hemma och tydligen skulle Tramadol vara likvärdig så jag fick den istället. Så är det ju ofta nu för tiden på Apoteket. Olika tillverkare gör mediciner med samma substanser men måste såklart ge medicinerna olika namn. Same, same but different :-).

• Panodil: Vet ni ju alla att det är en värktablett. Jag använder mig av Panodil Forte 1 mg och tar två åt gången. Panodil Forte är lite annorlunda mot vanlig Panodil. Dels är den, som ni ser, starkare men den har också lite annan effekt. Den har nämligen ett skikt som utsöndras rätt så snabbt och ger effekt därefter och dessutom ett innehåll som utsöndras långsammare och därför ger effekt på längre sikt. Den smärtstillande effekten varar upp till åtta timmar och det måste gå minst sex timmar mellan varje tillfälle som man tar dom. Panodil ökar effekten av Tramadol.

Så är det med det! Jag har haft både färre och fler tabletter vid olika tillfällen. Framförallt har jag haft mycket fler smärtstillande tabletter förut. Riktigt starka grejer som jag haft svår abstinens när jag trappat ut. Efter varje inläggning jag haft, då jag vart tvungen att få morfin mot smärtor, har jag också fått abstinens. Efter varje tillfälle blir abstinensen svårare och svårare. Kroppen blir väl mer och mer beroende antar jag... INTE roligt iaf, fy farao säger jag! Det har gått åt många rogivande och lugnande tabletter + sömntabletter för att ta mig igenom det värsta då!

Nog om detta! Jag skriver mer senare (inte i detta ämne)...

Baj!

Kvart i läggdags!

Ikväll tänker jag INTE sitta upp halva natten! Jag ska skriva ett sista blogginlägg nu sen tänker jag gå och göra mig i ordning och gå och lägga mig! Även om jag inte skulle somna på en gång så är det ändå bättre att jag ligger i sängen och kollar på tv eller läser än att jag sitter här och tar ut mig.

Idag har varit en bra dag på flera sätt! Någon i universum måste ha tittat ner på min blogg idag, och den sista utmaningen där jag svarade på frågor, och tänkt att den ville göra någonting bra för mig! En av frågorna va ju nämligen att jag skulle svara på vem jag saknar och jag svarade:

"Tina och Alex. Har sett alldeles för lite av dom på sista tiden. Det hjälper ju inte att min olust att ringa folk har börjat gälla fler än vårdpersonal... Alltså det har börjat bli att jag rent allmänt känner motvilja till att ringa folk, det tar verkligen emot! Inte att prata med folk, ringer du så snackar jag gärna! Det är själva ringandet som bär mig emot... Konstigt..."

Vad händer idag? Tina ringer på förmiddagen och vi pratar länge och väl och allt känns jättebra och vi ska ses i helgen. När jag avslutat samtalet med henne går jag in i sovrummet och där ligger min mobil och jag ser att jag fått sms från... Alex! =). Hon skrev att hon gärna ville ställa lite frågor till mig angående min sjukdom för hon håller precis på att läsa om tarmsjukdomar nu (hon pluggar till sjuksköterska). Så straxt efter 15 kom hon hit på fika och vi pratade länge och väl hon och jag också!

Självklart vet jag att dom finns där och att vi fortfarande är bra vänner men ibland är det skönt att träffas! Tina träffade jag iof inte men vi hade ett riktigt bra prat ändå. Hon fick prata av sig lite om hur hon hade det nu med olika saker bl.a. och det kändes skönt för mig att kunna vara den som bara lyssnar för en gångs skull. Jag menar inte att det alltid är så att jag bara pratar alltså men oftast så har jag inte heller haft orken att lyssna. Tina märker ju om inte jag har tillräckligt med ork för att gå in på djupare saker så då gör hon ju inte det heller. Man känner sig inte som nån bra kompis då direkt när man inte har ork för sina vänner men vad ska man göra? Skönt som sagt nu när jag har lite mer ork, då får jag känna mig som en "normal" vän igen. En vän som orkar ge lite tillbaka också. Ibland känns det som de enda samtalen jag har med mina vänner är för att uppdatera dom om hur jag mår för tillfället och sedan är samtalsorken slut, tack och hejdå... Inte så givande åt något håll...

Den här jäkla telefonfobin får jag ta och komma över! Jag får nog utsätta mig lite och pressa mig själv lite för annars kommer det ju bara bli värre och värre! Nu är det ännu ett samtal som jag håller på att skjuta upp! Min kompis Angelica, som bor i Nyköping, har nyligen fått barn och jag har haft kontakt med henne via sms och via mejlen så jag vet hur allt har gått och hur dom mår o.s.v. Men självklart har jag även tänkt att jag ska ringa och prata med henne... Jag har skjutit upp det nu sedan i... Måndags eller tisdags tror jag... Varför, undrar jag själv?! Det är ju ett positivt och roligt samtal att ringa! Jag vet inte varför jag blivit såhär...

Nu ger jag mig iaf!

Godnatt världen! =)

Ok, jag har tabbat mig...

Ett lite pinsamt erkännande kommer här. Men det va ju till det bästa ändå så... Hehe...

Såhär är det! Jag har p.g.a. min hälsa inte haft normal menstruation på flera år. Regelbunden menscykel är liksom inte att tala om för min del. Det är väldigt sällan som jag över huvud taget blöder alls. Absolut inte en gång per månad. När det då kommer blod när jag går på toan så är inte "menstruation" det första jag tänker, som de flesta andra kvinnor skulle göra. Näh... Men nu va det, det den här gången iaf :-). Inte blod från tarmen alltså utan vanlig hederlig kvinnlig blödning! Så som sagt, det va ju bra att det va så! Det är ju istället ett sundhetstecken och inte som jag trodde när jag trodde det va från tarmen, ett sjukdomstecken! Ni kanske tycker det är konstigt att jag inte märker varifrån det kommer men minns då min fistel... Saker och ting kommer ju på ställen det inte gör i vanliga fall på mig. Dessutom kommer det ingenting i skyddet jag har (liten blödning alltså), då skulle det ju märkas mer tydligt vad det var.

Den här gången får jag verkligen be om ursäkt för ämnet och hur öppen och ärlig jag är, jag VET att det inte är det fräschaste ämnet att skriva/läsa/tala om men jag va tvungen ändå kände jag. Det är ju stor skillnad på hur jag mår, vilken blödning det är.

Nu ska jag gå och äta! Blev sen middag idag (korv och makaroner).

Baj!

Blöder...

Tror jag har fått för lite sömn en tid... Dels har jag gått och lagt mig senare än jag borde (som ni ser på tiderna jag publicerat inlägg på bloggen) och dels har jag inte sovit så bra när jag väl lagt mig. Går sedan oftast upp vid skaplig tid (idag t.ex. kl åtta) och vilar inte nåt särskilt under dagen. Eller ibland blir det ju lite vila under dagen, som igår när jag somnade när jag skulle ta min medicin.

I alla fall, jag får för lite sömn! Tarmen säger ifrån genom att blöda... Inte så bra. Därför ska jag nu gå tillbaka till sängen, ta mina mediciner och vila eller sova ett tag till tänkte jag!

Ni har väl inte missat "chatrutan" som jag skaffat här bredvid till höger? Där kan ni lämna meddelanden till mig så blir jag glad! =). Säg till om ni inte fattar hur den funkar så förklarar jag.

Hörs senare, kram, baj!

Ännu en utmaning!

Den här utmaningen kommer från SaKi...

Senaste impulsköp: 2 par mysbrallor från H&M.

Bästa fikat: Michis muffins med te eller Cappuccino till! Eller mammas äppelpaj...

Färg du hatar: Ingen, det beror väl på vad den ska användas till? Jag vill INTE ha mossgrönt på mina kläder men jag tycker ju att färgen är fin på... mossa... ;-)

Nåt som gör dej förbannad: Korkade människor.

Så får du motion: Det får jag inte…

Om du var en blomma: Så skulle jag vilja lukta gott och bli beundrad för min skönhet! :-)

Det dyraste du äger: Det vet jag inte... Dammsugaren va rätt dyr...?

Tidigaste barndomsminnet: Ligger i min barnvagn, det är kallt ute (vinter eller sen höst) men jag ligger inbäddad i värme och ligger och lyssnar på när mamma och någon mer pratar medans dom promenerar och drar mig i vagnen. Minns såklart inte samtalet eller så, jag minns mest den otroligt sköna känslan jag hade... Har ingen aning om hur gammal jag var heller men väldigt liten tror jag...

Första frågan du ställer till ny bekantskap: Det beror ju såklart på i vilket sammanhang jag träffar personen... Omöjlig fråga att svara på.

Samlar på: Ska börja samla på STORA fina tekoppar har jag bestämt! Har köpt den första i samlingen hittills. Den är från Indiska och ser ut som den här i formen men med ett helt annat mönster (turkos med vita snirklar på).

Underskattad grönsak: Morot tänkte jag säga först men det är ju en rotfrukt. Då säger jag väl gurka då! Bara för att jag kallas "gurkan" ibland för jag äter så mycket gurka. Det är ju den enklaste grönsaken att ha till mat, bara skiva upp så är det klart! Och det är gott att ha grönsaker till mat så orkar jag inget annat så skivar jag gärna upp gurka...

En bil är en: Sak som är väldigt bra att ha för att ta sig runt i världen med... Uppskattar mycket att jag har en mor och en sambo som skjutsar runt på mig när jag behöver!

Pryl du inte kan vara utan: Datorn.

Ditt livs aha-upplevelse: Jag behöver inte vara rädd för att dö (för det känns inte läskigt när det är nära).

Lyx är: Fotmassage från Björn!!! Det finns inget bättre nästan, jag blir avslappnad i varenda muskel från topp till tå, för att inte tala om vilken ro jag får i själen! =)

Tidningar du prenumererar på: Ingen just nu. Tog massa olika (billiga) prenumerationserbjudanden i somras för att testa vilken tidning jag tyckte bäst om (Hennes, Cosmopolitan, Elle, Glamour) och sedan fortsätta att prenumerera på den. Faktum är att jag va så trött på dom där tidningarna när testtiden va slut så jag ville inte ha någon av dom! Innan har jag köpt någon av tidningarna någon gång ibland och tyckt det va kul. Nu fick jag sådan överdos av mode och kändisskvaller så det va skittrist! Jag vill försöka komma på nån bra inredningstidning att prenumerera på istället! Tror jag ska köpa ett ex av Roomservice tidning och se om den verkar bra...

Du gör med 100 upphittade kronor: Förutsatt att jag inte vet vems pengarna är så behåller jag dom och handlar sedan något för dom!

Nån du saknar: Tina och Alex. Har sett alldeles för lite av dom på sista tiden. Det hjälper ju inte att min olust att ringa folk har börjat gälla fler än vårdpersonal... Alltså det har börjat bli att jag rent allmänt känner motvilja till att ringa folk, det tar verkligen emot! Inte att prata med folk, ringer du så snackar jag gärna! Det är själva ringandet som bär mig emot... Konstigt...

När grät du senast: Nu va det faktiskt ett tag sedan! Att bli rörd räknas inte, så länge det inte rinner tårar så räknas det inte som gråt tycker jag... Det va nog någon/några veckor sedan då jag va frustrerad över fisteln tror jag när jag tänker efter...

Du tycker det är tantvarning: När jag hör mig själv säga "vad stooor du har blivit, vad mycket du har växt sedan sist!".

När är du gammal: När jag råkar lyssna på ett samtal mellan några fjortisar! Då känner man sig iaf liiite gammal! =)

Kul bild!

Alla känner ni väl lustikurren Valdeez? Eller ja, känner och känner, vi har alla läst hans kommentarer här hos mig (och även på andra bloggar och lindaskugge.se). Ville inte få något mer sagt med det, annat än att jag fick den här bilden i mejl av honom precis! :-). Ni kan klicka på bilden för att förstora den...

(Och ja, jag vet att det är sent, jag SKA gå och lägga mig nu och inte sitta här och blogga!)

Ännu en bild!

Har blivit inspirerad av "Magalös" att lägga ut mer bilder på bloggen! Just nu har jag bara letat igenom gamla bilder för att se om det finns nåt av intresse men förhoppningsvis ska jag ta mig i kragen och börja fota mer och lägga ut på bloggen också!

Ni som hängt med i svängarna vet att min sambo Björn och jag träffades när vi va småglin och "hängde" med samma kompisar i lilla Svärtinge. Ungefär samtidigt träffades min syster och Björns bror och slog sina påsar ihop. Dom har varit tillsammans sedan dess och är nu gifta med tre små kids. Björn och jag däremot va bara kompisar under hela den här tiden. Efter ett par år umgicks vi inte ens i samma kretsar och innan jag började gymnasiet så flyttade jag till Nyköping med mamma och Hasse. Men eftersom våra syskon som sagt hade slagit sig samman så sågs vi ju alltid på kalas och dop och sånt! Denna bild är från ett sånt kalas och vi är alltså INTE tillsammans. Men visst kan ni, precis som jag, se nån som spanar?! :-D


Björn och jag blev tillslut tillsammans efter att jag flyttade tillbaka till Norrköping efter att jag opererats och allt. Jag va så sjuk så jag behövde va nära min familj, inte bo själv i Nypan. Björn började sms:a mig och bjöd med mig på en fest och ja... Ett tu tre så hade tycke uppstått! Han va lite svårflirtad i början Björnen och det har vi rätt roligt åt nu. Skämtet är att jag jagade honom så dant så han tillslut va intvingad i ett hörn och inte hade nåt annat val än att bli tillsammans med mig! Hehe...

Faktum är att jag hade vid det tillfället bestämt mig för att pojkvän inte va aktuellt för mig just då. Jag hade accepterat min stomi skapligt bra och levde ett ok liv (bortsett från att jag fortfarande såklart va sjuk och sjukskriven och hade usel ekonomi) men jag ville INTE blanda in en pojkvän i det livet! Dels såklart för jag kände mig osäker med att ha stomin och hur en kille skulle acceptera det men mest för att jag kämpade nog med att få mitt liv att gå runt och för att må bra. Alla människor vet ju att ett förhållande inte bara är guld och gröna skogar, jag kände inte att jag skulle orka med att blanda in en person till helt enkelt.

Så började jag ha kontakt med Björn som sagt... Jag vet knappt själv vad som hände men det bara sa *pang* i huvet på mig tror jag. Crash, bom, bang, honom skulle jag ha! Det fanns inget alternativ, inga funderingar på nånting, så var det bara! Ett väldigt bra exempel på att livet är det som sker när man själv är upptagen med att planera det, tycker ni inte? Jag hade planerat precis hur jag skulle göra/inte göra men så dyker Björn upp och helt plötsligt är mina planer värdelösa! Och tur är väl det för det hade ju inte kunnat bli bättre! Jag måste ha haft riktigt bra instinkt då den där gången då det sa *pang* i huvet på mig för jag visste ju inte medvetet DÅ att det skulle bli så här bra! Men jag minns att jag redan då hade känslan i magen att om jag lyckades få honom så skulle jag skatta mig väldigt lycklig... Dels va jag ju självklart kär men det va mer än så. Jag såg också att han är en av dom här få, riktigt bra människorna som inte växer på träd. Att ingen annan grabbat tag i honom och gjort honom till sin såg jag bara som rena rama dunder-turen för min del! Det va kanske därför jag hade så bråttom att "snärja" honom? Jag blev stressad att nån annan skulle hinna före...? ;-)

Jaja, nu har ni tröttnat på att läsa om mig och min Björnta-Björn! Jag gör ju inget annat än höjer honom till skyarna när jag skriver om honom! Måste va tröttsamt att läsa! ;-)

Snäll flickvän?

Så här snäll är jag mot min kära pojkvän när han försöker sova! På en fest... För han va, ehh... trött! ;-)

Det va faktiskt så tror jag att han hade jobbat och slitit på dagen och sedan va det partaj hos en kompis på kvällen. En kompis som har för vana att bjuda på shots när man kommer till honom på fest. Och man får INTE tacka nej! Ja, så gick det som det gick. Fåtöljen va tillräckligt skön för att somna i tydligen och lika glad för det va tydligen jag! :-).

(Jag har redigerat bilden så den är extra ljus med flit, tyckte det såg kul ut. Dessutom syns inte våra ansiktdrag riiiktigt lika tydligt då och det kan jag tycka är önskvärt ;-))

Hej å hå så trött jag blev nu igen!

Skulle lägga mig och ta medicin vid tvåtiden, vilket jag gjorde (Björn började samtidigt att ha tvättstugan) och sedan somnade jag som en stock! Dock så märkte inte Björn det när han kom upp från tvättstugan igen så då klev han in till mig och började babbla om nån som glömt tvätt i torkrummet och hur han hade räknat ut på bokningskolvens nummer vilken lgh det va som hade tiden innan oss o.s.v. När jag är sådär trött tappar jag dessutom nästan talförmågan så istället för att säga till honom "kan du sluta prata med mig, jag sover" så lyssnade jag medans jag tänkte "håll truten!". Hehe... Han fatta såklart efter en stund att jag va trött så han stängde om mig igen så jag fick sova vidare. Bara för att bli väckt efter ytterligare en stund av telefonen. Det hann bara gå fram en signal för Björn svarade snabbt men självklart va det till mig så jag fick lov att vakna iaf.

Men det va bra för det va nämligen Ulla-Bulla som ringde. Ni vet, min kurator. Jag har inte träffat henne... Jag kommer inte ens ihåg när jag träffade henne senast. Jag har träffat henne en gång efter att jag va inlagd i midsommras tror jag och det va innan hon hade sin semester. Efter det har vi inte setts nåt. Vi har ju haft lite bekymmer om hur vi ska göra med att träffas eftersom jag inte längre har varit kirurgpatient och hon tillhör kirurgkliniken. Alltså skulle jag för eller senare få överflyttas till en kurator på medicinkliniken istället. Nu med fisteln och allt har det ju blivit så att jag är kirurgpatient IGEN så då behöver vi ju inte bry oss om den överflyttningen än iaf. Så får vi se hur vi löser det sedan. Jag hade ju eventuellt en tanke om att få ytterligare samtalshjälp och det sker förmodligen inte på sjukhuset alls då. Vi får se som sagt! Nu ska jag träffa Ulla nästa onsdag (11/10) kl elva. Antingen ber jag mamma skjutsa mig om hon har ork/tid/lust annars sa Björn att han kan åka ifrån jobbet snabbt för att skjutsa mig.

Nu är jag vrålhungrig! Det va ju inte meningen att jag skulle somna förut, jag skulle ju bara lägga mig för att ta medicin, det va ju egentligen hög tid för lunch redan då! Jag har ris och fiskbullar på G på spisen nu som jag ska äta. Fiskbullarna är det laktos både i bullarna och i såsen (räksmak) men det struntar jag i, jag måste få i mig nåt nu när jag är så hungrig. Jag tror inte jag måste vara benhård på att utesluta EXAKT all laktos men självklart är det väl bra om jag utesluter så mycket som möjligt.

Ska gå och kolla maten nu!

Baj!

Utmaning!

"Mittliv" har gett mig en utmaning! Här kommer svaren:

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
Fas III avklarad: Nu är jag uppriktigt...

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
Björns arbetsschema som ligger på mitt datorbord.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
Tror det va "Extreme home Makeover" som stod på i bakgrunden när Michis var här igår...

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
11.33?? (11.51)

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
Lite billjud från gatan och någon granne som spikar i väggen (låter det som).

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
Oj! Jag har nog inte varit ute sedan i söndags då Björn och jag va och hälsade på Michis och Leo (MÅSTE skärpa mig och ta mig ut mer!!!).

7. Vad tittade du på, innan du började svara på den här undersökningen?
"Mittlivs" blogg

8. Vad har du på dig
Sov t-shirt (Björns gamla Discharge t-shirt) och adidasbrallor.

9. Drömde du något inatt?
Ja det gjorde jag nog men jag minns inte längre vad det va. Jag vet att jag tänkte på drömmen när jag gick upp på muggen på natten men nu har jag som sagt glömt vad det va.

10. När skrattade du senast?
När Michis va här igår.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
grålila väggfärg och två hyllor ovanför mitt datorbord (har inte valt/fått upp några tavlor i lgh än).

12. Har du sett något konstigt på sistone?
Ja det är konstigt att någon kan låta det bli så stökigt som det är i vårt sovrum just nu... Ska städa det sedan när Björn vaknat (han har jobbat natt)!

13. Vad tycker du om den här utmaningen
Kul! Kul att svara på blandade frågor såhär =).

14. Vilken var den senaste film du såg?
Frostbiten (tror jag).

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
Först skulle jag inte köpa något utan hjälpa nära och kära med pengar. SEDAN skulle jag köpa hus, ny bil, ny cykel till Björn o.s.v. MASSOR skulle jag handla! =). Och så skulle jag ta med mamma och mina systrar på spa! Det har mamma sagt att hon skulle göra om hon vann pengar och den idén stjäl jag gärna! =)

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
Vaddå, ni vet ju allt om mig! ;-). Nejdå, nåt ni inte vet... Jag rakar bort håret som växer på stortån! Det visste ni inte! Hehe...

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
Att alla som blir allvarligt sjuka också blir friska!

18. Tycker du om att dansa?
Om jag är på danshumör så är det jätteroligt!

19. George Bush?
Såhär tycker jag!

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
Esbjörn och Majbjörn! ;-)

22. Skulle du nånsin överväga att bo utomlands?
Ja det har jag övervägt. Nu när jag lever med Björn är det väl inte aktuellt längre dock och det sörjer jag inte över men det hade vart kul att testa ett annat land ett tag!

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
Jadu... "Hej, det är jag som är Gudrun!" kanske? =)

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
Mie, Ullton och Magalös (ni ska inte känna er inte tvingade att svara på utmaningen såklart, gör den om ni tycker det är kul med utmaningar). Bara tre, jag vet men J hade redan "tagit" mina andra val! :-)

Björndag och Michiskväll

Hello!

Har precis blivit allena efter ett besök från Michis! Hon kom hit straxt efter 17 då hon hade skjutsat en kompis, som va på besök, till tåget. Jag VISSTE att hon skulle skjutsa sagda väninna till tåget och hade räknat med att hon skulle komma hit tidigast 17. Så hur kommer det då att jag precis klev ur duschen när hon klev innanför dörren? Jadu, suck säger jag bara över mig själv! Jag får väl se det som positivt att jag är mig själv inför henne och inte förställer mig genom att passa tider bara för att hon är en ny bekantskap... Eller?

På tal om ny bekantskap så hade hon gjort en jättegullig grej! Det är ytterligare ett bevis på min mammas intryck av Michis (fast hon bara vet vem hon är genom kommentarerna på min blogg) att hon är en otroligt omtänksam person. En av anledningarna till att hon skulle komma hit va nämligen (som ni kanske läst i kommentarerna) att hon skulle tipsa mig om vad jag skulle behöva för grejer om jag ville börja måla (Michis är själv en hejare på att måla tavlor!). Istället för att tipsa mig har hon då istället med sig ett litet startkit bestående av fyra dukar (visst heter det så, det man målar på?), ett set med massa penslar och en ask med MASSA med målarfärger inslaget i ett paket! På paketet satt en presentlapp som hon skrivit "Till Madde/ This could be the beginning of a beautiful friendship..." på! Jag är ju så fånig nu för tiden så jag blev ju rörd t.o.m! =)

Vilken skillnad det är på folk och folk kom jag precis nu att tänka på när jag sitter och funderar... Michis har jag känt i fem minuter jämfört med många andra vänner och bekanta, ändå är det hundra gånger lättare att umgås med henne en många av de andra... Skillnaden ligger, tror jag, i att vissa personer mer eller mindre tar energi medans andra ger energi. Energitjuvar har vi väl alla i vår närhet? Vilken tur jag har som har hittat en vän som istället är en energiladdare! Som en batteriladdare =). Energiladdaren Michis ;-). Ja men ni förstår vad jag menar? Ett besök av henne här och jag är dels glad, uppmuntrad och upplyft av att ha pladdrat om allt mellan himmel och jord, fikat och haft trevligt, dels har jag helt plötsligt ett startkit för att starta ett helt nytt intresse! Det är en upplyftande tanke om något! Jag ser jättemycket fram emot att sätta igång, jag funderar redan på hur jag ska börja!

Jaha, detta inlägg blev visst en kärleksförklaring till Michis, det va väl omväxlande? Ni brukar ju bara få läsa kärleksförklaringar till Björnen! ;-)

Och innan någon missförstår med flit så sa jag "kärleksförklaring" på skämt, jag är inte kär i Michis :-)

Det va Michiskvällen det! Björndagen bestod av lite umgås, lite datortid och lite städning och diskning. Björn gick ner till förrådet och till soprummet med massa skit som stått här och skräpat, det va skönt att bli av med det! Bl.a. det där gamla badrumsskåpet som jag skruvade ner för att sätta upp den nya spegeln, som sedan inte passade! Men jag vägrar sätta upp det gamla badrumsskåpet igen, jag väntar tills vi köpt ett annat.

Nu ska jag se vad ni andra bloggare har haft för er under kvällen sedan ska jag följa Michis råd och kolla på "House", det ska tydligen va väldigt roligt!

Ha det gött!

YES, nu är jag äntligen nöjd!!!

Vad tycks om nya utseendet? Jag gillar det iaf! Enkla linjer, vit bakgrund men ändå med lite färg och liv! Jättefint om jag får säga det själv (och det får jag!) ;-).

För er som inte vet hur det funkar med en blogg kan jag berätta att det har tagit lite tid att få det att se ut så här... Jag fick börja med att välja själva "grunden". Den bytte jag till för ett tag sedan, ni vet själva den här grundsidan med det vita utseendet. Det kallas "template". Min förra template va den som va i olika rosa färger. Ja i alla fall, efter att ha valt den vita templaten så va jag ändå inte nöjd, den kändes lite trisst och jag gillade INTE att överskrifterna till alla nya inlägg va rostbruna! Så då får man gå in och ändra i sin template genom att skriva i nya koder. Alla färger t.ex. har en egen kod. Men hur vet man då vilka koder dom olika färgerna har? Jag det vet man inte, inte jag iaf, utan jag gjorde så att jag letade fram en annan template som hade text i den färg jag ville ha, bytte till den och kollade då i den templatemallen vad färgen hade för kod. Så bytte jag tillbaka till min egen template och bytte ut alla färgkoder. Det är inte heller det lättaste! Man klickar liksom inte bara på ett ställe och sedan är färgen på alla de rätta ställena. Jag har t.ex. använt mig av en färg med koden #c28 (mörkrosa) i bloggrubriken, i ramarna runt bloggrubriken och i ramen runt mitt foto. För att byta till färgen på de ställen så måste jag leta upp de olika ställena i templaten. Dessutom har jag ändrat tjockleken på ena ramen i bloggrubriken och i ramen runt mitt foto. Jag kan ge ett exempel på hur det ser ut i templatemallen så förstår ni att det är lite svårt ibland att navigera sig fram för att ändra det man vill. Så här ser mallen ut för bloggrubriken:

blog-title {
margin:5px 5px 0;
padding:20px 20px .25em;
border:3px solid #c28;
border-width:3px 3px 0;
font-size:200%;
line-height:1.2em;
font-weight:normal;
color:#c28;
text-transform:uppercase;
letter-spacing:.2em;
}
#blog-title a {
color:#c28;
text-decoration:none;
}
#blog-title a:hover {
color:#c60;
}
#description {
margin:0 5px 5px;
padding:0 20px 20px;
border:3px solid #c28;
border-width:0 3px 3px;
max-width:700px;
font:78%/1.4em "Trebuchet MS",Trebuchet,Arial,Verdana,Sans-serif;
text-transform:uppercase;
letter-spacing:.2em;
color:#e8b;
}

Ja som sagt... Lite klurigt är det, men kul! Alla saker jag ändrat är:

• Färgen i bloggrubriken (från grått till mörkrosa)
• Färgen på underrubriken (från grått till rosa)
  
• Färgen i ramen runt bloggrubriken (från grått till mörkrosa)
  
• Tjockleken på ena ramen runt bloggrubriken (från 1pxl till 3 pxl)
  
• Färgen på ramen runt mitt foto (från grått till mörkrosa)
  
• Tjockleken på ramen runt mitt foto (från 1pxl till 2pxl)
  
• Färgen på rubrikerna i alla inlägg (från rostbrunt till rosa)
  
• Färgen på alla överskrifter, dag och datum till inlägg, rubriker till länkar o.s.v. (från grått till rosa)
  
• Färgen på alla länkar (från blått till rosa)
  
• Färgen på alla länkar när man klickat på länkarna (från lila till rosa)
  
• Färgen på alla länkar när man stryker med muspekaren över länkarna (från rostbrunt till grått)
  
• Ändrat överskrifterna till länkarna (Links/Länkar, Archives/Tidigare pladder o.s.v.)
  
• Lagt till MASSOR med länkar (SE själva :-))
  
• Lagt till en statistikmätare på antal besökare på sidan
  

Som ni kanske ser har jag uppdaterat mina länkar också, bl.a. finns nu alla min bloggvänner (och andra bloggar jag gillar) med i länklistan. Jag har skrivit beskrivningar på era bloggar och försökt uttrycka mig så som jag upplever era bloggar fast med era ord. Är det någon av er som inte är nöjd med beskrivningen så låt mig veta det i kommentarerna eller i ett mejl så ändrar jag det direkt! Jag tänker t.e.x. på SaKis beskrivning... Det är ju en sak att du själv beskriver dig som "mittemellanblatte" men vill du att det ska stå så i min beskrivning av din blogg? Det är ju inte säkert! Och J, du kanske vill ha en annan beskrivning än bara att ditt liv är kantat av sjukdom och operationer? Det är ju din egen beskrivning men din blogg är ju mer än så...

Ni får höra av er som sagt om ni vill att jag ska ändra nånting eller har andra förslag!

Känns som en lättnad nu iaf att det är klart! Som när man har haft storstädning hemma och det känns mer rofyllt inombords för man har ordning i hemmet, så känns det nu! Nu har jag ordning och fint här i mitt andra hem, mitt lilla hem på nätet ;-)

I väntan på att jag ska hitta mina uppsatser...

...så kommer här så länge en dikt. Dikten är skriven till Björn för ett bra tag sedan. Vårt förhållande va inte i begynnelsen, vi hade varit tillsammans och gått igenom tillräckligt tillsammans för att jag skulle vara säker på vad vi hade (har). Dock visste jag inte då HUR bra vi skulle komma att få det och hur nära vi skulle komma att bli, det vet jag först nu (säger jag som att vi inte kan komma ÄNNU närmre!). Dikten handlar bl.a. lite om två osäkerheter jag kände i vårt förhållande då och det ena var kommunikationen. Att "gå andra vägar" i dikten är att hitta andra sätt att kommunicera, för där hade vi ärligt talat lite hack i maskineriet i början. Det andra va helt enkelt en skrämmande känsla jag hade att det kändes så "stort". Det kändes så rätt och så bra att det blev skrämmande. Som att tanken att NU hade jag träffat den rätta och nu skulle det va vi två, punkt slut, va STOR. Tanken va stor, jag kan inte förklara det på nåt annat sätt. Det tog en liten stund innan jag växte in i den känslan så den bara kändes lugn och trygg istället. Det komiska är att ALLA Björns vänner och bekanta varnade mig när vi blev tillsammans att jag va tvungen att ta det sakta och lugnt med honom så inte HAN blev skraj! Han hade nämligen vart singel lika länge som jag och trivts med det så ett fast förhållande trodde alla skulle kunna kännas bindande och skrämmande för Björnen. Det som skrämde honom tillslut va när jag skrajsen, inget av det andra... =)

I alla fall, här är dikten:

Att vara eller inte vara, det är inte frågan
Frågan är vad som ska göra "du" och "jag" till OSS
Utan att våra egna JAG ska behöva bli brända
eller någon behöver känna sig som boss

Om du känner likadant som jag, är då allt som det ska va?
Om det bara är jag som känner såhär, ska jag då verkligen bara tänka "det som är det är?"

Behöver vi andra vägar gå? Eller gör jag detta till en allt för stor sak?
Jag har ju hela tiden förstått att vägen inte kommer att vara spikrak

Det som skrämmer mig är inte nuet utan resten utav livet
Ett helt liv av olika viljor och vad som ger en välbehag
Att veta att vår relation är ständigt arbete, dag efter dag
Arbetet att respektera varandras viljor enda tills den dagen vår sten står bakom liljor

Vilka vägar vi än väljer är det nåt du måste veta
Jag tänker varken välja, följa eller ramla in på en väg som inte innebär oss två
Inte var för sig, inte ensamma, inte på varsin sida vägen
Endast vägar vid din sida väljer jag i alla lägen...

Jag är "sådär" nöjd med dikten... Den har bra innehåll, den kommer från hjärtat, den berörde den personen den va riktad till men ändå... Den har inte nåt riktigt bra flow tycker jag. Jag hade kunnat få till det bättre. Men då hade jag fått rucka på innehållet och det ville jag inte, det va så här jag ville att den skulle vara. Det e la tur att den inte är skriven till en diktävling, jag behöver ju inte oroa mig för flow, komposition eller nödrim! ;-)

Har ni läst dikten jag skrev till mamma? DEN är jag helt nöjd med! :-)

En annan dikt jag skrivit heter "Med pennan i min hand".

Enjoy så länge... ;-)

HJÄLP ROSA BANDET!

Mie (Absolut Guldkant) bad mig och alla andra va med och stödja Rosa Bandet men som vanligt är jag seg i starten! Nu har jag i alla fall gjort mitt jag med, gör gärna detsamma om du har möjlighet!

Enklast är om du sms:ar ordet rosa till 72900. Då skänker du automatiskt 50 kronor till bröstcancerforskning. Det finns även andra sätt att bidra med till exempel genom att köpa ett rosa smycke som det på bilden här bredvid! :-)

Sprid gärna budskapet bland dina bloggvänner så blir vi flera som kan hjälpas åt!

(Följ länken till Rosa Bandet för mer info om hur du kan göra)

Vilken söndag!

Ni ser ju i det tidigare inlägget att jag va upp rätt så tidigt... Ni ser även att jag tänkte mig att gå och läsa lite i sängen. Tanken va att jag kanske kunde somna om en timme eller två. Jag somnade om också... Till 14.45!!! Jag vaknade då med ett ryck, för jag kände att jag hade sovit för länge, och kollade på klockan. Chockad av hur mycket hon va väckte jag Björn vars kommentar va "har DU sovit så länge?!"... Ehh, ja och det har DU med! =)

Björte va hos sin systeryster på grogg på lördagen och sedan mötte han upp Putte på Bifrost så visst, han hade en ursäkt att sova länge eftersom han va bakis men... 14.45?

Och vad var min ursäkt? Förmodligen va jag fortfarande slaut efter lördagens svärtingebesök?

I alla fall så bar det av direkt in i duschen, in med nån macka i truten och smink i nyllet, hårspray i håret (har fortfarande inte nämnt för er att jag är nyklippt, det blev lugg!) och sedan måste jag ju klämma in att ligga i sängen med medicinerna också... Det är PRECIS vad man vill göra när man vill iväg på nånting! NOT!!! Vart va det jag skulle iväg då? Jo till Michis såklart, det skrev jag ju om att jag skulle till henne på fika! =)

Efter mycket om och men blev det sedan en tripp till Coop för att handla med en blomma och sedan va det fikatajm hos Michis och Leo! I det hushållet va dom också bakis påstod dom men jag vette tusan om jag tror dom?! Björn sa det så bra när vi åkte därifrån: "vilken energi hon måste ha i vanliga fall om hon va bakis idag, Michis!". Dom hade nämligen fest kvällen innan med massa kompisar och sedan gick dom till The Crash och kom hem sent. Trots det och trots den påstådda "bakfyllan" så va ALLT undanplockat och städat i lägenheten, inte ett enda spår av en fest kvällen innan, inte så mycket som en liten ciderflaska, dessutom hade fröken lagat mat och bakat en kaka tills vi kom!

Eller är det Björn och jag som är lata som tycker att detta va så otroligt? Det kanske är så det är istället?! Haha!

Mycket trevligt besök va det iaf! Det va första gången vi träffade Leo och så hade dom en kompis på besök också. Och så vovven, Chip, såklart också, ni vet han som pissat revir på mina gardiner, hahaha (förlåt att jag påminner om det Michis men jag tyckte det va rätt roligt faktiskt)! Jättefin lägenhet hade dom! Dom är ju lite som jag och Björn, Leo gillar att spela dator och Michis gillar en massa saker på nätet så dom har också ett alldeles eget rum för sina datorer! =). En del kanske tycker det är onödigt att ha en trea för att kunna ha ett datorrum, vad vet jag, men jag måste säga att jag tycker det är väääldigt skönt att ha det! Speciellt eftersom vi är två personer med två datorer, det skulle krävas en stor tvåa för att det skulle va rymligt nog för det.

Michis hade iof en liten målarhörna i deras datorrum också... Blev lite inspirerad där ska jag erkänna... Har aldrig gett mig på att måla tavlor direkt men jag har klippt och klistrat och målat och kladdat en del i mina dagar! Gjort egna små "konstverk". Endast använt mig av vattenfärger dock. Men jag har faktiskt ett staffli står i källaren för jag hade planer på att testa att börja måla tavlor! Kanske skulle ge det ett försök? Vad ska jag köpa för grejer i så fall Michis? Vad är ett bra "startkit" liksom? Och hur går jag tillväga sedan? Hur börjar man? Bara börjar man kladda rakt upp och ner eller finns det nåt bra trick för nybörjare? Du får nog ha kurs med mig helt enkelt, du märker ju att jag har 1000 frågor redan! :-)

Besöket hos Michis och Leo avslutades iaf med att Michis packade ihop en påse med fika till oss att ta med hem, så inte nog med att vi blev ditbjudna på fika så fick vi som sagt med oss hem också! Jag min tok trodde att lilla söta Michaela packade ner en liten kakbit av det som blev över som vi åt när vi va där. Hur kunde jag tro nåt sånt? Hon packade självklart ner två sorters kaka (hennes mormors äppelkaka och hennes egna choklad/banankaka) OCH några muffins som ser ut att inte vara av denna värld, ni ser själva på bilden (som jag stulit från Michis blogg!

Tack snälla rara Michis, jag garanterar att godsakerna kommer komma till glädje! Om inte annat så har jag ju nåt att bjuda på nästa gång du kommer hit! ;-)

Nu måste jag gå och lägga mig och ta medicinerna!

Baj!

Godmorgon.

Glömde skriva i senaste inlägget vad jag menade med "Uj, uj, uj så trött jag blev!". Självklart menade jag att jag va trött (det går ju inte att missförstå) men det jag skulle berätta va att jag precis hade vaknat från att ha sovit ett par timmar. Helt däckad va jag och sov så djupt så djupt! Jätteskönt!

Jag åt aldrig macka och äppelpaj, jag blev så hungrig så jag åt upp lite korv och spagetti som fanns kvar istället. Lite sent va det väl egentligen för att äta mat men, men. Är man hungrig så är man! Satt i vardagsrummet och kollade på "Sing-a-long" på TV3 när jag åt, sedan började "EXTRA, EXTRA" som jag började kolla lite på, sedan gick jag och lade mig igen. Björn hade köpt Expressen med bilaga som jag låg och bläddrade i innan ögonen tillslut slog ihop. Sedan har jag så klart vaknat massa gånger som vanligt, toabesök m.m. Nu när jag vaknade för jag va tvungen att gå på toa kände jag att jag helt enkelt va trött på att gå tillbaka till sängen varenda gång! Efter de timmarna jag sov igår kväll plus vad jag sovit inatt så är jag säkert nästintill utvilad! Jag vet att jag behöver sova lite till om jag ska orka med fikabesök hos Michis sedan men det får bli att jag får somna om nån timme lite senare...

Tog en näringsdryck som "förfrukost" nu... Alltid gott att få nåt litet i magen när man vaknar såhär, så kan jag ta riktig frulle lite senare. Vi (mamma och jag) va och hämtade ut nya näringsdrycker härom dagen så nu har jag nya goda smaker! Kommer ni ihåg att min favorit är den här med caramelsmak? Den tog jag bara en förpackning på 4 stycken när jag tog förra gången. Jag hade inte smakat den sorten så jag tog bara fyra stycken för att prova. Den här gången tog jag 30 stycken! =). Dom är så goda! Smakar kolagodis! :-D

Jag är sugen på att börja packa upp lite fler kartonger nu. "Va, har dom inte packat upp alla kartonger än?!!" tänker ni (eftersom vi flyttade in här i februari). Nej det har vi inte, säger jag, för vissa kartonger packar man ju helt enkelt inte upp, dom har man i förrådet och förvarar bara grejer i. Grejer som man inte använder men vill spara, t.ex. gamla skolgrejer och sånt. Andra saker har vi inte packat upp för vi inte har haft någonstans att förvara de grejerna. T.ex. filmer och cd-skivor och sånt. Nu är det ju så att vi har både en ny bokhylla och en ny tv-hylla (till sovrummet) där det finns plats att förvara grejer så lite sånt skulle vi kunna packa upp nu. Dessutom vill jag hitta vart mina uppsatser och sånt är så lite sådana kartonger vill jag också riva i. Sedan undrar jag om inte jag ska ha en lergryta någonstans... Jag har för mig att jag har fått mammas gamla lergryta. Om jag har den nerpackad nånstans skulle jag vilja hitta den också för det är så gott att steka en hel kyckling i ugnen i en sådan och Björte köpte kyckling när han handlade sist.

Vet du om jag fått din gamla lergryta mamma? Eller va det Linda som fick den? Det är ju onödigt att jag letar i kartongerna efter nåt som jag inte har ;-)

Nu ska jag se om ni uppdaterat era bloggar nånting sedan går jag nog tillbaka till sängen och läser lite i min bok!

Ha det gött, hörs sen!